Måste jag vara vit, söt och blond efter döden också?

En 14-årig pojke hade varit försvunnen i två dygn. Han försvann från sitt hem och har inte setts till sedan dess. Hans ryggsäck hittades efter någon dag. Igår hittades han död i vattnet. Pojken hette Ali.

En blond, söt och svensk 17-årig flicka försvann när hon var på hem från jobbet. Hennes kläder, mobildelar och handskar hittades innan hon 5 dagar efter försvinnandet hittades död. Flickan hette Lisa.

De var båda barn som togs ifrån sina familjer.

Hela Sverige skakades om, sörjde och visade sitt stöd efter Lisas försvinnande. Aldrig tidigare har människor engagerat sig och enats tillsammans på det viset för att stötta varandra och spekulera i vad som kan ha hänt. Polisen fick sammanlagt in över tusen tips på vad som kan ha hänt med Lisa. Man tänkte på Lisa, hennes familj och vad de gick igenom.

Man sa till varandra på skarpen i kommentarsfält när spekulationerna gick för långt och man la upp bilder och tände ljus för Lisa. Ali har hittats avliden och jag kan varken hitta sorgliga texter, forum, hashtags eller grupper där man tänder ljus för Ali eller tänker på hans familj. Måste man vara vit, blond och söt för att tillräckligt många personer i samhället ska engagera sig i ens försvinnande? I så fall är vi många där ute som inte har en chans.

Jag är medveten om att det i skrivande stund inte finns några misstankar om brott efter Alis försvinnande, men hans död är lika hemskt oavsett. Alis familj har också förlorat ett barn, alldeles för tidigt och på värsta tänkbara sätt. Precis som den 21-åriga kvinnans familj förlorade sitt barn som inte kom hem efter en löprunda nyligen. Precis som alla som förlorat en anhörig som försvunnit.

Jag vill absolut inte förminska fallet med Lisa Holm. Men jag vill uppmärksamma Alis fall, som fått alldeles för få rubriker.

Och jag blev helt ärligt bara förvånad över att det visar sig vara ett privilegium att vara vit efter döden också.