Unga är inte lata – de vill bara inte jobba med meningslöst skräp
"Jag sålde inte speciellt mycket, och när jag slutade fick jag ingen lön – jag hade ju aldrig skrivit på några papper".
Totte Löfström är debattchef hos Nyheter24.
Följ honom på Twitter:@tottelofstrom
I går publicerade Göteborgsposten en nyhetsartikel om att ett företag i Göteborg hade hundra lediga tjänster ute på Arbetsförmedlingens platsbank, men inte hade fått in några sökande. Precis som alltid när den typen av artiklar skrivs delas de av moraliserande vuxna som förfasar sig över hur lata och omotiverade alla unga är.
Jag måste erkänna att jag blir lite trött.
När jag slutade plugga drömde jag om att starta ett eget företag. För att inte svälta ihjäl inom en vecka behövde jag ett startkapital, och bestämde mig därför för att jobba i ett år först.
Hos Arbetsförmedlingen fick jag veta att det fanns mängder av jobb för unga, och ett snabbt besök på Platsbanken bekräftade den bilden. Jag tror inte ens att jag brydde mig om att skriva in mig hos Arbetsförmedlingen.
I stället gick jag hem och började söka jobb. Jag kunde bli account manager, pensionsrådgivare, försäkringsförmedlare, kundvägledare, research manager och en hel massa andra grejer.
Jag sökte det mesta och de flesta svarade snabbt att de tyckte att jag var var intressant för jobbet, och att de ville träffa mig snarast. På anställningsintervjun fick jag veta lite mer om vad jobben gick ut på, och jag fick också besked om att jag kunde få börja redan nästkommande måndag om jag ville.
Account manager betydde att jag via telefon sälja annonser till småföretag, hos en nummerupplysningssajt som ingen någonsin hade besökt. "För bara 4 900 kronor per år lägger vi in ditt företags telefonnummer OCH mailadress i söksystemet!". Som om någon skulle besöka en nummerupplysningssajt utan kontaktuppgifter.
Pensionsrådgivare betydde att jag via telefon skulle lura folk att placera sina pensionspengar i en pensionsfond som backat de senaste tre åren.
Och research manager betydde att jag skulle ringa till privatpersoner, ställa tre frågor vi inte registrerade och sen fråga om personen som tack ville ha tre gratisnummer av en tidning om historia jag aldrig hade hört talas om. Om de tackade ja band de upp sig på en ett år lång prenumeration.
Alla jobben erbjöd bara provisionslön, men arbetsgivarna lovade att jag aldrig skulle hitta en arbetsplats där det var så enkelt att tjäna pengar, som hos dem. Cheferna hade själva börjat som säljare och efter bara några veckor hade de tjänat 70- 80- 90 000 kr varje månad.
Min korta telemarketingkarriär slutade med att jag jobbade en vecka hos ett företag som inte lät mig skriva på något anställningskontrakt. Jag sålde inte speciellt mycket, och när jag slutade fick jag ingen lön – jag hade ju aldrig skrivit på några papper.
Så ja, jag blir lite trött när vuxna personer som kommit en bra bit i karriären gnäller över hur lata dagens unga är.
De är inte lata, de vill bara inte bli utnyttjade till att utföra ett totalt meningslöst jobb som går ut på att lura människor.
