Jag brukade vara stolt över att komma från Sverige

Hej Kent Ekeroth.

Jag satt precis och kollade på talet du höll i Trelleborg en vecka innan morden i Trollhättan. Talet där du sa att flyktingar är respektlösa och att de inte delar vår kultur. Talet där du sa att det är dags att vi tar vårt land tillbaka.

Jag tänker att vi inte är så olika du och jag, Kent. Inställningen du har gentemot invandrare liknar nämligen sättet jag ser på ditt parti och era väljare.

Jag tycker inte att vi delar kultur. Flintastek och jantelag, fula kläder och Eddie Meduza – det är saker jag helt enkelt inte kan stå för. Ni är så tråkigt vanliga att det konstigaste ni kan se utan att kollektivt sätta fredagstacon i halsen är Simon Zions klädstil i Idol. Ni pratar med äckliga dialekter. Jag tycker att ni smutsar ner vårt land.

Ni använder ofta uttrycket "kulturberikare" ironiskt om invandrare. Jag skulle aldrig ens kalla er det på skoj. Er version av svensk kultur är lika meningslös som en Billys bokhylla, och lika flottigt motbjudande som bearnaisessåsen ni dränker er mat i.

Jag brukade vara stolt över att komma från Sverige, nu känns det som att hela landet har förvandlats till Ullareds camping. Om det är ni som är vanliga svenskar vill jag inte vara svensk längre.

Jag delar inte er syn på flyktingmottagande. Men jag har ändå svårt att bli arg över er främlingsfientlighet – eftersom det är något jag känner så starkt gentemot er.

Jag har inte särskilt många som er i min bekantskapskrets. Det har inte mina föräldrar heller. Människor som er mobbade mig i skolan. Jag växte upp med människor som er – och jag hatade det.

Anledningarna till att jag föraktar er är egentligen ganska barnsliga, och högst personliga. Jag vet att mina känslor för er bygger på fördomar. Jag vet att ni har sympatisörer i alla läger – att personen som kastar sin röst på er lika gärna kan vara Östermalmstant som lastbilschaufför. Jag vet också att människor från den svenska arbetarklassen kan vara supertrevliga. Precis som du vet att de flesta invandrare är laglydiga trevliga medborgare och inte jihadistiska våldtäktsmän.

Ändå tänker jag ofta att jag skulle vilja mura in småstäderna ni bor i och kasta bort nyckeln. Människor säger att vi ska möta ert hat med kärlek, men jag har svårt att göra något annat än att äcklas av er.

Men vi skiljer oss på en punkt, Kent. Till skillnad från dig är jag inte rädd. Jag vet att de flesta svenskar inte är lika intoleranta som du och jag är. Jag vet att svenskars syn på invandring har blivit mer positiv de senaste 20 åren. Jag vet också att de flesta som avskyr er gör det för er politik och inte för er dåliga smak.

Jag vet att det är dessa människor som har rätt. Sådana som du och jag låter våra dåliga sidor styra våra tankar. Sådana som du och jag använder överdrifter och generaliseringar för att få fram poänger.

Sådana som du och jag borde inte få ha inflytande över politiken. Om det nu finns något man faktiskt ska vara rädd för – är det att sådana som vi faktiskt har det.

--

Den här krönikan har redigerats efter publicering. Om du har frågor om ändringarna ber vi dig kontakta vår chefredaktör Henrik Eriksson via mail.