Homofobin i Sverige: Sluta glo när vi kysser varandra

Här är vi. I Sverige. Året är 2016. Landet vi lever i har fler än en gång blivit utsedd till ett paradis för "homoturister". För här är alla öppna. Här är alla förstående. Men framför allt så är alla accepterande och inte fördömande.

Eller?

Vid sidan om den här fantastiska reklamen för Sverige så finns också sanningen. För den gömmer sig där någonstans i skuggorna. Den dolda homofobin. Du kanske inte vet om det själv. Men jag vet. Mina vänner vet. Och nu vet du.

Vet ni förresten att jag en gång fick frågan: "men varför kan du inte lika gärna ta en tjej i röven?"

Vi vet hur det känns att inte kunna pussa sin samkönade partner för risken att bli förvandlad till ett djur på ett zoo. Blickarna. Viskningarna. Ibland även med handrörelser.

Ställ dig nu frågan – hur ofta ser du ett samkönat par hålla varandra i handen på gatan? Jag väntar...

Det värsta är att jag själv glor. Det finns många som gör det för att det är positivt. Och det reflekterar väl samhället i stort.

Personligen är jag inte ett stort fan av pda, alltså förkortningen för "public displays of affection". Vilket i korthet innebär att hångla och tafsa sönder sin respektive på allmän plats.

Men det kräver jag inte. En liten puss ska fan inte behöva vara så här svårt.

Det låter som ett litet problem. Men det är inte det på individnivå. Rädslan och osäkerheten som många HBTQ-personer får leva med dagligen finns där som ett skymmande täcke över vårt land.

För visst är det värre i länder som Ryssland. Men det är ingen ursäkt – låt oss då visa hur öppet Sverige är.

Nu får det fan bli en ändring. Jag väntar...