Mitt bästa relationsråd: Blocka varandra på sociala medier

Vi separerade när vårt barn var knappt två år gammalt. Till en början var saknaden och smärtan överväldigande, mitt uppe i sårade känslor och nya vardagsrutiner.

Jag gick nästan tvångsmässigt in på den andra förälderns Facebooksida och försökte hålla mig uppdaterad. Stalkade mitt eget barn, för att få den dagliga dosen av villkorslös kärlek, på distans.

Ofrånkomligen började vi konfrontera varandra med våra iakttagelser. Kanske såg barnet ut att vara för tunt klädd på en bild eller så satt någon förälder uppe för sent om nätterna. Varje liten detalj kunde dissekeras, ifrågasättas och kommenteras öppet på varandras sidor.

Lösningen på problemet blev att blocka varandra på precis alla sociala medier. Vi gjorde oss helt osynliga för varandra.

Inledningsvis var det både frustrerande och irriterande. Men till slut hittade vi som föräldrar nya sätt att kommunicera på, mer på riktigt. Det blev långa samtal eller detaljerade sms i början, om allt.

Idag, snart sex år efter separationen, känner jag inget som helst behov längre av att få veta via sociala medier hur mitt barn har det hos den andra föräldern. Vi prioriterar att prata direkt med den andra föräldern och framför allt med barnet. Att verkligen lyssna på varandra.

Det känns viktigt att vi som föräldrar kommunicerar på riktigt, utan att spekulera eller dra förhastade slutsatser på grund av statusuppdateringar, som bara speglar en bråkdel av verkligheten.

Vi tar på så vis del av det viktigaste i barnets liv, istället för att peta runt i petitesser och eventuella öppna sår i onödan.

Nu har vi en trygg och glad sjuåring som vet att alla hens föräldrar – inklusive tillkomna bonusföräldrar –uppskattar och respekterar varandra, precis som de är.