För svenska politiker är det viktigare hur saker ser ut på ytan, än vad som försiggår på insidan

Varje gång det händer något dåligt är partierna snabba att agera. "Herre gud, nej sånt där får man inte säga", "Det där hör inte hemma i vårt parti" och förr eller senare brukar det sluta med att personen som uttalat sig korkat/sexistiskt/rasistiskt/idiotiskt får sparken.

Sen ska problemet anses vara löst. Det tycker i alla fall partiet själva. De hade ett ruttet äpple i korgen, men nu är det bortrensat.

Men varje gång det händer undrar jag lite hur det hade gått om snedsteget inte hade kommit ut. Hade partiet ändå agerat mot det då?

Tänk om Delmon Haffo hade skämtat och kallat Annika Strandhäll för hora i fikarummet och Anna Kinberg Batra hade överhört samtalet.

Inga medier hade hört, inga potentiella väljare, bara Delmon Haffo, Anna Kinberg Batra och några fnissande kommunikatörer.

Hade resultatet ändå blivit att Delmon Haffo hade fått sparken?

Det sorgliga är att han förmodligen inte hade det.

För svenska politiker är det viktigare hur saker ser ut på ytan, än vad som försiggår på insidan.