"Smittas jag är det ditt fel"

– Du ska inte gå på någon jävla pub, blir jag smittad är det ditt fel och då gör jag fan slut, skrek jag för full hals i luren till min pojkvän efter att ha fått en pushnotis om att Italien sätter hela landet i karantän. Flera tusen döda. Torrhosta. Aggressiv spridning. Krispaket. Farligt för äldre. Ett muterande dödsvirus. 

Min coronapsykos var ett faktum. Jag ska inte ha den här skiten och så är det bara. 

Annat var det för min pojkvän som glatt traskade iväg för att hinka långbärka med sina polare, gå på stan, jobba, åka tunnelbana och helt leva på som vanligt. I mina ögon kunde han lika gärna slicka på handtag, gnida sig mot alla på bussen och dra djupa andetag när någon hostade. 

– Pappa kommer hit en sväng. 

– JAG SKITER I OM DET VAR JULTOMTEN. INGEN SÄTTER SIN FOT HÄR. 

Ni kan kanske gissa vem som sa vad. 

Vi bråkar otroligt sällan och är två människor som helst undviker konflikt. Men likt många andra par så har detta Coronaviruset delat upp förhållandet i två läger.

En som är superstressad över det hela. 

En som knappt bryr sig och lever på som vanligt. 

Överallt i stugorna diskuteras det nu hur det blir med sommarplanerna, bröllopet, svärfaderns födelsedagfest, frisörbesöket, golfresan, påsken i ÅRE. Kommer förskolorna att stänga igen nu?

På detta har nu folk som kan uppmanats att jobba hemma. Detta i kombination med att all fotboll och hockey är är så gott som inställt.

Ingen sport.

Ingen Maldiverna-resa.

Ingen 30-årsfest.

Inget toapapper.

Världsekonomin åt helvete. 

Mail från chefen om eventuell varsel. Du hänger löst. 

Och på det en åsna framför dig som säger att detta inte är värre än en vanlig förkylning. 

WW3 kom tidigare än väntat. 

Men igår efter att ha kastat ett bananskal på min kille så insåg jag en sak.

Folk idag håller på att arbeta ihjäl sig. Vi äter mer tabletter än någonsin, människor har problem med sömnen, med magen, med huvudet.

Många som jobbar långa pass hinner knappt träffa sina knoddar innan de ska sova. Det är 1000 resor och åtaganden inplanerade som också är krav. 

Kanske kom coronan i rättan tid för vissa?

Det är inte läge att klaga och bråka när vi har det så pass bra som vi har det. Så lägg ned bananskalet och gör det bästa av det här. Utnyttja din karantäntid till att ta det lite jävla piano. Du behöver det. 

Och när saker känns jobbiga, kom ihåg att du nu har guldläge att avboka både släktträffar och babyshowers du absolut inte ville gå på ändå. Cashen du skulle lagt på 7 olika blöjtårtor samt biljetter till morbror i Åmål kan du nu lägga på hudvård och vin samt förlåtpresenter till din partner efter att ha kastat massa frukt under coronabråken. 

Ta hand om dig och varandra.