Karibiens spökbåtar bär lik från andra sidan havet
EU:s migrationspolitik i Medelhavet driver fler mot farligare rutter.2021 spolades minst sju båtar som tros härstamma från nordvästra Afrika upp på stränder i Karibien och Brasilien. I samtliga fanns döda kroppar.
Rutten från Västafrika mot den spanska ögruppen Kanarieöarna beskrivs som den dödligaste vägen till Europa. Trots det har rutten ökat i popularitet sedan 2018, i takt med allt hårdare nedslag och militarisering av Medelhavet.
Enligt FN:s migrationsorgan IOM dog minst 1 100 personer på väg till Kanarieöarna 2021 – det hittills dödligaste året sedan statistik började föras.
Siffran tros utgöra en liten del av det faktiska dödstalet. Svåra väderförhållanden och kraftiga strömmar leder till att många av de undermåliga båtarna kommer ur kurs och driver västerut mot en säker död. Även för de som faktiskt når Kanarieöarna tar resan åtskilliga dygn.
Den spanska hjälporganisationen Caminando Fronteras registrerade fler än 4 000 dödsfall längs Atlantrutten 2021 – och minst 20 båtar som gått upp i rök efter att ha lämnat Mauretanien.
Migranterna reser från Marocko, Mauretanien, Senegal eller till och med Gambia, ofta i mindre träbåtar av kanotliknande slag.
Situationen förvärras av otillräcklig mobilisering av sök- och räddningsinsatser på den vidsträckta Atlanten.
Fakta: IOM, Caminando Fronteras.
I slutet av maj 2021 upptäcker fiskare en smal träbåt som driver omkring utanför karibiska Tobago, till synes utan människor ombord. Medan den guppar fram och tillbaka samlas småfisk och guldmakrillar för att kalasa på havstulpanerna som växt fram under ytan.
När gruppen med fiskare närmar sig båten känner de lukten av död. I skrovet ligger de förruttnade kvarlevorna från ett tiotal män. Ingen vet vilka de är eller hur de hamnat där. I närmare två år ska deras öde förbli ett mysterium.
Nu har nyhetsbyrån AP lyckats kartlägga männen ombord. 135 dagar innan båten hittades i karibiskt vatten hade 43 människor lämnat en hamn i Mauretanien, nästan 500 mil österut. De hade siktet inställt på spanska Kanarieöarna strax utanför Afrikas nordvästra kust, men kom aldrig fram.
Svåra förhållanden
De så kallade "spökbåtarna" som hittats i Karibien och Brasilien är ett resultat av år av åtstramningar och mängder av EU-miljarder spenderade i hopp om att stoppa de dödliga migrantresorna över Medelhavet, menar bedömare. De hårda nedslagen mot både migranter och internationella hjälporganisationer har fått fler migranter att ta den betydligt längre och farligare Atlantrutten mot Europa, från nordvästra Afrika mot spanska Kanarieöarna.
2019 anlände 2 687 migranter till ögruppen, enligt inrikesdepartementet i Madrid. Två år senare var antalet uppe i över 22 000.
Men för varje ankomst har troligen betydligt fler försvunnit till havs, tror djuphavsforskaren Pedro Vélez vid Spaniens institut för oceanografi.
— Sjöförhållandena är extremt hårda, säger han till AP.
Drömmen om Europa
Många av de döda och försvunna identifieras aldrig. I sin kartläggning har dock AP lyckats identifiera 33 av de 43 män som tros ha varit ombord båten som hittades utanför Tobago. De unga männen, ursprungligen från Mauretanien, Mali och Senegal, gav sig enligt granskningen av från den mauretanska hamnstaden Nouadhibou i skydd av mörkret i januari 2021.
Ciré Samba Niang, pappa till en av dem som AP lyckats identifiera, säger att han inte var medveten om sonens planer. Men bristen på arbete och framtidsutsikter är omfattande i Mauretanien, ett av världens minst utvecklade länder. Det göder den farliga drömmen om Europa.
— Den som åker till Europa kan bygga ett hus och köpa en bil i Mauretanien om två, tre år, säger pappan till AP.
Exakt vad Ciré Samba Niangs son och de andra ombord upplevde under dygnen på Atlanten vet ingen. Men andra migranter som gjort samma resa – och överlevt – berättar om skrupellösa smugglare och fasansfulla dygn på öppet hav.
Tre överlevde – 60 dog
Moussa Sako räddades av det spanska flygvapnet i april 2021. Båten han färdades i befann sig då mitt i ingenstans, över 50 mil från den kanariska ön El Hierro.
Av 63 människor ombord – enligt uppgift "packade som sardiner" – var bara tre vid liv när Sako räddades efter dryga tre veckor till havs. Enligt smugglarna skulle resan ta fyra till fem dygn.
Strax efter avfärd tog både mat och vatten slut. Läckande bensin blandat med saltvatten brände männens skinn och gjorde det smärtsamt att sitta ned. På den fjärde dagen var även bensinen slut. För att inte driva iväg för långt tillverkade de ett provisoriskt ankare genom att sänka båtens motor i ett rep.
Vecka två dog tre, fyra personer om dagen. Vissa hallucinerade. Andra hoppade mot en säker död i havet. Först på den 22:a dagen kom räddningen.
För männen i båten som hittades utanför Tobago kom ingen räddning alls. De ligger begravda 500 mil från platsen de lämnade för drömmen om Europa.
