Christiania stöps om: "Vi är vana vid kris"

— Nu får vi acceptera att dela med oss av vår lilla idyll, säger infödde christianiten Carl Oskar Strange.

På ytan är allt sig likt: Ett myller av vildvuxen arkitektur i alla tänkbara färger, en bilfri stadsdel med ett rikt utbud av kaféer, restauranger och lokalt hantverk.

Men Carl Oskar Stranges son, som föddes 2020, hör nog till den sista generationen som får växa upp i det ”gamla Christiania”, tror han.

Hans svenska mamma flyttade som 18-åring in i fristaden mitt i Köpenhamn, som ensidigt hade utropat ett självstyre. Nu är den under förvandling.

— Om tio år kommer det att vara helt annorlunda. Om vi säger att det är till 20 procent normaliserat nu, så kommer det att vara det till 60–70 procent om tio år, säger Carl Oskar Strange.

"Socialt experiment"

Fristaden föddes 1971 när husockupanter slog sig ner i byggnader som försvarsmakten lämnat. Det första stora klivet mot normalisering togs när ägandet av mark och byggnader reglerades och ett avtal upprättades med den danska staten 2012.

Nu väntar nästa: Förhandlingar pågår om att bygga allmännyttiga bostäder på totalt 15 000 kvadratmeter för 300 nya invånare på Christiania, där det i dag bor cirka 1 000 människor.

Det blir ett socialt experiment när Christianiaborna själva inte längre kan bestämma vem som ska få flytta in, konstaterar Carl Oskar Strange.

— Nu tror jag att det kommer att komma in många fler vanliga människor, snobbiga curlingbarn som kanske inte vill vara så aktiva på vårt lilla ställe.

"Inte superbegeistrade"

Hulda Mader, talesperson för Christiania, beskriver en känsla av att ha blivit lurad. Avtalet med staten från 2012 innehöll visserligen en paragraf om bygge av 15 000 kvadratmeter ny bostadsyta, men christianiterna tolkade bara detta som en möjlighet att bygga nytt i framtiden, inte att det skulle bli ett tvång.

Under hot om uteblivna statliga lånegarantier har christianiterna tvingats till förhandlingsbordet.

— Folk är inte superbegeistrade. Vi försöker tona ned det och göra det mer christianitiskt, säger Hulda Mader.

Hon visar oss runt i en stadsdel där turister från när och fjärran dominerar gatubilden. Här, på ett av Köpenhamns mest populära turistmål, tar medelålders par selfies framför graffitimålningarna, danska skolklasser är på studiebesök med sina lärare och pensionärer guidas runt i grupp av christianiter.

Hulda Mader, som bott här sedan 1984, vill gärna likna Christiania vid en landsbygdsby mitt i storstan, där alla känner sina grannar utan och innan. Men den 100 meter långa gatstumpen Pusher Street gör att liknelsen haltar.

Skräddarsydda lagskärpningar

När vi kommer fram till Pusher Street där haschkommersen pågår tar hon en lång omväg och varnar oss för att gå in, särskilt med synliga kameror.

— De bryr sig inte om Christiania, de vet ingenting om Christiania och de är bara här för att tjäna pengar, säger hon om de svartklädda langarna.

Om man bara undviker Pusher Street är Christiania tryggt, försäkrar hon. Men på langarnas gata har tre människor mördats bara under de senaste två åren – senast en gängledare den 26 augusti. Då träffades också fyra andra, som råkade vara där, i skottlossningen.

Den danska regeringen svarade med löfte om nya lagskärpningar, skräddarsydda för att strypa haschefterfrågan på Pusher Street: Den som ertappas med haschinnehav inne på Christiania ska riskera höga böter vid första gripandet — och andra gången blir det fängelse.

Moment 22

Christiania kräver samfällt att Pusher Street ska stängas för gott, men frågan är hur det ska gå till.

— Polisen säger att de gärna vill göra det tillsammans med oss, men vi har inte lust att ta på oss polisuppgifter. Så länge det är de här kriminella på Pusher Street så vågar vi inte gå dit och göra något. Och då säger polisen att så länge inte vi gör något så kommer inte de heller att göra det. Det är ett moment 22.

TT: Är det här Christianias värsta kris någonsin?

— Det har alltid varit kris. Det är inget nytt i det här, vi är vana vid att det är så här, säger Hulda Mader.