Fängslad och piskad: Nu får hon fredspriset
Narges Mohammadi tilldelas Nobels fredspris 2023 för sin kamp för Irans kvinnor. Hon sitter i landets mest ökända fängelse – men har inte låtit sig tystas. Hennes modiga kamp har förts till ett högt personligt pris, säger den norska Nobelkommitténs ordförande Berit Reiss-Andersen.
Narges Mohammadi, född 1972 i Zanjan, Iran, är en iransk människorättsaktivist av kurdiskt ursprung.
Hon utbildade sig till fysiker på Imam Khomeini International University och var verksam som ingenjör tills hon på grund av sin aktivism avskedades av politiska skäl 2010.
Under studietiden träffade hon sin blivande make Taghi Rahmani, journalist, författare och människorättsaktivist. Paret har två barn.
Narges Mohammadi är aktiv i den iranska organisationen Defenders of Human Rights Center som förser politiska fångar med försvarsadvokater. Hon är också en av grundarna till Iranian National Peace Council, som består av författare, artister, advokater och aktivister som arbetar för mänskliga rättigheter i Iran.
För sin kamp för demokrati och kvinnors rättigheter, och mot att hålla politiska fångar i förvar utan rättegång, har Narges Mohammadi dömts till mångåriga fängelsestraff och reseförbud. Hon sitter för närvarande fängslad i det ökända Evinfängelset i Teheran, där fångarna enligt bland annat Amnesty International regelmässigt utsätts för tortyr, långvarig isolering, misshandel och förvägras sjukvård. Ofta fängslas människor i Evin efter korta, summariska rättegångar där de åtalade nekas advokat.
Narges Mohammadi har under åren mottagit flera prestigefulla priser för sin kamp för mänskliga rättigheter.
"Kvinna, liv, frihet". Innan Nobelkommitténs ordförande Berit Reiss-Andersen tillkännagav att Narges Mohammadi var årets fredspristagare upprepade hon de slagord som har ekat i Iran under ett år som har skakat den religiösa diktaturen i grunden.
51-åriga Narges Mohammadi har fört en lång kamp för kvinnors rättigheter i sitt hemland. För det har hon gripits många gånger, dömts till flera fängelsestraff och utsatts för åtskilliga piskrapp. I dag sitter hon i ett av landets mest ökända fängelser tillsammans med många andra politiska fångar.
"Jag kommer aldrig sluta kämpa för att demokrati, frihet och jämlikhet ska bli verklighet", lyder en skriftlig kommentar från Narges Mohammedi som den amerikanska tidningen The New York Times har tagit emot i samband med Nobelkommitténs tillkännagivande.
Hon utropar att hennes kamp mot tyranniet och förtrycket går vidare, "sida vid sida med Irans modiga mödrar".
Skakat om Iran
Narges Mohammadis "kamp för att främja mänskliga rättigheter och frihet för alla" lyfts också fram av Nobelkommittén.
Under det senaste året har hundratusentals människor gått ut på gator och torg med krav på förändring, på ett sätt som inte har skett i den islamiska republiken tidigare. Tusentals av dem har gripits och förföljts. Hundratals har dödats och så sent som härom dagen anklagades regimens moralpolis för att ha skadat en 16-årig flicka så allvarligt att hon hamnade i koma.
Kommitténs ordförande Berit Reiss-Andersen återkommer till demonstranternas tre bevingade slagord när hon talar om Mohammadi.
— Kvinna: Hon kämpar för kvinnor mot systematisk diskriminering och förtryck. Liv: Hon stödjer kvinnors kamp för att leva fullvärdiga liv. Denna kamp över hela Iran har mötts av förföljelse, fängslanden, tortyr och till och med död, säger ordföranden.
— Frihet: Hon kämpar för yttrandefrihet och rätten till självständighet, och mot regler där kvinnor tvingas hålla sig osynliga och täcka sina kroppar. De frihetskrav som framförs av demonstranterna gäller inte bara kvinnor utan hela befolkningen.
Familjen i exil
I sin bok "Vit tortyr" från 2021 – författad på bitar av toapapper utsmugglade från det hårdbevakade Evinfängelset – beskriver Narges Mohammadi avskedet av sin dotter som det mest plågsamma hon någonsin upplevt: de små armarna hårt lindade runt hennes hals, den kvävda gråten från en treåring som förstår men ändå inte.
Mohammadis make Taghi Rahmani är journalist och aktivist, och har likt henne kastats i fängelse flera gånger av den iranska regimen. Han och deras två barn bor sedan tio år tillbaka i exil i Paris.
— Jag har inte sett Narges sedan jag lämnade Iran. Under en period fick hon möjlighet att prata i telefon ibland; aldrig med mig, men med barnen. Sedan ett år tillbaka får hon inte prata med dem heller, sade han till TT i en intervju i januari i år.
Då slog han fast att deras arbete har varit värt konsekvenserna.
— Vi har betalat ett högt pris, men det finns iranier där ute som har betalat ännu mer. Många har förlorat sina liv och utsatts för ännu värre konsekvenser, sade Taghi Rahmani.
Fredsprisbelönad kollega
För 20 år sedan delades fredspriset ut till en annan iransk rättsaktivist, Shirin Ebadi, som också är en av Narges Mohammadis nära kollegor.
Nobelkommittén poängterar att Narges Mohammadis arbete har fortsatt innanför fängelsemurarna. Hon har till exempel lyckats smuggla ut en artikel som publicerades i den amerikanska tidningen The New York Times. Det skedde på årsdagen för den 22-åriga kvinnan Mahsa Zhina Aminis död, vilket blev startskottet för de omfattande protesterna. I samband med det brände Mohammadi och tre av hennes kvinnliga medfångar sina hijaber i protest.
— Vad hon skrev var att "ju fler av oss de låser in, desto starkare blir vi". Från sin fångenskap har hon bidragit till att protesterna inte har ebbat ut, säger Berit Reiss-Andersen.
