Chefredaktör: Polen mer demokratiskt än någonsin

En vit kvinna, nödtorftigt insvept i en EU-flagga, skriker när hon våldsamt attackeras och hålls fast av mörka händer. Rubriken?

"Islamisk våldtäkt på Europa".

Omslaget för den regeringspartivänliga polska veckomagasinet Sieci ("Nätverket") har ramats in och sitter numera upphängt på redaktionsväggen. För några år sedan väckte det – inte oväntat – starka reaktioner.

— Vi fick till och med polisskydd, berättar chefredaktör Jacek Karnowski.

"Mest demokratiska perioden"

Efter ett flertal misslyckade försök att få kontakt med styrande högernationalistiska regeringspartiet Lag och rättvisa (PIS) inför helgens val får TT till slut tag på Siecis chefredaktör, som går med på att svara på frågor.

Sieci, med en upplaga på drygt 30 000 exemplar, är tätt knuten till partiet och låter mest högern komma till tals. Man startade som "högerrebell" gentemot det dåvarande etablissemanget, förklarar han.

— Vi är helt självständiga, men delar idéer och värderingar. Det betyder dock inte att vi inte kan kritisera.

Abortmotstånd, nära band till katolska kyrkan och nationalism – sedan Lag och rättvisa kom till makten 2015 har Polen även tappat i internationellt anseende gällande demokrati- och pressfrihetsfrågor. Kritiken om att partiet kringskär rättsväsendet har växt sedan man bland annat genom olika lagändringar inskränkt enskilda domares integritet och öppnat för politisk styrning.

Så, hur står det till med demokratin i Polen, enligt Karnowski?

— Jag anser att vi befinner oss i den mest demokratiska perioden någonsin efter transitionen, med full pressfrihet, åsiktsfrihet och full rätt att demonstrera, säger han.

Den som hävdar att Polen går mot ett mer auktoritärt styre gör det – enligt Jacek Karnowski – som en del av en politisk strategi.

— För att sätta press på regeringen och skapa spänning till andra länder.

"Vi har starkare opposition"

Några kilometer från tidningsredaktionen står Elzbieta Korolczuk, docent i sociologi vid Södertörns högskola, i ett av Warszawas gathörn och delar ut broschyrer i regnet.

Vad får en forskare vid ett svensk lärosäte att gå ut på gatan i Polen?

— Jag stödjer vänsterns kampanj i Polen. Vi har inte mycket pengar, så får vi använda våra egna händer och resurser, säger hon och fortsätter:

— Demokratins framtid står på spel i Polen, men även hur EU ska se ut framöver. Medlemslandet Ungern, till exempel, är ju en icke-demokrati.

— Det är dit vi är på väg i Polen, även om vi har en starkare opposition.

Den främsta motståndaren till Lag och rättvisa är mittenpartiet Medborgarplattformen (PO), som ingår i den största valalliansen Medborgarkoalitionen. Oppositionen består dock av en rad olika partier och koalitioner. Som Vänsteralliansen, med Nya vänstern och en av dess huvudkandidater i Warszawa, Agata Diduszko-Zyglewska.

Den före detta journalisten är ute på gatorna varje dag, för att mota populismens framfart.

— All aggression och alla hatkampanjer, hur de styr genom att peka på fiender. Som kvinnor, hbtq-personer och flyktingar.

Stad och land

Oppositionen känner medvind – i Warszawa. Men vi befinner oss i en storstad, understryker Agata Diduszko-Zyglewska.

TT: Men når ni, alla partier i oppositionen, verkligen ut till väljare utanför storstaden?

— Ja, ja. Den nya vänstern har en strategi, under två års tid har vi konstant varit ute på vägarna och kört från stad till stad.

Lag och rättvisa har också, enligt vänsterkandidaten, otillbörligt använt offentliga medel till sin valkampanj.

— Så de är väldigt närvarande i mindre städer och byar.

Många av Lag och rättvisas kärnväljare finns också i mindre städer och på landsbygden. Partiet har satsat mycket på välfärd, som bidrag till barnfamiljer.

Ett socialdemokratiskt parti, tycker chefredaktör Jacek Karnowski, som avfärdar de annars förekommande etiketterna.

— De har högervärderingar, men deras agenda är typiskt socialdemokratisk.

TT: Kan du förklara varför vi misslyckats med att få intervjua någon av partiets kandidater?

— De är oerhört upptagna, säger chefredaktören och tillägger att han däremot själv ofta ställer upp på intervjuer för utländska medier.

Ofta med misstro.

— De har redan från start positionerat mig som något löjligt och märkligt, klagar han.