Krigen blir fler – men färre söker lösning

Vi lever i oroliga tider, har det hetat ett tag. Ser man till antalet krig och våldsamma konflikter runt om i världen är det ett påstående som stämmer.

Fjolåret var det blodigaste på mycket länge. Minst 238 000 människor dog i olika väpnade konflikter, enligt statistik från Uppsala universitets ansedda konfliktdataprogram UCDP.

Bristen på bekräftad information gör att talen är lågt räknade. Klart är att det var en dubblering jämfört med 2021, främst drivet av kriget i Ukraina och inbördeskriget i Tigray i Etiopien.

Efter upptrappningen i Mellanöstern står världen nu inför ännu en blodig konflikt.

— Det är ingen tvekan om att det är en väldig eskalering. Brytpunkten kom redan 2014, då vi hade över 50 större eller mindre krig, och vi har legat på den nivån sedan dess, säger Peter Wallensteen, freds- och konfliktforskare vid Uppsala universitet.

Demokratin på tillbakagång

Svaret på frågan om varför utvecklingen går år fel håll är inte entydigt. Att världen går i en mer auktoritär riktning kan vara en förklaring, tror Wallensteen.

En demokratirapport från Göteborgs universitet slog i år fast att det för första gången på två decennier lever fler människor i diktaturer än liberala demokratier.

— Vi har även sådana tendenser inom demokratierna, och när det blir mer polariserat så blir det mindre utrymme för förhandlingslösningar och konflikterna blir värre. Jag tror att det hänger ihop, säger Peter Wallensteen.

Fredrik Söderbaum, professor i freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet, ser det ökade antalet våldsamma konflikter mer som ett svar på att världsordningen håller på att ruskas om.

Maktkampen som råder med västvärlden och USA på ena sidan och stormakter som Ryssland och Kina på den andra skapar låsningar. Ett sådant exempel är FN.

— Det är en kamp om de bärande normerna i världsordningen. Där finns det ingen större vilja till kompromiss som det är nu, utan bara fortsatt kamp, och den är ju otroligt explosiv, säger Fredrik Söderbaum.

Hälften så många medlingsfall

Det är inte bara konflikter med stater inblandande som har ökat. Även blodiga uppgörelser mellan olika väpnade grupper ligger på en rekordhög nivå.

Varje konflikt har sina orsaker och bakgrunder till att den bryter ut. Gemensamt för tiden vi lever i är dock att allt fler tycks undvika den kanske viktigaste metoden för att nå fred: medling.

I dag sker medling bara i hälften så många fall av alla väpnade konflikter jämfört med på 1990-talet.

Magnus Lundgren, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, forskar på fenomenet.

— Trots att det finns fler medlare, större expertis kring medling och fler institutioner som sysslar med medling, så ser vi paradoxalt nog att det medlas mindre, säger han.

Ökning av terrorlistningar

En förklaring kan vara de geopolitiska spänningarna, där stormakterna inte sällan står på varsin sida om en konflikt. Samtidigt finns undantag, som Syrien, där många medlingsförsök gjorts sedan kriget bröt ut 2011, påpekar Magnus Lundgren.

Något annat som kan försvåra en fredsprocess är den dramatiska ökningen av terrorlistade aktörer i världen.

— Det förändrar maktbalansen och gör regeringssidan mindre benägen att förhandla med motståndaren, säger Magnus Lundgren.

På 1990-talet var terrorlistningar sällsynta. Bland dagens konflikter är det mer än hälften som har en part som är stämplad som terrorgrupp.

— Det gör det också mycket svårare för medlare att komma åt konflikten. I vissa fall kan det vara brottsligt att diplomatiskt interagera med de här terrorlistade grupperna, säger Magnus Lundgren.

Trots att framtiden kan verka mörk råder det inte total brist på ljusglimtar. Peter Wallensteen nämner Colombia som ett gott exempel. Där fortsätter avvecklingen av det sista inbördeskriget i Sydamerika, som pågått sedan fredsuppgörelsen mellan colombianska staten och Farc-gerillan 2016.

— Det avtalet var ett ovanligt väl genomarbetat fredsavtal och ger en modell som visar att det går att lösa svåra frågor. Men där kom initiativet också från båda parter, som sedan fick hjälp av det internationella samfundet, säger Peter Wallensteen.

— Kunskapen finns, det är bara frågan om att använda den.