Daria i Kiev: Emotionellt är jag vid fronten
Festfixaren Daria har flyttat från västra Ukraina till Kiev. I pågående krig arrangerar hon stödinsatser för traumatiserade sjukvårdare. Fysiskt är jag i Kiev, men emotionellt befinner jag mig någonstans vid frontlinjen.
I höstas flyttade Daria Kulynytj från sin hemstad Lviv till Kiev. Hon hade flyttat tidigare om det inte vore för de stora strömavbrott som skedde i den mer krigsdrabbade huvudstaden. Nu bor hon ensam i en lägenhet på 22:a våningen.
— Som tur är har det inte skett några nya strömavbrott ännu, så jag har kunnat ta hissen, säger hon.
25-åringen arbetade tidigare med att arrangera festliga tillställningar – "de bästa evenemangen i Lviv" – och pluggade marknadsföring. Hon beskriver förmågan att nätverka som sin stora superkraft.
Den omsätter hon i dag som samordnare av stödinsatser för sjukvårdare som kommer tillbaka från fronten i öst.
— Många av dem har svårt att återanpassa sig. När de kommer tillbaka så vill de åka till fronten igen för att ingen här förstår dem, säger Daria, och beskriver en klyfta mellan det civila och det militära Ukraina.
Under två års krig har Kievbor vant sig vid regelbundna flyglarm. I inofficiella kanaler får de fler detaljer om de eventuella anfallen för att kunna värdera om det är lönt att springa till skyddsrummen. Daria går oftast ut i trapphuset för att omge sig av så många väggar som möjligt.
— Myndigheterna vill att vi ska gå ned varje gång. Det är lite så vi försöker vänja oss vid det.
