Humanitär kris utan slut i krigets Sudan
I Sudan har det pågående inbördeskriget orsakat en humanitär katastrof. Miljoner flyktingar har lämnat sina hem och tillgången till mat, vatten och vård är knapp. Risken finns att det blir mycket värre om inget händer mycket snart, säger Cheick Traoré på Läkare utan gränser.
I april i fjol bröt hårda strider ut i Sudan, till följd av en maktkamp mellan två tidigare bundsförvanter.
På ena sidan står general Abd al-Fattah al-Burhan som leder armén, och på den andra hans tidigare ställföreträdare Mohamed Hamdan Daglo, som numera leder milisgruppen RSF (Rapid Support Forces).
RSF bildades ur en väpnad grupp som landets tidigare diktator Omar al-Bashir skapat för att slå ner upproret i västra Sudan under tidigt 2000-tal.
Källa: AP och AFP
Kriget mellan de sudanesiska regeringsstyrkorna och milisgruppen Rapid Support Forces (RSF) går snart in i sin elfte månad. I det redan tidigare hårt ansatta Sudan är situationen för befolkningen nu förödande.
— Det är katastrof. Det finns inget annat att säga än katastrof, säger Läkare utan gränsers samordnare Cheick Traoré, nyss hemkommen från staden al-Fashir i Darfur-regionen i Sudan.
Fler än åtta miljoner sudaneser har flytt sina hem sedan inbördeskriget bröt ut. De allra flesta av dem, drygt sex miljoner, är kvar inom landets gränser.
Läger på bristningsgränsen
I flyktinglägret Zamzam, ungefär 15 kilometer från al-Fashir i norra Darfur, bor uppemot en halv miljon människor. Det upprättades 2003 under den då pågående Darfurkonflikten mellan rebellgrupper och en milis stödd av regeringen.
Vissa av dem som bor där nu har bott där mer eller mindre sen dess. Andra har kommit dit efter fjolårets krigsutbrott.
— Situationen i Zamzam var hemsk redan för 20 år sedan, men krigsutbrottet förra året förvärrade allt, säger Cheick Traoré.
— Risken finns att det blir mycket värre om inget händer mycket snart.
— Alla hjälporganisationer lämnade landet och vi blev de enda kvar, trots att flyktingkrisen i landet blivit ännu värre än vad den var för ett år sedan.
Inget internationellt stöd
I och med att det internationella stödet nästan helt har flytt landet så har matutdelningen i det närmaste upphört. Cheick Traoré berättar att den senaste matutdelningen i Zamzam var för snart ett år sedan, vilket får stora konsekvenser för de boende.
— Förut åt de kanske en gång om dagen, nu kämpar de med att ens hitta något att äta, berättar Cheick Traoré.
— Vi har inte längre någon mat, vi bara existerar här, berättar en patient i Zamzam-lägret för Läkare utan gränser.
En fjärdedel av alla barn där lider av undernäring, och för barn under två år är siffran högre, knappt hälften. Många av dem lider dessutom av det än värre tillståndet akut undernäring.
Sanitära problem
Ett barn dör varannan timme i Zamzam-lägret. De allra flesta dödsfall hade kunnat motverkas med enkla medel. Men i och med bristen på vård är exempelvis luftvägsinfektioner en av de främsta dödsorsakerna.
— Det finns inga som helst vaccin i Sudan, de blockeras i huvudstaden och kommer inte ut, säger Cheick Traoré.
— Om vi inte skyddar barnen finns risken att ännu fler sjukdomar sprider sig.
Det finns inte heller något rent vatten i flyktinglägret, vilket tvingar människor att dricka ur träsk eller floder. Det i sin tur resulterar i sjukdomsfall, vilket ökar börden för den redan tungt belastade sudanesiska vården ytterligare. En stor andel av landets sjukhus har tvingats stänga när internationella aktörer lämnat.
— Livet är tungt. Min son är så sjuk, men sjukhuset är så långt borta, berättar en annan patient i Zamzam-lägret för Läkare utan gränser.
Vill utvidga
Lägret i Zamzam är indelat i fyra zoner. Läkare utan gränser finns just nu i en av zonerna, men har planer på att utvidga sin verksamhet till en zon till. Men även det är långt ifrån tillräckligt eftersom behovet är så enormt.
— Det finns inget hopp, med tanke på hur situationen ser ut både politiskt och militärt i dag. De måste sluta kriga för att landet ska kunna hitta någon form av lugn igen, säger Cheick Traoré.
