Revolutionen till Iran
Tusentals demonstranter väntas under måndagen gruppera sig i Irans huvudstad Teheran. "Protestvågen går inte att stoppa med några förbud..."
De folkliga demonstrationerna i Iran utlöstes i spåren av presidentvalet den 12 juni år 2009. Ett presidentval som - av oppositionen - anses vara riggat, och där nuvarande presidenten Mahmoud Ahmadinejad slutade som segrare.
Protestaktionerna var de allvarligaste och kraftfullaste landet hade synat sedan bildandet av den islamiska republiken 1979. Säkerhetsstyrkor utfärdade massarresteringar, rättegångar hölls där många av de arresterade siter fängslade än i dag. Två personer hängdes även, efter att ha blivit dömda till döden.
Enligt Dagens Nyheter har 18 namngivna aktivister gripits av de iranska myndigheterna med syftet att stoppa måndagens demonstrationer.
Teherans åkagarmyndighet hävdar att arresteringarna genomförts "av säkerhetsrelaterade skäl". Och en av den Gröna rörelsens oppositionsledare, Mehdi Karroubi, har sedan i onsdags suttit i husarrest.
Den iranska regimen har likt andra diktaturer använt internet- och twittercensur för att störa en mobilserande oppositionsrörelse.
I stället går det att läsa: ”Vår mötesplats på måndag är Azaditorget”, som sprejats på husväggar, busstationer och tidningskiosker för att sprida budskapet till den teheranska befolkningen.
TEHERAN. Den 17 december 2010 startade den numera världsberömda Jasminrevolutionen i samband med att den 26-årige gatuförsäljaren Mohamed Bouazizi satte eld på sig själv i Tunisien för att protestera mot att hans varor blivit beslagtagna.
Nästan två månader senare håller Egyptens diktator sitt avskedstal efter att han bara dagen tidigare hårdnackat insisterat på att sitta kvar tills valet i september.
Nu slår demokratiseringsvågen kanske också mot Iran.
– Vi för en pacifistisk linje, vi vill inte se våld. Dessutom, vi är inte rädda - det är iranska regeringen som är rädd, säger Amir Arjmand, rådgivare åt den iranske oppositionsledaren Mir Hossein Mousavi till Dagens Nyheter.
Precis som i Egypten och Tunisien använder den iranska regeringen olika former av mediecensur för att störa den växande oppostitionsrörelsens chanser att organisera manifestationer.
– Regeringen använder alla medel den kan ta till. Men att kalla ut folk är ändå inte omöjliggjort, vi kan mobilisera på många skilda sätt, säger Arjmand, som numera arbetar för den Gröna rörelsen från Paris efter att han tvingats fly från Iran förra året.
Armandj menar att kampen för frihet och demokrati kommer att ta tid - men att makten egentligen ligger hos det iranska folket och att det är folket som måste avgöra hur landets konstitution ska se ut i framtid, skriver Dagens Nyheter.
– Och vi har tålamod, stort tålamod, fortsätter han.
