Eric Rosén: "Folkmordsgripanden gör denna vecka till årets bästa"

”Slaktaren från Srebrenica” Ratko Mladic har som bekant gripits i norra Serbien, i vad som mer än något annat är att betrakta som en del i förhandlingarna om EU-medlemskap, och det är en oerhört viktig händelse  för inte bara väldigt många européer utan också många svenskar födda i forna Jugoslavien eller med föräldrar därifrån.

Mladic kommer att ställas inför rätta, vilket känns betydligt bättre än om han hade skjutits ihjäl på bin Ladin-vis, och kommer att tvingas svara på frågorna som många väntat en evighet på ska ställas.

Svaren på bland annat frågorna om folkmordet på över 8 000 bosniska muslimer kommer att avkrävas honom. Det man sagt hittills har varit att Mladic representerar ren ondska men för de flesta räcker inte den svepande formuleringen långt.

Att ställa krigsförbrytare inför rätta är att kräva svar och ställa till svars lika mycket för offer och anhöriga som för den anklagades skull.

Samtidigt, i Kongo-Kinshasa, har en annan man gripits. Bernard Munyagishari anses vara en av de ytterst ansvariga för folkmordet på minst 800 000 tutsier och hutuer i Rwanda 1994. Munyagishari har jagats i 17 år och även om det tagit tid och att nio andra av huvudmännen bakom folkmordet fortfarande är på flykt är det en oerhört viktig framgång.

Det är så lätt att glömma bort för oss som sitter långt bort, bredvid, och kollar nyheterna på teve. Så lätt att fokusera enbart på det vi har framför oss i denna sekund. Men folkmorden och brotten mot mänskligheten får – såklart – aldrig glömmas bort och det är fruktansvärt viktigt att de ansvariga ställs inför rätta.

Det får ta en vecka, ett år, 20 år eller 50 år. Det viktigaste är att sökandet inte upphör och att vi återvänder till händelserna det allvar de förtjänar.

Att Mladic och Munyagishari äntligen gripits gör vecka 21 i maj 2011 till en av årets allra bästa.