Samvetsfångar, inskränkningar av yttrandefriheten, brott mot mänskliga rättigheter och förbud att vara homosexuell. Det här är länderna som numera håller i de internationella sport- och musiktävlingar Sverige deltar i.
– Diktaturer ser tävlingarna som ett sätt att få fler besökare och mer legitimitet. För dem kan det vara en strategi, säger riksdagsledamoten Caroline Szyber (KD) till Nyheter24.
I helgen hålls Eurovision Song Contest i Azerbajdzjan och redan på tisdagen är det dags för den första kvaltävlingen. I samband med förberedelserna inför tävlingen har flera gått ut och pekat på landets mindre glittriga sidor. Bland annat Reportrar utan gränser och Amnesty.
– Amnesty tar inte ställning för eller emot bojkott utan vår uppgift är att visa den andra sidan. Vi utnyttjar tillfället för att visa en baksida och hoppas på att intresset kan leda till förbättringar. Vi har flera fall vi jobbar på i Azerbajdzjan. Flera sitter som samvetsfångar trots att vi anser att de personerna endast haft fredliga avsikter, säger Elisabeth Löfgren, pressekreterare Amnesty, till Nyheter24.
"Absolut att man ser en ökning"
Azerbajdzjan är långt ifrån det enda landet som ignorerar mänskliga rättigheter men som ändå står som värdland för internationella tävlingar. Går utvecklingen generellt mot att fler internationella evenemang hålls i länder som strider mot mänskliga rättigheter?
– Jag tror inte att mänskliga rättigheter finns med i planeringen, Eurovision är en tävling där fjolårets vinnande bidrag avgör var tävlingen kommer att hållas. Ett undantag är OS där man ansöker om att bli värdland. Där vet vi att det väcktes stark kritik mot att Kina agerade värdland. Kina hävdade att det skulle vara bra för landets socala rättigheter, "övertygade om att det skulle leda till förbättringar". Men så blev inte fallet, säger Löfgren.
Hon får medhåll av Szyber som senast gick ut och och riktade kritik mot att låta Vitryssland anordna ishockey-VM.
– Det är skillnad på Eurovision och VM. I Eurovision har man ändå vunnit en tävling och får därför hålla i det. Det är skillnad mot när man inom sporten kan välja vilket land som helst och så väljer man Vitryssland. Men jag tycker absolut att man ser en ökning. För de här länderna är det en fjäder i hatten, då gäller det att det inte sker på deras villkor.
Går utvecklingen mer mot att pengar än värderingar styr?
– Det är skillnad med idrottsevenemang, där är det en styrelse som sitter och bestämmer. Det är en tävling i sig för ländrna vem som får hålla i det. Man satsar oerhört mycket pengar på att ta hem det, säger Löfgren.
"Sport och politik"
Efter Eurovision är det dags för fotbolls-EM i Ukraina. Där har EU-kommissionen gått ut med att man bojkottar EM efter Ukrainas behandling av förre premiärministern Julia Tymosjenko. Och statsminister Fredrik Reinfeldt och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) har hakat på.
Med EM i Ukraina som exempel, där har flera politiker gått ut och sagt att man inte kommer att åka ner, finns det mer man kan göra från politiskt håll?
– I Ukraina är det en tydlig politisk markering. I andra fall, om man åker ner och är på plats ska man kräva att sätta dagordningen, att andra saker runt omkring ska komma in. Och passa på att besöka skolor och se landet, säger Szyber.
Elisabeth Löfgren håller inte med.
– Det räcker inte med att bara inte åka. Det kanske blir lite pinsamt för arrangören, men det är inte mer än så. Det handlar om att man måste säga varför man inte åker. Man måste agera och vara tydlig, att bara utebli hjälper inte, säger hon och fortsätter:
– Det finns fortfarande de som hävdar att idrott och politik inte hör ihop, och att musik och politik inte hör ihop. Men mänskliga rättigheter drabbar ju alla. Allt är sammanlänkat, man kan inte säga att musik och politik inte hör ihop.
