Hon besökte den radioaktiva spökstaden

JAPAN. Det är den 29 mars och göteborgaren Hilda Hellström sitter i passagerarsätet på en vit Toyota med specialdesignade nummerplåtar som kör mot Fukushima. Det har gått lite över ett år sen tsunamin träffade Japans östkust och blev början på ett helvete.Föraren, Naoto Matsumura är den enda person som bor kvar i området kring det radioaktiva kärnkraftverket. Snartkommer de fram till en checkpoint och skyltar som uppmanar alla att vända. Det är ett förbjudet område med livsfarliga strålningsvärden. Hilda Hellström sjunker ner i sätet för att inte upptäckas av vakter. 

Efter ytterligare några kilometer in i provinsen Fukushima hamnar de i Tomioka, tolv kilometer från kärnkraftverken Fukushima-Daiiji. En stadmed 16 000 invånare som reducerats till en enda man. Tomioka har blivit en spökstad där stoppljusen blinkar på tomma gator. 

I staden som en gång var känd för sitt kött har boskapen nu svultit ihjäl i sina spiltor. Hem, butiker och skolor har lämnats i all hast för att aldrig mera öppnas.Tomioka är ett land där den radioaktiva strålningen finns i marken, vattnet, träden och husen. I allt som lever och i allt som är dött.

Jordbävning skakar Japan

Den 11 mars 2011 sker en jordbävning i havet utanför Sendai. Intensiteten i skakningarna på platsen uppmäts till 6+ på densjugradiga skalan shindo som mäter skakningar i marken. Tre reaktorer i Fukushima I, liksom tre andra närliggande kärnkraftverk, stoppas automatiskt kl 14.46 lokal tid. Nästa morgon kommer varningen om den härdsmälta som får människor att lämna sina hem. I dag är det oklarthur många decennier som kommer dröja innan de kan återvända. Saneringsarbetet går långsamt. 

 – Om jag ger upp och åker härifrån, då är allt över. Det är mitt ansvar att stanna och min rätt att vara här, sade Naoto Matsumura ett halvår efter olyckan. 

Han valde att stanna kvar och kämpa för rätten att dö i sin hemstad. 

I en annan del av världen studerar 27-åriga Hilda Hellström från Göteborg produktdesign på Royal college of art i London. Hon vill ta examen genom att skapa historiskt laddade objekt. När hon får höra historien om Naoto Matsumura från en en japansk vän bestämmer sig Hilda för en sak: Jag måste träffa honom. Till slut får hon tag på ett telefonnummer via en djurrättsorganisation som har kontakt med den trotsige japanen.

Släkten tog avstånd

 – Glädjande nog var han mottaglig för mitt förslag och tyckte inte det var särskilt konstigt att jag ville skapa krukor från leran i hansrisfält, berättar Hilda Hellström för Nyheter24. 

Först är Hilda Hellström övertygad om att han var galen som stannat kvar. Men en japansk vän övertygade henne om annat. Det handlar om heder och tradition. 

– Jagupptäckte snart att det inte finns någonting galet med Naoto Matsumura. Han kan inte längre odla sitt ris utan ägnar nu sin tid åt att ta hand om alla djuren som lämnades kvar av andra bönder, han har hurmånga kossor som helst, grisar, katter och hundar. De är också radioaktiva, berättar hon. 

När staden evakuerades följde Naoto Matsumura först med, men upplevelsen utanför sin hemstad ökade bara hans önskan attåtervända. 

– Jag körde till en släktings hus och tänkte att jag skulle stanna där, men hon släppte inte in mig, hon var för rädd att jag varkontaminerad, så jag åkte till ett evakueringscenter men det var fullt. Det var tillräckligt för att övertyga mig om att komma hem,berättar han i filmen ”The Materiality of a Natural Disaster” som Hilda Hellström spelade in under tiden hon var där. 

Regeringen har vänt ett blint öga

Matsumura insåg, när han såg alla djur som lämnats vind för våg, att han inte kunde lämna dem. Nu tar han hand om närmare 100 övergivna katter, 17 hundar och flera olika typer av boskap som övergetts. Den japanska regeringen har hittills vänt ett blint öga mot att han bor kvar i zonen. De specialdesignadenummerplåtarna och en lapp på den vita Toyotans vindruta gör att han kan komma och gå som han vill.En eller två gånger i månaden lämnar Naoto Matsumura området för att bege sig utanför zonen för att köpa bensin, mat och annat som gör det möjligt för honom att leva kvar i staden som alla lämnat. 

 – Han är född i den här byn och det livet han alltid haft är borta. Han vill helst dekontaminera området så att folk flyttar tillbaka.Han behöver pengar för att göra det, han behöver egentligen pengar för att överleva, berättar hon för Nyheter24 och fortsätter: 

– Jag var inte särskilt oroad för strålningen, den enda gång man tänkte på den var när geigermätaren började pipa, berättar Hilda Hellström som annars inte ens röker. 

Hellström jämför upplevelsen i strålningszonen med att röntgas två eller tre gånger. Det är skillnad på att besöka området nu än när kärnkraftsolyckan skedde. Hon såg också till att jorden hon tog från åkern var av rätt strålningsvärde - mellan 200 och 250 bequerel per kilo, inte farliga värden men tillräckligt för att göra matkärlen hon tillverkade obrukbara. 15 kilo jord flögs till London för att skapa hennes konst. Kärlen ställdes sedan ut tillsammans med dokumentärfilmen "The materiality of a natural disaster". Hildas resa fick stor uppmärksamhet i Londons konstvärld. Hon blev omskriven i brittisk media, något som även plockades upp av japanska tidningar. Projektet ställs även ut på Lombard-Freid projects i New York senare i år. 

Kampen fortsätter

Själv tycker Hilda Hellström att hennes projekt är mer poetiskt än kontroversiellt. 

– Vissa blir provocerade över att jag tar hit den radioaktiva jorden. Men om alla hade lite av den där jorden hemma hos sig skulle hela området varadekontaminerat vid det här laget. 

Det finns dock en person som inte känner till uppståndelsen. Naoto Matsumura harinte tillgång till internet, och han har inte haft kontakt med Hilda Hellström sedan hon var där. Det kan komma att ändras om några av de intresseradeköparna slår till på hennes matkärl, hälften av summan de drar in kommer nämligen att gå till Naoto Matsumura och hans fortsatta kamp för att saneraFukushima.