Skulle du behålla mobilen?
PANELEN. Idag ställs vår panel inför ett moraliskt dilemma. Situation: Du är ute på krogen. Hittar en dyr mobiltelefon som någon uppenbarligen förlagt. Behålla eller lämna in. Vad gör du?
Pavel Maira, 30 år, fotograf.
Bloggar på: http://mystockholm.se
Julia Dansarie, 20 år, fotograf.
Bloggar på: http://dansarie.blogg.se
Filippa Berg, 22 år, redaktör för Sex & Blandat.
Bloggar på: http://filippaberg.se
- Försöker först få tag på ägaren till telefonen genom att höra av mig till någon på hans kontaktlista (om den är på) ananrs lämnar jag in den till polisen för man kan inte direkt lita på att nån på krogen inte lägger den i sin egen ficka. Jag har hittat telefoner tidigare som jag lämnat in direkt till ägaren.
- Jag som är en självutnämnd expert på att tappa bort saker skulle utan tvekan lämna in den. Jag vet hur otroligt glad man blir när man får tillbaka sina prylar och jag har också haft extrem tur när det kommer till den biten, har i nio fall av tio fått tillbaka min väska, mobil, busskort och diverse andra saker jag slarvat bort. Har faktiskt tänkt flera gånger att jag ska lämna in borttappade saker ifall jag hittar något, lite karma liksom.
- Jag har faktiskt gjort både och. Eller, egentligen var det inte jag som tog telefonen. Men mina vänner gjorde det. De hittade en Iphone på toaletten inne på Stures. På fyllan blir ju många lite klepto, så de slängde ner den i handväskan och skrattade. Vid den här tiden var jag extremt fattig och hade en gammal Ericsson-telefon som bara gick att smsa med och som dog hela tiden. Jag var alltså i desperat behov av en ny telefon men det fanns inte en chans att jag skulle ha råd att köpa en ny. Så de gav den till mig.
- Jag kan erkänna att jag var supernojig och tänkte "karma's gonna get me" både en och två gånger... vi tittade faktiskt igenom telefonen och insåg att det var en riktig brat som hade ägt den. Enbart bilder på dyra märkeskläder (och nakenbilder och porrfilmer men det är en annan historia), sms-konversationer av typen "åh stackars mig, min mamma tvingar mig att åka till London", bokningsbekräftelser på de dyraste restaurangerna här i Stockholm... och så vidare. Då kändes det faktiskt lite bättre. Roliga var att jag själv tappade den på krogen ett år senare. Då var jag faktiskt inte alls ledsen utan kände mest att någon annan kunde få den nu. Jag hade ändå råd att köpa en egen då. Vill dock poängtera att jag lämnat in borttappade telefoner ett flertal gånger efter detta!
