En telefonvärdinnas dagbok

LÖRDAG

Jag trycker 1 för att logga in. Min milda arbetsringsignal Fairy Tale påkallar inte min uppmärksamhet i första tagets 40 minuter.
I det första taget är jag Marielle med hörlurar made in Thailand vilse i ett hav av toviga lockar, med barfotafötter uppkrupen i en härlig soffa.
I det andra taget ringer telefonen och jag är en ljuv, sextonårig pingla med solkyssta nyckelben och jättesmå string som kryper in i min rosa, lena springa.

"Hur är det med dig ikväll?"

Nina är omtänksam. Inte bara vill hon slicka den pilska telefonmannens pung i 19 minuter och sedan sluka kuken som ett svärd på cirkus - hon BRYR sig också om hans mentala välbefinnande. Rösten som svarar är grötig.

"Det är bra Nina, hur är det med dig?"

Det är bra med Nina, för hennes fingrar har letat sig innanför troslinningen och hon är gnyende villig.

"Vad vill du göra med mig?" frågar hon mjukt och hest. I lockelse.

Hon är ung, rakad och har flimrande kåtglitter i sina gröna ögon då hon försiktigt smeker sig invid ett fuktigt trossnöre. Jag vet att det kan uppfattas pressande. Att den ringande mannen ska prestera. GÖR någonting! Slicka fittan, gör helikoptern med snorren, smiska mig med en flaska rapsolja och kalla det för matsex men bara GÖR någonting. Jag vill erbjuda den dominanta, drivande rollen men aldrig påtvinga den. Jag låter min karaktär, Nina 16, presentera ett mindre krävande alternativ: "Eller.. vad vill du att jag ska göra med dig?"

Brukar märkas av om mannen står handfallen (även om jag betvivlar att handen bokstavligen är fallen då det rimliga är om en hand håller luren och den andra handen sköter om köttribban) även då.

Utstrålar han "Ehh.." tar jag kontrollen totalt.

"Jag älskar att suga kuk. Skulle du vilja att jag sög din kuk?"

Det var här dagens mest intressanta samtals snuskstart tog vid. Han - Fluktarroboten - ville att Nina skulle dyka ner mot hans ollon och utföra den ädla konsten av fellatio. Undertiden hon detta gjorde önskade Fluktarroboten göra skäl för smeknamnet han skulle komma att ges och här gå under.

Nina 16 slickade girigt på det ståndaktiga organet som det voro en Fantomen-klubba nydoppad i saltpåsen, då Fluktarroboten berättade om sin dag.

"Jag såg en så fin flicka idag, kanske arton år. Kort kjol. Det gillar jag."

Trots ett vagt runkflås tog en robotlik röstmotorik över röstnyansen. Det var kortfattat och mekaniskt.

"Stora bröst. Kanske D. Fin klyfta."

Nina 16 var imponerad över Fluktarrobotens dagsfångst för ögonen.

Marielle 24 undrade hur någon kunde låta så Wall-E & samtidigt vara människa - en KÅT människa, till råga på.

Han hade sett henne på stan, utanför Åhléns på Drottninggatan. En ful kärring hade stått bredvid henne, vilket Fluktarroboten fann bekymrande.

"Kanske hennes mor. Inte bra. Hon var så söt, så söt. Nästan vacker. Hennes mor - om det var det - var inte vacker. Inte ens söt."

 Inte ens söt.. Jag såg det framför mig som en rubrik av mörkaste tidningssvärta; "NÄSTAN VACKER TJEJ HADE MOR SOM INTE ENS VAR SÖT".

Jag antog att han fann det bekymrande för tjejens framtida skönhet. Skulle den blonda prinsessan mogna till en krum hagga?

"Tror du att hon kommer att se ut så då hon blir äldre?" frågade jag.

"Jag hoppas inte det..."

Roboten blottade en spricka mänsklig emotion. Halvt modlös i en upprepning;

"Jag hoppas inte det."


SÖNDAG

Den kristna gudens softardag inbegrep för min del visserligen en hel del bibliskt korrekt softande med godisburk och horisontellt läge. Som telefonvärdinna går det dock ypperligt att kombinera detta med gediget arbete. Söndagssamtalen bjöd inte på snuskprat lika fascinerande som det med lördagens upphetsade maskin som våndades en söt flickas framtid av rynkor och Allers-prenumerationer, men ett par klassiska stammissamtal ramlade in.

Bland annat ringde Viagramannen för ett 55-minuterssnack och som för honom brukligt önskade han inte höra sensuella stön, utan stället ville han diskutera Ninas mammas rövspringa och olika typer av förhud.

Fast.. det ska erkännas, vid närmare eftertanke är det nog till och med en smula MER fascinerande än Fluktarrobotens stiffa tonläge, bara det att jag blir en gnutta blind (döv kanske är ett bättre ordval?) för det då det är så frekvent med återkommande samtal med märkliga teman.

Viagramennens telefonsexkaramell låter jag observera bättre och istället bjucka på nästa vecka, då jag gissar på att han som vanligt kommer att återkomma minst en gång under de kommande dagarna. Är han stammis, så är han.
För är jag grym, så är jag.