En singeltjejs bekännelser v. 52

Onsdag

Ibland känner man bara på sig något. Man gör saker utan anledning, en tanke flyger förbi från ingenstans, man har en viss magkänsla. Idag var en sån dag. Trots att Pär befann sig bra många mil bort i en annan stad kände jag på mig att någon skulle komma hem till mig. En känsla som gjorde att jag städade lägenheten innan jag gick ut.

Vem visste jag inte. Märkligt egentligen, jag vill inte vara med någon annan än Pär har jag upptäckt då jag sett mig själv tacka nej till killar jag utan tvekan skulle legat med för några månader sen.

Så var man själv igen. På mindre än en minut hade jag lyckats tappa bort samtliga vänner, jag är ju helt otrolig när det gäller sånt. Det är allt en fin egenskap man har skaffat sig. Klockan hade precis passerat tre och jag befann mig mitt i en dansande folkmassa. Ensam.

”Tänk om Amadeus är här...?”

En helt ologisk tanke insåg jag någon sekund senare. Vad är oddsen för att han skulle vara här? Jag gick några varv och såg antagligen lika vilsen ut som jag var när jag känner en hand på min axel. Jag vänder mig om och möts av två rader perfekta, kritvita tänder. Min blick vandrar över hans markerade ansiktsdrag, skäggstubben och det guldfärgade lockiga håret. Där stod han, mannen som jag trånat efter på avstånd i snart ett år och jag visste direkt att han var min ikväll. Amadeus.

Jag har faktiskt nämnt honom här tidigare men det är nog aningen för mycket begärt att ni ska minnas vad jag skrev i mitt allra första inlägg, så låt mig friska upp ert minne.

”Det blev en AW på Soap bar. Mest för att jag ville spana på ögongodiset till fotograf som är så fruktansvärt vacker och genomtrevlig att jag svävar på små rosa moln bara jag tänker på honom. Flickvän såklart, inte för att det alltid är något hinder för killar. En dag ska han bli min.”

Jag var helt säker. Jag råkade nämligen veta att han gjort slut med sin flickvän för bara några veckor sen, inte minst för att han lyckligt skrek ut att han varit singel i 22 timmar sist jag såg honom. Vad jag också visste är att han är en ”jävla slampa” för att citera vad en killpolare bittert muttrat fram för ett tag sen. Perfekt, det är alltid enklare med någon som är likasinnad.
Med det utseendet och personligheten skulle han inte kunna hålla tjejer på avstånd om han så var täckt av tjära och fjädrar.

Han är en identisk dubbelgångare av Smith i Sex and the city, om inte ännu vackrare. Fotomodell såklart och kan få vem som helst att smälta ihop till en liten våt pöl med bara en blick.

Vi pratade, drack öl och skrattade. Allt förflöt perfekt och han kysste mig. JÄVLAR vad det snurrade till, och då är det inte kärlekens berusning jag pratar om. Jag ursäktade mig iväg till toaletten, drack vatten och försökte samla mig för att inte sumpa chansen jag väntat på i tio månader. Jag tog mig samman och vi satte oss i en taxi hem till mig.

Kläderna flög av, vi kysstes, vi knullade. Klart som fan att det var bra. Han stönade till när jag sög in hans bröstvårta i munnen och arbetade mig nedåt för att sen slicka hans pung och kuk innan jag tog den i munnen. Jag sög, han slickade, jag red, han knullade. Överallt, från alla håll. Han smiskade mig och vände runt mig på rygg.

”Smek dig själv, det spelar ingen roll om du inte kommer men det är så sexigt att se dig gör det”

Halleluja, äntligen en kille som förstått att meningen med livet inte är att ge en tjej orgasm.

”Du är så trång och skön”
”Du är så sexig”
”Shit vad tight du är”
”Du gör mig så kåt”
”Det är så skönt att vara inne i dig”
”Du är så våt”

Orden regnade ner över mig och jag var inte sen med responsen. Jag hade nästan glömt bort hur upphetsande det kan vara om man säger saker på rätt sätt.

”Vill du komma i mig....eller på mig....eller i min mun...?”
”Jag vill komma i din mun...”

Jag tog hans kuk i munnen och sög samtidigt som jag runkade av honom. Han var stenhård och jag fick knappt in mer än ollonet i munnen och det dröjde inte lång tid innan han fyllde min mun med sperma.

Han satte sig i mitt vardagsrumsfönster och tog en cigg. Klockan var sju på morgonen när vi återvände till sängen och pratade oss till sömns.

Jag får alltid den jag vill ha.

Ändå kände jag mig tom. Ingen glädje, ingen triumf. Jag känner inte ens för att träffa honom igen.
Han är inte Pär.