Semenyas föregångare ville dö - nu ger hon råd

Caster Semenya vann VM-guld på 800 meter i Berlin och hennes personlighet samt historien om hennes öde har fängslat och engagerat en hel värld.

I skrivande stund är det oklart om den 18-åringen klarar av att återvända till friidrotten och löparbanan efter all uppståndelse och den häxjakt som hon fått utstå.

IAAF, internationella friidrottsförbundets utredning visade att Semenya är en så kallad hermafrodit (hon saknar både livmoder och äggstockar. Hon har manlig och kvinnlig könstillhörighet. Hon är intersexuell).

Och i förra veckan kom uppgifterna som berättade att Caster genomgått en förnedrande könsundersökning innan VM vilket även det sydafrikanska förbundet känt till.

Det en hel idrottsvärld inte riktigt känner till är att det finns ytterligare fall - som är skrämmande likt det som Semenya gått igenom.

För fyra år sedan blev den indiska 800 meterslöperskan Santhi Soundarajan av med sin silvermedalj på asiatiska mästerskapen efter ett könstest.

– Min dröm slås i kras, jag ville inte vara kvar i det liv jag lever, sa hon då till Taipei Times.

Beslutet att ta ifrån henne medaljen och den summa pengar, 40 000 dollar, som hon fick av den indiska regeringen var nära att få ödestigra konsekvenser.

Efter att inte fått igenom en enda överklagan på över två år orkade hon inte längre.

Den 5 september 2007 tog hon stora mängder smärtstillande tabletter i sitt hem i stan Pudukottai i södra Indien, skriver Fox Sports.

Nya uppgifter förtäljer nu att överdosen innehöll mediciner som egentligen var ämnade till familjens husdjur; deras katter och hundar.

Självmordsförsöket, det misslyckades och än i dag hoppas Santhi att hon får upprättelse.

Santhi Soundarajan är i dag 28 år och hon har liksom alla andra följt debatten om Caster Semenya.

Hon vill inte att Caster ska gå samma öde till mötes som henne.

Att Semenya inte ska orka leva längre:

– Jag ber för att Semenya inte ska gå igenom det jag gjorde, säger Soundarajan. Jag kommer från en fattig familj och ingen ville ge mig jobb. Hela min familj fick lida när människor tittade fördomsfullt på mig och behandlade mig som en fuskare, säger hon till AP.

– Jag kan inte glömma vad jag gick igenom när jag blev av med min medalj. Jag ber för att Semenya inte ska gå igenom det jag gjorde, säger Santhi.

Indiskan vill inget hellre än att få tillbaka sin medalj.

– Jag skulle springa många kilometer för att få den tillbaka, det skulle förändra mitt liv. Jag hoppas att människor skulle behandla mig bättre om jag blir befriad från den brännmärkningen.

Fotnot: Utredningen kring Santhi Soundarajan är ännu inte avslutad, nu fyra år senare. I dag driver hon en akademi i sin hemstad för talangfulla friidrottare.

Skrivet av: