"Inget annat än en slakt"
Rubrikerna har varit så korta och snärtiga att även den som inte pratar spanska förstår dem. Det här är min månad i Barcelona innan Barças vändning.
Johan Andersson, 22, är frilansskribent med bas i Barcelona.
Uppvuxen på Vångavallen i Trelleborg men har även ett hjärta som klappar för Degerfors IF.
Har tidigare arbetat som sportchef på Nyheter24.
Följ honom på twitter här:
Farmor är heligt förbannad. Honsitter i en soffa tillsammans med sin son, hans fru och sinabarnbarn. Hon tittar upp mot skärmen igen, för att sen ta ett greppom sin panna och mumla "dios mios".
Hon saknar Pep Guardiola, och TitoVilanova med för den delen, när videoansvarige Jordi Roura sätterin Alexis Sanchez på kanten.
Själv sitter jag på en barstol någrameter längre bak när Barcelona får stryk med 2-1 mot Real Madridpå Bernabeu. Bortalaget har bollen nästan 70 procent av tiden menlyckas bara skjuta två skott på mål. Gerard Pique fortsätter attspela lika bra som Shakiras texter, krisen är total.
Några veckor tidigare flyttade jagtill Kataloniens huvudstad. På den första spansk-lektionenförklarade läraren Joan att "Barça" var laget och intestaden, att krumeluren på c:t berättade att det inte handlade om enbåt och att en "Barcelonista" kan bo var som helst menhåller på Barça.
På kulturdelen av undervisningenberättade han att det visst fanns Real-fans i staden, men att dehöll sig gömda och kröp bara fram när de hade vunnit något, somsanna kackerlackor.
Det finns bara ett lag i den härmetropolen. På samma ställen som man köper sina biljetter till CampNou finns plåtarna till Espanyols matcher. Till skillnad från Turindär Juventus är bäst och Torino populärast, Liverpool med sinaheta Merseyside-derbyn och Manchester där City har vuxit ikappUnited, finns det ingen konkurrens här.
På de trånga gatorna runt Musica dePalau bor jag och min flickvän. På helgmorgnarna vaknar vi av barnsom sjunger Barcelonas hymn, på dagarna störs vi avdemonstrationerna på huvudvägen Via Laietana.
I veckor har tidningarna öst på. 20sidor om laget varje dag och på matchdagar kan man räkna till åttakrönikörer i samma tidning som skriver om samma match. Rubrikernahar varit så korta och snärtiga att även den som inte pratarspanska förstår dem.
Inför gårdagens match varåsiktsmakarna eniga om att Cesc Fabregas skulle starta på bänkenoch att de skulle spela 3-3-4 i offensiven, med David Villa ochLionel Messi som centrala anfallare och Dani Alves och Pedro påkanterna om allting stämmer.
Första halvlek ser vi hemma. Bilden påvår teve har en liten fördröjning och vi får veta att Lionel Messigjort mål i förväg, när grannar från fyra olika håll skriker,båda gångerna. För att se andra halvleken på en bar korsar vihuvudvägen. Bortsett från de parkerade taxibilarna kunde det likagärna varit min hemstad Trelleborg en tråkig söndag, det är heltöde.
Matchen är inget annat än en slakt.3-0 gör David Villa som fäller en glädjetår. 4-0 gör ytterbackenJordi Alba, framspelad av Alexis Sánchez, efter att ha sprungitsnabbare än självaste Messi.
Efter utklassningen avslöjas det attden cancersjuke tränaren Tito återvänder den 25 mars, kanske detviktigaste beskedet den här dagen.
I helgen ska vi se dem på Camp Nou närde möter Rayo Vallecano, vi har köpt de billigaste biljetterna somkostar lika mycket som att gå in på klubbmuseet. Vi sitter medandra ord i rymden, tillsammans med 90 000 andra människor som i dagär i sjunde himlen.
