Rydström missar Portugalmatchen

Henrik Rydström, du har ju lobbat länge för att förbundskaptenerna ska intressera sig för Kalmar FF. Känns det som en seger nu när Viktor Elm och Patrik Ingelsten är med i VM-kvaltruppen?

– Det är ett erkännande slutligen, även om det aldrig är något självändamål för Kalmar FF:s del att ha spelare i landslaget. Men det är ett tecken på att vi har nått en viss etablering i Fotbollssverige. Jag har lite ambivalenta känslor inför att omfamnas av etablissemanget: vi i Kalmar har byggt vår identitet på någon slags punkaktig attityd där vi är i uppror och slår underifrån. Det finns en risk att den energin i gänget försvinner. Nu får med två spelare i landslaget – tack vare att vi har haft framgångar i en längre period. Men förbundskaptenerna har antagligen inte ens sett dem spela.

Varför tror du det?

– Då hade de tagit ut Ingelsten för två månader sedan och inte nu.

Du har inte själv gått och väntat på ett telefonsamtal från Råsunda?

– Ha ha ha. Nej...jag har ärligt talat aldrig tänkt i de banorna. Och om jag nu skulle bjudas in med armbågarna och bli något 100:ade alternativ till Daniel Andersson skulle jag ändå inte vara intresserad.

Vadå, skulle det ändå inte kännas lite stort att vara med om det så skulle vara på bänken?

– Nej, hade det varit det Italiens landslag hade det varit en annan grej. Svenska landslaget har jag aldrig varit så intresserad av. Jag har gillat Italien sedan VM 1982. Skulle Gli Azzurris 82:lag ringa – då skulle jag tacka ja.

Men du ska se matchen?

– Det blir nog inte det, även om jag tror att det kan bli en kul match. Jag tror att Sverige vinner, det är lite samma känsla som när Sverige mötte Spanien i EM-kvalet. Jag har tre dagars ledigt och ska tillbringa lördagen med min dotter och en annan familj, och det kommer att vara en väldigt ”ofotbollsig” miljö.

Tror du någon av dina Kalmarkollegor får speltid?

– Nja, Viktor ligger väl bäst till – men jag tror det är flera som står före honom i hierarkin, om man ser hur Lagerbäck och Andersson har resonerat tidigare.

Vad tycker du om det?

– Jag kan faktiskt sympatisera med det tankesättet, att man vill ha stor erfarenhet. Men man får också komma ihåg att de spelarna som är uttagna spelar tuffa matcher varje vecka, trots att de inte har spelat 700 träningsmatcher med landslaget.

Med alla skador inför matchen mot Portugal är Sverige i den sits som ni i Kalmar har odlat: laget slår underifrån. Är det en fördel?

– Portugal är ett lag som borde passa Sverige. Det är en ganska trivsam situation: jag såg dem möta Danmark, där danskarna vände och vann. De utnyttjade sitt raka spel – och Sverige borde vara ännu bättre än dem på att spela rakt. Portugal är väldigt trubbigt: de har inte alls så skickliga anfallare som Spanien till exempel.

Nu blir det förmodligen en återgång till traditionellt 4-4-2. Bra eller dåligt?

– Taktikförändringen ja...jag vet inte riktigt varför den kom till stånd. Nu är ett perfekt läge att gå tillbaka utan att tappa ansiktet.

Antyder du att Lagerbäck och Andersson egentligen inte ville byta från 4-4-2?

– Bra fråga. Förbundskaptenerna har alltid varit väldigt styvnackade tidigare och inte låtit sig påverkas av kritikstormar. Det här är ju bara min hobbyspekulation, men jag tror faktiskt att de ändrade taktik för att blidka dem som krävde deras avgång efter EM. Jag tror aldrig att de skulle erkänna det – och de skulle förmodligen till och med klara ett lögndetektortest om de fick frågan. Men jag tror att de omedveten har påverkats av mediestormen mot dem att Sverige spelar tråkigt.

Vad tycker du om en 3-5-2-uppställning?

– Vi har inte de backarna som krävs för en trebackslinje. Jag menar, Majstorovic, Hansson och Mellberg – det är inte direkt någon njutning att se dem med bollen. Men nu fick i alla fall Kim Källström en roll – och det älskar ju media.

Skrivet av: