Fyra år efter guldet - Difs kris total

2002, 2003 och 2005 tog Djurgården SM-guld.

I dag kämpar laget i botten av Allsvenskan för att hålla sig kvar i fotbollens högsta division. Likt en sprattlande ål på land försöker man vända motgång till framgång.

Men motsvarar spelarköpen de som försvinner? Som i ekonomins värld måste minus jämkas med plus. Gärna ska man också sluta på just plus.

Tittar man på säsongerna under 2000-talets början hände inte mycket på spelarfronten. Man sålde en spelare, köpte en annan och sen var det nog för det året.

2006 försvann en rad spelare från guldlaget Djurgården. Man har inte råd att behålla sina nyckelspelare när internationella klubbar kommer fram med euro-plånboken. Eller är det viljan som saknas?

Djurgården släppte Tobias Hysén till Sunderland 2006 och det ångrar man troligen bittert just nu. I stället för en engelsk karriär flyttade han snabbt till IFK Göteborg. Där han stortrivs. Ett lag känt för att få fram egna talanger och låta spelare ta tid på sig.

Under 2009 har Djurgården blivit av med 13 spelare. Man har köpt fem och lånat två.

Den ekonomiska utvecklingen har gjort spelarna till varor. Vågar man inte låta gräsrötterna gro och satsa på eget material hamnar man snabbt i en karusell av diskontinuitet och otrygghet. Den ekonomiska krisen har drabbat alla nivåer i samhället och påverkar även fotbollen.

Andrée Jeglertz, tränare i Djurgården, menar att det är så fotbollen ser ut.

– Spelarna byter miljö mycket oftare nu. Det är något alla spelare och tränare lever med. Visst har vi tränare en talan i sådana frågor. Men det är klubben som sitter med de ekonomiska förutsättningarna. Ekonomin har blivit den viktigaste faktorn för spelarna av i dag.

Jeglertz berättar att det i Sverige är svårt att utmana summorna utländska klubbar kan betala ens med andra värden.

– Vissa väljer att stanna kvar i en miljö där de kan känna trygghet och utvecklas. De svenska klubbarna får försöka erbjuda ett helheltspaket i stället. En långsiktig lösning. Men i en konkurrenssituation är det många som väljer pengarna.

– Vi tränare måste leva i nuet. Man har en trupp på våren, sen försvinner och kommer spelare under sommaren och sen är det höstsäsong.

Hur har det fungerat med den långsiktiga tanken?

– Jag har varit med för kort tid för att kunna uttala mig om det. Men det är så alla måste jobba.

En annan faktor som kan påverka ett lag till det sämre är organisationen. Jeglertz och Zoran Lukic torde under våren ha haft ordentliga duster om hur laget skulle styras och spela.

Är det lättare nu när du är ensam tränare?

– Vi fick inte ut maximalt av det delade ledarskapet. Så är det. Att arbeta med Steve (Galloway) har jag gjort tidigare och det fungerar bra just nu. Vi tänker lika i de flesta avseenden.

En omfattande utrensning pågår i Djurgården efter att gamla ordföranden Bosse Lundqvist lämnat klubben. Ett harmoniskt ledarskap föder en harmonisk trupp. Något ärke-djurgårdaren Lars Ohly påtalade för Nyheter24 i maj:

– Man måste samla laget kring ett gemensamt mål.

Andrée Jeglertz upprepar nästan exakt samma sak som Ohly.

– Motgångar får inte splittra. Vi måste stå enade. Vi har allt i egna händer.

Hur påverkas ni av det som händer i kring klubben?

– Vi jobbar med det vi kan påverka. Inget annat. Jag utgår i från att jag blir upplyst om det är något jag ska veta om.

Skrivet av: