Halvtidssummering: "Vi hatar att älska den"

"Om en man skriker i skogen och ingen kvinna hör honom, har han då fortfarande fel?", är en nyversion på en klassisk filosofisk fråga. Halva allsvenska säsongen har spelats, men den har mestadels handlat om hur många fel de olika aktörerna som utgör svenska fotbollens grund har begått.

För att sammanfatta hälften av de allsvenska matcherna ponerar vi nu en ny filosofisk nöt:

"Om en fotbollssupporter skriker "hora" i en skog och det Svenska Fotbollförbundet hör honom, hur mycket i böter kan skogen då räkna med?" - svaret är enkelt: Det finns inget svar som följer logikens strikta regler.

Huligandebatten

De första 15 matcherna (vid skrivande stund återstår det en match innan omgången är fullbordad) har gått relativt obemärkt förbi. Helsingborg har gjort det bra, Mjällby AIF har gjort det desto mindre galant. Men överlag har diskussionerna uppenbarligen inte kretsat kring hur Halmstad ska gräva sig ur sin superettan-grav, eller hur AIK ska ersätta Sierra Leone-killarna. I stället har debatten rasat kring vad som försiggått på läktarplats.

Och det är nedrigt, det är jobbigt, det är fel och det är förbannat tröttsamt. Att SvFF i samråd med klubbarna satt upp regler för hur matcharrangemangen ska skötas är en sak. Att reglerna försöker stoppa något som aldrig kan stoppas är en helt annan - och i konsekvensvågen får klubbarna böta stora summor för vad som endast kan framstå som petitesser när man ser till de större problemen.

Smällarna i Södertälje gav rättvist Gnaget en ansenlig summa i böter. Men hur kunde Syrianska gå fria? Discplinnämndens logiska resonemang dog någonstans i Sjumilaskogen.

Men det har inte endast varit Discplinnämnden som fått sig ett par tunga kängor av kritik. Även supportergrupperingarna har fått sin beskärda del av skiten. Smällarna skulle självfallet aldrig ha fått flyga in, varken i Södertälje eller i Malmö.

Den 18-årige vandalen skulle självfallet aldrig ha fått springa fram till Pär Hansson. Och den stackars flickan i Göteborg skulle absolut inte behövt uppsöka sjukhus när några människor fick sporadiskt hjärnsläpp.

Men att likställa tre (allvarliga) incidenter med ett groteskt ökande samhällsproblem är missvisande. Dessa händelser är allvarliga. Men de är ytterst få. För redan har nästan en miljon människor vandrat till de allsvenska arenorna. Och idioterna (ja, låt oss kalla dem för vad dem är) har inte varit fler än tio - med andra ord en tusendels procent. Ett ökande samhällsproblem? Nja, skulle inte tro det kära Kerstin Haglö.

Vad det däremot är, är ett problem med en extrem medial exponering. Allt inne på arenorna fastnar på film och blir till videoklipp som sedan rullas om och om och om och om igen tills dess att 18-åringens psykbryt etsat sig fast på den kollektiva näthinnan. Och direkt skriker mobben efter tomma läktare och riksdagsdebatt.

Men när (ähum) ännu värre brott skedde i Borlänge och Peace and Love, då dök det upp ett nytt filosofiskt dilemma:

"Om ett mordförsök och sex våldtäkter sker i en skog till tonerna av Coldplay - är det då så att vi har ett problem med festivalhuliganer?"

En fråga som ännu inte besvarats och inga filmklipp kan rullas om och om och om igen. Borlänge kommun och polismyndigheten bör straffa festivalen med att lova att boka upp Justin Bieber till nästa år - då dyker garanterat inte en jävel upp och det blir en festival inför tomma läktare.

Spelet på gräsmattan då?

Sett till fotbollen har ändå allsvenskan anno 2011 levererat. Vi har inte världens bästa liga - inget snack om den saken - men den är satans jämn. Och det är något som ska uppskattas.

Lite drygt 300 baljor har stänkts in och underhållande matcher har varvats med patetiska bottennapp (läs Halmstad - Kalmar FF i premiären, oh herregud). Allt är som det ska med andra ord.

Bästa spelare så här långt?

Mathias Ranegie är självfallet en kandidat till halvtidsvilans bäste spelare med sina 13 mål på 15 matcher. Likaså har Tobias Hysén i vanlig ordning varit kanske den enda ljusglimten i ett annars ack så krampaktigt Blåvitt.

Dock vill ändå undertecknad lyfta fram comebackande brassen Wanderson som allsvenskans svar på Lionel Messi. Saudi-brassen besitter självklart inte samma talang som Argentinas svar på Ingemar Stenmark - men när man jämför Wanderson med sina med- och motspelare, då får han många av dessa proffs att framstå som mindre kompetenta korpenlirare.

Nu blickar vi framåt

Först ska Djurgården få göra upp med Helsingborg på Stockholms olympiastadion, en match som avslutar den 15:e omgången. Sen kastar vi oss ut i den andra halvan av kanske världens mest kritiserade fotbollsligor.

Och herregud vad vi alla hatar att älska den.