Krönika: Wall Street skjuter ihjäl fotbollen
När vi i Sverige diskuterar 51-procentregelnoch dess konsekvenser för de vanliga supportrarna kan man i Europa se ledtrådarna till en Wall Street-bubbla som fått självaste Gordon Gekko att spinna av välbehag.
Manchester United:Van der Sar; O'shea, Smalling, Vidic, Evra; Nani, Fletcher, Anderson, Scholes, Giggs; Rooney.
Manchester Richards, Kompany, Lescott, Zabaleta; Milner, Toure, Silva, Barry, Kolarov; Tevez.
EUROPA. Det är onekligen så att den europeiska fotbollen går mot allt mer ojämställda tabeller, allt mer orättvisa ekonomiska förutsättningar och en finansiell bubbla av episka proportioner.
Under lördagens stora Manchesterderby var det sammanlagda värdet på de två trupperna smått ofattbara 5,5 miljarder kronor. Och då fanns inte spelare som Antino Valencia och Nigel de Jong tillgängliga.
Och vi i Sverige är oroliga över 51-procentsregeln.
Att det är en ohållbar utveckling råder det inte längre några tvivel om. Samtidigt som vi i Sverige går en förmodad reform till mötes där det klassiska ägarförhållandet mellan förening och riskkapitalister kan förändras radikalt, har den utvecklingen lämnat fotbollen på kontinenten och de brittiska öarna lamslagen inför vad som endast kan kallas: "Ekonomisk dopning".
Undantagen som bekräftar regeln
Samtidigt kommer det alltid finnas lag som slår hål på de uppsatta mardrömsscenarierna. SSC Napoli har sedan klubben behövde avveckla sin förening och omstrukturera hela sin verksamhet sakta men säkert kravlat sig tillbaka upp i seriesystemet.
Nu placerar sig Maradonas gamla klubb på en andraplats i Serie A. Detta utan några enorma Manchester City-satsningar, utan genom en gedigen och sansad ekonomisk syn. Man kan i dagens klimat mer eller mindre kalla klubben för Nykterhetsförbundet. AA har tagit över Serie A.
Samtidigt råder det inte heller någon tvekan att de två bästa lagen med störst slagkraft i Italien, AC Milan samt FC Inter, spenderar årligen belopp som får även den mest hängivna miljardären att rycka på ögonbrynen.
Bara under sommarens Silly Season valde Silvio Berlusconi med Adriano Galliani i spetsen att värva spelare som Zlatan Ibrahimovic, Robinho, Kevin-Prince Boateng och Sokratis Papastathopoulos.
Det många under väldigt lång tid har förespråkat är att använda ett liknande system som de amerikanska fotbollslagen tillfogar över.
Där har samtliga lag ett lönetak. Men det är något som direkt har stoppats av EU. Unionen hävdar att det sätter stopp för den kapitalistiska friheten.
Gordon Gekko
Något som fått implikationen att den europeiska fotbollen nu mer liknar ett Wall Street styrt av Gordon Gekko med där hjärtan har ersatt aktierna och man spekulerar om traditioner i stället för deriveringsobjekt.
När Manchester City förlorade mot United efter Wayne Rooneys makalösa bicycleta var det många som hävdade att det var en seger för fotbollen.
Men då ska man ha i åtanke att målskytten och framspelaren, Nani, kostade dryga 230 miljoner svenska kronor och matchavgörararen själv lämnade sitt "hjärtelag" för dryga 300 miljoner. Med andra ord var det två massivt dopade föreningar som ställdes mot varandra och resultatet var varken en seger för klubben eller sporten i sig.
Det var snarare som när de allierade bombade sönder Dresden. 15 steg framåt 14 steg tillbaka.
Resultatet handlade snarare mer om att Malcolm Glazer befäste sin position fotbollens svar på Gekko och att den enorma tradition klubbarna bar på agerade derivataobjekt för att haussa matchen bortom all form av rationalitet. Kvar stod de fans som endast hade råd att se matchen från den lokala puben, och det utan att ha råd med biran.
