Bajen, snart på en grusplan nära dig
Hammarby åkte på en ny förlust borta mot Åtvidaberg. Men det var inte så mycket en förlust mot en toppkandidat, det var mer hur spelarna agerade som spädde på känslan av förnedring.
Arena:
Kopparvallen.
Målskyttar:
1-0, Magnus Eriksson, 12'.
2-0, Tomas Olsson, 51'.
3-0, Oscar Möller, 63'.
3-1, Paulinho Guará, 76'.
ÅTVIDABERG. Det finns ett magiskt skimmer över fotbollsklubben från Södermalm i centrala Stockholm. Ett skimmer av, ja, något. Klubben glänser på något sätt där i superettan. Åtminstone låter det så inför varenda match som Hammarby ska spela.
När matcherna väl drar igång, vänder tongångarna snabbare än Lucky Lukes skugga.
"Ska brasiliens enda träben lira själv hela andra halvlek på topp eller kan någon blind jävel inom bajen flytta upp castro på topp direkt i andra." skrev en upprörd ung själ på ett Hammarbyforum när de första 45 minuterna var spelade.
Och efter Johannes Hopfs knackiga ingripande på Åtvidabergs första mål var det många som ropade efter klubbens kanske mest kritiserade rehabiliteringsobjekt - Rami Shaaban.
Men det var just vid målet man såg hur en klubb av Bajens magnitud just faller under sin egen tyngd. Hopf kom på mellanhand vid målet. Och det lös ett skimmer av oro i den unge målvaktens ögon - och skimret ville inte avta.
Det där laget från Söderstadion är en vandrande spökhistoria. Inför kvällens match mot topplaget Åtvidaberg var det sjätte gången för säsongen som fansen konstaterade att "nu, nu är det verkligen sista chansen".
Men oavsett vad vi fick beskåda på plan, var det ett Åtvidaberg som stundtals visade allsvensk klass. Dock, ska det understrykas, mötte de ett försvar som haft problem i valfri korpenliga, den saken stod klar efter José Monteiros insatser i backlinjen.
Det enda man med säkerhet kan konstatera efter kvällens match på Kopparvallen är att svensk fotboll riskerar att förlora ett klassiskt lag till de nedre regionerna.
