Bittert, Sverige

Det ska först och främst sägas att Sverige inte kom upp i den nivå som man har gjort de tidigare matcherna under denna turnering. Men det fanns en förlorande kugge i natt som Sverige hade emot sig i 60 minuter - domarduon. Det är väldigt sällan jag väljer att skylla en förlust på domarinsatsen, men det känns nästan som ett tjänstefel att inte göra det i det här läget.

Det var "samurajhugg", som Wikegård sa om straffsituationen, och hakningar som skulle få domarna här hemma i Sverige att hoppa högt av bara chocken. Domarduon tog en enda amerikansk utvisning (förutom när det var för puck out) under hela matchen och det var vid straffsituationen.

Det var den solklaraste straff jag någonsin sett - men något straffslag blev det aldrig.

Tänk om Sverige hade fått en straff där.

Då hade Tedenby, Petersson, Pääjärvi-Svensson eller kanske Anton Lander klivit fram och till största sannolikhet fixat en 3-2-ledning i det läget av matchen.

Men i stället fanns det två andra förlorare på isen - utanför domarinsatsen.

David Rundblad och Jacob Markström.

Det känns väldigt fel att skriva några negativa rader om vår fantastiske målvakt som har varit så lysande genom hela turneringen, men han får faktiskt ta på sig jänkarnas 3-2-mål. Det är ett skott som Markström - enligt Wikegård - ska ta "alla dagar i veckan" och jag är beredd att hålla med.

Just i de ögonblicket så tappade Sverige matchen.

När man sedan med sju minuter kvar att spela desperat fick jaga för att åstadkomma en kvittering så var det Rundblad som agerade syndabock när han slarvade vid offensiv blå, tappade pucken, så att USA kunde kontra in 4-2 och matchen var därmed avgjord.

Men jag kan fortfarnade inte släppa den där straffsituationen.

Hade Sverige fått med sig den straffen, som man verkligen skulle ha haft, så hade det säkerligen blivit en helt annan matchbild. Nu är det väldigt svårt att säga något om detta när vi redan vet hur det slutade, men domarinsatsen var under all kritik.

Hur fint, hur regelrätt och hur försiktigt man än spelar ute på isen så åker man på utvisningar i en hockeymatch, det kommer man - normalt vis - inte ifrån. Men domarinsatserna har i och för sig varit bedrövliga genom hela turneringen så egentligen är jag inte speciellt förvånad.
 - Den där domaren ska inte döma en enda match till på den här nivån. Det är tamefan skandal! Han står inte tio kilometer ifrån, han är endast tre meter bort, sa SVT:s expert, Mikael Renberg, frustrerat om straffsekvensen efter matchen.

Nu får Sverige rikta in sig på att spela bronsmatch mot Schweiz.

Snacka om att det finns ett lag som verkligen är motiverat till att vinna den matchen och spelarna i den truppen lirar inte i blågula matchtröjor. Schweizarna åkte aldrig hit för att vinna guld - de gjorde småkronorna. Schweiz var aldrig en kandidat till att vinna en medalj - det är Sverige.

Samtidigt så vinner man aldrig ett silver och framför allt inte ett brons - man förlorar i förstahand ett guld. Om Mårts lyckas samla truppen på ett bra sätt, vilket jag tror att han kommer att lyckas med, så är det klart att Sverige har en bra chans att plocka hem medaljen. Det kommer att vara en bronspeng med en oerhört bitter eftersmak.

Men förmodligen så är den, i alla fall för många, bättre än ingenting - när man är redo att tänka efter.

Men tänk om vi fått en straff...