Tête-à-têtes egen Malin från Y+M åker på The Yacht Week. Och älskar det. 2012-10-11 11:58

I och med att det blir en del standardrundor á la Kåken-Berns-Gubb, kanske flera gånger i veckan, typ varje vecka, blir man rätt hemtam vad gäller omgivning, underlag och nivå av oordning. Även dryckesintag. Man beställer standardmässigt nåt i stil med 1) öl, 2) vin och är man facebookkompis-ish med bartendern kanske även 3) fashionabla drinkar med lång tillredningstid. Är man redan för full beställer man oftast 4) järn. Gärna supermånga fler än man både behöver och har råd med, och gärna även till yngre killar pga skön ”I'm the king of the world”-inställning som infinner sig efter intag av 1) och 2).

Poängen, som jag håller på att snurra bort i mina utläggningar, den är att man jävligt sällan beställer en 6-kilos urgröpt vattenmelon full av rom, isbitar, saft och stökigt multifärgade paraplyer. Även fast det är gott. Det "funkar ba liksom inte" på Riche. Av sådana här anledningar kan det ibland vara bra att byta arena, testa lite nya miljöer och vidga sin dekadenshorisont. Jag gjorde detta i somras, och körde fullt ut på underlag:vatten. Jag åkte på The Yacht Week som är en vecka av segling och fest i medelhavet med 700 pers från hela världen.

Jag hade självklart sprungit i nån form av oändlig uppförsbacke (Vasagatan) direkt från F12 till min oändligt tidiga morgonflight och helt plötsligt, innan man riktigt hunnit tänka efter, låg man där i en hängmatta mellan en fotograf från New York och en housefestivalarrangör från Bangalore. Och stormtrivdes.

För trots folks icke-delade bakgrund verkade alla vara inställda på exakt samma sak. Maximera mängden dödskul och maximera antal nya BFFs-4life. Och trots att man ibland tycker folk som bara är från andra sidan Stockholm city är befängda monster med helskruvade sociala och kulturella värderingar lyckades det här internationella 700-hövdade gänget få mig att connecta med i princip varenda en jag sprang in i. Det kändes befängt och helskruvat om något. Efter att ha kastat sig in i ett dussin konversationer insåg man snart att många var jävligt coola, smarta och kreativa personer. När solen sedan slagit beer-o'clock  fick jag även bekräftat att de flesta dessutom höll en festlighetsnivå som kunde mäta sig med valfri deltagare från Kåken-Berns-Gubb-lämmeltåget. (OBS: bra betyg). Mot bakfylla kommer jag för övrigt i fortsättningen ENDAST rekommendera 10-meters klippdyk och simning i undervattensgrottor. Jag lovar att det funkar.

I och med att man seglade till en ny ö varje dag, bjöds det på en rad spännande och icke-konventionella fest-settings. George III:s gamla stenfort från Napoleontiden på ön Vis hade till exempel gjorts om till en helt spektakulär privat open-air venue komplett med fängelsehålor. Mitt bästa minne är då jag plötsligt fann mig i ett dj-bås riggat på taket av en katamaran med monsterhögtalarsystem, som låg i en ring tillsammans med 14 andra båtar, där folk badade och festade på båtarna och i vattnet runtomkring. Efter avslutat set ylade jag lite i micken (mest för att Y inte fanns där och satte stopp i vanlig ordning), och tog sats för att dyka rakt ner i det blöta dansgolvet.

Under tiden fortsatte folk plaska, dansa och simma som om det vore det sista de ämnade göra på jorden. Ingen mindes det där avlägsna koncepet som kallades den riktiga världen, oavsett ifall den låg i Stockholm, Paris eller Buenos Aires.

 En sällskapsresa för folk som som är lite för coola för sällskapsresor, helt enkelt.