Från kulkväll på Kåken till kommersiell peppkväll på Rose. Glasman kör hela bredden. 2012-10-25 13:30

Jag är ute en del. Man ska inte börja texter med ”jag” för då verkar man självcentrerad och riskerar att tappa läsarens intresse. ”Jag” är ett av mina favoritord och det är jag mig min Glassy Glasmans (hej) egen text så JAG börjar väl med jag om jag vill men det är inte ordet ”jag” den här texten ska handla om. Den ska dock handla om mig.

Så.

Jag är ute en del. I perioder är det liksom så sjukt kul att bara hänga runt på samma ställen hela tiden i princip i samma ordning. Nästan som om det var schemalagt vilka timmar man är på vilket ställe. Hela sommaren hängde jag liksom på Kåken så gott som varje kulkväll fram till stängning, och därefter Gubbrummet på fredag/lördag och sen hann man inte med så himla mycket mer och det gjorde inget för då var det ändå den enda runda jag ville göra i vilket fall.

När väl sommaren tog slut vilket den gjorde i början av augusti om ni undrar så kunde jag plötsligt hänga runt på massa andra ställen igen, och det var plötsligt det roligaste jag visste. En kväll kunde förutom obligatoriska stoppet på Kåken även innefatta att hälsa på Jacob Portefaix och Levent Bilgic på Obaren, Calle Carbonis Lilla baren på Riche, morsa på team Eija/Ida/Damon på Vardagsrummet innan jag flera gånger om hamnat hos Alex Talaeé på först FOU och sen Rose. Är väl inte helt ovanligt att jag glidit förbi både Ambassadeur och White Room nån gång också men det gör ju inget så länge man har kul, och jag har nog fan haft kul nästan överallt.

Jag säger inte att alla skulle tycka att alla ställen är kul, men nog fan kan vi vara överens om att en utekväll på White Room skiljer sig rätt markant från en på, ska vi säga, Kåken och Gubbrummet. För ett par helger sen provade jag den gamla vanliga rundan, nykter som vanligt, och det flöt bara inte? Kom aldrig igång sådär som man gör en bra kväll. Mitt sällskap och jag gick till alla ställen, det var ungefär som vanligt, ungefär lika mycket folk och ungefär samma folk som det brukar överallt så det var liksom inget fel på det sättet. Riche var trist, Kåken tomt, Vardagsrummet kändes lite off, Berns var vi lite för tidigt ute på. Vi bestämde helt enkelt att det var FOU och Rose som var näst på tur, och bingo, det hände helt plötsligt. Överkommersiell peppmusik, trångt, svettigt och sån episk pepp att vi dansade och log en redig stund först på FOU och därefter på Rose.

Och det var … Så jävlars nice! Peppen höll i sig en bra stund efter det och vi orkade hålla ut hela vägen till Gubb och ända in mot stängningsdags där, det räckte liksom med ett ställe som funkade bland alla som vi inte hittade vibben på. Och det är väl just det, har man kul på massa ställen så kan man alltid hitta något som funkar.

Stockholm är roligare än du tror, även om det ibland innefattar lite sökande efter the LOLZ. Så på lördag ses vi, tro det eller ej, på Undici!