Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Anonym
/
2023-12-09 20:00
Finns det ett Julia-Katrin-gate?
Varför vill Julia vara i Lerum de veckor Bingo har barnen? Vill hon inte träffa dem?
Julia och hennes mamma har slutat följa Katrin på Insta. Julia har raderat alla bilder på Bingos barn från sin Insta.
Hon har gått ut med att nåt hänt, att folk hör av sig till hennes att hon inte ska posta massa saker om sitt liv. Där av är hon inte lika aktiv heller. Jobbas på en lösning.
Känns verkligen som att något har hänt mellan Julia och Katrin. Kanske är det därför de säljer semesterlägenheten i Marbella som ligger vägg i vägg med Katrins också?
Min sambo var på julbord igår, vaknade till när han kom hem vilket var strax efter 03. När jag gick upp i morse låg skjortan i tvättkorgen och har röd/rosa fläckar på ena ärmen och uppe vid kragen på ryggsidan. När han vaknade sa han ”jag har några konstiga fläckar på skjortan, vette fan om det är rödvin men jag tror mer på cumberlandsås”. Jag spelade ovetande och inspekterade fläcken på närmare håll när han ändå sagt att den var där. Jag tror inte rödvin men det KAN vara cumberlandsås. Fläckarna på ärmen har en sötaktig doft, bekant men jag kan inte placera den. Jag påpekade då för sambon att det är på ryggen också, varpå han säger ”hur fan kan jag ha fått det?”. Vet inte riktigt vad jag ska tro. Vi hade en del bråk förra veckan, vi träffades på en personalfest när jag jobbade på samma företag… Eller så är det mina graviditetshormoner som spårar. Nu verkar han mest fundersam, men kan vara allmän bakfylla.
Vad tänker du att det kan vara? Känns ju konstigt att någon skulle pussat på hans skjorta ? fast samtidigt såklart märkligt att det är det första han nämner. Men å andra sidan hade han ju kunnat gömma undan den, fast så långt kanske man inte tänker när man kommer hem mitt i natten.
Men snälla du – vad menar du skulle ha hänt? Han var full på julbord – allt möjligt skulle kunna ha inträffat. Lägg det åt sidan och gå och ge honom en kram.
Jag tänker att han inte hade slängt skjortan i tvätten om det hade varit något mer än sås.
Man vet aldrig men jag tror att han är oskyldig.
Det betyder inte att hans kollegor är lika oskyldiga, någon kanske planerar att skapa bråk mellan er.
Men det känns väldigt långsökt.
Det är bara sås, annars hade han inte vågat slänga den för dig att se.
Ja, att illmariga kollegor dränker in någon i sås för att planera att skapa bråk mellan en kollega och dennes sambo, känns faktiskt ännu mer långsökt än att någon i läppstift hånglar loss på en skjorta.
En karl kan mycket väl ha varit otrogen utan att ha en fläck på skjortan. ”Fläcken” finns i kvinnans säng. Så gå inte på allt dravel dom svamlar om. Så glad min nya snubbe inte dricker längre. Min förra var ett otrogen svin?
Jag skrev inte att han var otrogen med en kvinna. Utan han var bottom under julbordet. Eller snarare *på* julbordet. Med en annan man. Är det så svårt att föreställa dig?
Annars kanske det ”bjöds på” (sås) i kvinnans lya. Bara att han tog upp det där med fläckarna det första han gjorde. Jag anar oråd, kan karlar vid det här laget? Och lita på er magkänsla, den stämmer ofta.
Servera någon middag med Cumberlandssås idag. Häll upp rödvin till honom också om det finns. Och glöm inte sätta på dig läppstift. Sedan inväntar du hans reaktion?
Ja hon är väl verkligen cancelled! Också så intressant (men jag förstår varför!) hur det gick från en dag till en annan, och inte verkar det som gick på SVT play om henne ha hjälpt heller??
Vad gör hon idag, någon som vet?
Man anser väl att det är extra hemskt med sexuellt ofredande…
Men att va elak, ljuga, luras, hänga ut folk, knarka, supa osv kanske särskilt när det är en kvinna eller omanlig man, då är allt förlåtet efter nån månad
När hon öppnade upp sin webbshop igen skrev hon på stories att det var pga att kvinnofällan inte var så rolig som hon trott eller nåt liknande. Jag fick känslan av att de höll på att skiljas och att man då upptäcker att det inte var så fördelaktigt att gå hemma obetald. För hon har väl inte försörjt sig så mycket förutom att sälja tavlor då och då? Inte som Fayme som gör samarbeten och sådant menar jag.
Faymes man är ju dock betydligt fattigare än LDs ? tror att Fayme behöver dra in pengar till det gemensamma hushållet, något LD aldrig kommer att behöva så länge hon är gift.
Jag vet att hon är ärlig med det. Jag undrar bara vad ni tycker om sådan konst? Jag tycker bättre om hennes egen konst än något som ai tagit fram till stor del.
Det är baserat på konstverk från alla konstnärer. En del har svårt att nå ut nu då AI-verktyg har använt deras konst som underlag utan kredd etc så att AI-konst missattribueras till dem.
Jag anser att det är ren stöld.
Det är bilder, inte konst. LD säljer till några följare som känner att de gör något feministiskt om de swishar pengar till henne. Ingen annan skulle bry sig om de där bilderna hon sätter ihop med Photoshop.
Ja om nån hyrt sulky av Ving (skitsamma var men ska till Arg.), om den funkar eller om man ska ta med egen vagn. Har ingen resevagn, vore skönt att slippa köpa. Men vill ju att barnet åker okej och kan sova i vagnen om hen vill ?
Vi brukar hyra så när vi reser. Är oftast en chicco vagn man får. Supersmidigt, står på rummet när du kommer dit och du slipper släpa på den. Det hotellet har dessutom jättebra barnklubb och kvällsaktiviteter för barnen ?
Vi har rest ganska mycket med våra barn och brukar tänka att det finns barn i alla länder så det mesta går att köpa på plats (förutom välling) . Ta med underhållning på flyget, tex en ny leksak eller bok, något att äta på, ladda ner något program barnet gillar på plattan, det är många timmar att sitta still i knät. Ge något att dricka vid start och landning så får de inte ont i öronen. Barnmat är inte begränsat av reglerna för vätskor så går bra att packa tex ersättning och klämmisar i handbagaget. I övrigt är det ungefär som hemma men bättre väder.
Kan vara värt att fundera på som småbarnsförälder varför andra länder inte har välling… Inga bebisar får samma mängder ensidig kost på mjöl som de i Sverige.
Välling eller ersättning för bröstmjölk är inte så hett i fattiga länder där vatten i kranen inte är att lita på. På förekommen anledning.
Har inget med mjöl att göra.
Fattiga länder? I Italien där föräldrar spenderar massor på barnen finns inte välling.
Välling är en onödig produkt för att slippa fixa mat till barnen.
Finns välling i annan form tex majsvälling eller i Spanien någon form av kakor som man kan äta som de är eller lösa upp i vatten och ge som välling eller gröt. Så svårt att förstå varför du kände att din pekpinnne-kommentar var nödvändig här…
Men alltså, då är det ju inte välling! Jag lägger noll värdering i vällingen, men det ÄR bara Sverige som kör med detta. Andra länder kör med annat. Vilket din kommentar exemplifierade.
Alltid så svartvitt….Välling är typ utspädd gröt. Det är varken djävulens påfund eller supermat man ej kan leva utan. Precis som med gröt brukar man inte rekommendera mer än 3 ggr om dagen, men det finns ju inget annat heller som man bör ära i kopiösa mängder.
Välling åt ju för övrigt även vuxna förr. Alla länder har olika mattraditioner och svenska är knappast mer ensidiga än andra länders.
Min mamma är från Vietnam. Där gav man saft i nappflaskan! Och barnen fick massor med sötsaker varje dag. Min syster hade helt bruna mjölktänder när de kom till Sverige. Välling är ju typ utspädd gröt och jag tror inte att majoriteten av små barn äter endast det.
Jättebra om du ammar, då kan du göra det vid start och landning och du slipper en del packning ? bärsele kan vara smidigt på flygplatsen om du har och barnet gillar att sitta i den.
Ser det här tipset hela tiden. Min erfarenhet är att det inte går att amma så lätt vid start och landning då barnet ska sitta fastspänt i ditt bälte. Men om barnet är lite större kanske det går att hen halvsitter? Bältet ligger emot väldigt obekvämt annars.
Jag har dock aldrig upplevt att barnen drabbats av ont i öronen, trots ett tiotal flygresor.
Jag är också restriktiv med skärmar men på flygresa (8h+) får barnen padda under ett par tillfällen. De tycker liksom att paddan tillhör själva flygresan så det ställer inte till problem i vardagen sen.
– Reseapotek. Allt går att få tag på MEN tycker alltid det känns tryggare att ha med en del så man slipper hetsa runt, inte alltid apotekspersonal snackar bra engelska osv. Febertermometer, alvedon, ipren, vätskeersättning, nässpray och lite grejer att ta hand om sår och insektsbett.
– Bärsjal/sele är GULD, skulle aldrig resa utan.
– Till flyget – knyt fast leksaker i ett snöre som du kan knyta i nåt, sjukt jobbigt att fiska upp tappade leksaker mellan flygplanssäten.
– Tycker blöjor är rätt dåliga i spanien, men Pampers finns under namnet Dodot.
– Fler ombyten än du tror i handbagaget (till alla i familjen….).
– Oooooch fundera på bilsäkerhet – är ni ok med att barnet åker i knät på transferbuss eller i framåtvänd stol i taxi?
Inte just där. Men hyrt på andra ställen med ving. Helt ok vagn, men hade rekommenderat att ta med egen. Är väldigt skönt när man ska till och från flygplatsen om man har ett trött barn beroende på flygtiden.
Jag har gjort det. Ja alkohol, droger. Fick frågor om min familj och relationen till dem. Om min sambo och vad han jobbar med. Om mitt ursprung (mellanöstern) och om jag är politiskt aktiv, om min familj är det etc.
Vilken klassificering? Säkerhetspolisen gör ju en bakgrundscheck och sen blir det mycket frågor om
Ditt liv och relationer. Missbruksproblem, skulder ect
Min förra säkerhetsintervju var ca. 30 min och då hann vi gå igenom allt ”smaskigt”. Undrar mest vad mer de kan tänkas fråga under de 2-3 timmarna? Är det kanske mer detaljerade svar som efterfrågas?
Aja, spännande ska det bli. Älskar att prata om mig själv!
Alkohol, droger, skulder, om man har anhöriga med terrorkoppling och lite allt möjligt. Sen antar jag att det slås på en hel del register med det gör väl typ Säpo eller kanske andra beroende på vad det hela avser. Min var rätt då chill då det var vår HR-chef (på ett privat bolag) som utförde intervjun då mitt bolag är säkerhetsklassat.
Jag har gjort för en hög säkerhetsklassning för mitt tidigare jobb. Säpo stod för intervjun.
För mig gick dom ca 15 år bak i tiden gällande jobb och ekonomi. Fick berätta om min familj och nära anhöriga, ingående detaljer om min man hans jobb och hans ekonomi. Sedan görs det även slagningar i olika register.
Det tog 4-5 dagar och sen fick jag veta att jag var godkänd.
Jag sitter på tjänst med hög säkklass. Ni andra som också gör/gjort det bör inte svara på sånt här. Man ska inte kunna plugga på eller förbereda inför en säkprövning.
Frågor om min relation, min ekonomi, min mans ekonomi, min bakgrund och familj. Mina vänner. Frågor om min man och hans bakgrund. Frågor om alkohol/droger och om man begått brott, hur man hanterar sina sociala medier osv osv. Väldigt grundliga frågor.
Har inte barn där men jobbar inom BUP och har haft flera patienter som gått där.
Min erfarenhet är att man utmärker sig i att va särskilt dåliga på att ge stöd till barn med särskilda behov/npf. Så har du ett barn som kan behöva extra stöd skulle jag definitivt avråda.
Jag har själv gått på ies. Fruktansvärt.
-Klädreglerna gör att manlig personal tittar in elever.
-Kvarsittningen är helt onödig. Bara slipp gå och om man går får man skrapa tuggummi från väggarna.
-skapas en konstig maktkultur mellan elever och lärare.
-massa obehöriga lärare
-ofta vikarier på svenskan som inte kunde svenska.
Hade även en kompis som blev mobbad till d*ds i skolan. Skolan hanterade det väldigt dåligt.
Lärarna pratar dålig engelska med brytning. Mina barns lärare (innan vi bytte till kommunal skola, mkt bättre btw) var från Ukraina och Polen. Förstod knappt vad de sa. Lärarna saknade svensk lärarleg och det märktes att skolan är ett aktiebolag. Dåliga lokaler, stora klasser och inga läromedel. Vi flydde ganska snabbt när vi märkte hur oproffsiga IES är i verkligheten medan de själva vill marknadaföra sig som en skola med hög kvalitet.
Privata skolor betalar sina lärare mindre vilket gör att de bästa lärarna söker sig inte till ies. Utan till kommunala, med bättre trygghet. Ies får bottenskrapet.
Jo det tycker jag man absolut gör, både här i tråden och i verkliga livet. Jag har gått där och hatade det. MEN vårdnadshavare verkar ha en ganska liten insyn i utbildningen. Min mamma förstod inte hur dålig skolan var. Hon hörde ju bara det bra från läraren och hade både sitt eget jobb att sköta och andra barn i andra skolor. Tycker själv att det verkar vara ganska enigt om att det är en dålig skola.
Har inte barn på IES men har elever som gått där och bytt till min skola (kommunal). Kidsen skryter gärna om att de är så bra på engelska pga att de gått på IES men det är de verkligen inte. Och engelskkunskaperna skulle väl ändå vara IES styrka?
Jag gjorde det i 8 veckor. Glowig hud och mycket mindre fett och inflammation i hela kroppen enligt före/efter-tester. Najs men liksom skulle inte göra det så extremt igen 🙂 inte värt för mig att va så restriktiv/noggrann. Men absolut skön känsla i kroppen
Antiinflammatorisk kost har ingen vetenskaplig grund. Om man går på den kosten kan man gå ner i vikt, vilket kan vara bra för inflammationen. Men i övrigt ger det inget positivt.
Tillhör en Gastromottagning på ett av Sveriges största sjukhus. Jag har en inflammations sjukdom. Träffat varenda läkare där. Ingen rekommenderar en sådan kost mot inflammationer. Litar mer på de som forskar inom ämnet än folk på nätet eller en enstaka person. Läkarna är ganska eniga.
Tillhör en reumatologmottagning på ett av Sveriges största sjukhus och träffat många av läkarna där. De är rörande överens om att kost kan förvärra tillståndet, trots att det än så länge inte finns tillförlitliga studier om antiinflammatorisk kost. Vilket också innebär att kost kan förbättra smärtan.
Vill dock vara tydlig med att kostråd inte är en del av behandlingen, jag behandlas med godkända mediciner.
Jag är reumatolog och vi rekommenderar inte antiinflammatorisk kost mot inflammation pga bristande evidens MEN det är stort sett väldigt nyttig kost så om du orkar så är det otvivelaktigt bra för annat än just inflammation
Det är ju just inflammationen som påverkas av den anti-inflammatoriska kosten. Det finns mycket evidens på sänkande inflammationsmarkörer vid en sådan kosthållning.
Ja, mådde jättebra. Borde ha fortsatt men är så dålig på att laga mat så det blev lite trist. Åt bara sallad m lax och humus
Hade velat kunna laga mer mat
Har ätit antiinflammatoriskt under flera år, gör det inte längre. Märker ingen som helst skillnad. Möjligtvis är jag lite lyckligare nu när jag äter skräpmat och fikar ibland. Helt ärligt.
Hade gärna utlovat lite extra ”glow”, men om du inte äter helt otroligt illa nu, så kommer du förmodligen inte få det. Det är klart att en storkonsument av skitmat som får underskott på näringsämnen kan må mycket bättre dock. Men de flesta som hamnar i optimering av näring brukar ha en rätt schysst kosthållning redan från början.
För oss är det kalas jämt. En morbror på 9 år. Han har 7 syssslingar och en kusin som alltid bjuder på kalas och sen 2 bonus kusiner som också har kalas. Han fick en kalasinbjudan från fsk i augusti som vi inte kunde gå på och sen den här och eventuellt 2 till kompisar på förskola. Så ca 15 om året om jag har tur ?
Om man är 25 elever i en klass och alla bjuder en så kan det ju bli många.. Kanske inte så vanligt att man går på alla. Jobbar som lågstadielärare och jag skulle gissa på att många går på minst 10 kalas varje år.
Förhoppningsvis går vissa ihop med en kompis för dubbelkalas. Så gjorde vi ofta. Blir ju iofs två presenter på sådana kalas men kanske för lite mindre pengar, och framför allt får man en lördag eller söndag mindre uppbokad för sitt barn. Det var nästan det värsta…
Beror helt på dina förutsättningar!
Hur mycket har du kvar på kontot när allt är betalat och klart?
Har du mycket pengar så kanske 300-400 är rimligt. Har du mindre så är 100 rimligt.
Har du knappt något över alls så är 50 bra.
Är du helt pank så är ditt barn välkommet ändå. Ingen vettig människa kräver att folks ska ta lån för en gåva. Men jag tror att de flesta kan skrapa ihop 100-200 till en present.
Nä inte här heller, inte ens på mina närmaste vänners barn ? Max 200 skulle jag säga och då har ingen i min umgängeskrets ont om pengar. Men tror absolut det är annorlunda i influencervärlden till exempel ?
Hur rika folk än är i olika ”kretsar”
behöver inga fyraåringar presenter för 400 sek från typ 15 barn på ett kompiskalas (sammanlagt 6000 sek, i form av glittriga mjukdjur, pyssel och saker som blinkar…) utöver presenter från föräldrar och annan släkt. De blir så maxat för dem ändå med kalas och födelsedag, det är redan mer än barn den åldern ens kan ta in.
ALLA kan hitta på vettigare grejer med de pengarna. Nu kan ju ta och swisha dem till mig så kan jag köpa något vettigt för dem som iaf inte samlar damm i ett redan överfullt lekrum.
Men Gud, blir ängslig! Har bara gått på släkt/vänner barnkalas och då har 500 varit standard. Hade tänk köra på 300-400 till klasskompisar (inte för att jag är rik, tro mig) för att jag antog att det är standard.
Du kanske bor på Lidingö och bli bjuden på champagne av Isabella Löwengrip på barnkalas, och då kanske det är rimligt, det vet jag inget om…. Men om så inte är fallet utan du är mer vanligt så absolut inte så mycket pengar. Folk köper typ glitterpennor, pysselkit, slime och sånt. Det blir väldigt mycket ändå om man bjudit typ 10 barn. När min dotter hade fyraårskalas var en flaska såpbubblor den populäraste presenten.
När blev det så?
Växte upp i en förort under 90-talet, alla gav varandra leksaker för minst 200 kr redan då. De som gav pengar la i 100 kr, ibland 150 kr i kuvertet.
Då bodde alla i hyresrätter, föräldrar med knegarjobb och inga dyra hobbies.
Gissar lite här. Men också uppvuxen på 90-talet och då brukade vi vs typ 4-5 kompisar på kalas. Har inget minne av att mam bjöd hela klassen, som man gör idag på annat sätt. Utan bara de närmaste vännerna och då blev det ju inte så många kalas.
Jag tror det är bättre att tänka på för hur mycket andra ger än vad just din familj har budget till. Prata gärna ihop er för en rimlig nivå. Många kalas och presenter blir det…
Kanske inte funkar på dagens ungar, men tipsar ändå.
När jag var liten köpte min mamma presenter året runt, eller vad man ska säga. En fin penna på extrapris, en barnbok på rea eller ett fint pussel på loppis osv. Så när vi skulle på kalas fick vi själva välja en present till vår kompis ur presentskåpet hemma.
Jag gör så 🙂
Handlar alltid bebiskläder på rea.
Även leksaker som jag hittar i originalförpackning på secondhand hand köper jag med.
Köper också massa ”utfyllnadsgrejer” på extrapris/utomlands (ljus, hudvård, bodymist, parfym, accessoarer m.m).
När vi ska på kalas eller hälsa på vänner som bor långt bort så plockar jag på mig av det jag har på lager och kompletterar med något personligt för eventet (nyfödd får någon tavla tex, brud få ett smycke, förälder får en upplevelse osv).
Glow-up! Jag är gravid och tänker på vilken glow up jag ska göra när bebisen är ute. Känner mig så så ful och sliten just nu och kan inte vänta till jag blir mig själv igen. Har aldrig gjort fillers men funderar på lite fillers i läpparna tillsammans med botox. Några andra tips på glow-up?
Förstår inte hur någon som Sandra Lindahl som är så besatt av utseende inte kan se hur hon ser ut? Hennes sminkade mun ser clown-liknande ut & kinderna helt påsiga & knöliga av alla ständiga fillerspåfyllningar. Hon är så så smal & har ett så uppsvullet ansikte. Hon var jättefin innan allt!
Hoppas vi om 10år är helt förbi denna trend & att det inte istället blivit standarden….
Hahaha ❤️ känner att din kommentar är så gullig? Du ska få en bebis och det du förbereder är att bli snygg första perioden! Jag skulle säga att du aldrig kommer vara fulare än efter du fått ungen. Men när du ammat ett halvår och burit barnet och blivit stark och snygg så kommer du inte behöva det!
Obs inte drygt menat! Verkligen läs med varm, vänlig ton
Varför skulle man bli snygg efter ett halvår? Tycker det tar lång tid, sömnbrist och stress tär verkligen på utseendet. Inte för att det är viktigast men lets get real.
Haha neeeej exakt så är det! Min bebis är 4,5 månad och jag är så jävla ovårdad alltså.
Hade köpt en massa ansiktsmasker som jag skulle lägga när jag var ”hemma hela dagarna” ??? de första veckorna duschade jag knappt och nu är jag skitglad om jag orkar göra en hårinpackning. Har ett gång sheetmasks i skåpet om du vill ha ?
Forma brynen, fixa fransarna, fixa naglarna, se till att bli hårfri via IPL/laser, prova russian lips, blek tänderna, klipp håret och köp en värmeborste för en snabb blowout, ät nyttigare mat och försök sluta äta på kvällen så att magen hinner vila, ta dina vitaminer, träna, köp smycken i guld/silver som du inte behöver ta av dig i duschen, handla kläder som är feminina men praktiska med bebisens behov, börja med aktiva ingredienser i din hudvård och le 🙂
Ja jag bokade det när jag fortfarande ammade. Gick det och skulle fylla i en hälsodeklaration innan. Fick vända tillbaka hem när jag kryssat att jag ammar.
Typiskt…Kanske beror på att hormonerna är lite kaosiga?
Jag ville ju göra det under graviditet för att håret växte som ogräs men jag mådde för dåligt för att orka, hade väl skickats hem jag med.
Min lista efter graviditet:
Börja träna och bli stark i kroppen, för min skull men även för mina barn.
Var mer hälsosam med mat.
Investera i en ”ny” garderob dvs komma in i mina gamla kläder.
Ny frisyr
Lite mer ytligt efter amning (om amningen nu funkar):
Väldigt diskreta botoxbehandlingar, typ fixa ”arga rynkan” eventuellt nasobialvecket om jag skulle gå ner i vikt i och med träningen.
Mitt första råd är TA DET LUGNT. Njut av ledighet, relationsskapande och det nya lilla livet ?
Med det sagt – det är okej med både pyjamas varje dag och osminkat. Men också att njuta av dusch, sminka sig som man gör normalt, gå till frisören. Ta promenader när du mår bra och orkar och vill. Menar inte att försoffa sig alltså. Men gör vad du mår bäst av!
Färga/klippa/föna hår, tråda/färga ögonbryn, en ansiktsbehandling och lite nytt smink ? Fillers i läpparna skulle jag personligen ha skippat. Eventuellt lite botox i pannan om det känns viktigt.
Min 2:a kom för fem månader sen och jag hittar knappt tid/ork att smörja fötterna och tandtråda tänderna… fattar inte hur alla nyblivna mammor hinner/orkar ha fixade naglar, gå till frisören, sminka sig fint. Är rätt avundsjuk tbh. Ligger här nu i mörkret och funderar på om jag ska våga släppa handen från bebisens mage och sträcka mig till fotkrämstuben…
Hur menar du? 🙂 han jobbar, kommer hem typ vid 6. Vi äter middag. Barnen ska sova 19:30 så nattning börjar 19. Just nu vill bebisen bara sova mot mig som sagt. Han tar treåringen. Vi gör så gott vi kan.
Basic needs är väl typ mat, dusch, vatten, lite frisk luft. Det får jag till.
Har aldrig sett så dålig ut som de första 6 månaderna efter alla mina tre barn. Inget glow, bara mörka ringar under ögonen, velour mjukisar pga ont och det är det enda som känts bekväm, trassligt hår efter att ha håret i en Knut hela dagen (annars sliter bebisen i håret) och sen somnar med den på. Inget smink eftersom bebisar är känsliga och man inte vill kleta smink när man gosar och pussar på sin nya bebis (var på födelsedagskalas för ett tag sen och bebisen vägrade titta på mig/började gråta när jag var sminkad haha) osv. Glöm glow up efter bebis och det har inget med pappan att göra. Nu i efterhand såg mitt uppsvullna gravidansikte riktigt bra ut i jämförelse med mitt postgravida jag.
Håller ju på i flera år för många och de flesta blir väl aldrig lika snygga igen. Men som sagt, det är inte det viktigaste och de har ju valt det och tycker det är värt det.
Mina barn är 20 och 22 så frågan öron jag ens kvalar in att svara. Jag bokade in en klipptid när bebis nr 1 var ett par månader. Jag trodde hon skulle sova, hon planerade skrikfest. Hon fick ligga på bröstet under frisörcapen och snutta hela klippningen, jag hade en puls på 280, typ. Överlycklig att han faktiskt kunde klippa klart.
Ditt liv och önskningar blir sekundära i ett antal år när bebisar kommer. Din tid kommer igen senare men acceptera att kroppen, huden och håret förändras. Men du har skapat liv och det är magi på riktigt.
Jag är all for att påminna stressade mammor att man är två föräldrar. Men tycker kanske ibland att folk är lite snabba att förutsätta. vårt första barn var jättelätt att lämna över till pappan. Tog flaska, tröstades lätt, sov flera timmar i vagn. Vårt andra barn har sovit jättekorta tupplurar, är jättesvår att lägga, vägrar flaska, vill amma konstant. Då är det inte lika lätt att bara lämna bort och slappna av i frisörstolen…
Vettig man finns, men just då pluggade han heltid till lärare och jobbade extra samtidigt. Jag skulle aldrig leva i ett ojämställt förhållande,. Från det han pluggat klart fick våra barn 12 veckor semester från förskola och skola varje år. Utan paddor, internet och andra ”hjälpmedel”. Jag kom hem från jobbet och middagen var alltid klar, jag tog hand om köket och sen delade vi på resten av sysslorna.
Någon här som gjort ”ghryvelintest” och kan berätta lite om det för mig?
Ska göra till veckan, har fått knapphändig info och är därför skitnervös. Vet knappt hur det går till eller vad problemet det ska hitta är för något. Hittar ingenting om testet när jag googlar och BARA skräck om själva ”syndromet” (hittar inte rätt ord) som jag fattat att de ska undersöka ?
Har inte särskilt mycket hälsoångest i vanliga fall men det här får mig att må skit!
I början på nästa år flyttar jag till lägenhet. Skilsmässan är ett faktum. Behöver era bästa ekonomiska tips. Det kommer att bli tufft och jag kommer få leva snålt. Det är jag medveten om och beredd på. Hur överlever man på en lön?
Köp billiga grejer och undvik köpa onödigt jox är väl typ det enda tipset någon behöver. Det är inte hjärnforskning direkt. Det finns även åtta miljoner budgettips på Youtube om du vill att någon annan säger samma sak fast med fler ord.
Vad det gäller maten – planera inköpen – storkok och frys in – matlåda till jobbet. Passa på att handla när det är extrapris. Där finns massor av pengar att spara.
När det gäller inredning och kläder, lev klimatsmart! Herrgud vilka fynd man kan göra i andrahandsaffärer och på nätet, finfina saker nästan gratis eller tom gratis ibland, många skänker möbler mot att man hämtar dem. Kolla vilka kläder/grejor du inte vill ha och sälj. Ordna klädbytardagar bland kompisar eller kollegor, det har vi på mitt jobb två gånger per år. Se över dina abonnemang och försäkringar, ofta går det att byta till billigare eller kanske tom är något du inte behöver. Mat, samma gamla tråkiga tips som alltid: kolla extrapris i affärer och planera mat efter det. Gör storkok och ta med matlåda till jobbet. När det gäller smink, hudvård osv brukar jag kolla efter nedsatta presentkartonger i januari, då reas överblivna julförpackningar ut. Hamstrar även produkter som vi använder ofta i familjen när det är rea på dem.
Fil eller gröt funkar också som ett mål om dagen.
Knäckebröd på vardagarna.
Försök ha råd att ”bunkra” när något som du ofta äter är billigt tex smör. Men framförallt: det kommer bli bra. Du kommer klara dig. En dag i taget.
Jag har ett förhållande som jag överlag är väldigt nöjd med. Vi funkar väldigt bra ihop, har alltid kul tillsammans och har generellt lätt att kommunicera. Har varit tillsammans i några år nu. Problemet är att det känns som att vi inte är så sexuellt kompatibla och jag tror att jag börjar känna mig frustrerad över det? Jag är väldigt attraherad av honom fysiskt men det känns som att vi vill olika saker. Han gillar att vara väldigt submissive och jag tror jag egentligen vill ha någon mer dominant? Inte på något överdrivet sätt utan mer någon som tar initiativ och är lite on top typ. Vi har testat det några gånger men det känns liksom inte naturligt utan jag märker att han inte är bekväm/gillar det och då känns det ju inte så hett. Vi har pratat om det men det känns svårt att lösa. Jag undrar nog mest bara om det finns någon med liknande erfarenhet, dvs ett förhållande som är jättebra generellt men inte sexlivet och har lyckats förbättra det? Känns bara lite hopplöst ibland.
Du kan tvinga in honom i den dominanta rollen genom förspel/rollspel.
Han är chefen. Han är generalen. Han är piloten. Han är hallicken. Han är kirurgen.
Sen kan du alltid ropa saker som får honom att känna sig stor och stark under akten.
Med tiden kommer han att våga mer.
Att tvinga någon är aldrig rätt väg att gå. Hon skriver ju dessutom att han gillar att vara submissive.
Ibland kanske man bara måste acceptera att man vill olika saker och inte är kompatibla.
Har du VERKLIGEN sagt hur du vill ha det? Berätta detaljerat med exempel på vad du skulle vilja ha. Vissa killar, med all rätt, är väldigt färgade av samtiden och vill inte råka illa ut för att ha ”gått för långt” det pratas ju så mkt om samtycke å våldtäkt även när det kanske inte riktigt varit det.
Hade det som du och drömde mig alltid bort till ett bättre sexliv, efter några år slutade vi ligga helt pga dötrist.
Hade jag inte gjort slut hade jag sannolikt fått mitt på annat håll.
Har idag en man som är extra allt på sexfronten, bättre än jag kunnat drömma om, vi testar allt – så glad att jag inte valde att leva kvar med ett dåligt sexliv trots att vi hade det bra.
Har så himla dåligt samvete, och känner mig som världens mest otacksamma och egoistiska människa.
Har en pappa som är världens snällaste person som alltid ställer upp för andra, inte minst hans barn. Han bor flera mil bort från mig. Jag bor själv i en tvåa, och är en väldigt introvert person med hög integritet, samtidigt som jag har ett socialt jobb som gör att jag behöver vara ifred när jag inte jobbar.
Nu ska min pappa jobba någon dag i veckan i nästa där jag bor, och för att han inte ska behöva kliva upp mitt i natten för att köra till jobbet så frågar han snällt om han får sova hos mig.
Jag kan inte rå för det, men jag känner en sådan stress pga detta. Jag har som sagt stort behov av att ha integritet, och det tar mycket energi från mig att ha folk hemma hos mig. Det hjälper inte att stänga in mig i mitt sovrum, jag blir så obekväm av att inte få röra mig fritt i mitt eget hem.
Samtidigt känner jag att jag inte kan säga nej. En dag finns han ju inte längre och då hade jag inte önskat något annat än att ha spenderat mer tid med honom. Men även för att det känns otroligt taskigt att låta honom köra hemifrån vid 4 på morgonen bara för att jag har behov av egentid.
Givetvis hade jag låtit min pappa sova över. Jag får helt ovillkorligt flytta hem till dem på heltid om jag skulle behöva det och de skulle ställa upp på mig oavsett vad det gäller. Men det beror väl på vad ni har för relation…
Du är jävligt otacksam – där är problemet. Han har varit sömnlös många nätter när du var barn. Säkerligen velat storma ut genom dörren när du har skrikit och gapat. Velat vara ensam när du har klängt på honom eller varit besvärlig. Men gav han upp? Aldrig. Och nu får du lite panik för att han ska sova över. Skärp till dig.
Den enda som ska skärpa till sig här är du. Du blir helt orimligt upprörd och försöker skälla ut en person du inte känner för saker du inte har en aning om!
Ja, jag skriver ju att jag känner mig otacksam, förstår inte vad du är ute efter med att spä på de känslorna. De enda jag behöver prata om här är hur jag ska hantera att situationen är jobbig. Tycker faktiskt det är du som ska skärpa sig, det är riktigt pinsamt hur du beter dig
Alltså jag tycker faktiskt tvärtom, att du har all rätt att säga nej utan dåligt samvete. Är det via jobbet så måste de kunna ordna något, avdragsgillt och allt det där. Du har rätt att bryta dig loss från dina föräldrar och att inte känna som du står i skuld till dem för de gånger du ”skrikit och gapat” som tonåring, som någon skrev. Mina barn har ingen som helst skuld till mig och jag har inte till mina föräldrar. Om min exman skulle be vår dotter att få sova hos henne en gång i veckan så skulle jag tycka det var ett övertramp. Hon har rätt till privatliv utan sina föräldrar. Du också.
Ja det är så tyvärr, lider av mycket ångest och det är nog därför jag har svårt för situationen. Har gått i terapi och fått medicin men det blir inte så mycket bättre
Jag hade fortsatt försöka hitta fungerande terapi, fortsatt tjata! Du behöver ju kunna leva ett liv där du inte begränsar dig kraftigt, och att konsekvent undvika jobbiga situationer hjälper i stunden men kan göra det värre i längden.
Men då kanske du kan se det här som en möjlighet till träning? Att någon av dina närmaste flyttar in till dig bara en dag i veckan, menar jag. Om medicin och terapi inte räcker, kan praktisk träning av det slaget kanske faktiskt vara något som i längden kommer hjälpa dig?
Självklart ska han få sova över, det är din pappa! Du skriver själv att han är snäll och alltid ställer upp för andra speciellt sina barn då får du ställa upp tillbaka. Du har väl en gång levt i hans hem antar jag.
Klart att det kan kännas konstigt i början men det KAN också bli mysigt när ni vant er. Gör en rutin med lyxigare frukost eller sent kvällsfika ihop. Jag hade absolut inte sagt nej. Jag hade nog känt ungefär som du dock, men jisses, dessa människor gav oss liv. Och dom älskar oss gränslöst. Så som vi sen älskar våra egna barn. Allt man vill är att umgås med sin avkomma.
Jag hade testat, embraceat att det är skitjobbigt för dig men att du kan utvecklas av det. Om det fortsätter vara jättejobbigt efter fler gånger så går det ju faktiskt att prata om det med din pappa och även ändra sig. Så mitt tips är; se det som en utvecklingsmöjlighet men säg nej om det visar sig bli tvärtom!
Jag? Jag är inte ts. Men förstår helt hens situation som sagt. Alla är olika, alla tycker inte det vore frid och fröjd med en gäst en gång i veckan hur länge som helst.
Ens förälder som alltid ställer upp för en ber om att sova över en natt i veckan och du tycker man kan ”säga nej om det blir för jobbigt”? Det var bland det mest egotrippade jag läst.
Jag tror att jag har formulerat mig fel, för självklart säger jag inte nej till min pappa. Jag tycker bara att det är jobbigt pga min integritet och ångest, och vet inte hur jag ska hantera situationen
Ens svärföräldrar har inte fött en.. Och faktiskt bara mammorna som fött.
Dessutom finns det massa sätt att bry sig om sina föräldrar, man är knappast egoistisk för att man inte vill bo i generationsboenden ?
Jag tror att jag har formulerat mig fel, för självklart kommer jag inte säga nej till min pappa när han vill bo hos mig, det finns inte på kartan.
Jag har mest svårt för situationen i sig, då jag som sagt har mycket integritet, och som jag nämnde lite längre upp en hel del ångest. Jag vet inte hur jag ska hantera detta. Det känns otroligt jobbigt att få de klaustrofobiska känslorna som kommer när jag inte kan vara för mig själv i mitt hem
Jag kan relatera så förstår dig verkligen! Men tror det kan bli en vana du vänjer dig vid och så länge du kan stänga dörren om dig och varva ned på valfritt sätt tror jag det ger bra förutsättningar.
Dessutom åker han tidigt så det lär du knappt märka? Om jag förstod det rätt?
Hej ts, jag förstår hur du menar! Man behöver inte ha ångestproblematik för att tycka att det kan vara svårt att som vuxet barn dela lägenhet med sin förälder, särskilt inte om man inte bor så stort. Jag skulle själv inte jubla över att ha min pappa boende i min lilla tvåa någon natt varje vecka. Men i ditt fall förstår jag att det är extra tufft.
Först: Jag tänker att det kan ju vara så att det går bättre än vad du tror. Nu oroar du dig mycket och tar ut ångesten i förskott men kanske behöver det inte alls bli så jobbigt som du föreställer dig.
Men om det nu ändå skulle bli det, kan du göra något då för att det skulle bli enklare? Kanske gå en promenad för att få lite tid för dig själv under kvällen? Gå och träna en stund? Gå upp tidigare/senare så ni inte krockar vid frukostbordet eller i badrummet på morgnarna? Jag tror också som någon skrev att det handlar mycket om att vänja sig.
Sen undrar jag om du tror att du kan prata med din pappa om hur du känner? Säga att du gärna vill att han bor hos dig och tycker det är trevligt men att du är van vid att vara ensam nu och behöver gå undan/gå ut/inte orkar vara social och prata hela tiden? Om du har problem med ångest och medicinerar, och din pappa känner till det, så vet han förmodligen att visa saker är extra tuffa för dig.
Kanske din pappa har saker han vill eller kan tänka sig göra, gå på bio eller träna eller liknande, så att du får egentid hemma om det här nu handlar om återkommande arbete/övernattningar. Ni kan ju äta middag eller kvällsmat eller dricka en kopp te ihop men sen göra saker på varsitt håll.
Som sagt – det här kanske löser sig mycket enklare än vad du tror. Och skulle det visa sig vara för jobbigt, eller bli långvarigt, så får ni prata om saken och så får din pappa hitta en annan lösning. Lycka till!
Blir glad om det kunde vara till någon hjälp! Jag förstår din stresskänsla och hoppas det ska gå bra ❤️ Ta ett steg i taget, säg till dig själv och din pappa att nu provar ni och ser hur det går till att börja med. Skulle varje vecka-upplägget kännas för jobbigt så kanske din pappa skulle vara nöjd med att få övernatta någon gång ibland. Men som sagt: en sak i taget!
För mig är det inte självklart alltså… Om det var en begränsad tid så visst. Det är ju bara en gång i veckan han behöver gå upp tidigt och han kan ju byta jobb om han inte är nöjd.
Skulle inte palla att ha nån boende hos mig så på obestämd tid förutom en partner.
Jag hade faktiskt sagt ifrån. Min pappa är världens snällaste MEN jag kan vara under samma tak som honom max 3 timmar sen rinner min bägare över. Han smaskar, fiser, nyser rakt ut, biter naglar och lägger på golvet osv . Blir på sjukt dåligt humör och att ha han sovandes skulle ge mig en direktbiljett till psyk.
Känner du att du inte vill ha han där, säg ifrån !!
Mensen försvunnen! ?
Har för ca 5 månader sedan börjat med Qlaira efter 3dje barnet, har alltså haft uppehåll på flera år från alla olika preventivpiller, men nu valt att börja igen! Men till frågan, kan det vara då man äter Qlaira att mensen helt uteblir? ? Vi vill verkligen inte ha ett till barn och nu är mensen 2 veckor sen, ja jag har tagit test som visat negativt.. men har inget minne från tidigare år att mensen uteblir då man är på piller..? Snälla någon som är kunnig och vet att detta kan vara normalt och inte är nåt fel/konstig graviditet som inte syns på stickan/vad som helst annat?!
Du äter alltså p-piller nu? Mensen försvinner alltid när man äter p-piller då p-pillret gör att du inte får ägglossning ? det du får är istället en bortfallsblödning när du gör uppehåll i p-pillrena några dagar per månad. Men ja, en del får ingen bortfallsblödning trots att man gör uppehåll i p-pillrena.
De här pillren ska man inte ha en specifik paus men här är ”sockerpiller” emellan p-pillren! ?
Men puhh om det är så, har redan börjat ta reda på hur och var man kan göra abort och tänkte gå och köpa nya test osv ??♀️??♀️? hatar sådana skrämsel! Och hoppas verkligen det här är då det normala bortfallet och inte nåt annat! ?
Jag tror att det är normalt. Jag har ätit olika p-piller men äter nu Zoely som liknar Qlaira. Har alltid fått bortfallsblödningar när jag haft uppehåll men en dag bara försvann blödningarna. Jag har frågat två olika läkare och de sa att det är normalt.
Det bästa är att jag kan ha mina egna barn i verksamheten och kunna erbjuda andra barn en vardag i en mysig och rofylld hemmiljö. Jag har en barngrupp med fem barn och träffar andra dagmammor två dagar i veckan.
Det sämsta är nog att jag ställer väldigt höga krav på mig själv och det gör att jag nästan aldrig känner mig tillräcklig.
Är det inte ganska oetiskt att ha sina egna barn? Speciellt om du har verksamheten i dit eget hem. Skulle aldrig någonsin vilja ha mina egna barn i min avdelning, inte ens förskola. /förskollärare.
För mig är det inga problem. Men absolut att jag känner annorlunda inför mina egna barn men jag skulle aldrig agera på de känslorna. Jag skulle bara göra mina barn en enorm otjänst om jag skulle särbehandla dem på något sätt. Sen förekommer särbehandling inom förskolan också, utan att ha sina egna barn i gruppen.
Jag tror tyvärr inte att det är ens möjligt att va helt opartisk när det gäller ens egna barn. Det vore snarare märkligt om du hade förmåga att totalt koppla bort dina känslor och gå in helt opartiskt.
Om fokus läggs på situationen så blir det inte konstigt. Du måste ju ändå kunna vara vettig när dina egna barn beter sig illa mot andra barn.
Man kan inte lägga åt sidan hur barn ska bete sig bara för att barnet är ens eget. Precis som att du inte kan bli extra irriterad om ett annat barn beter sig illa mot ditt barn.
Barn behöver hjälp med sin kommunikation mellan varven och det håller inte med emotionellt omogna vuxna som försvarar sina egna barn i vått och torrt.
Låter märkligt att aldrig kunna vara neutral och professionell!
Låter märkligt att lita så blint på att vuxna ska kunna lägga sina känslor åt sidan och va neutrala.
Anonym
/
2023-12-09 23:11
Du bör dock inte vara lika emotionellt avståndstagande med dina barn som med andras barn. Du vet inte hur de kan påverkas på längre sikt om de exempelvis inte känner att de har sin mammas fulla stöd och förtroende i konflikter osv.
Men det är väl samma när ens barn har kompisar över tex, både egna och andras barn förstår ju att man är den enas mamma men man tar ju inte sida i någon konflikt bara för att det är ens egna barn, eller? Känns faktiskt helt främmande att man skulle backa sitt barn alltid. Såg man inte vad som hände kan man inte ta sida, det man vad som hände försöker man lösa konflikten där och då.
Du ska som vuxen aldrig ta något barns sida i konflikten. Säg att ena barnet drar det ena barnet i håret. Du kan inte gå in och lägga 100 % fokus på hårdragningen och sedan trösta barnet som blev draget i håret. Det är att inte förstå att det är ett händelseförlopp som inte startar med hårdragningen. Det är många känslor inblandade.
Minns fortfarande att ett barn på min gamla förskolan kastade sand i mitt ansikte. Det gjorde att vår pedagog blev rasande på det andra barnet. Det som låg till grund för det hela var att hennes vän hade valt att leka med mig lite mer och hon blev ledsen och säkert lite rädd över att förlora sin vän. Jag som liten och okänslig tyckte att hon var jobbig som försökte ta tillbaka sin vän och sa åt henne att hon inte ville leka med henne längre. När vi sedan satt i sandlådan en dag och den andra tjejen var hemma sjuk, då passade den övergivna tjejen på att skicka iväg sand i mitt ansikte.
Är du med på varför det är så viktigt att försöka förstå vad som har hänt och inte enbart det som syns i stunden? Vi hade behövt hjälp då att kunna leka tillsammans eller med själva kommunikationen i stort. Rysligt hur ego man kunde vara som barn innan man hade lärt sig mer att ta in andras känslor. Mitt fokus var min glädje över en ny vän och den andra tjejen var frustrerad över att jag ”tog” hennes vän. Minns också att hon ritade teckningar till tjejen för att vara extra snäll och klappade bredvid sig själv själv vid morgonsamlingen för att visa sin vän att hon kunde sitta bredvid henne. Hon valde att sätta sig bredvid mig och jag räckte ut tungan triumferande. Sedan hände samma mig fast med en annan vän och jag ville inte gå till förskolan och var jätteledsen.
Som sagt ta inte sidor i barns konflikter men hjälp dem med kommunikationen och förklara det känslomässiga som kan uppstå och hur de kan handla bättre. Och sen om och om igen för barn lär sig inte vid första tillfället! Sen blir de bättre och kan mer och mer lösa sina egna konflikter!
Anonym
/
2023-12-09 21:17
Inte jag som skrev frågan men ksn verkligen tänka mig flera scenarion då det kan bli komplicerat utifrån ett etiskt perspektiv. Typ om ens egen unge mobbar ett av de andra barnen till exempel.
Du verkar inte själv ha reflekterat kring dit egna bemötande i relation till andra barn. Det låter mer som att du vill vara hemma med dina barn och få betalt för det. Lyssnade du noll under 3,5 års utbildning?
”För mig är det inga problem.”
”Nej det tycker jag verkligen inte. På vilket sätt är det oetiskt menar du?”
”…men jag skulle aldrig agera på de känslorna.”
Låter som att du inte ens ser ett liiitet problem med det. Samtidigt som de flesta förskolor inte skulle tillåta egna barn på avdelningen/skolan.
Dagmamman
/
2023-12-09 22:17
Koppla bort känslorna är nog svårt men jo, de går att styra över och att välja hur man agerar på dem. Sen har jag liksom inga problem med barns känslor eller ”dåliga” beteenden (som alltid grundar sig i något annat) Det är mitt jobb att hjälpa och stötta barnen i konflikter och känslostormar. Det är så otroligt viktigt för mig att vara en god förebild och barnen observerar, tar efter och lär sig av mig hur jag hanterar dessa situationer. Det gör det ganska enkelt (för mig) att inte särbehandla mina egna barn.
Så bara för att det inte är några problem för mig så innebär det att jag inte har reflekterat över det? ? Detta är tyvärr ett stort problem inom förskolan också och det handlar om människorna som jobbar med barnen. Inte om hur barngruppen ser ut.
De som väljer den verksamheten har väl vägt för- och nackdelar och tycker att detta vinner? Någon här ovan skrev om mobbning och har det inte varit ett problem och det är en liten och trevlig grupp, alltså långt från alla barn mobbar ju. Men det finns väl inget onaturligt egentligen i att en annan mamma passar ens barn, antagligen har man gjort liknande i alla tider så känns lite överdrivet att göra det så byråkratiskt men vill man ha det så så finns det ju förskolor så det räcker.
Problemet är väl om du hade jobbat på en förskola hade det diskuterats kring hur lämpligt det är att ha sina egna barn på avdelningen och antagligen funnits någon plan. Men nu gör du lite som du vill och verkar inte ens ha funderat över det. Vilket jag ser som ett stort problem. Undermedvetet behandlar vi folk olika. Barnens förutsättningar i gruppen blir väldigt olika i din grupp. Det finns barn som är ifrån sina föräldrar och hem hela dagarna och det finns barn som är i sina hem med förälder. Du känner även olika för dessa barn. Det blir massvis med faktorer som påverkar ditt bemötande och jag hopps du reflekterar kring det
Nu under vintern är jag ute med barnen två gånger om dagen. När det är -20 som det var häromdagen höll vi oss inne. Från maj-oktober är vi ute en hel dag i veckan. Då lagar vi mat över öppen eld och har vilan i ett stort tält.
Kolla runt lite på förskolor runt dig. Jag jobbar på en förskola som är ute hela dagarna. Barnen är med och lagar lunch över öppen eld 2 dagar i veckan samt ibland även mellis övriga dagar. Det finns många förskolor som är ute mycket.
Kul! När jag var barn tidigt 70-tal fanns det många hemmafruar som tog sig an andras barn t.ex två st, förutom sitt
eget barn.Min kompis mamma var dagmamma och hon o de andra dagmammorna satt vid lekplatsen o pratade o stickade o höll ett öga på alla ungarna,och de gjorde utflykter mm.Det var väl ett bra sätt att skaffa sig en extrainkomst,och gav andra mammor chans till arbete utanför hemmet. Trodde knappt det fanns dagmammor idag!
Kul, känns som ett väldigt speciellt jobb! Känns det ensamt att liksom vara den enda vuxna på plats? Tar du emot vem som helst som söker plats eller vill du reglera, ex att barnen ska vara i liknande ålder och ”passa ihop”. Hur många barn har du respektive kan du ha?
Känns som du fick väldigt negativa kommentarer här så vill bara slänga iväg mina tankar. Jag och min bror gick hos dagmamma, har aldrig satt min fot på en förskola, och både vi och våra föräldrar har så fantastiska minnen från det. Minns min dagmamma och tiden där med sån värme och är otroligt tacksam att jag var hos henne istället för en stor förskola.
Ett par har varit tillsammans i 10 år, gör sedan slut där person A blir förälskad i någon annan och inleder en seriös relation som varar i ett halvår, och person B har flertalet kortare sexuella förbindelser men ingen seriös relation. Ett år senare blir de tillsammans igen och gifter sig. Är det rimligt av person B att vara sårad över att person A gick ”all in” med den nya och på ett halvår hann presentera denne för precis allt och alla (kollegor, vänner, familj etc) samt involvera denne i precis allt i livet (husrenovering, inköp av större saker såsom möbler och bil, tagit med denne på begravning av en närstående osv)? Är det rimligt av person B att känna sig ”underlägsen” och jaga upprättelse för allt person A har gjort med sin nya på detta halvåret, då de efter 10 år tillsammans slutade uppvakta varandra på det sättet för länge sen?
Eller är det person B som ”vann” eftersom person A till slut ändå insåg att han saknade person B och älskade denne mer, och därför gjorde slut med den tillfälliga men seriösa relationen?
Är det rimligt att person B känner sig sårad över person As många sexuella förbindelser med andra istället?
Rörigt, men vore väldigt tacksamt för era perspektiv på saken.
Hur ska person B tänka för att inte känna bitterhet över allt den har missat under året de var isär (t.ex. det oåterkalleliga i att inte ha deltagit på en för person A viktig begravning) men också för att inte känna skam över att person A har presenterat sin nya för alla människor i deras omgivning, så att alla vet att person A varit förälskad i någon annan?
Sårad -ja absolut. Sur – nej.
Klart jobbigt att den man älskar haft seriösa känslor för ngn annan kort efter ett uppbrott. Men man får lägga det bakom sig ändå och inte hålla der emot personen.
Det dyker i vardagen upp situationer på veckobasis där person B blir påmind om att person A har haft en annan kärlek. T.ex. hantverkare som träffade den nya, och nu blandar ihop den med person B. Person B påminns också om ”den nyas” tidigare närvaro i person As liv då de gjorde extremt mycket under den korta tid de var ihop, inklusive verkställt sådant som person A + B tidigare planerat att göra tillsammans.
Sånt får man hantera när man valt att gå isär. Låter som att du tror att det ska komma en lösning som säger poff glömt allt och läk slla sår. Det går absolut att komma vidare, men… inte på det sättet. Man får jobba sig igenom det.
Jag hade inte klarat av att gifta om mig om min partner legat med någon alls (oseriösa ligg).
Jag hade kunnat gifta om mig om han träffat en fantastisk kvinna och hoppat in i ett seriöst förhållande med henne.
Skillnaden är att jag vill ha en man som ser på relationer som något seriöst. En fantastisk kvinna förtjänar en seriös relation, hur svartsjuk jag än blir. Sen att han lämnar henne för mig är en egoboost. Han länar en nyförälskelse, där allt är fluffigt och perfekt, för mig. Då är jag hans och han är min. Då kan vi jobba på att hitta tillbaka vår egen passion.
Om han ligger med någon random då tappar jag all respekt för honom.
Detta är min standard. Jag gifter mig inte med män som haft kk, ons eller många korta förhållanden. Han vet om det och valde att lämna mig permanent när han låg med en random kvinna.
Jag respekterat din åsikt men för mig är kk/ons vidrigt så de män går bort direkt!
Kanske kan jag ser förbi ett ons som skedde för 10 år sedan om mannen i övrigt är fantastisk. Men det är tvivelaktigt…
Jag vet inte hur det ser ut då jag varit gift i många många år, vi var varandras första.
Men jag vet många killar (inte incels och simps) som inte legat runt.
Jag hade kunnat ta en man som haft ons (inte kk!!!) någongång för länge länge sedan och ångrat det. Annars är det bara seriösa relationer som är ok för mig.
I gengäld så får han en kvinna som bara varit med en endaste man. För många är det en man för mycket och för andra är det en dröm.
Annars får jag leta i kyrkor, moskéer och synagogor- där finns min målgrupp.
De borde inte gift sig innan de rett ut och kommit över de känslorna. Tycker båda borde bara släppa det (gå till en psykolog om det inte går) om de nu valt att gå vidare med varann. De hade gjort slut liksom, de som händer då har den andra inget med att göra.
Jag fattar inte. Man gör slut och är inte ihop under ett år? Då är det väl bådas fulla rätt att göra vad man vill under den tiden? Om sen båda gör ett aktivt val att bli tillsammans igen så är ju det toppen. Varför ska det då spela nån roll vad man gjorde under året man inte var ihop? Har man valt varandra och dessutom så seriöst att man gift sig finns väl ingen anledning att älta gamla ex. Kan inte person B känna sig trygg i relation pga ett ex? Varför välja att gifta sig med A då?
Tappa sin standard? Vad menar du ens? Att en person som är singel blir kär i någon är helt normalt. Att två singlar blir attraherade av varandra och har en tillfällig förbindelse, ons, kk eller vad som helst är också helt normalt. Vill du bara dejta oskulder? Som inte haft så dålig standard att de legat med någon eller fått känslor får någon innan dig?
Men jag tror att hon ville ju inte bli lämnad av honom, och sen när han tar tillbaka henne kan det kännas skönt i början. Ja hade alrig kunnat komma över att han hade haft en ”seriös” relation i ett halvår i mellan. Tror det hade skavt sönder vår relation.
Ja fattar dig precis B.
Men ni har ändå 10 år i er, så:
Prova gå i terapi, enskilt och ihop. Ge det 1 år med all kraft. Annars sära på er.
Skönt att höra att det kan. vara rimligt att känna ilska, bitterhet och all annan typ av negativa känslor kring att person A ”lämnat ut” hela sig, hela sitt liv och verkligen släppt in den nya kärleken på ett sätt som saknar motstycke. Visst att det tog slut efter ett halv år, men det känns som att de 10 åren med person A har blivit besudlade när det krävdes så lite för person A för att släppa in någon annan och låta denne ta ”den speciella” platsen (bli medbjuden på begravning av en nära anhörig efter att ha känt någon i 2 månader, kom igen).
Hoppas någon mer här förstår och kan peppa kring känslan av att ha blivit bestulen på allt på något sätt. Skammen person B känner för att möta person As anhöriga och känna förvirringen kring att person A nyss hade en annan.
Du har ju ändå frivilligt valt att gå tillbaka. Förutsättningarna, och bitterheten uppenbarligen, fanns där helt öppet. Det här är inte A:s problem utan ditt och känslorna borde ha bearbetats före ni gifte er igen. A har inte gjort något fel, hen hade en ny relation och ni var inte tillsammans längre. Det finns ingenting att känna skam över och nu är det ju ni som är tillsammans. Jag har också ytterst svårt att tro att någon är förvirrad över er relation, så svårt kan det inte vara för vuxna människor att förstå att ni är olika personer.
Det är ju normalt att släppa in en ny kärlek i hela sitt liv, varför skulle hen inte gjort det? Hen trodde väl att det skulle hålla längre och att det var slut för alltid med B. B har inte blivit ”bestulen” på nåt, hen valde själv att gå tillbaka.
Känslor är ju känslor oavsett hur rimliga de är. Tycker att personerna borde gå i famijeterapi och få hjälp att hantera vad som hänt och hur man ska förhålla sig till det.
Du får ursäkta men jag tror inte detta kommer hålla. Har själv försökt igen efter ett uppehåll, det blir snack om vad som hänt innan vid bråk osv. Nä, släpp detta, du kommer träffa ngn ny i framtiden. Riktigt OT men är det slut mellan Hannah G och Peter? Igen.
Ensamhet i jul.
Jag är 30+ och utan egen familj, känner mig lite ensam kring jul. Firar jul hos mina föräldrar med syskon osv så är egentligen inte ensam, men det känns lite fjuttigt på nåt vis. Alla med egna familjer har en mer ”riktig jul”. Nån som känner igen sig?
Jag har alltid varit den där singelpersonen som firar hemma med föräldarna och ärligt talat, varför skulle den julen vara mindre på riktigt än en med en egen familj? Du får väl göra den till din egen då, gör den så mysig som du tror att ”alla andra” har det. Vad stoppar dig?
Jag tror det är bättre att tänka på för hur mycket andra ger än vad just din familj har budget till. Prata gärna ihop er för en rimlig nivå. Många kalas och presenter blir det…
Jag är singel,har inga släktingar och är helt ensam i jul,men eftersom jul inte är min grej (hemska jular som barn har fått mig att avsky julen) så störs jag inte alls av det.Inget julpynt alls hemma,jätteskönt! Köper nåt extra gott att äta (inte julmat) och skämmer bort katten med räkor och kollar nåt på Netflix!
Det låter väldigt normalt när man är 30-nånting att fira med sina föräldrar och syskon. Alla jag känner gör det. Kanske är det annorlunda i småstäder där folk skaffar egna familjer (barn) tidigare.
Är också i din ålder och utan barn, aldrig tänkt tanken på att julen med mina föräldrar, syskon osv skulle vara fjuttig eller inte på riktigt ? Det är ju din familj.
Jag och min man har varit ett par i 18 år och har två barn. Alltid varit ett bra team men på sistone är det som att han ger mig noll uppskattning och bara pikar mig, jag är konstant rädd för att göra fel och vänder ut och in på mig själv. Hur kan jag vända på den här onda spiralen? Tar alla morgnar med barnen, sköter hushållet och har knappt någon ork kvar…
Har du pratat med honom om det? Annars är det en grej, sedan om det inte fortsätter skulle jag föreslå att gå i parterapi. Det är inte meningen att man ska behöva gå på tå.
Stå på dig! För dig och din självkänsla! Ta ingen skit! Förstår känslan med att han ”vinner” diskussionen, men i detta fall finns det ingen vinnare, utan du har rätt till dina känslor
Jag har nog väldigt dålig självkänsla och känner jämt att allt är mitt fel i slutändan? Har en mamma som servat alla hela livet och nu har jag nog tyvärr blivit exakt likadan
Det är svårt att vara den som bryter ett sånt mönster, men om du inte jobbar aktivt på att ta plats i ert förhållande så kommer du att lära dina barn samma sak som du har lärt dig från din mamma. Vidare lär relationen mellan er bli bättre då du visar att du ska respekteras lika mycket som honom. Fortsätter han däremot med ditt kritiserande är det upp till dig att fundera på om det är värt att stanna.
Kanske ska du gå i terapi själv först, innan ni går i parterapi? Med tanke på vad du skriver här om att han har en förmåga att prata omkull och få dig att känna att allt alltid är ditt fel, menar jag. Bra för dig om du kan reda ut dina egna känslor med hjälp av en utomstående terapeut först.
Det är detta som kallas för medberoende. Jag tycker det är en jättesvår fråga för det är lätt att kritisera sin medberoende mamma nästan lika mycket som pappan som var den elaka, men faktum är att hon möjliggjorde pappans beteende mot sina barn. Men det är desto svårare att kritisera sitt eget medberoende, såklart. Du måste nog titta på ditt beteende med klar blick och helt utan skam och se vad du kan och måste bryta för att inte föra vidare ditt beteende till dina barn (såväl son som dotter). Och på kuppen få ett bättre liv själv. Lycka till.
Varför vill du leva med en man som behandlar dig så? Leva i konstant rädsla? Gå i parterapi,eller lämna honom! Kan vara knepigt göra så m barn inblandade,men tänk på ditt eget mående och hälsa i första hand!
Kan det vara så att han mår psykiskt dåligt? Depression, utbränd, ångest eller liknande. Då går det ofta ut över partnern tyvärr. Förstår att det är jobbigt men du skulle behöva prata med honom och säga att hans beteende går ut över dig och att han måste göra någonting för att förändra det (till exempel gå till vårdcentralen eller i terapi).
Fick idag höra att jag är fånig och överdrivet rädd som inte ville ha en hund lös (dvs icke fastspänd i knät på passagerare i framsätet) medan min 1-åring satt i bilen. 20 minuters bilresa på motorväg. Håller ni med?
Det är min man och hans familj som är på mig om det mesta i min uppfostran/föräldraskap/relation till mitt barn. Känner att jag typ börjar bli knäpp och inte längre vet om jag ÄR så hönsig och ”fel” som de antyder.
Ja, precis. Det sa jag också. Men enligt dem ”absolut inte farligt” att ha hunden löst i bilen – även om det finns en lag som säger just att det är det…
Jag hade själv aldrig reflekterat över det. Mina föräldrar har hund och jag har aldrig tänkt tanken de gånger vi åker bil med dem, även när mina barn är med. Hunden ligger alltid på golvet vid passagerarsätet. De har haft henne i över 10 år med fasta och invanda rutiner så varför skulle jag komma och härja och begära att de ska ändra på saker som fungerar?
Ja, jo…frågan handlade inte om huruvida du skulle ”komma och härja” och be dina föräldrar ändra sin rutiner. Det är olagligt att ha hunden lös och i det här fallet ville en person följa med i vår bil och ha en icke fastspänd hund med sig i knät under körning i vinterväglag. Jag tyckte det kändes olustigt eftersom jag är medveten om vad lagen säger och därmed säkerhetsrisken. De allra flesta är aldrig med om en bilkrock – men det är ju en självklarhet att bära säkerhetsbälte ändå liksom…
Det är ju lag i Sverige på att hundar ska vara fastspända, i bur eller i bakom galler i bagagelucka eftersom de vid en krock utgör en fara för passagerare (och sig själva) om de sitter löst. En 8 kg hund väger vid en krock i 70 km/h 220 kg, som exempel. Då kände jag att med mitt barn i bilen att köra motorväg i vinterväglag och en lös hund inte kändes tryggt.
Förstår inte vad barnet har med saken att göra men hunden borde sitta fastspända för sin egen säkerhet, oansvarigt av ägaren annars. Men det påverkar ju inte ditt barn.
Nej nej, tycker självklart hunden ska va fastspänd eller i hundbur på korrekt sätt! För sin egen skull också. Men om hunden sitter fram och barnet bak så skulle ju inte barnet skadas av hunden vid krock så fattar inte vad han nojar om det för. Men för hundens skull så ja.
Bru dig inte om hubdänskarna, du har all rätt att oroa dig.
Hundar är djur med vassa tänder och en hjärna stor som en ärta. De är inte förutsägbara, speciellt inte i en bullrig bil med gnälliga småbarn.
Räcker med ett gupp och hunden flippar och gör något knäppt.
Hundar är till för jakt, valla får, försvar och skydd. De ska inte sitta i bilen som någon slags farbror, de ska vara fastspända och sitta långt ifrån människor, speciellt barn.
Jag gillar den här hunden och är inte rädd för honom eller tror att han skulle skada mitt barn. Handlar om säkerhet i bil – som jag tar på lite extra allvar när mitt barn sitter i bilen.
I sådana fall är det ju lika löjligt att ha bälte och bilstol till barn osv. Kollisionskraften gör ju att en hund på ca 6 kg får en kollisionskraft på 800 kg vid 90 km/h. Att vi har bälte och speciella barnstolar är ju för att skydda våra barn vid krock, känns ju meningslöst om vi samtidigt har en lös hund som kan åka runt som en projektil i bilen….
Är helt med på nyckelpigans resonemang här. Men OM man ska se något förmildrande i det hela så är väl det att en lös hund i framsätet inte rimligen bör kunna skada någon i baksätet. Fysikens lagar gör att den lösa hunden kommer flyga in i framrutan vid en krock. Däremot, ”elefanter i baksätet” minns jag från körskolan. Aldrig något löst eller något obältat folk i baksätet!
Det krävs egentligen ingen specifik utbildning för det, polis eller högskoleutbildning bara (är du polis har du ju hela inne såklart). Dock meriterande om du jobbat med utredning innan på något vis, ser alltid bra ut att ha pluggat kriminologi, osv. Jag är operativ analytiker som jobbar tillsammans med utredare i förundersökningar. Är på Polisen men det finns också sådana tjänster ute på Tullen just nu bl a (smalare brottskategorier där dock).
Kanske tråkigt svar men upplever att kulturen och kollegorna gör SÅ mycket för hur jag trivs. Jag jobbar som rekryteringskonsult men sitter till 90% på vårt kontor med mina kollegor (eller hemifrån) och trivs såå bra tack vare kollegorna just. Arbetsuppgifterna och jobbet trivs jag med men samhörigheten gör det lilla extra.
Konsult inom data och ecomm. Driver eget tillsammans med min man.
Flexibelt, varierande, tar ut bra lön. Friheten att kunna bestämma över sin egen tid.
Jag ska snart opereras, min allra första operation (titthål). Kan ni ge mig lite solskenshistorier? Hur är det att bli sövd? Och tänk om man inte vaknar?! Så himla nervös och rädd ?
Var inte nervös. Det är inte farligt och det kommer gå bra! Det kommer kännas som att det går snabbt och du kommer vakna och undra om de ens är färdigt ?
Jag tyckte också att var läskigt att bli sövd men om man är ung och frisk är det i princip riskfritt att bli sövd i Sverige.
Det är lite läskigt innan men sen sövs man ned på någon sekund och rätt vad det är så vaknar man på uppvaket.
Du kan ju be om lugnande innan operationen så kanske det känns bättre?
Har gjort titthålsoperation i buken för att ta bort cystor utanpå livmodern.De gick genom naveln och ett hål snett nedanför den.Det gick bra,gick snabbt,var sövd,allt fint.Nästa dag hade dock stygnen över naveln gått upp och vaknade med blodigt bandage, med det togs om hand.Har inga ärr eftråt,naveln ser ut som innan.Du har inget att oroa dig för.
Otroligt ovanligt att inte vakna igen av narkosen, du behöver inte vara orolig för det. Att bli sövd är rätt najs, du är groggy när du vaknar men känner dig utvilad, beroende på hur länge du blir sövd. Man drömmer massa härliga drömmar och vips är man vaken och mår toppen av allt smärtstillande haha!
Jaaaaaahaaaa, av och på förhållande senaste året. Han har avslutat alla gånger, kanske 5? Jag är svag som ber om en sista chans fast det inte är jag som ger upp. Helt oförståeligt egentligen. Nu senast hade vi inte kontakt på en månad. Han ringde helt plötsligt och grät och sa att han saknade mig. Jag var först stark sen gav jag med mig. Vi träffades och sågs några gånger, jag släppte på min mur. Senast vi sågs var jag inte på humör (mycket som hänt i livet), han blir då sur och när jag inte vill ligga så blir han iskall och stänger av. Så nu har han ”gjort slut” igen och säger att det är bäst för oss båda. Vilket det förmodligen är. Men varför har jag så svårt att släppa?
För att du inte har sett hans riktiga kärlek. När du ser henne och hur han behandlar henne, då kan du inte annat än släppa honom för gott.
Du vet att han inte äslakr dig, du är bara bekväm och desperat vilket är en dunder kombination för en fysisk och sexuell madrass som mannen kan komma och lämna som han behagar.
Radera honom ur ditt hjärta, hjärna, telefon, fotoalbum och liv.
Bra fråga! Läs det du skrivit igen och igen och igen, låter det som ett normal relation? Är det så du vill ha det? Säg stopp, tack och hej och blockera skiten överallt, var iskall varje gång han hör av sig. Han kommer sluta tillslut och då kommer du vara lycklig att du slapp ett pucko.
Sluta träffa honom. Han strular till din hjärna. Du kommer bara må sämre. Jätteviktigt ha en pålitlig kille. Och blir iskall om du inte vill ligga. Ursäkta men han låter hemsk.
Mmmm sånt där slutar aldrig bra. Han har dig i en liten ask låter det som, plockar fram när han känner för det eller när någon annan nobbar honom. Du trampar på sig själv när du tar tillbaka honom, du trasar sönder din självkänsla. Se honom som giftig och blockera. För din skull, för att det känns jobbigt här och nu, men det kommer att kännas otroligt skönt och härligt om nåt år. Jag garanterar dig faktiskt det.
EXAKT. Hela jag kände mig fel, som att jag inte var värd något alls, just av anledningen att han visste att han kunde göra vad han ville, för jag skulle alltid komma tillbaka till honom. Så när jag kom ur mitt av och på-förhållande, så var känslan att någon hade släppt mig fri. Klumpen i magen försvann sekunden jag bestämde mig för att nu är det bra, att jag hellre är ensam livet ut än att vara med en sådan som honom. Det var det skönaste beslutet jag någonsin tagit och jag minns känslan än idag, även om det är 15 år sedan nu.
Jag har varit i en sån här relation. Han styr allt och gör att du känner dig dålig så fort du inte gör som han vill. Det kommer aldrig någonsin bli bättre. Jag törstade efter hans kärlek för att han lämnat mig totalt uttorkad. Av den anledningen, när han gjort slut och kom tillbaka till mig igen, kände jag mig så älskad, Mwd facit i hand var det enda gången jag kände mig älskad.
Det är inte ditt fel att du inte kunnat bryta hittills, det är en typ av manipulation från hans sida för att kunna äta kakan och ha den kvar. Men tappa inte hoppet på sig själv. När du fått nog och bestämt dig på riktigt. När du ser mannen i det ljus han egentligen står i, då kommer du kunna släppa taget och med glädje se på hur han försöker fånga in dig igen, men du är fri! ?
Angående hon som skrev igår om att hon stör sig på att hennes man inte tjänar mer än han gör. Hur hade responsen blivit om en man skrivit samma inlägg om sin fru och hennes lön? Tycker hela den tråden igår var så märklig. Att som vuxen och förälder känna sig så ängslig att man mår dåligt över en sån sak?? Och jämför sig med hur andra lever? Jag förstår att dem som lever väldigt knapert insedds tider och knappt får det att gå runt känner en stress och oro för sig själv och sin familj. Men hela tråden igår kändes mest som ytligt bortskämt gnäll. Och som sagt, hur hade det mottagits om könen varit omvända?
Hmmm alltså jag är lite i samma sits och jag läste inlägget igår och kunde ändå förstå hennes känsla. Nu delar jag inte hennes ”starka” känsla kring det och detta är inget jag mår dåligt över eller brukar tänka på, men just medan jag läste hennes inlägg tänkte jag nog att jag kunde relatera lite.
Jag tjänar mer än min man och hade redan en hyfsad buffert innan vi träffades. Jag är uppväxt i ett ”rikt” område medan han kommer från ett ”fattigt” (sämsta ordvalet förlåt) och vi bor i ”mitt” område nu. Alla mina vänner jag växt upp med gifte sig med lite äldre män från ”vårt” område som därmed också hade buffert med sig hemifrån, bra jobb och då har de männen också hunnit jobba lite innan relationen så de har byggt upp en ännu större buffert. Min man och jag är exakt lika gamla, han tjänar helt okej men inte så mycket, och hade noll kr ”med sig”.
Så vi kan inte göra lika mycket som mina vänners familjer, vi kan inte följa med på deras resor, vi måste spara för att våra barn ska kunna få samma aktiviteter osv. Vi har det absolut inte dåligt och bor bra och sådär men tanken har väl slagit mig att jag hade haft det mycket lättare ekonomiskt om jag gift mig med en några år äldre man från ”samma klick”, som mina vänner gjorde.
Du har ju uppenbarligen gift dig med just din man av egen fri vilja. Så varför gå runt och tänka hur det hade varit om han varit någon annan? Hur hade det känts för dig om det varit tvärtom?
Och varför väljer ni att bo i ditt fina område då? Köp boende i ett mindre flashigt område så blir det ju pengar över till annat. Allt handlar ju om prioriteringar och val
Men gud läsförståelse,, säger ju att detta inte är nåt ja tänker på men iom det denna TS skrev så ville jag bara liksom säga att jag kunde relatera… är jättenöjd med mitt liv men kan ändå förstå den personens tankegångar liksom.
Klart att man måste kunna få spåna iväg, fantisera om olika gräsmattor, tänka ”tänk om”-tankar etc ibland. Det betyder ju inte att man vill hoppa in i någon annan gräsmatta på riktigt men hjärnan är ju till för att tänka med. Min man tänker säkert också en massa ”tänk om”-scenarion och inte gör det mig nåt.
Men de VILL ju uppenbarligen bo i det fina området? Och det är väl verkligen inte konstigt. Och grejen är väl att man just inte vill ha någon annan, då hade man ju antingen skaffat annan man eller skiljt sig. Men har man själv jobbat hårt för att ha en viss standard och varit motiverad och sen tar det tvärstopp pga partnern, klart att det är tråkigt?
Det hade mottagits dåligt för min del. Skämmigt om en man klagar på sin frus lön..det är omanligt och avtändande.
Kvinnor dejtar uppåt, män dejtat åt Alma håll och kanter.
Det är mannens jobb att skydda och förse sin familj, det är därför de är starkare fysiskt och mentalt. Hur många kvinnor hade orkat arbeta i en kolgruva? Till havs som fiskare? Murare? Sopgubbe? Befälhavare? Lagerarbetare? Bonde?
Män klarar av fysiskt arbete tack vare sin kropp och är därmed den av människans två kön som är bäst lämpad att försörja och skydda familjen.
När en man klagar på sin frus inkomst så har han ingen instinkt att skydda och försörja och det är så extremt oattraktivt och omanligt så jag vet inte vad.
Ni får tro att vi blivit jämställda på 50 år men jag är realistisk.
Jag hade lätt kunnat gå ned i arbetstid om min man drog hem stora pengar. Han jobbar på det och jag längtar!
Håller med om märklig tråd. Tom världsfrånvänt imo. Önsketänkande om att mannen ska tjäna mer pengar för att DU ska kunna ha mer frihet för dina pengar… Varför då välja äktenskap och barn om man inte är villig att leva mer som ett team
Hänger lite på ekonomiforum och finns en hel del män som lägger upp sin ekonomi så att de får behålla mer av sin höga lön själva.
Men hade min man tyckt att min lön är för låg så hade det varit helt fine med mig. Hade suttit oss ner och räknat på hur mycket som är rimligt att sträva emot och vad vi kan göra tillsammans för att komma dit, om det ens visar sig vara värt det i slutändan. Hade det blivit allt för stora uppoffringar hade han såklart fått välja på skilsmässa eller leva med sämre ekonomi. Men man är ju ett team och så länge båda försöker sitt bästa för att bidra på olika sätt så är det ju helt ok. Ett annat alternativ om man verkligen inte kan få upp lönen men sitter bekvämt är ju annars att den personen tar all admin och jobb hemma medan den andra gör karriär.
Låter mer som att problemet är att ni är kvar i ditt område och med dina vänner? Att det blir en status-fråga? Att ni måste tacka nej till att hänga med på vänners resor och det känns dåligt? Ni kanske vill resa men det låter ändå inte så kul att gå varje dag och hela tiden bli påmind om vad man inte har? Hade ni levt och bott i ett annat sammanhang hade ni inte fått det upptryckt i ansiktet varje dag.
Förstår att man har mer att förlora om man har och haft det gott ställt men vad är viktigast egentligen? Pengar eller kärlek?
Någon som kan tipsa om något sjukt romantiskt airbnb? Eller någon som sitter på någon mysig stuga och vill hyra ut? Tycker airbnb appen är så otroligt svår, vet inte om det är mig eller den det är fel på.. kom gärna med tips!! Tack! ?
Ni som samsover, har ni outfittips för att kunna liggamma?
Jag kör en pyjamas där toppen kan knäppas igen. Vet inte om jag överanalyserar om jag tänker att överdelen riskerar att hamna över mitt barn (rätt ny mamma – 4 månader).
Funderar på att köra såna där balettboleroöverdelar med linne,men hittar bara stickade saker. Måste ha bh/linne för att skydda madrassen. Tips någon?
Ammar inte lägre men så länge jag gjorde det så sov jag med amningslinne och knäppte bara upp spännet och släppte ut bröstet. Några enstaka gånger sov jag i vanligt linne sol jag då bara drog upp.
Registrerade mig på lexbase för ville kolla handlingar för bekants bekant. Sökte några andra personer och fick efter en stund felmeddelande att det är misstänkt aktivitet från mitt IP och kontot är blockerat 24 timmar och om inte kan logga in efter det ska man kontakta kundtjänst.
Har någon råkat ut för detta och har det funkat efter blockeringen?
Får personen i fråga reda då på att man begärt ut handlingen?
Har velat göra detta av nyfikenhet då jag ser att min ex förekommer men inte vågat om han ser att jag begärt ut domen…
Nej det får personen inte reda på. Du kan dessutom vara helt anonym när du begär ut allmänna handlingar, de får inte fråga vem du är eller vad du ska ha handlingen till.
Meditation, yoga, bygg upp någon typ av rutin när du får ångest så att du mentalt vet vad du själv behöver. Minska koffein och fokusera på riktig mat. Lär dig att virka, måla eller något som verkligen får dig på andra tankar.
Beror helt på hur allvarlig din ångestsjukdom är. Om det rör sig om medelsvår nivå eller värre kan det vara rent farligt att inte sambehandla med läkemedel.
-ät bättre mat. Mindre snacks
-var ute på en promenad varje dag. Helst i dagsljus
– minska ditt mobilanvändande till max 1h/dag
Nu i början när du får ångest kan du försöka döva den genom att tex ta en promenad, måla, sticka, läsa, etc. Sen är det bra att försöka löra sig finna sig i nuet men det är för svårt när man mår dåligt.
Sluta med en dålig vana eller börja med en ny god vana i taget så du inte gör allt på en gång och ger upp efter en vecka.
Det är ju bra med träning osv men det kan va tungt att börja med direkt.
Fundera även vad som GER energi, tex en tröff med vänner, leka med ett barn, springa, etc. För ibland måste man ladda på energi även om man inte orkar. För det gör att man orkar jobba med deg jobbiga ett tag till.
Hoppas det ordnar upp sog tilllslut. Jag hejar på dig!
Klyschigt, men motion gör verkligen under för ångest. Rask promenad, en sväng till gymmet eller en liten löprunda hjälper alltid mig. Både i stunden och om jag har rutin på att röra mig ordentligt varje dag gör att det hålls i schack bättre. Har lidit av ångest i typ hela mitt liv och använt mig av både detta och tabletter, inget av dem är bättre eller ”creddigare” på något vis. 🙂 Terapi är också ett superbra verktyg, gå till botten med grundproblemet om det nu inte är GAD du har. 🙂
Om ångest kanske du har en serotoninbrist,och ett tillskott av det kanske skulle vara till stor hjälp.Annars är det väl terapi som kan hjälpa,finnns också onlineterapeuter att tala med.
Jag behöver pepp, kärlek och kloka tankar.
Vill inte leva med min man. Har hus. Tre barn. Har inte råd att bo i huset själv. Vart ska jag ta vägen. Kan inte bara lämna allt. Vill absolut inte lämna barnen.
Prata med honom är omöjligt.
Hur ska jag göra??
Skaffa en lägenhet först?
Stanna?
Är i nästan precis samma situation som dig, fast det är min sambo/barnens pappa som är trött på mig. Han gör inget åt det dock, mer än gnäller om hur dåligt allt är. Jag har ställt mig i bostadskö, mest för att kunna visa att jag minsann gör något och inte bara gnäller ? Hade mest av allt bott själv med barnen såklart, men älskar vårt hus och vårt liv i stort och är beredd på att leva ihop som vänner-ish samt föräldrar till barnen tills ekonomin är bättre/det dykt upp en magisk lösning/vi verkligen inte pallar mer ? Sorry ingen pepp alls, men överlag är det väl ingen som ångrar (iaf efter att det gått ett tag) att man lämnat en pissig realation. Men jag är bekväm och lat och gillar inte förändringar ?
En kille som försöker ta alla tillfällen han kan till att vara ensam med mig, ser till att han kan sitta bredvid mig, gör saker åt mig som han inte behöver göra eller som jag inte har bett om, han liksom ”gör dem i förbifarten” så att jag sparar in tid och kan få mer tid med honom (T.ex han kan hämta en kaffe åt mig (men bara mig) så att jag ska slippa, så att de andra går och köar vid kaffemaskinen och han passar då på att få ensamtid med mig, haha), försöker få med _mig_ ut på lunch men inte de vi annars brukar luncha med. Gör man ens så utan att ha något intresse för en person?
Egentligen kanske jag fattar själv hur det ligger till, och det är flera andra som har lagt märke till detta och påpekat för mig också. Min magkänsla säger att han nog är intresserad, men jag har å andra sidan haft fel förr. (Sen förstår jag ju också att den enda som verkligen VET är ju han).
Behöver bara få ventilera min skalle då det här cirkulerat ett litet tag och jag vet typ inte ens vad jag hoppas på eller vad eller om jag känner något för honom.?
Jag har gjort så på ett gammalt jobb men lugnade ner mig efter några månader när jag trodde att kolleger kunde missuppfatta det som ragg haha.. För mig berodde det nog mest på att mina närmsta kolleger slutade och jag sökte mig utåt ???
Ja jag förstår! Det makes sense, jag förstår att man söker efter andra när ens närmsta slutar. Var det någon som sa/visade att de trodde du raggade, haha??
Ja det är lite mysigt, det måste jag erkänna även om jag känner mig lite dum som gillar det för han gör som sagt allting på eget initiativ.
Det finns en dragning mellan oss, annat vore lögn. Inga fel på honom egentligen, men det är också något inom mig som säger att OM (lek med tanken) det skulle bli något så ”nöjer” jag mig. Dock kan det nog mycket väl vara så att det är någon slags rädsla jag bär på just för att han är väldigt olik alla andra killar jag träffat.
Nej jag vet. Är bara inte säker på om det är för att jag är ovan, han är som sagt så olik alla andra bara. Han checkar annars av många saker jag önskar hos en kille så det är där jag har något att fundera över vad som är viktigt och inte. Är som sagt van vid annat så det är ju klart att mina invanda mönster (vad jag dras till) drar i mig från ett håll också.
Ja kanske lite. Men som jag skrev i ett svar ovan så finns det en dragning och har nog alltid gjort när jag tänker efter. Sen har jag aldrig agerat på att dragningen finns men tänker att det kanske är därför han fortfarande gör som han gör för ibland känns det nästan magnetiskt på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare.
Grönkål ja, men dom ska inte äta stora mängder kål, dom har känsliga små magar. Dom ska äta 90% hö, lite grönt typ persilja och kvistar att gnaga på, och eventuellt nåt bra foder men de flesta kaniner mår bäst utan pellets och frö-blandningar alls faktiskt.
Nu är det snart ett halvår sedan jag och min man hade sex. Han har inget intresse, säger han. Jag hade inte insett hur mycket av min självkänsla som satt i att känna mig åtrådd. Men det här är nog mitt liv nu och framöver. Rätt tråkigt.
Ja. Men jag vill inte bryta isär familjen pga detta. Jag tänker att det är sånt jag får tåla. Men ibland, kanske på en lördagkväll, tänker jag att det hade varit nice med … ja. Att bli sedd och fysiskt uppskattad.
Ok det kanske kommer låta konstigt men jag fattar inte riktigt.. ”influencern” aida som har det där företaget med salvor från Ghana, pratar på något event å där hon säger att det hade varit annorlunda ’om hon vart vit’…… men hon är ju vit? Eller menar hon svensk?
Sanna Brådings filmning från sina barns handbollsuppvärmning och matcher kändes skum. Jag hade blivit så irriterad om hon filmar mig och mina barn. Varför kan hon inte bara vara i nuet och delta som de andra föräldrarna? Skumt att hon istället sprang in i cirkeln, runt cirkeln och stod bakom mål för att filma sina barn göra mål i slowmotion.
Hormonspiral – jag har haft två st i sammanlagts 6-7 år utan uppehåll. Blödningarna har alltid (förutom kanske första månaderna med första spiralen) varit väldigt små, några dagar per månad och det har räckt med trosskydd. Men plötsligt den här veckan hade jag betydligt rikligare blödning i två dagar och behövde binda. Vad kan det bero på? Har det hänt nån av er? Tänkte ringa gyn men nu har det nästan helt slutat blöda så jag har avvaktat.
Har haft horm.spir i 14 år utan några som helst problem, mensen försvann helt.Jag tycker nog du ska kontakta gyn och berätta vad som har hänt och få en förklaring till det.
10 års relation. Den senaste tiden har han varit väldigt avståndstagande. Vi har inget direkt samliv. Han klagar över det, men gör ingenting för att förbättra det själv. Han tycker att jag bara klagar på honom. Det gör jag nog, men det beror på att han inte tar några egna initiativ själv. Plockar inte undan efter sig. Ställer glas mm på bänken och inte in i diskmaskinen när den är tömd. Torkar knappt av bordet när han smulat ner. Jag känner mig som hans mamma. Ja jag klagar, men om han inte gjorde så lite här hemma så skulle jag inte behöva tjata och klaga. Jag undrar om det inte hade varit enklare att bo själv. Jag bryr mig om honom. Jag tror jag älskar honom. Men jag vet inte om jag gillar honom. Vad ska jag göra?
Jag hade sex med en man igår och låt oss säga att han gick på ganska hårt. Idag har jag haft lite brunaktiga flytningar, förmodligen färgade av blod. Kommer det sig månne av nattens aktiviteter (som faktiskt gjorde lite ont)?
Inte omöjligt tänker jag. Livmodertappen har massa kärl som ganska lätt kan spricka. Så om man rätt hårt upprepande gånger kommer åt livmodertappen vid samlag, borde det kunna ge en lätt blödning.
Men gud, definitivt inte pick me.
Vad är ens grejen med din kommentar? TS kanske gillar det och kan ju knappast på förhand veta hur det skulle bli dagen efter.
Vitsen med min kommentar???
Vad är vitsen med att män ska göra illa kvinnor som ska inbilla sej att giLLa dEt?
Det är inte annat än sjukt att kvinnor ska vara hårdhänta med, undergivna, slagna och strypta osv osv, det är ingen jävla kink el kINksHAmiG. Totalt porrskadade åt båda hållen.
Samtidigt som jag tycker du går lite väl hårt åt med tanke på att jag inte gett speciellt mycket information om min heta natt kan jag på ett sätt instämma i din kritik. Tycker det är synd att sex för många blir som en form av bestraffning snarare än ett sensuellt samspel. Jag sa faktiskt till sen när det blev för mycket, och han var jätteförstående, men i stundens hetta men det var liiite svårt att drista sig till det, särskilt för mig som ”inte vill vara till besvär” (så urbota dumt!!!). Men ingen större skada skedd, tack och lov – tänker att det är en delproces i att lära känna varandra på alla olika plan, att vi prövar oss fram till vad som är tillfredsställande för oss båda!
Man ska hålla koll på om man blöder efter sex, kan bero på cellförändringar. Vill inte skrämma upp, men har varit med om det själv och fick de borttagna 🙂 Säkert inte fallet för dig, men bara en heads up om det skulle återkomma/bli värre!
Hej allihopa.
Dags för min första kommentar i ”öppet sår” som jag läser det. Varje! Gång! ?
Behöver verkligen råd och gärna stöd. Lång historia men kör kontentan:
Jag och min man (sedan 4 månader) bråkade rejält i torsdags och la oss som ovänner (som vi sagt vi aldrig ska!) Fredag morgon går han hemifrån utan att ord. 2h senare skrev jag och bad om ursäkt (för MiN del i bråket. Tyckte fortfarande han OCKSÅ gjort fel)
12h senare, kl.22 på kvällen hade han fortfarande inte svarat. (Jag planerade be om ursäkt när vi sågs också självklart. Jag ville bara göra det så fort som möjligt vilket blev genom sms) så jag skrev o h frågade om han inte skulle sova hemma. Då fick jag ett snäsigt svar att Jo han sover borta då jag inte ville ha honom i hemmet.
Jag svarade inte. Blev irriterad. Nå väl. På morgonen hade jag inget batteri pga han tagit laddaren så när jag fixat laddare vid lunch så fick jag sms som han skickat kl.04 där han skrev att jag inte var hans flickvän längre utan fru, så han borde sovit hemma och inte låta mig göra det ensam. Samtidigt fick jag sms om att han ringt en stund innan. Jag ringer honom och han bjuder mig hem till sin mamma där han är (varit hela tiden) och sa han ringde bara för att mamman insisterade. Jag tackade nej pga sjukdom och nämnde inte smset alls vilket han kanske trodde jag skulle.
Oavsett. Sen skickade jag sms och frågade om det var okay att hans mamma frågat efter mig redan på fredagen men han valde att bjuda mig (på släktträff typ) 2h innan det började. Hans svar var otrevligt om att han bara ringde för mamman tvingat honom och att han visste att jag inte skulle komma dit för han känner mig bättre än familjen gör. Sista kommentaren kändes så dömmande.
Till saken hör att jag mått väldigt dåligt efter en abort som jag gjorde då min man inte alls stöttade mig och hotade med att lämn mig och barnet..eftersom jag levt med depression i många år så vågade jag inte köra ensam då jag började må sämre och sämre.
Hela dagen gick utan mer kontakt men jag förväntade ju mig 100% att han skulle komma hem och sova, speciellt efter hans sms om att jag nu är hans fru.
Nu är klockan 08.30 och han har varken hört av sig sedan lunchtid igår och heller inte kommit hem. Jag vet att han är hos sin mamma men ändå! Att han inte ens tycker att jag förtjänar att veta detta stör mig enormt. Jag har varit missnöjd med honom sedan aborten då han bara suttit och spelat datorspel sen dess i princip. Sover i annat rum och sexet är sporadiskt som tusan.
När jag löser vad jag skriver får jag klump i magen och undrar vad ni kommer svara. Hoppas ni kan stötta mig lite. Behöver det ❤️
Är väldigt arg och funderat på att packa hans kläder (vi bor i min lgh som jag sett som vår men detta beteende är som det vore ett hotell ju!) men så tänker jag att han vill ju säkert jag ska bli arg så vill inte ge honom det. Vet man inte ska leka lekar men jag är bara rådlös för jag gifte mig för livet, oavsett vad!
Inte känt mig älskad på ett tag. Vad skulle du gjort i denna sits?
Känner mig så ambivalent och känslig.
Tack för din tid och tack Camilla för att jag haft sällskap av bloggen alla timmar då han spelat ?
Ps. Vi är medelålders så känns verkligen som det vore mognare mellan oss. Mitt inre barn vet inte hur hon ska höra. Vi har haft fokus på självförbättring hela förhållandet så detta känns mer som en tydlig avisering från honom. Men vad gör jag nu liksom? Väntar? Sen när han kommer då? Trauma sen barndomen med surande förälder där man skulle be om nåd typ. Så detta är superjobbigt att han ska bete sig så flera dagar efter det aktuella bråket.
Spontant – ni behöver gå och prata med någon tillsammans när ni väljer att fortsätta. Såhär löser man inte bråk!
Och hade jag varit dig, hade jag inte accepterat ett sådant beteende från honom. Det är respektlöst som tusan.
Tack snälla för ditt svar. Känt mig sååå ensam. Ingen att prata med.
Vi började gå och prata med en psykolog innan vi gifte oss. Och läst mycket böcker. Men det har varit en del ord och inte handling.
Nu vet jag ju inte när han behagar komma tillbaka men hur hade du gjort då när han kommer hem? Hur hade du reagerat och vad hade du sagt?
Är ni medelålders?? Herregud, jag hoppades på runt 20 iaf fast det låter som fjortonåringar (han). Skulle faktiskt ge upp det där. Förstår att du ville att det skulle va för livet men man kan göra misstag det är ok. Att han utpressade dig till abort, inte stöttade efter och beter sig så sjukt omoget, oempatiskt och dramaskapande – så långt från ok så det är inte klokt. Hade jag varit hans mamma hade jag sparkat honom i röven ut från mitt hus och sagt åt honom att bete sig som en man.
Är han sådär gammal lär han inte ändra sig och vill man ens va med en sån som sårat och betett sig så illa mot en?? Nej, ha lite självrespekt och gå vidare. Känns inte som han älskar dig på riktigt, då beter man sig inte så, alternativt att det är nåt allvarligt fel på honom.
Jag känner med dig och vill verkligen vara stöttande, men baserat på vad du skriver här, tror inte jag att det här är något ni kommer lösa med hjälp av parterapi. För det verkar som att du dragit en riktig nitlott i val av man. Ledsen att behöva säga det, men det är så det ser ut i det du skrivit. Det är tufft, det är riktigt tufft. Men det kommer inte att bli lättare att skilja sig om 15 år än det är idag. Tvärtom, det blir svårare ju längre tid som går.
Du gifte dig för livet skriver du. Ja, självklart, det gör nog alla som gifter sig (hoppas jag). Men vill du ha det så här för resten av livet?
Behöver tips på bra guldpläterade smycken som inte förstörs direkt. Gärna som man kan duscha med. Älskar edblads smycken men vilka mer har bra smycken som ej förstörs av vatten mm?
Inga guldpläterade smycken är fina särskilt länge. Pläterade betyder att det är ett väldigt tunt lager av guld utanpå en annan metall. Det repas fort och slits bort.
Silver kan du ha på dig alltid, eller riktigt guld så klart.
Ska köpa en present till en snart 11-årig tjej som enligt modern vill ha ”tonårssaker” typ som magkorta tröjor, läppglans, osv men jag känner inte att jag vill köpa sånt till en 11-åring*moralpanik activated*
Vad kan jag köpa istället som ändå inte är för barnsligt?
Föregående inlägg 
Finns det ett Julia-Katrin-gate?
Varför vill Julia vara i Lerum de veckor Bingo har barnen? Vill hon inte träffa dem?
Julia och hennes mamma har slutat följa Katrin på Insta. Julia har raderat alla bilder på Bingos barn från sin Insta.
Källa: Flashback
Gate refererar väl till en enorm skandal? Eller? Används det bara fritt nu
Eller tänker du att dem liksom Nixon mörkar sin inblandning i denna skandal? ?
https://en.m.wikipedia.org/wiki/List_of_-gate_scandals_and_controversies
Hon har gått ut med att nåt hänt, att folk hör av sig till hennes att hon inte ska posta massa saker om sitt liv. Där av är hon inte lika aktiv heller. Jobbas på en lösning.
Umgås Katrin och Daniel Paris fortfarande?
Vad menar du att folk har sagt att hon inte ska posta saker?
Känns verkligen som att något har hänt mellan Julia och Katrin. Kanske är det därför de säljer semesterlägenheten i Marbella som ligger vägg i vägg med Katrins också?
Katrins senaste inlägg känns faktiskt som en diss mot Julia haha
Klippet med Bingo och Rambo alltså
Min sambo var på julbord igår, vaknade till när han kom hem vilket var strax efter 03. När jag gick upp i morse låg skjortan i tvättkorgen och har röd/rosa fläckar på ena ärmen och uppe vid kragen på ryggsidan. När han vaknade sa han ”jag har några konstiga fläckar på skjortan, vette fan om det är rödvin men jag tror mer på cumberlandsås”. Jag spelade ovetande och inspekterade fläcken på närmare håll när han ändå sagt att den var där. Jag tror inte rödvin men det KAN vara cumberlandsås. Fläckarna på ärmen har en sötaktig doft, bekant men jag kan inte placera den. Jag påpekade då för sambon att det är på ryggen också, varpå han säger ”hur fan kan jag ha fått det?”. Vet inte riktigt vad jag ska tro. Vi hade en del bråk förra veckan, vi träffades på en personalfest när jag jobbade på samma företag… Eller så är det mina graviditetshormoner som spårar. Nu verkar han mest fundersam, men kan vara allmän bakfylla.
Vad tänker du? Att det är läppstift?
Det skulle kunna vara det, ja. Lika skumt att ha läppstift på ärmen som cumberlandsås på ryggen.
Sås på ryggen är inte så konstigt egentligen. Folk spiller på andra hela tiden.
Mm sant, han hade kavaj dock men den kan han ju ha tagit av under kvällen
Låter som att du VILL att han ska ha varit otrogen, trots att du får massa logiska svar?
Nej, det vill jag faktiskt inte ? försöker bara pussla ihop alla omständigheter med det ni säger.
Omständigheterna är ett par fläckar, knappt att kalla omständigheter.
Jag hade valt att tänka att det är cumberlandsås och gå vidare
Inte sås kanske men någon kan ha varit väldigt o onykter o hängt på honom det har man väl sett ute i sina dagar.
Håller med. Det kan vara precis vad som helst, för alla möjliga sådana scenarion hade kunnat hända mig haha!
Tror på sambon och att det är graviditetshormoner. Hoppas! ❤️
Vad tänker du att det kan vara? Känns ju konstigt att någon skulle pussat på hans skjorta ? fast samtidigt såklart märkligt att det är det första han nämner. Men å andra sidan hade han ju kunnat gömma undan den, fast så långt kanske man inte tänker när man kommer hem mitt i natten.
Men snälla du – vad menar du skulle ha hänt? Han var full på julbord – allt möjligt skulle kunna ha inträffat. Lägg det åt sidan och gå och ge honom en kram.
Jag tänker att han inte hade slängt skjortan i tvätten om det hade varit något mer än sås.
Man vet aldrig men jag tror att han är oskyldig.
Det betyder inte att hans kollegor är lika oskyldiga, någon kanske planerar att skapa bråk mellan er.
Men det känns väldigt långsökt.
Det är bara sås, annars hade han inte vågat slänga den för dig att se.
Haha!
Ja, att illmariga kollegor dränker in någon i sås för att planera att skapa bråk mellan en kollega och dennes sambo, känns faktiskt ännu mer långsökt än att någon i läppstift hånglar loss på en skjorta.
Innan du vet hur det ligger till tycker jag du ska fria honom. Har du fel visar du annars att du inte litar på vad han säger. Inte schysst.
Nej alltså jag skulle aldrig anklaga honom eller visa honom om jag misstänker någontin
Apropå alla inlägg om ”kär i kollegan inlägg”
Inte konstigt. Han var väl bottom under *julbordet*.
En karl kan mycket väl ha varit otrogen utan att ha en fläck på skjortan. ”Fläcken” finns i kvinnans säng. Så gå inte på allt dravel dom svamlar om. Så glad min nya snubbe inte dricker längre. Min förra var ett otrogen svin?
Jag skrev inte att han var otrogen med en kvinna. Utan han var bottom under julbordet. Eller snarare *på* julbordet. Med en annan man. Är det så svårt att föreställa dig?
Jag svarade inte dig, tagga ner! Knoll och Tott, Piff och Puff ?
Kolla upp om det serverades cumberlandsås på julbordet.
Annars kanske det ”bjöds på” (sås) i kvinnans lya. Bara att han tog upp det där med fläckarna det första han gjorde. Jag anar oråd, kan karlar vid det här laget? Och lita på er magkänsla, den stämmer ofta.
Servera någon middag med Cumberlandssås idag. Häll upp rödvin till honom också om det finns. Och glöm inte sätta på dig läppstift. Sedan inväntar du hans reaktion?
Blir Johanna Bladh äntligen cancelled nu?
Åh hoppas! Låt oss slippa denna jobbiga människa
Varför skulle hon bli det?
För att hon skrev en bok om hur man får självförtroende som tjej, så kommer det fram att hon blev omplacerad på jobbet för att ha mobbat andra tjejer
Finns inlägg här i bloggen om det
Ah okej! Hinner inte sitta o läsa, så blir oftast bara ÖS numera ?
Längtar efter den dagen!
Ingen i Sverige blir cancelled, det ska till nått otroligt hemskt för att man ska bli det.
Se bara på Blondinbella, Vanja W, Linnea Claesson, Jockiboi, shulmans the list goes on
Margaux?
Ja hon är väl verkligen cancelled! Också så intressant (men jag förstår varför!) hur det gick från en dag till en annan, och inte verkar det som gick på SVT play om henne ha hjälpt heller??
Vad gör hon idag, någon som vet?
Martin från tv4, regissören från Stadsteatern, Virtanen, Jean Claude Arnault…
En massa män har blivit på riktigt cancelled.
Man anser väl att det är extra hemskt med sexuellt ofredande…
Men att va elak, ljuga, luras, hänga ut folk, knarka, supa osv kanske särskilt när det är en kvinna eller omanlig man, då är allt förlåtet efter nån månad
Vad tycker ni om AI-konst, exempelvis den som Lady Dahmer nu säljer? Fusk eller inte? Jag är tveksam.
Fusk? Det är väl upp till var och en att köpa skiten.
Handlar inte om att köpa eller inte, utan hur de har blivit till.
Hon är ju öppen med att det är AI och photoshop. Så hon luras inte, man kan ju alltid välja att inte köpa.
Hon försöker ju sälja med argumentet att man hjälper henne att köpa julklappar…
Nyss opererade hon brösten för 65000 kr…
När hon öppnade upp sin webbshop igen skrev hon på stories att det var pga att kvinnofällan inte var så rolig som hon trott eller nåt liknande. Jag fick känslan av att de höll på att skiljas och att man då upptäcker att det inte var så fördelaktigt att gå hemma obetald. För hon har väl inte försörjt sig så mycket förutom att sälja tavlor då och då? Inte som Fayme som gör samarbeten och sådant menar jag.
Faymes man är ju dock betydligt fattigare än LDs ? tror att Fayme behöver dra in pengar till det gemensamma hushållet, något LD aldrig kommer att behöva så länge hon är gift.
Ja, det behövdes. Opererar feminister brösten förresten?
Har man jobbigt tung byst som orsakar fysiska besvär,kvittar det om man är feminist eller inte! Fgs!
Jag vet att hon är ärlig med det. Jag undrar bara vad ni tycker om sådan konst? Jag tycker bättre om hennes egen konst än något som ai tagit fram till stor del.
Det är baserat på konstverk från alla konstnärer. En del har svårt att nå ut nu då AI-verktyg har använt deras konst som underlag utan kredd etc så att AI-konst missattribueras till dem.
Jag anser att det är ren stöld.
Sant! Hon är bara lat och låter andra göra jobbet.
Gillar inte ai-konst. Är säker på att ai tillslut tar själen ur människan, och vi kommer vara för dumma för att fatta hur det gick till.
Det är bilder, inte konst. LD säljer till några följare som känner att de gör något feministiskt om de swishar pengar till henne. Ingen annan skulle bry sig om de där bilderna hon sätter ihop med Photoshop.
Någon som hyrt sulky på Ving Arguineguín? Bra/dålig? Bättre ta med hemifrån?
Vad menar du? Hyrt av ving i byn arguineguin? Ta med egen
Ja om nån hyrt sulky av Ving (skitsamma var men ska till Arg.), om den funkar eller om man ska ta med egen vagn. Har ingen resevagn, vore skönt att slippa köpa. Men vill ju att barnet åker okej och kan sova i vagnen om hen vill ?
Ring Ving och fråga.
Slriver halvt i mörker under nattning så ser knappt vad jag skriver, därav konstig mening
Vi brukar hyra så när vi reser. Är oftast en chicco vagn man får. Supersmidigt, står på rummet när du kommer dit och du slipper släpa på den. Det hotellet har dessutom jättebra barnklubb och kvällsaktiviteter för barnen ?
Åh tack! Då kör vi nog det! Har du bra restips för barn i övrigt? ? Åker första gången med en liten (1) ?
Vi har rest ganska mycket med våra barn och brukar tänka att det finns barn i alla länder så det mesta går att köpa på plats (förutom välling) . Ta med underhållning på flyget, tex en ny leksak eller bok, något att äta på, ladda ner något program barnet gillar på plattan, det är många timmar att sitta still i knät. Ge något att dricka vid start och landning så får de inte ont i öronen. Barnmat är inte begränsat av reglerna för vätskor så går bra att packa tex ersättning och klämmisar i handbagaget. I övrigt är det ungefär som hemma men bättre väder.
Kan vara värt att fundera på som småbarnsförälder varför andra länder inte har välling… Inga bebisar får samma mängder ensidig kost på mjöl som de i Sverige.
Välling eller ersättning för bröstmjölk är inte så hett i fattiga länder där vatten i kranen inte är att lita på. På förekommen anledning.
Har inget med mjöl att göra.
Fattiga länder? I Italien där föräldrar spenderar massor på barnen finns inte välling.
Välling är en onödig produkt för att slippa fixa mat till barnen.
Folk ger väl inte välling istället för fullständiga måltider, utan istället för typ en kvällsmacka eller gröt till mellis.
Visst är det bättre att servera grönsaksgratäng till kvällsmål, men sämre om alternativet är sötad yoghurt eller nutellamackor.
Mina barn äter inte heller välling men man måste ju inte vara så himla rigid bara för det.
Skillnad på välling och ersättning.
Finns välling i annan form tex majsvälling eller i Spanien någon form av kakor som man kan äta som de är eller lösa upp i vatten och ge som välling eller gröt. Så svårt att förstå varför du kände att din pekpinnne-kommentar var nödvändig här…
Men alltså, då är det ju inte välling! Jag lägger noll värdering i vällingen, men det ÄR bara Sverige som kör med detta. Andra länder kör med annat. Vilket din kommentar exemplifierade.
Nä de gillar jättesockrad yoghurt istället.
Alltid så svartvitt….Välling är typ utspädd gröt. Det är varken djävulens påfund eller supermat man ej kan leva utan. Precis som med gröt brukar man inte rekommendera mer än 3 ggr om dagen, men det finns ju inget annat heller som man bör ära i kopiösa mängder.
Välling åt ju för övrigt även vuxna förr. Alla länder har olika mattraditioner och svenska är knappast mer ensidiga än andra länders.
Min mamma är från Vietnam. Där gav man saft i nappflaskan! Och barnen fick massor med sötsaker varje dag. Min syster hade helt bruna mjölktänder när de kom till Sverige. Välling är ju typ utspädd gröt och jag tror inte att majoriteten av små barn äter endast det.
Tack ? Ingen skärm, är väldigt restriktiv med skärmar. Välling behövs inte heller, ammar än. Men resten ska jag skriva ner! Tusen tack ???
Jättebra om du ammar, då kan du göra det vid start och landning och du slipper en del packning ? bärsele kan vara smidigt på flygplatsen om du har och barnet gillar att sitta i den.
Det har vi! Testar den ?
Ser det här tipset hela tiden. Min erfarenhet är att det inte går att amma så lätt vid start och landning då barnet ska sitta fastspänt i ditt bälte. Men om barnet är lite större kanske det går att hen halvsitter? Bältet ligger emot väldigt obekvämt annars.
Jag har dock aldrig upplevt att barnen drabbats av ont i öronen, trots ett tiotal flygresor.
Jag är också restriktiv med skärmar men på flygresa (8h+) får barnen padda under ett par tillfällen. De tycker liksom att paddan tillhör själva flygresan så det ställer inte till problem i vardagen sen.
Utöver reseförsäkring och EU-kort:
– Reseapotek. Allt går att få tag på MEN tycker alltid det känns tryggare att ha med en del så man slipper hetsa runt, inte alltid apotekspersonal snackar bra engelska osv. Febertermometer, alvedon, ipren, vätskeersättning, nässpray och lite grejer att ta hand om sår och insektsbett.
– Bärsjal/sele är GULD, skulle aldrig resa utan.
– Till flyget – knyt fast leksaker i ett snöre som du kan knyta i nåt, sjukt jobbigt att fiska upp tappade leksaker mellan flygplanssäten.
– Tycker blöjor är rätt dåliga i spanien, men Pampers finns under namnet Dodot.
– Fler ombyten än du tror i handbagaget (till alla i familjen….).
– Oooooch fundera på bilsäkerhet – är ni ok med att barnet åker i knät på transferbuss eller i framåtvänd stol i taxi?
Tuuusen tack ?❤️
Tips att knyta fast napparna på samma sätt som leksakerna om barnet tar napp ??
Tyvärr inte ? Vi har kämpat men nope, ingen napp haha
Sol, så smart att knyta ihop leksakerna.
Vi har varit där med tvååring och hyrde vagn! Det va supersmidigt och den va stabil och bra! ??
Vårt hotell seafront i arg har massor med vagnar till låns 🙂 men du kanske bor på annat?? Hör med hotellet
Nej vi bor på det! ? Bokade att vi hyr sulky efter tipset ovan ??
Inte just där. Men hyrt på andra ställen med ving. Helt ok vagn, men hade rekommenderat att ta med egen. Är väldigt skönt när man ska till och från flygplatsen om man har ett trött barn beroende på flygtiden.
Vi är många som reser = många famnar ? Och hörde att det finns vagn pp flygplatsen, så vi lösee det så denna gången ??
Ni som genomgått en säkerhetsintervju (flera timmar) vad kan man förvänta sig?
Frågor om droger, alkohol osv?
Jag har gjort det. Ja alkohol, droger. Fick frågor om min familj och relationen till dem. Om min sambo och vad han jobbar med. Om mitt ursprung (mellanöstern) och om jag är politiskt aktiv, om min familj är det etc.
Vilken klassificering? Säkerhetspolisen gör ju en bakgrundscheck och sen blir det mycket frågor om
Ditt liv och relationer. Missbruksproblem, skulder ect
Min förra säkerhetsintervju var ca. 30 min och då hann vi gå igenom allt ”smaskigt”. Undrar mest vad mer de kan tänkas fråga under de 2-3 timmarna? Är det kanske mer detaljerade svar som efterfrågas?
Aja, spännande ska det bli. Älskar att prata om mig själv!
Alkohol, droger, skulder, om man har anhöriga med terrorkoppling och lite allt möjligt. Sen antar jag att det slås på en hel del register med det gör väl typ Säpo eller kanske andra beroende på vad det hela avser. Min var rätt då chill då det var vår HR-chef (på ett privat bolag) som utförde intervjun då mitt bolag är säkerhetsklassat.
Tur att man har rent mjöl i påsen!
Hoppas du varit snäll i kommentarerna på bloggbevakning ?
Nej det har jag inte! Trollar och provocerar ofta för reaktioner (för att lära mig argumentera och tänka snabbt).
Kollar de bloggar också?? ???
???
Ha. Troligt att någon som inte är jag skulle berätta om eventuella drogvanor under studieåren.
Inga anmärkningar.
Tidigare jobb, släkt, sociala medier, spelmissbruk, ekonomiska problem mm
Jag har gjort för en hög säkerhetsklassning för mitt tidigare jobb. Säpo stod för intervjun.
För mig gick dom ca 15 år bak i tiden gällande jobb och ekonomi. Fick berätta om min familj och nära anhöriga, ingående detaljer om min man hans jobb och hans ekonomi. Sedan görs det även slagningar i olika register.
Det tog 4-5 dagar och sen fick jag veta att jag var godkänd.
Tycker sånt är kul. Jag har ju hållt mig från kriminalitet och droger, jag förtjänar en applåd av Säpo.
Jag sitter på tjänst med hög säkklass. Ni andra som också gör/gjort det bör inte svara på sånt här. Man ska inte kunna plugga på eller förbereda inför en säkprövning.
Men herregud. Inte som att det är statshemligheter. Det går att googla sig till liksom.
Det går inte att ”plugga på”. Du borde ju veta att alla uppgifter du lämnar ska verifieras innan du blir godkänd.
Frågor om min relation, min ekonomi, min mans ekonomi, min bakgrund och familj. Mina vänner. Frågor om min man och hans bakgrund. Frågor om alkohol/droger och om man begått brott, hur man hanterar sina sociala medier osv osv. Väldigt grundliga frågor.
Vill du utveckla hur man hanterar sina sociala medier osv.
Vad man brukar lägga ut där.
Nån med kids på IES? Vad är bra, vad är obra?
Vad som skrivs i press osv vet jag redan, endast intresserad av personliga erfarenheter ?
Har inte barn där men jobbar inom BUP och har haft flera patienter som gått där.
Min erfarenhet är att man utmärker sig i att va särskilt dåliga på att ge stöd till barn med särskilda behov/npf. Så har du ett barn som kan behöva extra stöd skulle jag definitivt avråda.
Jag har själv gått på ies. Fruktansvärt.
-Klädreglerna gör att manlig personal tittar in elever.
-Kvarsittningen är helt onödig. Bara slipp gå och om man går får man skrapa tuggummi från väggarna.
-skapas en konstig maktkultur mellan elever och lärare.
-massa obehöriga lärare
-ofta vikarier på svenskan som inte kunde svenska.
Hade även en kompis som blev mobbad till d*ds i skolan. Skolan hanterade det väldigt dåligt.
Lärarna pratar dålig engelska med brytning. Mina barns lärare (innan vi bytte till kommunal skola, mkt bättre btw) var från Ukraina och Polen. Förstod knappt vad de sa. Lärarna saknade svensk lärarleg och det märktes att skolan är ett aktiebolag. Dåliga lokaler, stora klasser och inga läromedel. Vi flydde ganska snabbt när vi märkte hur oproffsiga IES är i verkligheten medan de själva vill marknadaföra sig som en skola med hög kvalitet.
Privata skolor betalar sina lärare mindre vilket gör att de bästa lärarna söker sig inte till ies. Utan till kommunala, med bättre trygghet. Ies får bottenskrapet.
Kommunala betalar absolut inte mer än privata.
Skulle inte låta mitt barn gå där glädjebetyg dåliga lärare och risk att barnen inte får med sig kunskaper.
Ca 30000 barn som går på IES, ändå hör man bara massa negg, men aldrig från någon som faktiskt har sina barn i skolan ?
Jo det tycker jag man absolut gör, både här i tråden och i verkliga livet. Jag har gått där och hatade det. MEN vårdnadshavare verkar ha en ganska liten insyn i utbildningen. Min mamma förstod inte hur dålig skolan var. Hon hörde ju bara det bra från läraren och hade både sitt eget jobb att sköta och andra barn i andra skolor. Tycker själv att det verkar vara ganska enigt om att det är en dålig skola.
Har inte barn på IES men har elever som gått där och bytt till min skola (kommunal). Kidsen skryter gärna om att de är så bra på engelska pga att de gått på IES men det är de verkligen inte. Och engelskkunskaperna skulle väl ändå vara IES styrka?
Någon som prövat antiinflammatoriskt kost en längre period? Blev det positiva
hälsoeffekter eller ingen skillnad?
Jag gjorde det i 8 veckor. Glowig hud och mycket mindre fett och inflammation i hela kroppen enligt före/efter-tester. Najs men liksom skulle inte göra det så extremt igen 🙂 inte värt för mig att va så restriktiv/noggrann. Men absolut skön känsla i kroppen
Antiinflammatorisk kost har ingen vetenskaplig grund. Om man går på den kosten kan man gå ner i vikt, vilket kan vara bra för inflammationen. Men i övrigt ger det inget positivt.
Hur menar du?
Tillhör en Gastromottagning på ett av Sveriges största sjukhus. Jag har en inflammations sjukdom. Träffat varenda läkare där. Ingen rekommenderar en sådan kost mot inflammationer. Litar mer på de som forskar inom ämnet än folk på nätet eller en enstaka person. Läkarna är ganska eniga.
Tillhör en reumatologmottagning på ett av Sveriges största sjukhus och träffat många av läkarna där. De är rörande överens om att kost kan förvärra tillståndet, trots att det än så länge inte finns tillförlitliga studier om antiinflammatorisk kost. Vilket också innebär att kost kan förbättra smärtan.
Vill dock vara tydlig med att kostråd inte är en del av behandlingen, jag behandlas med godkända mediciner.
Jag är reumatolog och vi rekommenderar inte antiinflammatorisk kost mot inflammation pga bristande evidens MEN det är stort sett väldigt nyttig kost så om du orkar så är det otvivelaktigt bra för annat än just inflammation
Det är ju just inflammationen som påverkas av den anti-inflammatoriska kosten. Det finns mycket evidens på sänkande inflammationsmarkörer vid en sådan kosthållning.
Hmm, nu är jag satt på modd igen (varför?), så svaret lär förmodligen dröja.
Ja, jag skrev ju att kostråd inte är en del av behandlingen.
Vilken del av det hen skrev undrar du över?
Kanske hur det var svar på frågan.
Ja, mådde jättebra. Borde ha fortsatt men är så dålig på att laga mat så det blev lite trist. Åt bara sallad m lax och humus
Hade velat kunna laga mer mat
Jag blev typ av med min nedstämdhet! Men den kom tillbaka när jg började äta skit igen
Min mamma är reumatiker och gör det. Hon mår mycket bättre och har mindre värk i kroppen sedan hon började med det.
Har ätit antiinflammatoriskt under flera år, gör det inte längre. Märker ingen som helst skillnad. Möjligtvis är jag lite lyckligare nu när jag äter skräpmat och fikar ibland. Helt ärligt.
Hade gärna utlovat lite extra ”glow”, men om du inte äter helt otroligt illa nu, så kommer du förmodligen inte få det. Det är klart att en storkonsument av skitmat som får underskott på näringsämnen kan må mycket bättre dock. Men de flesta som hamnar i optimering av näring brukar ha en rätt schysst kosthållning redan från början.
Min son ska på sitt första kompiskalas på leos. Vad brukar de vara för budget på presenterna?
Jag tycker max 100 kr, om det blir många kalas att gå på.
Tack, det känns rimligt ?
Svarar jag mig själv ?
Hur många kalas går ett barn på?
För oss är det kalas jämt. En morbror på 9 år. Han har 7 syssslingar och en kusin som alltid bjuder på kalas och sen 2 bonus kusiner som också har kalas. Han fick en kalasinbjudan från fsk i augusti som vi inte kunde gå på och sen den här och eventuellt 2 till kompisar på förskola. Så ca 15 om året om jag har tur ?
Men jävlar… Haha!
Oj, umgås med sysslingar! Vet inte ens vilka mina är ?
Jag har växt upp med många kusiner som jag är väldigt nära så de blir många barn ?
Ojdå. Låter jobbigt men alla är olika ?
Tycker det låter fint att vara nära sin familj
Det där är ju släkt dock, inte familj. För nej folk för mig, men som sagt alls är olika!
Många som ser släktingar som familj ? ja vi är alla olika, tråkigt att du missar att lära känna dem.
Nej det är ju inte tråkigt då jag inte har intresse av massa random folk. Du missar ju helt poängen med att man är olika…
Eller 25 st klasskamrater förutom släkt o vänners barn.
Om man är 25 elever i en klass och alla bjuder en så kan det ju bli många.. Kanske inte så vanligt att man går på alla. Jobbar som lågstadielärare och jag skulle gissa på att många går på minst 10 kalas varje år.
Förhoppningsvis går vissa ihop med en kompis för dubbelkalas. Så gjorde vi ofta. Blir ju iofs två presenter på sådana kalas men kanske för lite mindre pengar, och framför allt får man en lördag eller söndag mindre uppbokad för sitt barn. Det var nästan det värsta…
Det kan ju vara hur många som helst, särskilt när de börjat skolan
Barnet fyller 4 ?
Tänker max 100kr. Tips är butiker som Ullared om man bor nära eller annars Normal, TGR, Systrana Grene… 🙂
Så present för 50kr är också okej liksom.. 🙂
Jag tänkte köpa en legobil tror jag ☺️
Jättebra present säkert 🙂
Ja dom verkar bygga mycket på förskolan med olika saker så tror de blir en rolig present ?
Beror helt på dina förutsättningar!
Hur mycket har du kvar på kontot när allt är betalat och klart?
Har du mycket pengar så kanske 300-400 är rimligt. Har du mindre så är 100 rimligt.
Har du knappt något över alls så är 50 bra.
Är du helt pank så är ditt barn välkommet ändå. Ingen vettig människa kräver att folks ska ta lån för en gåva. Men jag tror att de flesta kan skrapa ihop 100-200 till en present.
Oj 300-400 för att typ gå på en klasskompis kalas njaaaeh inte i mina kretsar i alla fall…
Det var mer allmänt 🙂
Jag ger mina vänner/släktingar barn dyrare presenter.
Nä inte här heller, inte ens på mina närmaste vänners barn ? Max 200 skulle jag säga och då har ingen i min umgängeskrets ont om pengar. Men tror absolut det är annorlunda i influencervärlden till exempel ?
Hur rika folk än är i olika ”kretsar”
behöver inga fyraåringar presenter för 400 sek från typ 15 barn på ett kompiskalas (sammanlagt 6000 sek, i form av glittriga mjukdjur, pyssel och saker som blinkar…) utöver presenter från föräldrar och annan släkt. De blir så maxat för dem ändå med kalas och födelsedag, det är redan mer än barn den åldern ens kan ta in.
ALLA kan hitta på vettigare grejer med de pengarna. Nu kan ju ta och swisha dem till mig så kan jag köpa något vettigt för dem som iaf inte samlar damm i ett redan överfullt lekrum.
Hade nog blivit arg om en klasskompis kom med present för 300-400kr till mitt barn ?
100kr, max 150 är rimligt. Är ju inte presenterna man är där för.
Men Gud, blir ängslig! Har bara gått på släkt/vänner barnkalas och då har 500 varit standard. Hade tänk köra på 300-400 till klasskompisar (inte för att jag är rik, tro mig) för att jag antog att det är standard.
I all välmening – kör på billigare presenter till klasskompisar ? För din egen skull och de andra föräldrarnas!
300x 15 barn…Du besparade mig just flera tusenlappar!
Du kanske bor på Lidingö och bli bjuden på champagne av Isabella Löwengrip på barnkalas, och då kanske det är rimligt, det vet jag inget om…. Men om så inte är fallet utan du är mer vanligt så absolut inte så mycket pengar. Folk köper typ glitterpennor, pysselkit, slime och sånt. Det blir väldigt mycket ändå om man bjudit typ 10 barn. När min dotter hade fyraårskalas var en flaska såpbubblor den populäraste presenten.
När blev det så?
Växte upp i en förort under 90-talet, alla gav varandra leksaker för minst 200 kr redan då. De som gav pengar la i 100 kr, ibland 150 kr i kuvertet.
Då bodde alla i hyresrätter, föräldrar med knegarjobb och inga dyra hobbies.
Gissar lite här. Men också uppvuxen på 90-talet och då brukade vi vs typ 4-5 kompisar på kalas. Har inget minne av att mam bjöd hela klassen, som man gör idag på annat sätt. Utan bara de närmaste vännerna och då blev det ju inte så många kalas.
Du kommer väl gissningsvis inte ihåg kalasen från när du var 4 år utan snarare från när du var 12 år?
Sen kostar väl gosedjur eller glitterpennor ofta typ 100-200 sek (men däremot inte 400 -500 sek).
Jag vet att vi överhuvudtaget inte hade kalas i förskoleålder utan enbart i skolålder. Så inte så mycket att komma ihåg
Jag tror det är bättre att tänka på för hur mycket andra ger än vad just din familj har budget till. Prata gärna ihop er för en rimlig nivå. Många kalas och presenter blir det…
Kanske ska skiva att barnet fyller 4 ?
Kanske inte funkar på dagens ungar, men tipsar ändå.
När jag var liten köpte min mamma presenter året runt, eller vad man ska säga. En fin penna på extrapris, en barnbok på rea eller ett fint pussel på loppis osv. Så när vi skulle på kalas fick vi själva välja en present till vår kompis ur presentskåpet hemma.
Jag gör så 🙂
Handlar alltid bebiskläder på rea.
Även leksaker som jag hittar i originalförpackning på secondhand hand köper jag med.
Köper också massa ”utfyllnadsgrejer” på extrapris/utomlands (ljus, hudvård, bodymist, parfym, accessoarer m.m).
När vi ska på kalas eller hälsa på vänner som bor långt bort så plockar jag på mig av det jag har på lager och kompletterar med något personligt för eventet (nyfödd får någon tavla tex, brud få ett smycke, förälder får en upplevelse osv).
Genialiskt!
Oj vilket superbra tips!!! Det här ska jag nog köra på! Har en treåring så set har inte riktigt dragit igång än men nästa år börjar nog kompiskalasen…
100 låter bra.
Glow-up! Jag är gravid och tänker på vilken glow up jag ska göra när bebisen är ute. Känner mig så så ful och sliten just nu och kan inte vänta till jag blir mig själv igen. Har aldrig gjort fillers men funderar på lite fillers i läpparna tillsammans med botox. Några andra tips på glow-up?
Skippa botox och fillers, det är så jäkla fult.
Kolla på Sandra Lindahl på Youtube så blir du nog inte så sugen på varken botox eller fillers
Ja gå till hon Sandra gick till – ett riktigt proffs! Igår sex veckor senare kunde hon fortfarande inte le…
Och fillers som deformerat både näsa och kinder
Förstår inte hur någon som Sandra Lindahl som är så besatt av utseende inte kan se hur hon ser ut? Hennes sminkade mun ser clown-liknande ut & kinderna helt påsiga & knöliga av alla ständiga fillerspåfyllningar. Hon är så så smal & har ett så uppsvullet ansikte. Hon var jättefin innan allt!
Hoppas vi om 10år är helt förbi denna trend & att det inte istället blivit standarden….
Det stavas psykisk ohälsa
Haha, oj, det ser verkligen ut som ansiktet ska spricka närsomhelst.
Hahaha ❤️ känner att din kommentar är så gullig? Du ska få en bebis och det du förbereder är att bli snygg första perioden! Jag skulle säga att du aldrig kommer vara fulare än efter du fått ungen. Men när du ammat ett halvår och burit barnet och blivit stark och snygg så kommer du inte behöva det!
Obs inte drygt menat! Verkligen läs med varm, vänlig ton
Haha åh men exakt så! Håret som trillat av så man ser ut som en jävla orangutang. Men hade aldrig velat byta bort det ?❤️
Varför skulle man bli snygg efter ett halvår? Tycker det tar lång tid, sömnbrist och stress tär verkligen på utseendet. Inte för att det är viktigast men lets get real.
Haha neeeej exakt så är det! Min bebis är 4,5 månad och jag är så jävla ovårdad alltså.
Hade köpt en massa ansiktsmasker som jag skulle lägga när jag var ”hemma hela dagarna” ??? de första veckorna duschade jag knappt och nu är jag skitglad om jag orkar göra en hårinpackning. Har ett gång sheetmasks i skåpet om du vill ha ?
Ska du amma så kan du tyvärr inte genomföra botox eller fillers.
Men en klipptid och lite nya kläder.
Forma brynen, fixa fransarna, fixa naglarna, se till att bli hårfri via IPL/laser, prova russian lips, blek tänderna, klipp håret och köp en värmeborste för en snabb blowout, ät nyttigare mat och försök sluta äta på kvällen så att magen hinner vila, ta dina vitaminer, träna, köp smycken i guld/silver som du inte behöver ta av dig i duschen, handla kläder som är feminina men praktiska med bebisens behov, börja med aktiva ingredienser i din hudvård och le 🙂
Vare sig ipl eller tandblekning får du göra under amning. Men annars bra tips.
Hade missat det med IPL!
Skulle köra på det men har inte hunnit, får ha kvar min päls över vintern då!
Ja jag bokade det när jag fortfarande ammade. Gick det och skulle fylla i en hälsodeklaration innan. Fick vända tillbaka hem när jag kryssat att jag ammar.
Typiskt…Kanske beror på att hormonerna är lite kaosiga?
Jag ville ju göra det under graviditet för att håret växte som ogräs men jag mådde för dåligt för att orka, hade väl skickats hem jag med.
Hahaha, russian lips asså…..https://skinlyaesthetics.com/russian-lip-filler-before-and-after/
Min lista efter graviditet:
Börja träna och bli stark i kroppen, för min skull men även för mina barn.
Var mer hälsosam med mat.
Investera i en ”ny” garderob dvs komma in i mina gamla kläder.
Ny frisyr
Lite mer ytligt efter amning (om amningen nu funkar):
Väldigt diskreta botoxbehandlingar, typ fixa ”arga rynkan” eventuellt nasobialvecket om jag skulle gå ner i vikt i och med träningen.
Mitt första råd är TA DET LUGNT. Njut av ledighet, relationsskapande och det nya lilla livet ?
Med det sagt – det är okej med både pyjamas varje dag och osminkat. Men också att njuta av dusch, sminka sig som man gör normalt, gå till frisören. Ta promenader när du mår bra och orkar och vill. Menar inte att försoffa sig alltså. Men gör vad du mår bäst av!
Färga/klippa/föna hår, tråda/färga ögonbryn, en ansiktsbehandling och lite nytt smink ? Fillers i läpparna skulle jag personligen ha skippat. Eventuellt lite botox i pannan om det känns viktigt.
Min 2:a kom för fem månader sen och jag hittar knappt tid/ork att smörja fötterna och tandtråda tänderna… fattar inte hur alla nyblivna mammor hinner/orkar ha fixade naglar, gå till frisören, sminka sig fint. Är rätt avundsjuk tbh. Ligger här nu i mörkret och funderar på om jag ska våga släppa handen från bebisens mage och sträcka mig till fotkrämstuben…
Vad gör din partner om dagarna/kvällarna egentligen? Kanske hen borde prioritera dina basic needs?
Hur menar du? 🙂 han jobbar, kommer hem typ vid 6. Vi äter middag. Barnen ska sova 19:30 så nattning börjar 19. Just nu vill bebisen bara sova mot mig som sagt. Han tar treåringen. Vi gör så gott vi kan.
Basic needs är väl typ mat, dusch, vatten, lite frisk luft. Det får jag till.
Glow kommer ju inifrån! Nyblivna mammor brukar ju fan stråla som julgranar! Skippa filles o botox,du behöver verkligen inte det!
Hahaha va??
Har aldrig sett så dålig ut som de första 6 månaderna efter alla mina tre barn. Inget glow, bara mörka ringar under ögonen, velour mjukisar pga ont och det är det enda som känts bekväm, trassligt hår efter att ha håret i en Knut hela dagen (annars sliter bebisen i håret) och sen somnar med den på. Inget smink eftersom bebisar är känsliga och man inte vill kleta smink när man gosar och pussar på sin nya bebis (var på födelsedagskalas för ett tag sen och bebisen vägrade titta på mig/började gråta när jag var sminkad haha) osv. Glöm glow up efter bebis och det har inget med pappan att göra. Nu i efterhand såg mitt uppsvullna gravidansikte riktigt bra ut i jämförelse med mitt postgravida jag.
Håller ju på i flera år för många och de flesta blir väl aldrig lika snygga igen. Men som sagt, det är inte det viktigaste och de har ju valt det och tycker det är värt det.
Mina barn är 20 och 22 så frågan öron jag ens kvalar in att svara. Jag bokade in en klipptid när bebis nr 1 var ett par månader. Jag trodde hon skulle sova, hon planerade skrikfest. Hon fick ligga på bröstet under frisörcapen och snutta hela klippningen, jag hade en puls på 280, typ. Överlycklig att han faktiskt kunde klippa klart.
Ditt liv och önskningar blir sekundära i ett antal år när bebisar kommer. Din tid kommer igen senare men acceptera att kroppen, huden och håret förändras. Men du har skapat liv och det är magi på riktigt.
Nuförtiden kan papporna ta barnen om man gör sånt, om man har en vettig man.
Jag är all for att påminna stressade mammor att man är två föräldrar. Men tycker kanske ibland att folk är lite snabba att förutsätta. vårt första barn var jättelätt att lämna över till pappan. Tog flaska, tröstades lätt, sov flera timmar i vagn. Vårt andra barn har sovit jättekorta tupplurar, är jättesvår att lägga, vägrar flaska, vill amma konstant. Då är det inte lika lätt att bara lämna bort och slappna av i frisörstolen…
Vettig man finns, men just då pluggade han heltid till lärare och jobbade extra samtidigt. Jag skulle aldrig leva i ett ojämställt förhållande,. Från det han pluggat klart fick våra barn 12 veckor semester från förskola och skola varje år. Utan paddor, internet och andra ”hjälpmedel”. Jag kom hem från jobbet och middagen var alltid klar, jag tog hand om köket och sen delade vi på resten av sysslorna.
Man ska ej göra varken fillers eller botox om man ammar.
Och även annars snälla kan folk sluta se att spruta in kemikalier i kroppen som ”glow up”?! Såå galet. Och det blir inte heller snyggt.
Du kommer nog kunna känna dig bättre efter graviditeten på annat sätt. Nåt nytt klädesplagg, klippa håret, lite brun utan sol…
Vad menar du? Hyrt av ving i byn arguineguin? Ta med egen
Någon här som gjort ”ghryvelintest” och kan berätta lite om det för mig?
Ska göra till veckan, har fått knapphändig info och är därför skitnervös. Vet knappt hur det går till eller vad problemet det ska hitta är för något. Hittar ingenting om testet när jag googlar och BARA skräck om själva ”syndromet” (hittar inte rätt ord) som jag fattat att de ska undersöka ?
Har inte särskilt mycket hälsoångest i vanliga fall men det här får mig att må skit!
Vad för test? Läste först grävlingstest. Aldrig hört talas om det du ska göra?
Varför ringer du inte dit och frågar? Trots allt dom som ska utföra det.
I början på nästa år flyttar jag till lägenhet. Skilsmässan är ett faktum. Behöver era bästa ekonomiska tips. Det kommer att bli tufft och jag kommer få leva snålt. Det är jag medveten om och beredd på. Hur överlever man på en lön?
Finns det möjlighet till bostadsbidrag?
Köp billiga grejer och undvik köpa onödigt jox är väl typ det enda tipset någon behöver. Det är inte hjärnforskning direkt. Det finns även åtta miljoner budgettips på Youtube om du vill att någon annan säger samma sak fast med fler ord.
Vad det gäller maten – planera inköpen – storkok och frys in – matlåda till jobbet. Passa på att handla när det är extrapris. Där finns massor av pengar att spara.
Säg upp alla streamingtjänster/prenumerationer och skaffa ett bibliotekskort istället
När det gäller inredning och kläder, lev klimatsmart! Herrgud vilka fynd man kan göra i andrahandsaffärer och på nätet, finfina saker nästan gratis eller tom gratis ibland, många skänker möbler mot att man hämtar dem. Kolla vilka kläder/grejor du inte vill ha och sälj. Ordna klädbytardagar bland kompisar eller kollegor, det har vi på mitt jobb två gånger per år. Se över dina abonnemang och försäkringar, ofta går det att byta till billigare eller kanske tom är något du inte behöver. Mat, samma gamla tråkiga tips som alltid: kolla extrapris i affärer och planera mat efter det. Gör storkok och ta med matlåda till jobbet. När det gäller smink, hudvård osv brukar jag kolla efter nedsatta presentkartonger i januari, då reas överblivna julförpackningar ut. Hamstrar även produkter som vi använder ofta i familjen när det är rea på dem.
Fil eller gröt funkar också som ett mål om dagen.
Knäckebröd på vardagarna.
Försök ha råd att ”bunkra” när något som du ofta äter är billigt tex smör. Men framförallt: det kommer bli bra. Du kommer klara dig. En dag i taget.
Skippa allt onödigt som ute-lunch, takeaway, färdigmat.
Laga mat från grunden och frys in.
Kläder har du så det räcker.
Jag har ett förhållande som jag överlag är väldigt nöjd med. Vi funkar väldigt bra ihop, har alltid kul tillsammans och har generellt lätt att kommunicera. Har varit tillsammans i några år nu. Problemet är att det känns som att vi inte är så sexuellt kompatibla och jag tror att jag börjar känna mig frustrerad över det? Jag är väldigt attraherad av honom fysiskt men det känns som att vi vill olika saker. Han gillar att vara väldigt submissive och jag tror jag egentligen vill ha någon mer dominant? Inte på något överdrivet sätt utan mer någon som tar initiativ och är lite on top typ. Vi har testat det några gånger men det känns liksom inte naturligt utan jag märker att han inte är bekväm/gillar det och då känns det ju inte så hett. Vi har pratat om det men det känns svårt att lösa. Jag undrar nog mest bara om det finns någon med liknande erfarenhet, dvs ett förhållande som är jättebra generellt men inte sexlivet och har lyckats förbättra det? Känns bara lite hopplöst ibland.
Du kan tvinga in honom i den dominanta rollen genom förspel/rollspel.
Han är chefen. Han är generalen. Han är piloten. Han är hallicken. Han är kirurgen.
Sen kan du alltid ropa saker som får honom att känna sig stor och stark under akten.
Med tiden kommer han att våga mer.
Fy farao för rollspel. Tur man är olika.
Att tvinga någon är aldrig rätt väg att gå. Hon skriver ju dessutom att han gillar att vara submissive.
Ibland kanske man bara måste acceptera att man vill olika saker och inte är kompatibla.
”Tvinga” som i ”åhh daddy, va stor och stark du är” inte ”nu får du rycka upp dig din veka lilla sinp annars får du aldrig mer doppa”.
Cringe
Eeh, skulle det där va sexigt?
Nej, bara exempel. Jag har nog aldrig pratat i sängen.
Ett tips, börja aldrig! ??
Tar åt mig!!
Har så svårt för det där med daddy..
Brrr, vill inte ligga med min pappa. Säger folk verkligen så?
Nej, jag säger ”father”.
Hahaha
Linda Pira säger ”ay papi” enligt egen utsaga i R. Charles podcast hon hade med en till minns inte vem om det var med Emilio eller nu med Sanna.
Det var någonting kopplat till hur hon levererade det och Rosannas reaktion, som gjorde att det lät rätt roligt.
Har du VERKLIGEN sagt hur du vill ha det? Berätta detaljerat med exempel på vad du skulle vilja ha. Vissa killar, med all rätt, är väldigt färgade av samtiden och vill inte råka illa ut för att ha ”gått för långt” det pratas ju så mkt om samtycke å våldtäkt även när det kanske inte riktigt varit det.
Ett bra och fungerande sexliv är ca 10% i ett förhållande.
Ett dåligt och ej fungerande sexliv förstör till slut ca 90% av ett förhållande.
Så hoppas du/ni kan lösa problemen för till slut kan det bli det som får bägaren att rinna över.
Älskar att du citerar dr phil ?
Hade det som du och drömde mig alltid bort till ett bättre sexliv, efter några år slutade vi ligga helt pga dötrist.
Hade jag inte gjort slut hade jag sannolikt fått mitt på annat håll.
Har idag en man som är extra allt på sexfronten, bättre än jag kunnat drömma om, vi testar allt – så glad att jag inte valde att leva kvar med ett dåligt sexliv trots att vi hade det bra.
Hade en väns vars pojkvän visade sig blivit impotent.
Har så himla dåligt samvete, och känner mig som världens mest otacksamma och egoistiska människa.
Har en pappa som är världens snällaste person som alltid ställer upp för andra, inte minst hans barn. Han bor flera mil bort från mig. Jag bor själv i en tvåa, och är en väldigt introvert person med hög integritet, samtidigt som jag har ett socialt jobb som gör att jag behöver vara ifred när jag inte jobbar.
Nu ska min pappa jobba någon dag i veckan i nästa där jag bor, och för att han inte ska behöva kliva upp mitt i natten för att köra till jobbet så frågar han snällt om han får sova hos mig.
Jag kan inte rå för det, men jag känner en sådan stress pga detta. Jag har som sagt stort behov av att ha integritet, och det tar mycket energi från mig att ha folk hemma hos mig. Det hjälper inte att stänga in mig i mitt sovrum, jag blir så obekväm av att inte få röra mig fritt i mitt eget hem.
Samtidigt känner jag att jag inte kan säga nej. En dag finns han ju inte längre och då hade jag inte önskat något annat än att ha spenderat mer tid med honom. Men även för att det känns otroligt taskigt att låta honom köra hemifrån vid 4 på morgonen bara för att jag har behov av egentid.
Vad hade ni gjort i denna situationen?
Hade absolut låtit honom göra det. Som du säger, otroligt taskigt att inte göra det. Du får stå ut. Det kommer gå bra.
Jag hade låtit min pappa sova hos mig. Det är en dag i veckan, skillnad om det varit dagar i rad.
Låt honom sova över.
Hade låtit min pappa sova över men annonserat att jag går och lägger mig tidigt och sen retirerat till sovrummet vid typ 21.
Det är din pappa.
Från någon som också har extremt stort ensambehov, plus en rejäl dos social ångest.
Klart din pappa ska sova över. Det är inte farligt att vara stressad eller obekväm. Det löser du.
Du vet svaret.
Se det som en fantastisk möjlighet till exponering? Som sagt det är din pappa!
Givetvis hade jag låtit min pappa sova över. Jag får helt ovillkorligt flytta hem till dem på heltid om jag skulle behöva det och de skulle ställa upp på mig oavsett vad det gäller. Men det beror väl på vad ni har för relation…
Hade helt klart offrat min personliga bekvämlighet för min pappa för en natt!
Det är ju inte en natt, det är en natt i veckan!
Tänk om du till och med kommer njuta av att ha honom där? Bara för att han sover hos dig behöver ni inte umgås hela kvällarna.
Låtit honom sova där! Han tog hand om dig som barn och du kan inte ens låta honom sova där? Gå på terapi.
Klart jag låter honom sova här, självklart säger jag inte nej. Jag vet bara inte hur jag skall hantera att det känns otroligt jobbigt
Håll det för dig själv. Du vet, som när du skrek i flera timmar för att du hade ont i örat som bebis. Hur ofta nämnar han det? Aldrig.
Jag kan väl prata/skriva om mina känslor med andra? Jag säger det inte till honom rakt ut, eller vad menar du?
Du är jävligt otacksam – där är problemet. Han har varit sömnlös många nätter när du var barn. Säkerligen velat storma ut genom dörren när du har skrikit och gapat. Velat vara ensam när du har klängt på honom eller varit besvärlig. Men gav han upp? Aldrig. Och nu får du lite panik för att han ska sova över. Skärp till dig.
Den enda som ska skärpa till sig här är du. Du blir helt orimligt upprörd och försöker skälla ut en person du inte känner för saker du inte har en aning om!
Ja, jag skriver ju att jag känner mig otacksam, förstår inte vad du är ute efter med att spä på de känslorna. De enda jag behöver prata om här är hur jag ska hantera att situationen är jobbig. Tycker faktiskt det är du som ska skärpa sig, det är riktigt pinsamt hur du beter dig
Alltså jag tycker faktiskt tvärtom, att du har all rätt att säga nej utan dåligt samvete. Är det via jobbet så måste de kunna ordna något, avdragsgillt och allt det där. Du har rätt att bryta dig loss från dina föräldrar och att inte känna som du står i skuld till dem för de gånger du ”skrikit och gapat” som tonåring, som någon skrev. Mina barn har ingen som helst skuld till mig och jag har inte till mina föräldrar. Om min exman skulle be vår dotter att få sova hos henne en gång i veckan så skulle jag tycka det var ett övertramp. Hon har rätt till privatliv utan sina föräldrar. Du också.
Det kan ju i och för sig inte du veta.
Det är skillnad på en förälder som har valt att bli förälder och en förälder som förväntar sig att det vuxna barnet ska ta hand om den.
Fult argument att ”han tog hand om dig som barn”. Snälla! Han är ju för fasen inte hennes val/barn eller ansvar på det sättet!
Sen vet man inte om han gjorde det.. Mkt vanligare att mammorna gjorde det mesta förr. Och fortfarande iofs, även om det blivit bättre.
I all välmening , jag tycker det låter som att du har mer än ”stark integritet”. Någon typ av ångestproblematik? Kanske något du kan ta hjälp med?
Ja det är så tyvärr, lider av mycket ångest och det är nog därför jag har svårt för situationen. Har gått i terapi och fått medicin men det blir inte så mycket bättre
Sök dig vidare
Jag hade fortsatt försöka hitta fungerande terapi, fortsatt tjata! Du behöver ju kunna leva ett liv där du inte begränsar dig kraftigt, och att konsekvent undvika jobbiga situationer hjälper i stunden men kan göra det värre i längden.
Men då kanske du kan se det här som en möjlighet till träning? Att någon av dina närmaste flyttar in till dig bara en dag i veckan, menar jag. Om medicin och terapi inte räcker, kan praktisk träning av det slaget kanske faktiskt vara något som i längden kommer hjälpa dig?
Självklart ska han få sova över, det är din pappa! Du skriver själv att han är snäll och alltid ställer upp för andra speciellt sina barn då får du ställa upp tillbaka. Du har väl en gång levt i hans hem antar jag.
Klart att det kan kännas konstigt i början men det KAN också bli mysigt när ni vant er. Gör en rutin med lyxigare frukost eller sent kvällsfika ihop. Jag hade absolut inte sagt nej. Jag hade nog känt ungefär som du dock, men jisses, dessa människor gav oss liv. Och dom älskar oss gränslöst. Så som vi sen älskar våra egna barn. Allt man vill är att umgås med sin avkomma.
Verkligen inte allt alla vill, inte hela tiden.
Jag hade testat, embraceat att det är skitjobbigt för dig men att du kan utvecklas av det. Om det fortsätter vara jättejobbigt efter fler gånger så går det ju faktiskt att prata om det med din pappa och även ändra sig. Så mitt tips är; se det som en utvecklingsmöjlighet men säg nej om det visar sig bli tvärtom!
Säg nej?
Herregud….
Ja man måste ju få ändra sig och ändra situationen om det inte funkar.
Om du inte klarar av din snälle far en natt, inte ens dag, i veckan då är det dig ”något inte funkar” på.
Ja, personen skriver ju att hon har mycket ångest. Finns det någon anledning till att du vill trycka ner henne ytterligare?
Jag? Jag är inte ts. Men förstår helt hens situation som sagt. Alla är olika, alla tycker inte det vore frid och fröjd med en gäst en gång i veckan hur länge som helst.
Pappa, inte gäst!
Pappa är en gäst… Alla som inte bor med mig är ju gäster när de kommer hit? Har aldrig gäster jag inte känner ?
Ens förälder som alltid ställer upp för en ber om att sova över en natt i veckan och du tycker man kan ”säga nej om det blir för jobbigt”? Det var bland det mest egotrippade jag läst.
Nu stod det inte hur lång period det handlade om.
Skillnad på om det gäller en gång i veckan under 2-3 veckor eller om det är kontinuerligt i flera månader eller 1 år.
Verkar ju vara för en obestämd tid framåt, så länge han har sitt jobb?
SKÄRP DIG
vilket i-landsproblem
I många länder bor man med makens hela släkt
Snälla du släpp in din far❤️❤️❤️
Jag tror att jag har formulerat mig fel, för självklart säger jag inte nej till min pappa. Jag tycker bara att det är jobbigt pga min integritet och ångest, och vet inte hur jag ska hantera situationen
Du har inte formulerat dig fel, det är vissa som läser in saker du inte har skrivit bara för att få skälla i versaler.
Ja, och det låter som en mardröm, glad att vi inte har det så här.
Nej för här i Sverige är vi egoistiska och skiter i våra föräldrar – SOM HAR FÖTT OSS.
Ens svärföräldrar har inte fött en.. Och faktiskt bara mammorna som fött.
Dessutom finns det massa sätt att bry sig om sina föräldrar, man är knappast egoistisk för att man inte vill bo i generationsboenden ?
Ts här
Jag tror att jag har formulerat mig fel, för självklart kommer jag inte säga nej till min pappa när han vill bo hos mig, det finns inte på kartan.
Jag har mest svårt för situationen i sig, då jag som sagt har mycket integritet, och som jag nämnde lite längre upp en hel del ångest. Jag vet inte hur jag ska hantera detta. Det känns otroligt jobbigt att få de klaustrofobiska känslorna som kommer när jag inte kan vara för mig själv i mitt hem
Du måste ju söka hjälp så att du kan hantera dina känslor och kunna börja må bättre.
Jag kan relatera så förstår dig verkligen! Men tror det kan bli en vana du vänjer dig vid och så länge du kan stänga dörren om dig och varva ned på valfritt sätt tror jag det ger bra förutsättningar.
Dessutom åker han tidigt så det lär du knappt märka? Om jag förstod det rätt?
Hej ts, jag förstår hur du menar! Man behöver inte ha ångestproblematik för att tycka att det kan vara svårt att som vuxet barn dela lägenhet med sin förälder, särskilt inte om man inte bor så stort. Jag skulle själv inte jubla över att ha min pappa boende i min lilla tvåa någon natt varje vecka. Men i ditt fall förstår jag att det är extra tufft.
Först: Jag tänker att det kan ju vara så att det går bättre än vad du tror. Nu oroar du dig mycket och tar ut ångesten i förskott men kanske behöver det inte alls bli så jobbigt som du föreställer dig.
Men om det nu ändå skulle bli det, kan du göra något då för att det skulle bli enklare? Kanske gå en promenad för att få lite tid för dig själv under kvällen? Gå och träna en stund? Gå upp tidigare/senare så ni inte krockar vid frukostbordet eller i badrummet på morgnarna? Jag tror också som någon skrev att det handlar mycket om att vänja sig.
Sen undrar jag om du tror att du kan prata med din pappa om hur du känner? Säga att du gärna vill att han bor hos dig och tycker det är trevligt men att du är van vid att vara ensam nu och behöver gå undan/gå ut/inte orkar vara social och prata hela tiden? Om du har problem med ångest och medicinerar, och din pappa känner till det, så vet han förmodligen att visa saker är extra tuffa för dig.
Kanske din pappa har saker han vill eller kan tänka sig göra, gå på bio eller träna eller liknande, så att du får egentid hemma om det här nu handlar om återkommande arbete/övernattningar. Ni kan ju äta middag eller kvällsmat eller dricka en kopp te ihop men sen göra saker på varsitt håll.
Som sagt – det här kanske löser sig mycket enklare än vad du tror. Och skulle det visa sig vara för jobbigt, eller bli långvarigt, så får ni prata om saken och så får din pappa hitta en annan lösning. Lycka till!
Tack för dessa orden, vart precis vad jag behövde ❤️
Blir glad om det kunde vara till någon hjälp! Jag förstår din stresskänsla och hoppas det ska gå bra ❤️ Ta ett steg i taget, säg till dig själv och din pappa att nu provar ni och ser hur det går till att börja med. Skulle varje vecka-upplägget kännas för jobbigt så kanske din pappa skulle vara nöjd med att få övernatta någon gång ibland. Men som sagt: en sak i taget!
Anonym 23:13❤️❤️❤️
Har du funderat på att be om npf-utredning inom vården?
För mig är det inte självklart alltså… Om det var en begränsad tid så visst. Det är ju bara en gång i veckan han behöver gå upp tidigt och han kan ju byta jobb om han inte är nöjd.
Skulle inte palla att ha nån boende hos mig så på obestämd tid förutom en partner.
Jag hade faktiskt sagt ifrån. Min pappa är världens snällaste MEN jag kan vara under samma tak som honom max 3 timmar sen rinner min bägare över. Han smaskar, fiser, nyser rakt ut, biter naglar och lägger på golvet osv . Blir på sjukt dåligt humör och att ha han sovandes skulle ge mig en direktbiljett till psyk.
Känner du att du inte vill ha han där, säg ifrån !!
Mensen försvunnen! ?
Har för ca 5 månader sedan börjat med Qlaira efter 3dje barnet, har alltså haft uppehåll på flera år från alla olika preventivpiller, men nu valt att börja igen! Men till frågan, kan det vara då man äter Qlaira att mensen helt uteblir? ? Vi vill verkligen inte ha ett till barn och nu är mensen 2 veckor sen, ja jag har tagit test som visat negativt.. men har inget minne från tidigare år att mensen uteblir då man är på piller..? Snälla någon som är kunnig och vet att detta kan vara normalt och inte är nåt fel/konstig graviditet som inte syns på stickan/vad som helst annat?!
Du äter alltså p-piller nu? Mensen försvinner alltid när man äter p-piller då p-pillret gör att du inte får ägglossning ? det du får är istället en bortfallsblödning när du gör uppehåll i p-pillrena några dagar per månad. Men ja, en del får ingen bortfallsblödning trots att man gör uppehåll i p-pillrena.
De här pillren ska man inte ha en specifik paus men här är ”sockerpiller” emellan p-pillren! ?
Men puhh om det är så, har redan börjat ta reda på hur och var man kan göra abort och tänkte gå och köpa nya test osv ??♀️??♀️? hatar sådana skrämsel! Och hoppas verkligen det här är då det normala bortfallet och inte nåt annat! ?
Jag tror att det är normalt. Jag har ätit olika p-piller men äter nu Zoely som liknar Qlaira. Har alltid fått bortfallsblödningar när jag haft uppehåll men en dag bara försvann blödningarna. Jag har frågat två olika läkare och de sa att det är normalt.
Jag är dagmamma. Fråga mig vad ni vill!
Vad är din utbildning?
Förskollärare.
Varför väljer du då dagmamma?!? Inget systematiskt kvalitetsarbete, ingen insyn, ingen grupp reflektion, ingen kompetens utbildning osv.
Hon kanske inte gillar allt det där runtomkring
Oj vilket dömande sätt att ställa frågan på ?
Du glömde skriva dag mamma och kvalitets arbete
Vad är det bästa med att vara dagmamma och det sämsta.?
Förstår det är mycket ansvar.
Det bästa är att jag kan ha mina egna barn i verksamheten och kunna erbjuda andra barn en vardag i en mysig och rofylld hemmiljö. Jag har en barngrupp med fem barn och träffar andra dagmammor två dagar i veckan.
Det sämsta är nog att jag ställer väldigt höga krav på mig själv och det gör att jag nästan aldrig känner mig tillräcklig.
Är det inte ganska oetiskt att ha sina egna barn? Speciellt om du har verksamheten i dit eget hem. Skulle aldrig någonsin vilja ha mina egna barn i min avdelning, inte ens förskola. /förskollärare.
Nej det tycker jag verkligen inte. På vilket sätt är det oetiskt menar du?
Skulle det uppstå konflikter mellan dina barn och andra så blir det väl inte så lätt att vara opartisk?
För mig är det inga problem. Men absolut att jag känner annorlunda inför mina egna barn men jag skulle aldrig agera på de känslorna. Jag skulle bara göra mina barn en enorm otjänst om jag skulle särbehandla dem på något sätt. Sen förekommer särbehandling inom förskolan också, utan att ha sina egna barn i gruppen.
Jag tror tyvärr inte att det är ens möjligt att va helt opartisk när det gäller ens egna barn. Det vore snarare märkligt om du hade förmåga att totalt koppla bort dina känslor och gå in helt opartiskt.
Om fokus läggs på situationen så blir det inte konstigt. Du måste ju ändå kunna vara vettig när dina egna barn beter sig illa mot andra barn.
Man kan inte lägga åt sidan hur barn ska bete sig bara för att barnet är ens eget. Precis som att du inte kan bli extra irriterad om ett annat barn beter sig illa mot ditt barn.
Barn behöver hjälp med sin kommunikation mellan varven och det håller inte med emotionellt omogna vuxna som försvarar sina egna barn i vått och torrt.
Låter märkligt att aldrig kunna vara neutral och professionell!
Låter märkligt att lita så blint på att vuxna ska kunna lägga sina känslor åt sidan och va neutrala.
Du bör dock inte vara lika emotionellt avståndstagande med dina barn som med andras barn. Du vet inte hur de kan påverkas på längre sikt om de exempelvis inte känner att de har sin mammas fulla stöd och förtroende i konflikter osv.
Men det är väl samma när ens barn har kompisar över tex, både egna och andras barn förstår ju att man är den enas mamma men man tar ju inte sida i någon konflikt bara för att det är ens egna barn, eller? Känns faktiskt helt främmande att man skulle backa sitt barn alltid. Såg man inte vad som hände kan man inte ta sida, det man vad som hände försöker man lösa konflikten där och då.
Du ska som vuxen aldrig ta något barns sida i konflikten. Säg att ena barnet drar det ena barnet i håret. Du kan inte gå in och lägga 100 % fokus på hårdragningen och sedan trösta barnet som blev draget i håret. Det är att inte förstå att det är ett händelseförlopp som inte startar med hårdragningen. Det är många känslor inblandade.
Minns fortfarande att ett barn på min gamla förskolan kastade sand i mitt ansikte. Det gjorde att vår pedagog blev rasande på det andra barnet. Det som låg till grund för det hela var att hennes vän hade valt att leka med mig lite mer och hon blev ledsen och säkert lite rädd över att förlora sin vän. Jag som liten och okänslig tyckte att hon var jobbig som försökte ta tillbaka sin vän och sa åt henne att hon inte ville leka med henne längre. När vi sedan satt i sandlådan en dag och den andra tjejen var hemma sjuk, då passade den övergivna tjejen på att skicka iväg sand i mitt ansikte.
Är du med på varför det är så viktigt att försöka förstå vad som har hänt och inte enbart det som syns i stunden? Vi hade behövt hjälp då att kunna leka tillsammans eller med själva kommunikationen i stort. Rysligt hur ego man kunde vara som barn innan man hade lärt sig mer att ta in andras känslor. Mitt fokus var min glädje över en ny vän och den andra tjejen var frustrerad över att jag ”tog” hennes vän. Minns också att hon ritade teckningar till tjejen för att vara extra snäll och klappade bredvid sig själv själv vid morgonsamlingen för att visa sin vän att hon kunde sitta bredvid henne. Hon valde att sätta sig bredvid mig och jag räckte ut tungan triumferande. Sedan hände samma mig fast med en annan vän och jag ville inte gå till förskolan och var jätteledsen.
Som sagt ta inte sidor i barns konflikter men hjälp dem med kommunikationen och förklara det känslomässiga som kan uppstå och hur de kan handla bättre. Och sen om och om igen för barn lär sig inte vid första tillfället! Sen blir de bättre och kan mer och mer lösa sina egna konflikter!
Inte jag som skrev frågan men ksn verkligen tänka mig flera scenarion då det kan bli komplicerat utifrån ett etiskt perspektiv. Typ om ens egen unge mobbar ett av de andra barnen till exempel.
Jag skulle aldrig ha mitt barn hos dagmamma men definitivt inte en dagmamma som hade sina egna barn i verksamheten. Känns så sjukt oseriöst.
Varför tycker du att det är oseriöst?
Du verkar inte själv ha reflekterat kring dit egna bemötande i relation till andra barn. Det låter mer som att du vill vara hemma med dina barn och få betalt för det. Lyssnade du noll under 3,5 års utbildning?
Vad grundar du det på? För att jag ställer motfrågor? Jag har inte fått frågan om jag har reflekterat kring mitt bemötande mot andra barn?
”För mig är det inga problem.”
”Nej det tycker jag verkligen inte. På vilket sätt är det oetiskt menar du?”
”…men jag skulle aldrig agera på de känslorna.”
Låter som att du inte ens ser ett liiitet problem med det. Samtidigt som de flesta förskolor inte skulle tillåta egna barn på avdelningen/skolan.
Koppla bort känslorna är nog svårt men jo, de går att styra över och att välja hur man agerar på dem. Sen har jag liksom inga problem med barns känslor eller ”dåliga” beteenden (som alltid grundar sig i något annat) Det är mitt jobb att hjälpa och stötta barnen i konflikter och känslostormar. Det är så otroligt viktigt för mig att vara en god förebild och barnen observerar, tar efter och lär sig av mig hur jag hanterar dessa situationer. Det gör det ganska enkelt (för mig) att inte särbehandla mina egna barn.
Så bara för att det inte är några problem för mig så innebär det att jag inte har reflekterat över det? ? Detta är tyvärr ett stort problem inom förskolan också och det handlar om människorna som jobbar med barnen. Inte om hur barngruppen ser ut.
De som väljer den verksamheten har väl vägt för- och nackdelar och tycker att detta vinner? Någon här ovan skrev om mobbning och har det inte varit ett problem och det är en liten och trevlig grupp, alltså långt från alla barn mobbar ju. Men det finns väl inget onaturligt egentligen i att en annan mamma passar ens barn, antagligen har man gjort liknande i alla tider så känns lite överdrivet att göra det så byråkratiskt men vill man ha det så så finns det ju förskolor så det räcker.
Problemet är väl om du hade jobbat på en förskola hade det diskuterats kring hur lämpligt det är att ha sina egna barn på avdelningen och antagligen funnits någon plan. Men nu gör du lite som du vill och verkar inte ens ha funderat över det. Vilket jag ser som ett stort problem. Undermedvetet behandlar vi folk olika. Barnens förutsättningar i gruppen blir väldigt olika i din grupp. Det finns barn som är ifrån sina föräldrar och hem hela dagarna och det finns barn som är i sina hem med förälder. Du känner även olika för dessa barn. Det blir massvis med faktorer som påverkar ditt bemötande och jag hopps du reflekterar kring det
Vad tjänar du?
36.000 brutto
Hur mycket går till barnen? Låter högt att ha 36k men bara 5 barn. Går majoriteten av barnpengen till din lön?
36.000 i bruttolön som är min lön sedan får jag en kostnadsersättning per barn som går till mat och smärre förbrukningsvaror osv.
Vad är kostnadsersättningen per barn?
72kr per heltidsbarn
Tror du att barnen har det bättre hos dig än på förskola?
100% ja.
Det heter väl dagbarnvårdare nu för tiden?
Ja det gör det men jag tycker att det låter så stelt. Kallar mig hellre för dagmamma
Tror du att det blir en vit jul i hela Sverige?
Nej inte i Stockholm. Men vädret svänger ju hela tiden.
Skostorlek?
Vad är din favoritmat och varför är den sushi?
Igår såg jag på Facebook en som skrev att hon inte gillade sushi – funderade på att ta bort henne som vän.
NÄ? Är det sant?! Finns det människor som vandrar runt på denna jord som inte gillar sushi? Det var det värsta jag hört.
Sushi är så dj-a överskattat. Och äckligt?
Är du samma person som frågade vilka underkläder andra har?
Idag har jag inga alls 🙂
Går du ut med barnen varje dag?
Vad händer när du eller dina barn är sjuka?
Får de andra föräldrarna ingen barnomsorg då?
Nu under vintern är jag ute med barnen två gånger om dagen. När det är -20 som det var häromdagen höll vi oss inne. Från maj-oktober är vi ute en hel dag i veckan. Då lagar vi mat över öppen eld och har vilan i ett stort tält.
Men hallå, vart hittar man dig???
Haha! Vart bor du? Har tyvärr lång kö och fullt just nu ?
Kolla runt lite på förskolor runt dig. Jag jobbar på en förskola som är ute hela dagarna. Barnen är med och lagar lunch över öppen eld 2 dagar i veckan samt ibland även mellis övriga dagar. Det finns många förskolor som är ute mycket.
När jag eller barnen är sjuka placeras mina dagbarn ut hos de andra dagmammorna som jag samarbetar med.
Kul! När jag var barn tidigt 70-tal fanns det många hemmafruar som tog sig an andras barn t.ex två st, förutom sitt
eget barn.Min kompis mamma var dagmamma och hon o de andra dagmammorna satt vid lekplatsen o pratade o stickade o höll ett öga på alla ungarna,och de gjorde utflykter mm.Det var väl ett bra sätt att skaffa sig en extrainkomst,och gav andra mammor chans till arbete utanför hemmet. Trodde knappt det fanns dagmammor idag!
Kul, känns som ett väldigt speciellt jobb! Känns det ensamt att liksom vara den enda vuxna på plats? Tar du emot vem som helst som söker plats eller vill du reglera, ex att barnen ska vara i liknande ålder och ”passa ihop”. Hur många barn har du respektive kan du ha?
Känns som du fick väldigt negativa kommentarer här så vill bara slänga iväg mina tankar. Jag och min bror gick hos dagmamma, har aldrig satt min fot på en förskola, och både vi och våra föräldrar har så fantastiska minnen från det. Minns min dagmamma och tiden där med sån värme och är otroligt tacksam att jag var hos henne istället för en stor förskola.
Ett par har varit tillsammans i 10 år, gör sedan slut där person A blir förälskad i någon annan och inleder en seriös relation som varar i ett halvår, och person B har flertalet kortare sexuella förbindelser men ingen seriös relation. Ett år senare blir de tillsammans igen och gifter sig. Är det rimligt av person B att vara sårad över att person A gick ”all in” med den nya och på ett halvår hann presentera denne för precis allt och alla (kollegor, vänner, familj etc) samt involvera denne i precis allt i livet (husrenovering, inköp av större saker såsom möbler och bil, tagit med denne på begravning av en närstående osv)? Är det rimligt av person B att känna sig ”underlägsen” och jaga upprättelse för allt person A har gjort med sin nya på detta halvåret, då de efter 10 år tillsammans slutade uppvakta varandra på det sättet för länge sen?
Eller är det person B som ”vann” eftersom person A till slut ändå insåg att han saknade person B och älskade denne mer, och därför gjorde slut med den tillfälliga men seriösa relationen?
Är det rimligt att person B känner sig sårad över person As många sexuella förbindelser med andra istället?
Rörigt, men vore väldigt tacksamt för era perspektiv på saken.
Alltså – den andra fick göra vad den ville under singelperioden.
Men JA man kan såklart själv behövs bearbeta sina känslor kring det. Det kan jj kännas superjobbigt.
Sen borde båda aktivt arbeta för att välja varandra. Först då kan det bli bra igen.
Och blunda inte för känslorna man har över det där halvåret utan.. arbeta igenom dem, processa dem, känn dem, släpp ut dem, släpp dem, gå vidare… 🙂
Hur ska person B tänka för att inte känna bitterhet över allt den har missat under året de var isär (t.ex. det oåterkalleliga i att inte ha deltagit på en för person A viktig begravning) men också för att inte känna skam över att person A har presenterat sin nya för alla människor i deras omgivning, så att alla vet att person A varit förälskad i någon annan?
Gå i terapi, om person B nu inte kan bearbeta det själv.
Jag tycker det låter som att person B behöver gå och prata med någon om sina känslor.
Tänker att Öppet spår ibland (pga brutal ärlighet och input från fler) kan ha samma inverkan som terapi. Ge en nya insikter.
Jag tror på att tillåta sig att känna känslor, först då kan vi släppa dem. Så ja, terapi är toppen.
Om man inte kan släppa det kanske det inte är rätt heller.
Detta skulle dom rett ut innan dom gifte sig. Punkt.
Sårad -ja absolut. Sur – nej.
Klart jobbigt att den man älskar haft seriösa känslor för ngn annan kort efter ett uppbrott. Men man får lägga det bakom sig ändå och inte hålla der emot personen.
Tillfälliga förbindelser tycker jag knappt man har rätt att va sårad för i en sån situation.
Det dyker i vardagen upp situationer på veckobasis där person B blir påmind om att person A har haft en annan kärlek. T.ex. hantverkare som träffade den nya, och nu blandar ihop den med person B. Person B påminns också om ”den nyas” tidigare närvaro i person As liv då de gjorde extremt mycket under den korta tid de var ihop, inklusive verkställt sådant som person A + B tidigare planerat att göra tillsammans.
Sånt får man hantera när man valt att gå isär. Låter som att du tror att det ska komma en lösning som säger poff glömt allt och läk slla sår. Det går absolut att komma vidare, men… inte på det sättet. Man får jobba sig igenom det.
Då får man försöka bearbeta det om man nu valt att gå tillbaka, speciellt om dessutom gift sig. Den andra personen har inte gjort något fel.
Jag hade nog varit mer sårad över personen som har flera sexpartners istället för ett längre förhållande under tiden.
Jag hade inte klarat av att gifta om mig om min partner legat med någon alls (oseriösa ligg).
Jag hade kunnat gifta om mig om han träffat en fantastisk kvinna och hoppat in i ett seriöst förhållande med henne.
Skillnaden är att jag vill ha en man som ser på relationer som något seriöst. En fantastisk kvinna förtjänar en seriös relation, hur svartsjuk jag än blir. Sen att han lämnar henne för mig är en egoboost. Han länar en nyförälskelse, där allt är fluffigt och perfekt, för mig. Då är jag hans och han är min. Då kan vi jobba på att hitta tillbaka vår egen passion.
Om han ligger med någon random då tappar jag all respekt för honom.
Detta är min standard. Jag gifter mig inte med män som haft kk, ons eller många korta förhållanden. Han vet om det och valde att lämna mig permanent när han låg med en random kvinna.
Jag hade tänkt tvärtom. Ligga – javisst, hen var singel. Lämna mig för nån annan den var kär i en stund – nej, du kan inte komma tillbaka.
Jag respekterat din åsikt men för mig är kk/ons vidrigt så de män går bort direkt!
Kanske kan jag ser förbi ett ons som skedde för 10 år sedan om mannen i övrigt är fantastisk. Men det är tvivelaktigt…
”Jag respekterar din åsikt men (HÄR KOMMER EN LITEN REDOGÖRELSE FÖR HUR JÄVLA VIDRIG DIN ÅSIKT ÄR)”
?
Ja, kan respekterar att du vill ligga med män med kk men jag skulle inte vara ok med det själv. Ska jag ljuga för att jag tycker annorlunda?
Vidrigt? Oj. Förstår inte riktigt men lycka till.
Hur är det inte vidrigt?
Well, tycker inte sex är vidrigt helt enkelt.
Inte jag heller men att ha många ons är vidrigt.
Nej, du kan tycka att det är vidrigt men det är inte vidrigt. Din subjektiva åsikt är inte fakta.
Precis, det är din åsikt!
Förstår inte varför om sex inte är vidrigt att det skulle bli det för att man inte är tillsammans. Sex är sex liksom.
Oj, svårt att hitta män antar jag? Väldigt få människor har inte haft ons eller kk idag väl?
Jag vet inte hur det ser ut då jag varit gift i många många år, vi var varandras första.
Men jag vet många killar (inte incels och simps) som inte legat runt.
Jag hade kunnat ta en man som haft ons (inte kk!!!) någongång för länge länge sedan och ångrat det. Annars är det bara seriösa relationer som är ok för mig.
I gengäld så får han en kvinna som bara varit med en endaste man. För många är det en man för mycket och för andra är det en dröm.
Annars får jag leta i kyrkor, moskéer och synagogor- där finns min målgrupp.
Ångrat ?
Jasså, så då skulle du byta religion efter man då?
Och tro mig, män där har också knullat runt!
Jag vet, men det finns de som inte har gjort det. Kyrkan kryllar av män.
Fan, folk gör ju knappt i kyrkan längre ? Så det är svårt att tro.
De borde inte gift sig innan de rett ut och kommit över de känslorna. Tycker båda borde bara släppa det (gå till en psykolog om det inte går) om de nu valt att gå vidare med varann. De hade gjort slut liksom, de som händer då har den andra inget med att göra.
Skulle dock inte tagit tillbaka någon som lämnar mig för en annan och sen kommit tillbaka. Svårt att se att det skulle funka/hålla för nån men men.
Jag fattar inte. Man gör slut och är inte ihop under ett år? Då är det väl bådas fulla rätt att göra vad man vill under den tiden? Om sen båda gör ett aktivt val att bli tillsammans igen så är ju det toppen. Varför ska det då spela nån roll vad man gjorde under året man inte var ihop? Har man valt varandra och dessutom så seriöst att man gift sig finns väl ingen anledning att älta gamla ex. Kan inte person B känna sig trygg i relation pga ett ex? Varför välja att gifta sig med A då?
Ska man tappa all sin standard för att man är singel?
Tappa sin standard? Vad menar du ens? Att en person som är singel blir kär i någon är helt normalt. Att två singlar blir attraherade av varandra och har en tillfällig förbindelse, ons, kk eller vad som helst är också helt normalt. Vill du bara dejta oskulder? Som inte haft så dålig standard att de legat med någon eller fått känslor får någon innan dig?
Exakt, bara oskulder eller män i seriösa relationer. Allt annat går bort.
Men jag tror att hon ville ju inte bli lämnad av honom, och sen när han tar tillbaka henne kan det kännas skönt i början. Ja hade alrig kunnat komma över att han hade haft en ”seriös” relation i ett halvår i mellan. Tror det hade skavt sönder vår relation.
Ja fattar dig precis B.
Men ni har ändå 10 år i er, så:
Prova gå i terapi, enskilt och ihop. Ge det 1 år med all kraft. Annars sära på er.
Skönt att höra att det kan. vara rimligt att känna ilska, bitterhet och all annan typ av negativa känslor kring att person A ”lämnat ut” hela sig, hela sitt liv och verkligen släppt in den nya kärleken på ett sätt som saknar motstycke. Visst att det tog slut efter ett halv år, men det känns som att de 10 åren med person A har blivit besudlade när det krävdes så lite för person A för att släppa in någon annan och låta denne ta ”den speciella” platsen (bli medbjuden på begravning av en nära anhörig efter att ha känt någon i 2 månader, kom igen).
Hoppas någon mer här förstår och kan peppa kring känslan av att ha blivit bestulen på allt på något sätt. Skammen person B känner för att möta person As anhöriga och känna förvirringen kring att person A nyss hade en annan.
Du har ju ändå frivilligt valt att gå tillbaka. Förutsättningarna, och bitterheten uppenbarligen, fanns där helt öppet. Det här är inte A:s problem utan ditt och känslorna borde ha bearbetats före ni gifte er igen. A har inte gjort något fel, hen hade en ny relation och ni var inte tillsammans längre. Det finns ingenting att känna skam över och nu är det ju ni som är tillsammans. Jag har också ytterst svårt att tro att någon är förvirrad över er relation, så svårt kan det inte vara för vuxna människor att förstå att ni är olika personer.
Det är ju normalt att släppa in en ny kärlek i hela sitt liv, varför skulle hen inte gjort det? Hen trodde väl att det skulle hålla längre och att det var slut för alltid med B. B har inte blivit ”bestulen” på nåt, hen valde själv att gå tillbaka.
Känslor är ju känslor oavsett hur rimliga de är. Tycker att personerna borde gå i famijeterapi och få hjälp att hantera vad som hänt och hur man ska förhålla sig till det.
Du får ursäkta men jag tror inte detta kommer hålla. Har själv försökt igen efter ett uppehåll, det blir snack om vad som hänt innan vid bråk osv. Nä, släpp detta, du kommer träffa ngn ny i framtiden. Riktigt OT men är det slut mellan Hannah G och Peter? Igen.
Ensamhet i jul.
Jag är 30+ och utan egen familj, känner mig lite ensam kring jul. Firar jul hos mina föräldrar med syskon osv så är egentligen inte ensam, men det känns lite fjuttigt på nåt vis. Alla med egna familjer har en mer ”riktig jul”. Nån som känner igen sig?
Ja fast jag inte har någon att fira med, alls.
Hur känns det för dig?
Jag har alltid varit den där singelpersonen som firar hemma med föräldarna och ärligt talat, varför skulle den julen vara mindre på riktigt än en med en egen familj? Du får väl göra den till din egen då, gör den så mysig som du tror att ”alla andra” har det. Vad stoppar dig?
Är du samma person som frågade vilka underkläder andra har?
Jag tror det är bättre att tänka på för hur mycket andra ger än vad just din familj har budget till. Prata gärna ihop er för en rimlig nivå. Många kalas och presenter blir det…
Sorry hamnade VÄLDIGT fel. Inte riktat till dig!
Fattar inte varför det känns fjuttigt. Tänk om min pappa o mamma levde. Jämför dej aldrig med andra det blir man inte glad av.
Men man får vara ledsen över att man inte har en egen familj, förminska inte andras känslor.
Du förminskar ju den personens känslor nu ?
Nej, det gör jag inte.
Då är du inte ensam i jul. Kom tillbaka när du sitter helt själv i en tom hyresrätt utan vare sig pynt eller julmat.
?
Fast lite pynt och mat går väl att fixa. Sätt inte på dig offerkoftan.
Jag är singel,har inga släktingar och är helt ensam i jul,men eftersom jul inte är min grej (hemska jular som barn har fått mig att avsky julen) så störs jag inte alls av det.Inget julpynt alls hemma,jätteskönt! Köper nåt extra gott att äta (inte julmat) och skämmer bort katten med räkor och kollar nåt på Netflix!
Det låter väldigt normalt när man är 30-nånting att fira med sina föräldrar och syskon. Alla jag känner gör det. Kanske är det annorlunda i småstäder där folk skaffar egna familjer (barn) tidigare.
Är också i din ålder och utan barn, aldrig tänkt tanken på att julen med mina föräldrar, syskon osv skulle vara fjuttig eller inte på riktigt ? Det är ju din familj.
Jag och min man har varit ett par i 18 år och har två barn. Alltid varit ett bra team men på sistone är det som att han ger mig noll uppskattning och bara pikar mig, jag är konstant rädd för att göra fel och vänder ut och in på mig själv. Hur kan jag vända på den här onda spiralen? Tar alla morgnar med barnen, sköter hushållet och har knappt någon ork kvar…
Har du pratat med honom om det? Annars är det en grej, sedan om det inte fortsätter skulle jag föreslå att gå i parterapi. Det är inte meningen att man ska behöva gå på tå.
Sedan om det fortsätter menar jag såklart.
Är nog rädd vad han kommer att säga om jag tar upp det, känns som han ”vinner” alla diskussioner. Förstår att det låter skevt såklart..
Stå på dig! För dig och din självkänsla! Ta ingen skit! Förstår känslan med att han ”vinner” diskussionen, men i detta fall finns det ingen vinnare, utan du har rätt till dina känslor
Men hur ska det då bli någon ändring, om du inte ger det en chans? Isf får du väl göra slut då, för det går inte att ha det som du har det.
Fast det är inte värt att du ska må dåligt. Varför känner du att han vinner alla diskussioner?
Jag har nog väldigt dålig självkänsla och känner jämt att allt är mitt fel i slutändan? Har en mamma som servat alla hela livet och nu har jag nog tyvärr blivit exakt likadan
Varför skulle allt vara ditt fel?
Det är svårt att vara den som bryter ett sånt mönster, men om du inte jobbar aktivt på att ta plats i ert förhållande så kommer du att lära dina barn samma sak som du har lärt dig från din mamma. Vidare lär relationen mellan er bli bättre då du visar att du ska respekteras lika mycket som honom. Fortsätter han däremot med ditt kritiserande är det upp till dig att fundera på om det är värt att stanna.
*sitt kritiserande
Kanske ska du gå i terapi själv först, innan ni går i parterapi? Med tanke på vad du skriver här om att han har en förmåga att prata omkull och få dig att känna att allt alltid är ditt fel, menar jag. Bra för dig om du kan reda ut dina egna känslor med hjälp av en utomstående terapeut först.
Eller bara lämna sån skit.
Det är detta som kallas för medberoende. Jag tycker det är en jättesvår fråga för det är lätt att kritisera sin medberoende mamma nästan lika mycket som pappan som var den elaka, men faktum är att hon möjliggjorde pappans beteende mot sina barn. Men det är desto svårare att kritisera sitt eget medberoende, såklart. Du måste nog titta på ditt beteende med klar blick och helt utan skam och se vad du kan och måste bryta för att inte föra vidare ditt beteende till dina barn (såväl son som dotter). Och på kuppen få ett bättre liv själv. Lycka till.
Varför vill du leva med en man som behandlar dig så? Leva i konstant rädsla? Gå i parterapi,eller lämna honom! Kan vara knepigt göra så m barn inblandade,men tänk på ditt eget mående och hälsa i första hand!
Kan det vara så att han mår psykiskt dåligt? Depression, utbränd, ångest eller liknande. Då går det ofta ut över partnern tyvärr. Förstår att det är jobbigt men du skulle behöva prata med honom och säga att hans beteende går ut över dig och att han måste göra någonting för att förändra det (till exempel gå till vårdcentralen eller i terapi).
Fråga om han träffat någon ny. Det låter så. Inget blir bättre för att du utplånar dig själv. Ställ honom mot väggen.
Fick idag höra att jag är fånig och överdrivet rädd som inte ville ha en hund lös (dvs icke fastspänd i knät på passagerare i framsätet) medan min 1-åring satt i bilen. 20 minuters bilresa på motorväg. Håller ni med?
Det är min man och hans familj som är på mig om det mesta i min uppfostran/föräldraskap/relation till mitt barn. Känner att jag typ börjar bli knäpp och inte längre vet om jag ÄR så hönsig och ”fel” som de antyder.
Det är lag på att hundar ska sitta fast i bilen, precis som vi människor eller förstår jag inte din fråga nu?
Japp, det kan bli dyrt om man blir stoppad.
Ja, precis. Det sa jag också. Men enligt dem ”absolut inte farligt” att ha hunden löst i bilen – även om det finns en lag som säger just att det är det…
Det beror väl på hur rädd man är om hunden tänker jag. Inte alls verkar de vara ?
Fast det är inte bara att hunden dör, utan en lös hund i en krock är ingen lek.
En 25 kg hund i 70 km/h väger vid krock 688kg. Inte så mysigt!
För krockar hunden så dör den troligtvis om den inte är fastspänd. Ryck upp dig, du vet ju att du har rätt. Skit i vad dessa idioter säger.
För krockar man så dör hunden troligtvis
Det gick lite fort där.
Fråga nästa gång varför de sätter på sig bältet, eftersom det tydligen inte är så farligt att sitta obältade.
Jag hade själv aldrig reflekterat över det. Mina föräldrar har hund och jag har aldrig tänkt tanken de gånger vi åker bil med dem, även när mina barn är med. Hunden ligger alltid på golvet vid passagerarsätet. De har haft henne i över 10 år med fasta och invanda rutiner så varför skulle jag komma och härja och begära att de ska ändra på saker som fungerar?
För att det inte fungerar om bilen krockar, naturligtvis.
Ja, jo…frågan handlade inte om huruvida du skulle ”komma och härja” och be dina föräldrar ändra sin rutiner. Det är olagligt att ha hunden lös och i det här fallet ville en person följa med i vår bil och ha en icke fastspänd hund med sig i knät under körning i vinterväglag. Jag tyckte det kändes olustigt eftersom jag är medveten om vad lagen säger och därmed säkerhetsrisken. De allra flesta är aldrig med om en bilkrock – men det är ju en självklarhet att bära säkerhetsbälte ändå liksom…
Vad exakt är du rädd att hunden ska göra? Börja hoppa på ditt barn? Bitas?
Ja det låter väldigt överdrivet och fånigt i mina öron.
Det är ju lag i Sverige på att hundar ska vara fastspända, i bur eller i bakom galler i bagagelucka eftersom de vid en krock utgör en fara för passagerare (och sig själva) om de sitter löst. En 8 kg hund väger vid en krock i 70 km/h 220 kg, som exempel. Då kände jag att med mitt barn i bilen att köra motorväg i vinterväglag och en lös hund inte kändes tryggt.
Vilket är HELT rimligt.
M: I en krock väger en 25 kg hund 688 kg, tycker du fortfarande att det är fånigt att vilja den fastspänd?
Du viktshamear inte min hund en gång till
Hahhahahahahahahahha! <3
Man har ju bilbälte av en anledning ??♀️ är inte det minsta fånigt eller överdrivet. Fyfan vad man skulle ångrat sig om det faktiskt sker en krock ?
Förstår inte vad barnet har med saken att göra men hunden borde sitta fastspända för sin egen säkerhet, oansvarigt av ägaren annars. Men det påverkar ju inte ditt barn.
Det påverkar barnet eftersom en icke fastspänd hund blir en projektil vid en krock.
Beror på var den sitter om det påverkar barnet.
Beror på hur olyckan går till. Varför chansa?
Nej nej, tycker självklart hunden ska va fastspänd eller i hundbur på korrekt sätt! För sin egen skull också. Men om hunden sitter fram och barnet bak så skulle ju inte barnet skadas av hunden vid krock så fattar inte vad han nojar om det för. Men för hundens skull så ja.
Bru dig inte om hubdänskarna, du har all rätt att oroa dig.
Hundar är djur med vassa tänder och en hjärna stor som en ärta. De är inte förutsägbara, speciellt inte i en bullrig bil med gnälliga småbarn.
Räcker med ett gupp och hunden flippar och gör något knäppt.
Hundar är till för jakt, valla får, försvar och skydd. De ska inte sitta i bilen som någon slags farbror, de ska vara fastspända och sitta långt ifrån människor, speciellt barn.
Jag är inte hundmänniska men detta var bland det fånigaste jag läst. Men ganska roande också så tack för skrattet.
Finns inget roligare än arga hundmänniskor.
Jag överdrev såklart men en hund ska sitta fastspänd.
Kan säga liknande om barn ??
Jag gillar den här hunden och är inte rädd för honom eller tror att han skulle skada mitt barn. Handlar om säkerhet i bil – som jag tar på lite extra allvar när mitt barn sitter i bilen.
Nej, det är inte orimligt att vilja att hunden sitter fast. Vid en krock så blir hunden en skittung klump.
Hahahaha skrattade rakt ut ”de ska inte sitta i bilen som någon slags farbror”
Åh herregud vad barnsligt.
I sådana fall är det ju lika löjligt att ha bälte och bilstol till barn osv. Kollisionskraften gör ju att en hund på ca 6 kg får en kollisionskraft på 800 kg vid 90 km/h. Att vi har bälte och speciella barnstolar är ju för att skydda våra barn vid krock, känns ju meningslöst om vi samtidigt har en lös hund som kan åka runt som en projektil i bilen….
Är helt med på nyckelpigans resonemang här. Men OM man ska se något förmildrande i det hela så är väl det att en lös hund i framsätet inte rimligen bör kunna skada någon i baksätet. Fysikens lagar gör att den lösa hunden kommer flyga in i framrutan vid en krock. Däremot, ”elefanter i baksätet” minns jag från körskolan. Aldrig något löst eller något obältat folk i baksätet!
Nej, det beror helt och hållet på hur krocken sker.
Ni som trivs på era jobb, vad jobbar ni med?
Jag behöver inspiration
Brottsutredning
Nä vad häftigt. Det var en av mina drömmar innan. Vad är det för utbildning specifikt du läst för det? ?
Det krävs egentligen ingen specifik utbildning för det, polis eller högskoleutbildning bara (är du polis har du ju hela inne såklart). Dock meriterande om du jobbat med utredning innan på något vis, ser alltid bra ut att ha pluggat kriminologi, osv. Jag är operativ analytiker som jobbar tillsammans med utredare i förundersökningar. Är på Polisen men det finns också sådana tjänster ute på Tullen just nu bl a (smalare brottskategorier där dock).
Mitt drömjobb!!! Hur funkar det om man inte är polis? Får man gå intern utbildning?
Man ska ha en relevant universitetsutbildning och sen får man gå interna utbildningar. Jag har en master i rättsvetenskap, många har läst kriminologi.
Det är ett kul jobb helt klart!
Kanske tråkigt svar men upplever att kulturen och kollegorna gör SÅ mycket för hur jag trivs. Jag jobbar som rekryteringskonsult men sitter till 90% på vårt kontor med mina kollegor (eller hemifrån) och trivs såå bra tack vare kollegorna just. Arbetsuppgifterna och jobbet trivs jag med men samhörigheten gör det lilla extra.
Jobbar inom socialtjänsten som socialsekreterare. Är utvecklande, varierande, givande och stimulerande.
Biomedicinsk analytiker/embryolog. Jag jobbar på fertilitetsklinik och gör bebisar i labb!
❤️❤️
HR-specialist.
Torped.
Forskning
Konsult inom data och ecomm. Driver eget tillsammans med min man.
Flexibelt, varierande, tar ut bra lön. Friheten att kunna bestämma över sin egen tid.
Förskollärare
Jag ska snart opereras, min allra första operation (titthål). Kan ni ge mig lite solskenshistorier? Hur är det att bli sövd? Och tänk om man inte vaknar?! Så himla nervös och rädd ?
Det kommer att gå bra. Du slocknar snabbt och sen vips blir du väckt. ?
Samma upplevelse här. Mådde oförskämt bra efter.
Var inte nervös. Det är inte farligt och det kommer gå bra! Det kommer kännas som att det går snabbt och du kommer vakna och undra om de ens är färdigt ?
Sövningen går snabbt. Du kan få tabletter så du slappnar av innan. Du behöver inte oroa dej.
Jag tyckte också att var läskigt att bli sövd men om man är ung och frisk är det i princip riskfritt att bli sövd i Sverige.
Det är lite läskigt innan men sen sövs man ned på någon sekund och rätt vad det är så vaknar man på uppvaket.
Du kan ju be om lugnande innan operationen så kanske det känns bättre?
Har gjort titthålsoperation i buken för att ta bort cystor utanpå livmodern.De gick genom naveln och ett hål snett nedanför den.Det gick bra,gick snabbt,var sövd,allt fint.Nästa dag hade dock stygnen över naveln gått upp och vaknade med blodigt bandage, med det togs om hand.Har inga ärr eftråt,naveln ser ut som innan.Du har inget att oroa dig för.
Otroligt ovanligt att inte vakna igen av narkosen, du behöver inte vara orolig för det. Att bli sövd är rätt najs, du är groggy när du vaknar men känner dig utvilad, beroende på hur länge du blir sövd. Man drömmer massa härliga drömmar och vips är man vaken och mår toppen av allt smärtstillande haha!
Jaaaaaahaaaa, av och på förhållande senaste året. Han har avslutat alla gånger, kanske 5? Jag är svag som ber om en sista chans fast det inte är jag som ger upp. Helt oförståeligt egentligen. Nu senast hade vi inte kontakt på en månad. Han ringde helt plötsligt och grät och sa att han saknade mig. Jag var först stark sen gav jag med mig. Vi träffades och sågs några gånger, jag släppte på min mur. Senast vi sågs var jag inte på humör (mycket som hänt i livet), han blir då sur och när jag inte vill ligga så blir han iskall och stänger av. Så nu har han ”gjort slut” igen och säger att det är bäst för oss båda. Vilket det förmodligen är. Men varför har jag så svårt att släppa?
För att du inte har sett hans riktiga kärlek. När du ser henne och hur han behandlar henne, då kan du inte annat än släppa honom för gott.
Du vet att han inte äslakr dig, du är bara bekväm och desperat vilket är en dunder kombination för en fysisk och sexuell madrass som mannen kan komma och lämna som han behagar.
Radera honom ur ditt hjärta, hjärna, telefon, fotoalbum och liv.
Bra fråga! Läs det du skrivit igen och igen och igen, låter det som ett normal relation? Är det så du vill ha det? Säg stopp, tack och hej och blockera skiten överallt, var iskall varje gång han hör av sig. Han kommer sluta tillslut och då kommer du vara lycklig att du slapp ett pucko.
Sluta träffa honom. Han strular till din hjärna. Du kommer bara må sämre. Jätteviktigt ha en pålitlig kille. Och blir iskall om du inte vill ligga. Ursäkta men han låter hemsk.
Mmmm sånt där slutar aldrig bra. Han har dig i en liten ask låter det som, plockar fram när han känner för det eller när någon annan nobbar honom. Du trampar på sig själv när du tar tillbaka honom, du trasar sönder din självkänsla. Se honom som giftig och blockera. För din skull, för att det känns jobbigt här och nu, men det kommer att kännas otroligt skönt och härligt om nåt år. Jag garanterar dig faktiskt det.
EXAKT. Hela jag kände mig fel, som att jag inte var värd något alls, just av anledningen att han visste att han kunde göra vad han ville, för jag skulle alltid komma tillbaka till honom. Så när jag kom ur mitt av och på-förhållande, så var känslan att någon hade släppt mig fri. Klumpen i magen försvann sekunden jag bestämde mig för att nu är det bra, att jag hellre är ensam livet ut än att vara med en sådan som honom. Det var det skönaste beslutet jag någonsin tagit och jag minns känslan än idag, även om det är 15 år sedan nu.
Jag har varit i en sån här relation. Han styr allt och gör att du känner dig dålig så fort du inte gör som han vill. Det kommer aldrig någonsin bli bättre. Jag törstade efter hans kärlek för att han lämnat mig totalt uttorkad. Av den anledningen, när han gjort slut och kom tillbaka till mig igen, kände jag mig så älskad, Mwd facit i hand var det enda gången jag kände mig älskad.
Det är inte ditt fel att du inte kunnat bryta hittills, det är en typ av manipulation från hans sida för att kunna äta kakan och ha den kvar. Men tappa inte hoppet på sig själv. När du fått nog och bestämt dig på riktigt. När du ser mannen i det ljus han egentligen står i, då kommer du kunna släppa taget och med glädje se på hur han försöker fånga in dig igen, men du är fri! ?
Hur kan man be om en sista chans, när någon inte vill fortsätta?
Jag jobbar som polis, och jag trivs. Ps sök in på utbildningen, Alla kommer in nuförtiden Ds. Lite ironi….
Vilken yrkesstolthet du verkar ha. Obs, ironi
Angående hon som skrev igår om att hon stör sig på att hennes man inte tjänar mer än han gör. Hur hade responsen blivit om en man skrivit samma inlägg om sin fru och hennes lön? Tycker hela den tråden igår var så märklig. Att som vuxen och förälder känna sig så ängslig att man mår dåligt över en sån sak?? Och jämför sig med hur andra lever? Jag förstår att dem som lever väldigt knapert insedds tider och knappt får det att gå runt känner en stress och oro för sig själv och sin familj. Men hela tråden igår kändes mest som ytligt bortskämt gnäll. Och som sagt, hur hade det mottagits om könen varit omvända?
Hmmm alltså jag är lite i samma sits och jag läste inlägget igår och kunde ändå förstå hennes känsla. Nu delar jag inte hennes ”starka” känsla kring det och detta är inget jag mår dåligt över eller brukar tänka på, men just medan jag läste hennes inlägg tänkte jag nog att jag kunde relatera lite.
Jag tjänar mer än min man och hade redan en hyfsad buffert innan vi träffades. Jag är uppväxt i ett ”rikt” område medan han kommer från ett ”fattigt” (sämsta ordvalet förlåt) och vi bor i ”mitt” område nu. Alla mina vänner jag växt upp med gifte sig med lite äldre män från ”vårt” område som därmed också hade buffert med sig hemifrån, bra jobb och då har de männen också hunnit jobba lite innan relationen så de har byggt upp en ännu större buffert. Min man och jag är exakt lika gamla, han tjänar helt okej men inte så mycket, och hade noll kr ”med sig”.
Så vi kan inte göra lika mycket som mina vänners familjer, vi kan inte följa med på deras resor, vi måste spara för att våra barn ska kunna få samma aktiviteter osv. Vi har det absolut inte dåligt och bor bra och sådär men tanken har väl slagit mig att jag hade haft det mycket lättare ekonomiskt om jag gift mig med en några år äldre man från ”samma klick”, som mina vänner gjorde.
Du har ju uppenbarligen gift dig med just din man av egen fri vilja. Så varför gå runt och tänka hur det hade varit om han varit någon annan? Hur hade det känts för dig om det varit tvärtom?
Och varför väljer ni att bo i ditt fina område då? Köp boende i ett mindre flashigt område så blir det ju pengar över till annat. Allt handlar ju om prioriteringar och val
Men gud läsförståelse,, säger ju att detta inte är nåt ja tänker på men iom det denna TS skrev så ville jag bara liksom säga att jag kunde relatera… är jättenöjd med mitt liv men kan ändå förstå den personens tankegångar liksom.
Klart att man måste kunna få spåna iväg, fantisera om olika gräsmattor, tänka ”tänk om”-tankar etc ibland. Det betyder ju inte att man vill hoppa in i någon annan gräsmatta på riktigt men hjärnan är ju till för att tänka med. Min man tänker säkert också en massa ”tänk om”-scenarion och inte gör det mig nåt.
Men de VILL ju uppenbarligen bo i det fina området? Och det är väl verkligen inte konstigt. Och grejen är väl att man just inte vill ha någon annan, då hade man ju antingen skaffat annan man eller skiljt sig. Men har man själv jobbat hårt för att ha en viss standard och varit motiverad och sen tar det tvärstopp pga partnern, klart att det är tråkigt?
Det hade mottagits dåligt för min del. Skämmigt om en man klagar på sin frus lön..det är omanligt och avtändande.
Kvinnor dejtar uppåt, män dejtat åt Alma håll och kanter.
Det är mannens jobb att skydda och förse sin familj, det är därför de är starkare fysiskt och mentalt. Hur många kvinnor hade orkat arbeta i en kolgruva? Till havs som fiskare? Murare? Sopgubbe? Befälhavare? Lagerarbetare? Bonde?
Män klarar av fysiskt arbete tack vare sin kropp och är därmed den av människans två kön som är bäst lämpad att försörja och skydda familjen.
När en man klagar på sin frus inkomst så har han ingen instinkt att skydda och försörja och det är så extremt oattraktivt och omanligt så jag vet inte vad.
Ni får tro att vi blivit jämställda på 50 år men jag är realistisk.
Jag hade lätt kunnat gå ned i arbetstid om min man drog hem stora pengar. Han jobbar på det och jag längtar!
De flesta som hänger här är ju ett tvärsnitt av den ängsligaste av medelklasser… Är inte ett dugg förvånad ?
Håller med om märklig tråd. Tom världsfrånvänt imo. Önsketänkande om att mannen ska tjäna mer pengar för att DU ska kunna ha mer frihet för dina pengar… Varför då välja äktenskap och barn om man inte är villig att leva mer som ett team
Hänger lite på ekonomiforum och finns en hel del män som lägger upp sin ekonomi så att de får behålla mer av sin höga lön själva.
Men hade min man tyckt att min lön är för låg så hade det varit helt fine med mig. Hade suttit oss ner och räknat på hur mycket som är rimligt att sträva emot och vad vi kan göra tillsammans för att komma dit, om det ens visar sig vara värt det i slutändan. Hade det blivit allt för stora uppoffringar hade han såklart fått välja på skilsmässa eller leva med sämre ekonomi. Men man är ju ett team och så länge båda försöker sitt bästa för att bidra på olika sätt så är det ju helt ok. Ett annat alternativ om man verkligen inte kan få upp lönen men sitter bekvämt är ju annars att den personen tar all admin och jobb hemma medan den andra gör karriär.
Låter mer som att problemet är att ni är kvar i ditt område och med dina vänner? Att det blir en status-fråga? Att ni måste tacka nej till att hänga med på vänners resor och det känns dåligt? Ni kanske vill resa men det låter ändå inte så kul att gå varje dag och hela tiden bli påmind om vad man inte har? Hade ni levt och bott i ett annat sammanhang hade ni inte fått det upptryckt i ansiktet varje dag.
Förstår att man har mer att förlora om man har och haft det gott ställt men vad är viktigast egentligen? Pengar eller kärlek?
Att alla influensers ”ska prova vara megaaktiva på snapchat” nu efter dem hört av Lisa att man tjänar stora pengar på att lägga ut massor där ?
Någon som kan tipsa om något sjukt romantiskt airbnb? Eller någon som sitter på någon mysig stuga och vill hyra ut? Tycker airbnb appen är så otroligt svår, vet inte om det är mig eller den det är fel på.. kom gärna med tips!! Tack! ?
Uppvallens fäbodstuga i Lofsdalen
Ni som samsover, har ni outfittips för att kunna liggamma?
Jag kör en pyjamas där toppen kan knäppas igen. Vet inte om jag överanalyserar om jag tänker att överdelen riskerar att hamna över mitt barn (rätt ny mamma – 4 månader).
Funderar på att köra såna där balettboleroöverdelar med linne,men hittar bara stickade saker. Måste ha bh/linne för att skydda madrassen. Tips någon?
Amningsbh bara eller bh med luftig tröja ovanpå. Jag som alltid med bara bh för ville ha hud mot hud
Ammar inte lägre men så länge jag gjorde det så sov jag med amningslinne och knäppte bara upp spännet och släppte ut bröstet. Några enstaka gånger sov jag i vanligt linne sol jag då bara drog upp.
Jag har bara amnings-bh med inlägg i. Annars hade jag nog haft det jag oftast har dagtid; amningslinne från HM.
Köpte linne från Mimmi Kapells kollektion ”Stay”! ÄLSKAR! Sover i linnet (som bh) och trosor. Bara dra ner, sååå smidigt!! BÄSTA!
Ps. Ammat i snart 11 månader, testade en oversize lös träningsbh innan men linnet är magiskt!
https://mklifestyle.se/sv/products/stay-tank-top-navy
Detta!! Det är ett linne men jag har det som bh ?
Amningslinne eller amningsbh, typ v-ringat, som man bara kan dra åt sidan. Inget knäppe, bara jobbigt och obekvämt tycker jag.
Lös t-shirt jag drog upp bara
Jag hade ämningsbh och sånt amningsnattlinne med lucka från boob, funkade bra, bara att dra ut tutten genom luckan och sen stoppa in den igen.
Tack så mycket alla! Ska investera i fler linnen ❤️ o ska kolla upp amningsnattlinnet
Registrerade mig på lexbase för ville kolla handlingar för bekants bekant. Sökte några andra personer och fick efter en stund felmeddelande att det är misstänkt aktivitet från mitt IP och kontot är blockerat 24 timmar och om inte kan logga in efter det ska man kontakta kundtjänst.
Har någon råkat ut för detta och har det funkat efter blockeringen?
Varför ber du inte bara ut handlingar från tings- hovrätten? Är allmän handling.
Får personen i fråga reda då på att man begärt ut handlingen?
Har velat göra detta av nyfikenhet då jag ser att min ex förekommer men inte vågat om han ser att jag begärt ut domen…
Nej det får personen inte reda på. Du kan dessutom vara helt anonym när du begär ut allmänna handlingar, de får inte fråga vem du är eller vad du ska ha handlingen till.
Tack för svar V och Natta ?
Kan ju gå till tingsrätten och begära det om behöver det annan gång.
Du har gjort för många sökningar på för kort tid.
Tack för svsr, det stämmer nog ?
Var det inte dyrt att göra så många sökningar?
Ni som haft inklämda ulnarisnerver (änkestötsnerven i armbågarna), vad har hjälpt er? Är så trött och less på detta nu
Jag har i 30 års tid trott det heter enkelstöt?! Men nu läser jag här samt googlar och inser att Jag har fel ?
Det trodde jag med!
Bästa håroljan eller andra tips mot frissigt hår?
Philip kingsley Bond builder.
Fructis Banana Hair Food inpackning!!!!!!!!!! Du har inte frissogt har, du har vågigt!!!!!!! Kolla toktok, life changer.
Funkar de andra dofterna från denna serie lika bra? Känns sådär att lukta banan i håret…?
Har provat Papaya och nej tyvärr! Har hört att aloe vera ska vara bra för torrt hår men hatar den lukten.
Det doftar banan men inte överdrivet starkt.
Papaya fungerar mycket bättre än banan i mitt hår, så det är nog högst individuellt. Luktar dessutom hundra gånger bättre!
Mitt hår tappade volym och blev fetare. Jag behöver fukt, du kanske behöver olja?
Vi kan iaf hålla med om att den serien är super! ??
Ser nu att det var macadamia jag provade!
Så Papaya har jag inte provat men nu ska jag prova den 🙂
När jag använt bananserien får jag ALLTID kommentarer om hur gott jag luktar ?
Jag gillar OGX coconut miracle oil!
Vad kan man göra istället för att ta tabletter mot ångest? Vill inte börja med tabletter vill ta mig ur detta på annat vis
Meditation, yoga, bygg upp någon typ av rutin när du får ångest så att du mentalt vet vad du själv behöver. Minska koffein och fokusera på riktig mat. Lär dig att virka, måla eller något som verkligen får dig på andra tankar.
Varför vill du inte äta medicin?
Alla mediciner ger biverkningar. Sen så vet jag många som haft svårt att sluta
Terapi
Beror helt på hur allvarlig din ångestsjukdom är. Om det rör sig om medelsvår nivå eller värre kan det vara rent farligt att inte sambehandla med läkemedel.
Varför?
-ät bättre mat. Mindre snacks
-var ute på en promenad varje dag. Helst i dagsljus
– minska ditt mobilanvändande till max 1h/dag
Nu i början när du får ångest kan du försöka döva den genom att tex ta en promenad, måla, sticka, läsa, etc. Sen är det bra att försöka löra sig finna sig i nuet men det är för svårt när man mår dåligt.
Sluta med en dålig vana eller börja med en ny god vana i taget så du inte gör allt på en gång och ger upp efter en vecka.
Det är ju bra med träning osv men det kan va tungt att börja med direkt.
Fundera även vad som GER energi, tex en tröff med vänner, leka med ett barn, springa, etc. För ibland måste man ladda på energi även om man inte orkar. För det gör att man orkar jobba med deg jobbiga ett tag till.
Hoppas det ordnar upp sog tilllslut. Jag hejar på dig!
Motionera, ät väl & hitta en hobby.
Klyschigt, men motion gör verkligen under för ångest. Rask promenad, en sväng till gymmet eller en liten löprunda hjälper alltid mig. Både i stunden och om jag har rutin på att röra mig ordentligt varje dag gör att det hålls i schack bättre. Har lidit av ångest i typ hela mitt liv och använt mig av både detta och tabletter, inget av dem är bättre eller ”creddigare” på något vis. 🙂 Terapi är också ett superbra verktyg, gå till botten med grundproblemet om det nu inte är GAD du har. 🙂
Om ångest kanske du har en serotoninbrist,och ett tillskott av det kanske skulle vara till stor hjälp.Annars är det väl terapi som kan hjälpa,finnns också onlineterapeuter att tala med.
Jag behöver pepp, kärlek och kloka tankar.
Vill inte leva med min man. Har hus. Tre barn. Har inte råd att bo i huset själv. Vart ska jag ta vägen. Kan inte bara lämna allt. Vill absolut inte lämna barnen.
Prata med honom är omöjligt.
Hur ska jag göra??
Skaffa en lägenhet först?
Stanna?
Beror helt på varför du vill lämna. Misshandel eller bara tråkig vardag. Stor skillnad.
Skaffa en lägenhet. Sen gå till någon och prata. Hoppas allt löser sig.
Börja scanna efter lägenheter/boenden. Han kommer inte göra något så du måste ha chansen.
Gå i parterapi där du meddelar honom ditt beslut?
Är i nästan precis samma situation som dig, fast det är min sambo/barnens pappa som är trött på mig. Han gör inget åt det dock, mer än gnäller om hur dåligt allt är. Jag har ställt mig i bostadskö, mest för att kunna visa att jag minsann gör något och inte bara gnäller ? Hade mest av allt bott själv med barnen såklart, men älskar vårt hus och vårt liv i stort och är beredd på att leva ihop som vänner-ish samt föräldrar till barnen tills ekonomin är bättre/det dykt upp en magisk lösning/vi verkligen inte pallar mer ? Sorry ingen pepp alls, men överlag är det väl ingen som ångrar (iaf efter att det gått ett tag) att man lämnat en pissig realation. Men jag är bekväm och lat och gillar inte förändringar ?
Inte roligt att höra om din situation, men skönt o höra att man inte är själv. Jag vet inte ut eller in.
En kille som försöker ta alla tillfällen han kan till att vara ensam med mig, ser till att han kan sitta bredvid mig, gör saker åt mig som han inte behöver göra eller som jag inte har bett om, han liksom ”gör dem i förbifarten” så att jag sparar in tid och kan få mer tid med honom (T.ex han kan hämta en kaffe åt mig (men bara mig) så att jag ska slippa, så att de andra går och köar vid kaffemaskinen och han passar då på att få ensamtid med mig, haha), försöker få med _mig_ ut på lunch men inte de vi annars brukar luncha med. Gör man ens så utan att ha något intresse för en person?
Egentligen kanske jag fattar själv hur det ligger till, och det är flera andra som har lagt märke till detta och påpekat för mig också. Min magkänsla säger att han nog är intresserad, men jag har å andra sidan haft fel förr. (Sen förstår jag ju också att den enda som verkligen VET är ju han).
Behöver bara få ventilera min skalle då det här cirkulerat ett litet tag och jag vet typ inte ens vad jag hoppas på eller vad eller om jag känner något för honom.?
Jag har gjort så på ett gammalt jobb men lugnade ner mig efter några månader när jag trodde att kolleger kunde missuppfatta det som ragg haha.. För mig berodde det nog mest på att mina närmsta kolleger slutade och jag sökte mig utåt ???
Ja jag förstår! Det makes sense, jag förstår att man söker efter andra när ens närmsta slutar. Var det någon som sa/visade att de trodde du raggade, haha??
Om du kommer fram till att du är intresserad, gör samma tillbaka. Om inte, njut av specialbehandlingen. Mysigt att bli sedd.
Ja det är lite mysigt, det måste jag erkänna även om jag känner mig lite dum som gillar det för han gör som sagt allting på eget initiativ.
Det finns en dragning mellan oss, annat vore lögn. Inga fel på honom egentligen, men det är också något inom mig som säger att OM (lek med tanken) det skulle bli något så ”nöjer” jag mig. Dock kan det nog mycket väl vara så att det är någon slags rädsla jag bär på just för att han är väldigt olik alla andra killar jag träffat.
Va inte med en kille som du redan nu känner att du bara nöjer dig med. Varken sjysst mot honom eller dig.
Nej jag vet. Är bara inte säker på om det är för att jag är ovan, han är som sagt så olik alla andra bara. Han checkar annars av många saker jag önskar hos en kille så det är där jag har något att fundera över vad som är viktigt och inte. Är som sagt van vid annat så det är ju klart att mina invanda mönster (vad jag dras till) drar i mig från ett håll också.
Låter stalky enligt mig. Om du inte visat motsvarande intresse efter 2-3 tillfällen borde han ha slutat.
Ja kanske lite. Men som jag skrev i ett svar ovan så finns det en dragning och har nog alltid gjort när jag tänker efter. Sen har jag aldrig agerat på att dragningen finns men tänker att det kanske är därför han fortfarande gör som han gör för ibland känns det nästan magnetiskt på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare.
???
Är brysselkål okej för kanin att äta?
…….och grönkål?
Grönkål ja, men dom ska inte äta stora mängder kål, dom har känsliga små magar. Dom ska äta 90% hö, lite grönt typ persilja och kvistar att gnaga på, och eventuellt nåt bra foder men de flesta kaniner mår bäst utan pellets och frö-blandningar alls faktiskt.
Tack ?
Slänger väl ur mig en tredje fråga när jag är i farten. Någon som vet om denna är av hyfsad kvalitet?
https://www.vidaxl.se/e/vidaxl-honshus-rod-170x81x110-cm-massiv-furu-grantra/8719883737867.html?gclid=CjwKCAiAvdCrBhBREiwAX6-6Uh7tigo1hlLz24XIolRrUZ8xSqGcvfVtDjJalfNgliqXZQGTZAym3RoCinQQAvD_BwE
Sten- och brunkål går också bra.
Nu är det snart ett halvår sedan jag och min man hade sex. Han har inget intresse, säger han. Jag hade inte insett hur mycket av min självkänsla som satt i att känna mig åtrådd. Men det här är nog mitt liv nu och framöver. Rätt tråkigt.
Du bestämmer ju själv om det ska vara ditt liv eller inte.
Ja. Men jag vill inte bryta isär familjen pga detta. Jag tänker att det är sånt jag får tåla. Men ibland, kanske på en lördagkväll, tänker jag att det hade varit nice med … ja. Att bli sedd och fysiskt uppskattad.
Så du väljer bort din självkänsla istället?
Då har du ju redan gjort ditt val.
Kolla om ni kan öppna upp relation? Så kan du ligga med andra istället. Han vill ju ändå inte så why not? Polygami är underskattat!
Skulle aldrig leva mitt liv med en man som inte är attraherad av mig. Då kan du ju lika gärna bo ihop med din brorsa.
Ok det kanske kommer låta konstigt men jag fattar inte riktigt.. ”influencern” aida som har det där företaget med salvor från Ghana, pratar på något event å där hon säger att det hade varit annorlunda ’om hon vart vit’…… men hon är ju vit? Eller menar hon svensk?
Vet inte vem du pratar om men hon kan väl vara halv? Hur vet du vad hon är liksom. Konstig fråga överhuvudtaget, hur ska vi veta? Fråga henne?
Sanna Brådings filmning från sina barns handbollsuppvärmning och matcher kändes skum. Jag hade blivit så irriterad om hon filmar mig och mina barn. Varför kan hon inte bara vara i nuet och delta som de andra föräldrarna? Skumt att hon istället sprang in i cirkeln, runt cirkeln och stod bakom mål för att filma sina barn göra mål i slowmotion.
Hormonspiral – jag har haft två st i sammanlagts 6-7 år utan uppehåll. Blödningarna har alltid (förutom kanske första månaderna med första spiralen) varit väldigt små, några dagar per månad och det har räckt med trosskydd. Men plötsligt den här veckan hade jag betydligt rikligare blödning i två dagar och behövde binda. Vad kan det bero på? Har det hänt nån av er? Tänkte ringa gyn men nu har det nästan helt slutat blöda så jag har avvaktat.
Har haft horm.spir i 14 år utan några som helst problem, mensen försvann helt.Jag tycker nog du ska kontakta gyn och berätta vad som har hänt och få en förklaring till det.
Hur länge har du haft din nuvarande spiral och vilken är det?
Det är en Mirena som jag haft i 1,5 år.
10 års relation. Den senaste tiden har han varit väldigt avståndstagande. Vi har inget direkt samliv. Han klagar över det, men gör ingenting för att förbättra det själv. Han tycker att jag bara klagar på honom. Det gör jag nog, men det beror på att han inte tar några egna initiativ själv. Plockar inte undan efter sig. Ställer glas mm på bänken och inte in i diskmaskinen när den är tömd. Torkar knappt av bordet när han smulat ner. Jag känner mig som hans mamma. Ja jag klagar, men om han inte gjorde så lite här hemma så skulle jag inte behöva tjata och klaga. Jag undrar om det inte hade varit enklare att bo själv. Jag bryr mig om honom. Jag tror jag älskar honom. Men jag vet inte om jag gillar honom. Vad ska jag göra?
Jag hade sex med en man igår och låt oss säga att han gick på ganska hårt. Idag har jag haft lite brunaktiga flytningar, förmodligen färgade av blod. Kommer det sig månne av nattens aktiviteter (som faktiskt gjorde lite ont)?
Inte omöjligt tänker jag. Livmodertappen har massa kärl som ganska lätt kan spricka. Så om man rätt hårt upprepande gånger kommer åt livmodertappen vid samlag, borde det kunna ge en lätt blödning.
Tack! Det hade förklarat saken 🙂
Vad är grejen att tjejer ska utsätta sej för så våldsamma saker att de får skador av det? Pick me??
Men gud, definitivt inte pick me.
Vad är ens grejen med din kommentar? TS kanske gillar det och kan ju knappast på förhand veta hur det skulle bli dagen efter.
Missade att det stod att det gjorde lite ont.
—
Fattar dock fortfarande inte vitsen med din kommentar.
Vitsen med min kommentar???
Vad är vitsen med att män ska göra illa kvinnor som ska inbilla sej att giLLa dEt?
Det är inte annat än sjukt att kvinnor ska vara hårdhänta med, undergivna, slagna och strypta osv osv, det är ingen jävla kink el kINksHAmiG. Totalt porrskadade åt båda hållen.
Sluta döm folk och låt dem göra vad de vill i sängen.
Samtidigt som jag tycker du går lite väl hårt åt med tanke på att jag inte gett speciellt mycket information om min heta natt kan jag på ett sätt instämma i din kritik. Tycker det är synd att sex för många blir som en form av bestraffning snarare än ett sensuellt samspel. Jag sa faktiskt till sen när det blev för mycket, och han var jätteförstående, men i stundens hetta men det var liiite svårt att drista sig till det, särskilt för mig som ”inte vill vara till besvär” (så urbota dumt!!!). Men ingen större skada skedd, tack och lov – tänker att det är en delproces i att lära känna varandra på alla olika plan, att vi prövar oss fram till vad som är tillfredsställande för oss båda!
Ni provar vad som er tillfredsställande för ER medan DU blöder & upplever smärta både under och efter sexet? Låter jättetrevligt!
Man ska hålla koll på om man blöder efter sex, kan bero på cellförändringar. Vill inte skrämma upp, men har varit med om det själv och fick de borttagna 🙂 Säkert inte fallet för dig, men bara en heads up om det skulle återkomma/bli värre!
Hej allihopa.
Dags för min första kommentar i ”öppet sår” som jag läser det. Varje! Gång! ?
Behöver verkligen råd och gärna stöd. Lång historia men kör kontentan:
Jag och min man (sedan 4 månader) bråkade rejält i torsdags och la oss som ovänner (som vi sagt vi aldrig ska!) Fredag morgon går han hemifrån utan att ord. 2h senare skrev jag och bad om ursäkt (för MiN del i bråket. Tyckte fortfarande han OCKSÅ gjort fel)
12h senare, kl.22 på kvällen hade han fortfarande inte svarat. (Jag planerade be om ursäkt när vi sågs också självklart. Jag ville bara göra det så fort som möjligt vilket blev genom sms) så jag skrev o h frågade om han inte skulle sova hemma. Då fick jag ett snäsigt svar att Jo han sover borta då jag inte ville ha honom i hemmet.
Jag svarade inte. Blev irriterad. Nå väl. På morgonen hade jag inget batteri pga han tagit laddaren så när jag fixat laddare vid lunch så fick jag sms som han skickat kl.04 där han skrev att jag inte var hans flickvän längre utan fru, så han borde sovit hemma och inte låta mig göra det ensam. Samtidigt fick jag sms om att han ringt en stund innan. Jag ringer honom och han bjuder mig hem till sin mamma där han är (varit hela tiden) och sa han ringde bara för att mamman insisterade. Jag tackade nej pga sjukdom och nämnde inte smset alls vilket han kanske trodde jag skulle.
Oavsett. Sen skickade jag sms och frågade om det var okay att hans mamma frågat efter mig redan på fredagen men han valde att bjuda mig (på släktträff typ) 2h innan det började. Hans svar var otrevligt om att han bara ringde för mamman tvingat honom och att han visste att jag inte skulle komma dit för han känner mig bättre än familjen gör. Sista kommentaren kändes så dömmande.
Till saken hör att jag mått väldigt dåligt efter en abort som jag gjorde då min man inte alls stöttade mig och hotade med att lämn mig och barnet..eftersom jag levt med depression i många år så vågade jag inte köra ensam då jag började må sämre och sämre.
Hela dagen gick utan mer kontakt men jag förväntade ju mig 100% att han skulle komma hem och sova, speciellt efter hans sms om att jag nu är hans fru.
Nu är klockan 08.30 och han har varken hört av sig sedan lunchtid igår och heller inte kommit hem. Jag vet att han är hos sin mamma men ändå! Att han inte ens tycker att jag förtjänar att veta detta stör mig enormt. Jag har varit missnöjd med honom sedan aborten då han bara suttit och spelat datorspel sen dess i princip. Sover i annat rum och sexet är sporadiskt som tusan.
När jag löser vad jag skriver får jag klump i magen och undrar vad ni kommer svara. Hoppas ni kan stötta mig lite. Behöver det ❤️
Är väldigt arg och funderat på att packa hans kläder (vi bor i min lgh som jag sett som vår men detta beteende är som det vore ett hotell ju!) men så tänker jag att han vill ju säkert jag ska bli arg så vill inte ge honom det. Vet man inte ska leka lekar men jag är bara rådlös för jag gifte mig för livet, oavsett vad!
Inte känt mig älskad på ett tag. Vad skulle du gjort i denna sits?
Känner mig så ambivalent och känslig.
Tack för din tid och tack Camilla för att jag haft sällskap av bloggen alla timmar då han spelat ?
Ps. Vi är medelålders så känns verkligen som det vore mognare mellan oss. Mitt inre barn vet inte hur hon ska höra. Vi har haft fokus på självförbättring hela förhållandet så detta känns mer som en tydlig avisering från honom. Men vad gör jag nu liksom? Väntar? Sen när han kommer då? Trauma sen barndomen med surande förälder där man skulle be om nåd typ. Så detta är superjobbigt att han ska bete sig så flera dagar efter det aktuella bråket.
Spontant – ni behöver gå och prata med någon tillsammans när ni väljer att fortsätta. Såhär löser man inte bråk!
Och hade jag varit dig, hade jag inte accepterat ett sådant beteende från honom. Det är respektlöst som tusan.
Tack snälla för ditt svar. Känt mig sååå ensam. Ingen att prata med.
Vi började gå och prata med en psykolog innan vi gifte oss. Och läst mycket böcker. Men det har varit en del ord och inte handling.
Nu vet jag ju inte när han behagar komma tillbaka men hur hade du gjort då när han kommer hem? Hur hade du reagerat och vad hade du sagt?
Jag hade bytt lås på dörren och ställt hans saker utanför och blockat honom.
Är ni medelålders?? Herregud, jag hoppades på runt 20 iaf fast det låter som fjortonåringar (han). Skulle faktiskt ge upp det där. Förstår att du ville att det skulle va för livet men man kan göra misstag det är ok. Att han utpressade dig till abort, inte stöttade efter och beter sig så sjukt omoget, oempatiskt och dramaskapande – så långt från ok så det är inte klokt. Hade jag varit hans mamma hade jag sparkat honom i röven ut från mitt hus och sagt åt honom att bete sig som en man.
Är han sådär gammal lär han inte ändra sig och vill man ens va med en sån som sårat och betett sig så illa mot en?? Nej, ha lite självrespekt och gå vidare. Känns inte som han älskar dig på riktigt, då beter man sig inte så, alternativt att det är nåt allvarligt fel på honom.
?
Det låter inte så bra 🙁 Hans beteende känns väldigt elakt och omoget. Är du säker på att du vill vara kvar i relationen? Ta hand om dig ❤️
Jag känner med dig och vill verkligen vara stöttande, men baserat på vad du skriver här, tror inte jag att det här är något ni kommer lösa med hjälp av parterapi. För det verkar som att du dragit en riktig nitlott i val av man. Ledsen att behöva säga det, men det är så det ser ut i det du skrivit. Det är tufft, det är riktigt tufft. Men det kommer inte att bli lättare att skilja sig om 15 år än det är idag. Tvärtom, det blir svårare ju längre tid som går.
Du gifte dig för livet skriver du. Ja, självklart, det gör nog alla som gifter sig (hoppas jag). Men vill du ha det så här för resten av livet?
Behöver tips på bra guldpläterade smycken som inte förstörs direkt. Gärna som man kan duscha med. Älskar edblads smycken men vilka mer har bra smycken som ej förstörs av vatten mm?
Inga guldpläterade smycken är fina särskilt länge. Pläterade betyder att det är ett väldigt tunt lager av guld utanpå en annan metall. Det repas fort och slits bort.
Silver kan du ha på dig alltid, eller riktigt guld så klart.
Gör enkäter till en skoluppgift, skulle vara jättetacksam för svar 🙂
https://www.webbenkater.com/s/b4vfaj4
Ska köpa en present till en snart 11-årig tjej som enligt modern vill ha ”tonårssaker” typ som magkorta tröjor, läppglans, osv men jag känner inte att jag vill köpa sånt till en 11-åring*moralpanik activated*
Vad kan jag köpa istället som ändå inte är för barnsligt?
Ett tunt silverarmband?