Nu tänker jag inte läsa länkarna men självklart går det hitta. Men min uppfattning att det är betydligt vanligare åt andra hållet.

Det beror på hur stressad man är och hur bråttom man har. Och om man har sagt till tidigare att man inte uposkattar sådant. Är det viktiga saker som bilnycklar, kort, pengar och glasögon t.ex. det handlar om, så skulle jag ha skällt ut karln å det grövsta. Ordentligt, stor fight utan någon som helst tvekan. 

Jag är både pojkmamma och flickmamma, har en av varje. De är nu i början av tonåren. Deras morfar dog flera år innan de föddes, deras mormor dog för knappt ett år sen, men de hade bra kontakt. Mormor var dock sjuklig sista åren, så de har umgåtts mer med farmor och farfar, som dessutom bor närmare.Min man har en bra relation till sina föräldrar, han hjälper dem och de har hjälpt oss med barnen. Det har alltid funnits en naturlig kontakt, även med mig, men den hade nog inte varit lika frekvent om min man inte hade brytt sig så mycket, eller lagt ansvaret på mig. Eller om jag hade styrt och ställt och försökt begränsa umgänge och kontakt.Som jag skrev. Söner får steppa upp. Döttrar får släppa fram dem. Tvillingmammavästgöte gör som många föräldrar tyvärr gör, dvs skyller på svärdottern. Och visst, i deras fall kanske det stämmer. Hon kanske är dominant och sonen för vek. Men det är långt ifrån alltid så, och sonen har oavsett ett ansvar. Faktiskt ett ännu större ansvar för SIN sida av släkten.