Jag uppfattar inte alls att folk är obrydda om Grönland. Absolut inte. Jag är rätt säker på att Sverige som helhet står bakom Danmark och Grönland utan tvekan. Det är ju en heeeelt annan situation, så det går inte att jämföra med Palestinafrågan. Det viktigaste är väl att ingenting stoppar DIG från att starta en rörelse, att gå ut på gatorna, att protestera och göra din röst hörd? Man kan inte alltid bara vänta på att någon annan person eller organisation ska göra något. Du har lika stort ansvar som de har. 

det tror jag ej, eller i så fall kanske jag också har det. hela livet påverkas av denna trötthet. men nu har jag iaf köpt hem d-vitamin för att se olmert blir bättring. 

Min första tanke är att alla barn är olika. Vissa VILL träna, VILL tävla. Andra vill inte det. Min snart elvaåring har aldrig velat syssla med aktiviteter där man måste prestera nåt. Han har alltid varit sån. Vi har försökt med olika aktiviteter, men numera vet vi att han helt enkelt inte vill. Han brukar också gruva sig för skolloppet eller annat där man tränar eller tävlar, och jag kan tänka mig att han gråtit ibland (i skolaktiviteter). Men vad ska man göra? Vi har hela hans liv sagt att man måste öva för att bli bra på saker, och vi låter honom bli besviken i andra sammanhang (men ändå trösta om det behövs, nu behövs det mindre).Vi föräldrar har också turats om att gå in i väggen och har haft otroligt tunga år på sistone. Alla föräldrar är ju också olika. Har du en energisk, harmonisk förälder och ett träningsintresserat barn, ja då rullar det ju bara på. Har du en utmattad förälder och ett motsträvigt barn, då blir det en helt annan historia, eller hur?