Tredje raka seger kom igår. 6-1 mot Gefle. Ett Gefle som på två omgångar släppt in bara ett mål. Det imponerar till en viss del måste jag säga. Samtidigt när säsongen började och spelschemat släpptes så tänkte jag att om vi ska klara oss kvar måste vi kunna slå lag som GAIS och Gefle på hemmaplan.

Gårdagens innebar lite mindre jobb för min egen del eftersom det inte var många från Gefle som reste till Kopparvallen. Det gjorde att jag pratade fotboll med ganska många.

När matchen började så var det vi som tog tag i det hela. Prodell gjorde 1-0 och det kändes otroligt skönt och framförallt viktigt. Viktigt med tanke på att Gefle brukar vara svårspelade och efter så pass tidigt ledningsmål tvingades dem framåt i banan.

Nu blev det inte speciellt mycket som Gefle skapade i den första halvleken och det berodde mest på att vårt försvarsspel såg mycket bra ut. I den 25:e minuten slog Mange Eriksson till med ett kanon skott och då kändes det ännu bättre.

Till halvtid gick jag ut med en härlig känsla i kroppen, eftersom strax innan halvleken var slut ökade Prodell på till 3-0. Fyra mål från Prodell på tre matchen imponerar. Jag måste dock säga att jag inte är förvånad. Prodell har öst in mål på träningarna och även på försäsongen. Vi som följer laget på nära håll vet att han hoppade in i en del matcher redan förra året och gjorde mål.

Det blir nog svårt för Oscar Möller att ta tillbaka sin plats i startelvan. Samtidigt så är det bra att Möller inte är i bra form. Alla spelare ska inte ha bra form samtidigt. Serien är lång och Prodell kommer att hamna i en svacka före eller senare och då är det viktigt att Möller prickar formen då.

En annan trevlig överraskning igår var danske backen Olsen, som spelade bra under hela matchen.

Som sagt i halvtid ledde vi med 3-0 och jag brukar inte ta ut seger i förskott, men måste erkänna att jag gjorde det igår.

Därför blev jag liksom hela laget lite orolig när Gefle reducerade i början av den andra halvleken. Sedan hade Gefle bud på ytligare ett mål, men när Alberis da Silva nickade in fyran var saken klar. Sedan kom 5-1 genom Bergström och 6-1 genom Mange Eriksson.

Skönt att Magnus fick göra två mål. Han jobbar och sliter i varje match och får han igång målskyttet nu på allvar så blir det här bra.

Efter matchen möttes jag av kommentarer om Champions L och annat trams, men jag säger så här. Det brukar krävas ungefär 35-poäng för att hålla sig kvar i Allsvenskan. Vi har nio nu och det behövs 26-poäng till. Målet är att klara oss kvar och allt annat är bonus.

Jag måste även säga att inför den här säsongen sa jag till min dotter, att vi kan ha nio poäng efter tre omgångar. Jag trodde att jag drömde när vi tog Örebro. Samma sak när vi vann över GAIS. Igår tog vi Gefle och jag var tvungen att nypa mig flera gånger för att se om jag drömde. Det gjorde jag inte. Vi har nio poäng och är målgladaste laget i Allsvenskan så långt. Det gäller dock att vara ödmjuk även när det går bra.

Alla vi vet att vi kommer att få svackor, men då får man hoppas att svackorna inte blir långa.

Nu till det tråkiga. Drygt 2800 personer kom till matchen igår. Det är på tok för dåligt. Visst kan vädret spelat in, men vad fan lite regn och kyla har ingen dött utav. Nu på söndag reser vi till Mjällby och en arena som vi brukar ha svårt på. Sedan väntar Helsingborg och då hoppas jag på minst 6000 på Kopparvallen.

Det var allt jag hade för den här gången. Ha det så bra till vi hörs igen.

Två raka segrar. Det smakar underbart får jag säga. Dagens match mot GAIS bjöd inte på samma fina spel som mot Örebro borta, men det är mindre viktigt då vi vann.

Dagen inleddes med kaffe som vanligt. Jag var på plats på Kopparvallen strax innan 13-tiden. Min nya uppgift som SLO skulle sättas på prov. Som SLO för er som inte vet, ska man hålla i en del trådar på matchdagen. Man ska se till att alla sköter sig. Vakter, Polis, fansen och så vidare.

Först gick jag runt hela arenan och pratade med dem flesta. Det hela verkade vara under kontroll. GAIS fansen anlände till Kopparvallen och det rådde bra stämning, fram tills Polisen grep en kille. GAIS fansen blev upprörda, men det hela lugnade ner sig.

Jag brukar vara nervös som fan inför varje match, men idag var jag inte det. Det kan bero på att jag inte hinner bli det heller.

Innan match start så var jag inne på plan och överlämnade ett pris till Magnus Eriksson. Han valdes till årets spelare av oss supportar.

Missade dock första fem minuter av matchen då jag var inne och hämtade video utrustning.

Den första halvleken bjöd inte på någon vidare spel. Det var slarvigt och ingeting värmde i det kalla och snöiga vädret som drog över Åtvidaberg.

Under den första halvleken hade vi inte ett enda avslut på mål. Uselt med andra ord. I början av den andra halvleken ställde jag mig i klacken. Jag saknar den delen otroligt mycket, men det är som det är, när man har 100 andra saker att ta hand om.

Det blev bättre fart på vårt spel i början av den andra akten. Försvarsspelet såg bra ut under hela matchen. Just den biten var jag orolig över, efter tre insläppta mål mot Örebro i premiären.

I den 60:e minuten fixade Magnus Eriksson en frispark. Tobbe Nilssoon slog den och hittade fram till Daniel Hallingström som nickade in ledningsmålet. Stort jubel bröt ut på Kopparvallen. Över 4000 personer kom till matchen idag och jag måste säga det var mer än vad jag trodde.

Vår ledning höll dock bara i nio minuter. GAIS kvitterade efter ett vackert mål av Jakob Olsson. Tungt att släppa in målet, när det kändes som vi hade bra kontroll på matchen. Jag måste även säga att Olsson gjorde det mycket bra och det var inte mycket vårt försvar kunde göra.

Efter det var GAIS något bättre. GAIS hade mycket mer boll, men skapade inte speciellt mycket framåt. Det hela avgjordes i den 88:e minuten. Vi fick en frispark strax utanför GAIS straffområdet. Jesper Arvidsson skruvade bollen över muren och in i mål. Underbart! Sista minuterna blev dock nervösa. Anton Tinnerholm fick rött kort, men vi kunde trots 10 man hålla undan till tre nya poäng.

Det är dags för en ny match imorgon. Då vi tar emot GAIS på hemmaplan. Jag måste säga att jag inte är det minsta nervös. Det beror givetvis inte på att jag är säker på seger, utan att jag inte hunnit bli nervös eller hunnit tänka på matchen. Under den här veckan har det varit jäkligt mycket jobb. Allt från WebbTV till olika möte.

Stolarna till den nya sittplats läktaren skulle ha kommit i tisdags, men istället blev det föreningar. Istället kom dessa på onsdag kväll. Det är helt underbart och helt otroligt att se hur många människor som ställde upp för att få Kopparvallen klar.

Senast blev det som bekant seger mot Örebro på bortaplan. Oroväckande från den matchen är helt klart försvarsspelet. Jag hoppas att det fungerar bättre mot GAIS. På försäsongen vann vi med 4-3, men jag tror inte vi kommer att få samma siffror imorgon. Jag pratade under veckan med tränaren Thomsson och fick då veta att man har lagt ganska mycket fokus på hur vi släpper in mål.

—

Det väntas mellan 300-500 GAIS supportar imorgon. Kul tycker jag att det blir livat på Kopparvallen. Hoppas på att det blir lika lugnt som förra gången vi möttes i Allsvenskan.

—

Det blev precis så som jag drömde. Eller inte riktigt. Jag drömde om tre poäng och vi fick tre poäng, men att vi skulle vinna med 4-3 mot Örebro borta, det kunde jag inte ens drömt om.

Fyra gjorda mål på bortaplan är riktigt bra får man säga. Mindre bra om jag ska börja med det, var att vi släppte in tre mål. Det är något som vi måste få ordning på inför kommande matcherna.

När jag kom till Kopparvallen möttes jag av en hel del folk och då var det 45-minuter kvar till avresan. Två bussar var klara att åka mot Örebro. Det hela gick smidigt till. På väg mot Örebro blev jag uppringd av Sveriges Radio som sände direkt från bussen. Riktigt kul att få vara med där också.

Med halvtimme kvar till match var vi på plats. Medan mina polare tog plats för visitering var jag själv på väg mot media ingången. Nackdelen med mitt jobb är att jag sällan får vara med i klacken och dela den glädjen och sorg som finns. Istället får man hålla igen känslorna när man står som media på bortaplan. Det är lättare på hemmaplan.

Vi började matchen riktigt bra. Förra gången 2010 var det ett lag som uppträdde med rädslan mot just Örebro. Igår var det något helt annat. Vi spelade riktigt bra under första kvarten och i den 10:e minuten nickade Viktor Prodell in 1-0. Runt 200-300 ÅFF-fans fanns på plats och glädje var enorm. Vilken start. Förra gången vi spelade i Allsvenskan, tog det sju omgångar innan vi gjorde mål.

Jag gnällde i början på vårt försvar, men Örebros försvar var ännu sämre i den här matchen. Jag hade förväntat mig stabilare ÖSK, men istället fick jag se ett slarvigt Örebro och tränaren Sixten Boström kan inte varit nöjd. I den 19:e minuten kom 2-0.

Det kändes riktigt bra, men samtidigt var jag tvungen att nypa mig i armen för att se om jag inte drömde. Drömde gjorde jag inte. Det stod 0-2 på resultattavlan.

Sen var det dags! Efter slarv på egen plan halva och en dålig undan resning rann ÖSKs Atashkadeh och reducerade. Negativa tankar kom direkt hos mig. Frågorna började snurra i skallen.

Har ÖSK tagit lätt på uppgiften? Kommer dem att köra över oss nu? Kommer vi att rasa ihop? Som sagt frågorna var många. Ganska snart infann sig lite lugn i kroppen. Örebros försvar var fortsatt rent uselt. Vi hittade ytor och jag började känna att vi ska nog kunna göra något mål till. I den 33:e minuten sköt/slog Bruno Marinho bollen, som Prodell skarvade in och det var 3-1 till oss. Nu började jag tänka igen. Jag tänkte det ska väl mycket till om vi släpper in tre mål till.

Med tre minuter kvar av första akten reducerade ÖSK på nytt. Återigen slarv i försvaret bäddade för Atashkadeh. Hans första skott räddade Henrik Gustavsson, men returen slog Atashkadeh in i mål. Återigen tankarna kom upp. Det kändes inte alls bra att ÖSK fick ett mål i slutet av halvleken. Sånt brukar betyda en hel del, rent psykologiskt. Det är dock ett helt annat ÅFF i år som vi kommer att få se. Vi kommer att få se ett lag som inte ber om ursäkt för någonting. På stopptid gjorde vi 4-2 genom Jesper Arvidsson och snacka om det var ett psykologiskt viktigt mål.

I den andra akten blev vårt försvar bättre. Hemmalaget började jaga en reducering och skapade en del framåt, men Henrik Gustavsson var stabil i målet. Jag sa i halvtid om vi håller tätt första kvarten in i andra halvleken kommer vi att vinna.

Klockan gick mot 75-minuter och hemmalaget skapade tryck. Nervös som jag var, vandrade jag längst långsidan. Jag var nästa inne på lagets avbytarbänk. Tränaren Thomsson satt inte heller stilla, utan var aktiv och styrde och ställde vid sidan om. I den 77:e minuten reducerade Daniel Bamberg för hemmalaget och det kändes åter ingen vidare. Det var för långt tid kvar av matchen. ÖSK fick extra energi av målet och började pressa på för en kvitteringen. Sista tio minuter var hur nervösa som helst. ÖSK skapade tre-fyra riktigt heta chanser, men vi lyckades hålla undan.

Jag sprang tillbaka till min kamera och började förbereda mig för att göra intervjuer med spelarna. Det hela blev lite smått kaotiskt. Mycket media var på plats och för lite utrymme. Till slut fick jag med mig intervju med Prodell och Thomsson.

Snabbt packade jag ihop mina saker och gav mig iväg mot bussen. Väl framme möttes jag av glädje och värme. Nu kunde jag skrika ut mitt glädje. Seger i premiären och tre poäng.

Det kunde knappast varit bättre och det viktigaste av allt. Jag drömde inte!

Det var allt från mig för den här gången. Vi hörs igen!

Det är bara dagar kvar till den Allsvenska premiären och där med dags att sparka igång även bloggen på allvar. Det börjar kännas att det närmar sig. Jag känner en viss oro i magen kring det hela och att premiären närmar sig märker man även på lagets träningar. Spelarna är mer fokuserade på vad dem gör och intensiteten på träningarna har ökat det senaste veckan.

I övrig så snackas det mycket vilka lag som åker ut. Vi stor inte så bra till i experternas ögon, men det brukar inte heller nykomlingar göra. Vad talar för oss är att vi lärde oss en hel del förra gången vi var uppe. Vi vet att vi inte har råd att spela mindre bra under vissa perioder i matcherna. Då blir man hårt straffad. De är också något som laget jobbat med under försäsongen. Tränaren Andreas Thomsson har under försäsongen påpekat flera gånger hur pass viktigt det är att vara jämna under 90-minuter.

Det som talar för oss att vi kommer att hålla oss kvar är bland annat, att vi har bra mix i laget. Vi har spelare som varit med länge på elitnivå, plus att vi har en del unga hungriga spelare.

Som jag ser det så är vår trupp tillräckligt bra för att klara av den här uppgiften. Magnus Eriksson och Oscar Möller kommer tror jag att ställa till det för många försvarare. Lägg där till att vi har Viktor Prodell som har sett mycket bra ut på försäsongen.

Nu ska jag inte sitta och måla upp en allt för positiv bild av mitt lag. Det är klart att det finns en del frågetäcken. På försäsongen har vi sett en del problem i försvaret och det gäller att få ordning på det hela direkt från början. En annan sak är det mentala delen. Kommer våra spelare att kunna klara av pressen.

Trots allt så tror jag att vi kommer att ha minst tre lag bakom oss.

Har under den senaste veckan svarat på en del frågor om Allsvenskan. Många frågor handlar om vilka som kommer att vinna Allsvenskan. Det är nästa omöjligt att säga. Vi som följer Allsvenskan och har gjort det under många år vet att det är små marginaler som avgör Europas kanske mest ovissa liga.

Allsvenskan som produkt står inte speciellt högt upp, men det är inte det som räknas. Oavsett hur dåligt eller bra våra lag spelar så kommer vi att gå dit och se det hala ändå.

IFK Göteborg har gjort en hel del värvningar och verkligen storsatsat. Därför tycker jag att det är konstig att tränaren Mikael Stahre inte trodde på guld vid upptaktsträffen. Jag tror att guldet kommer att stå mellan fem lag. MFF, Helsingborg, Göteborg, Elfsborg och så brukar det alltid dyka upp ett lag som man inte talat om inför säsongen. Många tror på att det kommer att bli AIK, men jag är inte så övertygad. Visst har AIK bra försvar och mittfält, men frågan är vem som ska göra mål framåt.

Jag tror att den femte laget kan bli Kalmar. Jag vet inte varför jag tror det, men det känns som att Kalmar har ett bra och jämt lag.

Bottenstriden tror jag kommer att avgöras mellan följande lag. Syrianska, Sundsvall, Mjällby, Gefle, Norrköping och Åtvidaberg. Jag tror att Syrianska kommer att få det riktigt svårt och sedan kommer det att vara jämt mellan dem andra lagen.

Återstår att se om jag får rätt.

Det blev en tung eftermiddag igår i Norrköping. Hemmalaget var klart bättre och vann med klara 3-1. Den första halvleken var inte bra från vår sida. Vi tillät Norrköping styra spelet lite hur dem ville. Vårt mittfältsspel och vår försvarsspel var inte bra i den första halvleken.

Norrköping skapade det mesta och det bästa under första akten. I den 32:a minuten dundrade Astit Ajdarevic in 1-0 från 20-25 meter. Vi hade en del del chanser trots att vårt spel inte stämde. Bästa möjligheterna skapades av Magnus Eriksson som hade ett bra avslut, men målvakten räddade. Även Amir Suljic och Peterit Zhibi fick bra möjligheter, men ingen av dessa lyckades få bollen i mål.

Trots det så kunde vi vara glada att vi låg under med bara 1-0 i halvtid.

I den andra halvleken blev vårt spel ännu sämre än i den första halvleken och då var spelet i den första akten minst sagt dåligt. Norrköping skapade chans på chans och när Gunnar Thordvalsson tryckte in 2-0, kunde man bara som ÅFF-are konstatera att det var hur rättvist som helst.

Litet hopp tändes när inhopparen Viktor Prodell reducerade bara två minuter senare. Någon tryck eller jakt på 2-2 blev det inte från vår sida. Istället kunde Isac Thelin sätta spiken i kistan med två minuter kvar.

Tidigare idag tog ett reservbetonad Åtvidaberg emot Motala på hemmaplan. Det blev en seger med 2-0 i en match som inte bjöd på någon vidare bra spel. Vi var det bättre laget och spelade mycket bra defensivt, vilket gjorde att Motala inte skapade något framåt.

Oscar Möller fick matchens första chans i den 7:e minuten, när han fick en fin boll från Magnus Eriksson. Möller fick dock ingen vidare träff och bortamålvakten kunde enkelt rädda.

Första målet kom i den 25:e minuten. Andreas Johansson hittade fram till Christoffer Karlsson, som i sin tur hittade Möller som nickade in ettan. Vi skapade sedan få klara målchanser under resterande delen av matchen. Våra anfall tog ofta slut vid Motalas straffområdet.

I den andra halvleken var det offensiva spelet något bättre från vårt sida, men långt ifrån bra. Oscar Möller och Magnus Eriksson hade svårt att skapa några heta chanser.

2–0 föll i den 56:e minuten då Magnus Eriksson spelade fram till Oscar Möller, som såg ut att missa öppet mål, men provspelaren från Ghana Emmanuel Dogbe, dök upp vid bortre stolpen och tryckte in bollen.

I den 80:e minuten tog Ásgeir Ásgeirsson sats in i motståndarnas straffområde och gick i kull i närkamp med en motståndare. Straffen såg ut att vara nära till hands från domaren Patric Nyrenvall men istället fick vår isländska provspelare en varning för filmning och därmed rött kort eftersom han hade en varning sedan tidigare.

Vi fick dock plocka in en spelare extra (Gustav Tinnerholm) och avslutade därmed matchen med full besättning.

Det blev ingen tredje raka seger för Åtvidaberg. Laget förlorade dagens match mot Kalmar på hemmaplan. Som väntat blev det en hel del ändringar i startelvan, jämfört med senaste matchen mot Mjällby. Erik Moberg var tillbaka i startelvan och tog plats som högerback. Mittlåset bildades av Daniel Hallingström och Alberis da Silva. Petrit Zhubi som varit bra mot Värnamo och Mjällby vilade i den här matchen. Anton Tinnerholm fick där med förtroende på mittfältet. På innermittfältet spelade Christoffer Karlsson från start istället för Amir Suljic. Längst fram startade Magnus Eriksson och Mattias Mete istället för Viktor Prodell och Oscar Möller.

Vi började matchen bra och första chansen skapades av Mattias Mete som i den 10:e minuten sköt utanför. Efter drygt tio minuter började Kalmar ta sig in i matchen och Jonathan McDonalds skapade en hel del oreda i vårt försvar. I den 17:e minuten fick Kalmar straff. En boll studsade upp på Alberis da Silvas arm. Den assisterande domaren vinkade för straff. Den efterföljande straffen satte Markus Thorbjörnsson bakom Gustav Jansson.

Dagens domare hamnade i fokus under den första halvleken. Framförallt var det en av assisterande domarna som inte hade något vidare bra dag på jobbet. Han missade flera offside lägen på Kalmar-spelarna och när vår tränare Andreas Thomsson ifrågasatte det hela, bad domaren honom att hålla käften och sa att han skulle passa sig.

För mig är det helt ofattbart att en UEFA-domare får bete sig på det sättet. I den 33:e minuten missade assisterande domare offside på McDonald som fick friläge, men knuffades lätt omkull av Da Silva. Domaren blåste för straff och visade ut Da Silva. McDonald tog hand om straffen själv, men den här gången räddade Gustav Jansson med hjälp av stolpen.

Vi gjorde som sagt svag insats och framförallt la våra spelare allt för mycket kraft för att gnälla på domarna.

I den andra halvleken skapades vi ett par bra lägen, men det var alldeles för tamt framåt. Istället kunde Kalmar i mitten på den andra halvleken stänga matchen. I den 63:e minuten tappade vi markeringen på McDonald som satte dit 2-0 och kort därefter fastställde Daniel Mendes slutresultatet.

Ett sammandrag från den här matchen kommer under morgondagen.

Det blev andra raka seger för Åtvidaberg, när laget tidigare idag besegrade Mjällby på hemmaplan. Vi började matchen bra och redan i den 4:e minuten var det nära ett ledningsmål. Viktor Prodell som började matchen från start spelade fram Petrit Zhubi som sköt i insidan av stolpen. Den första halvleken bjöd på en hel del hårda närkamper, där båda lagen gav och tog.
Vi var det laget som skapade det mesta och det bästa i den första halvleken. I den 17:e minuten spelade Zhubi fram Anton Tinnerhom som sköt strax utanför.
I den 31:a minuten kom matchen enda mål. Ett snabbt anfall från vårt sida, där Oscar Möller skarvade bollen till Prodell. Prodell såg ut att tappa bollen, men kämpade till sig den igen och spelade fram Zhubi, som i sin tur vackert placerade in 1-0.

Mjällby var riktigt bleka i den första halvleken och laget skapade ingeting framåt. Något som klart irriterade Peter Swärdh.

I den andra halvleken var det helt annat Mjällby som vi fick se på Kopparvallen. Laget spelade mer aggressivt på mitten och i inledningen av den andra halvleken var vi stundtals riktigt illa ute. Gustav Jansson i målet gjorde ett par svettiga räddningar och när han kom fel ute så nickade Andreas Blomqvist i ribban. I mitten på den andra halvleken lyckades vi jämna ut spelet, men skapade få klara målchanser framåt.

Med sex minuter kvar gjorde Jansson ännu en svettig räddning och såg till att 1-0 stod sig matchen ut.

Då är första träningsmatchen avklarad. Det blev som bekant seger med klara 4-1 över Värnamo. Vi inledde matchen som jag trodde. Högtpress och bra passningsspel bjöds vi på igår på Kopparvallen. Jag var mest nyfiken att se hur våra nyförvärv skulle klara sig. Jag har sett alla en del på träning, men som alla vet det är en sak att lira på träning och en annan att lira match.

Jag måste säga att alla skötte sig riktigt bra. Petrit Zhubi visade en del tekniska saker, när han ett par gånger lurade sina försvarare. Tobias Nilsson spelade mycket bra matchen igenom och det känns som att killen varit med i ÅFF i 100 år. Jag förstår varför han värvades. Innan han kom till oss så visste jag egentligen inte speciellt mycket om killen. Han uppträde med pondus och bjöd oss på en del fina passningar. Det var just Nilsson som öppnade målskyttet. Han slog en frispark där Värnamos målvakt inte var med på noterna.

Värnamo skapade inte mycket framåt under den första halvleken. Intressant var det också att se att Tom Pettersson klarade sig riktigt bra. Hela försvarslinje såg i övrig stabilt ut.

En kvart in i den andra halvleken kom kvitteringen på straff, men bara minuten senare återtog vi ledningen. Anton Tinnerholm och Christoffer Karlsson sågade sig igenom på mitten och det hela ledde till en frispark. Frispark slogs av Kristian Bergström och på bortre stolpen dök Andreas Johansson upp och nickade in 2-1. Efter det så kontrollerade vi matchen tycker jag.

Trots en del byten i den andra halvleken lyckades vi behålla spelet och det tyder på att det finns ett bredd i truppen. I den 66:e minuten hittade Karlsson fram till inhopparen Viktor Prodell som lobbade in 3-1. Med sju minuter kvar spelade Mattias Mete fram till Tinnerholm som satte dit slutresultatet.

Skönt att det hela dragit igång. Riktigt kul att över 500-personer kom till matchen. Det måste vara nån slags rekord för Januari månad. Jag får kolla upp det med Tobbe Nilsson som kan allt sånt.

Här nedan kan ni se höjdpunkter från matchen.