"Ett nej är ett nej, men ändå sker det hundra våldtäkter om dagen"

DEBATT. Nya siffror sätter ljuset på det vi brukar kalla mörkertalet när det kommer till våldtäkter. Varje dag, året runt, sker 100 våldtäkter enligt undersökningen NTU, som genomförts av Brottsförebyggande rådet (Brå) och bygger på telefonintervjuer med 13 000 personer. Att prata om sexuellt våld är för de flesta svårt, särskilt om det skett inom en nära relation, och därför är siffrorna sannolikt i underkant. 

Unga kvinnor mellan 16 och 24 år är överrepresenterade bland de som uppger att de utsatts för sexualbrott det senaste året. Sexualbrott är också den brottstyp som polisanmäls i lägst utsträckning av alla brott som ingår i undersökningen, från misshandel och personrån till bedrägeri och cykelstölder. Endast var tionde fall av alla sorters sexualbrott och omkring var sjätte fall av våldtäkt polisanmäls.

Den som har varit utsatt för ett sexuellt övergrepp har aldrig ett ansvar att berätta eller anmäla. Samhället däremot har ett ansvar för att brottsoffer ska vilja polisanmäla. Det åstadkoms bäst genom att se till att hela rättskedjan fungerar och att det finns möjlighet att få upprättelse. Av de över 36 000 våldtäkter som sker varje år anmäls endast 6 000. Inte ens 200 av dessa anmälningar leder till en fällande dom.

Våra 115 medlemsjourer möter varje år tusentals personer som utsatts för våldtäkt och andra sexuella övergrepp. Många som valt att polisanmäla kallar tiden efteråt för ”den andra våldtäkten”. Om anmälan mot förmodan leder till åtal och det blir rättegång är risken stor att förövaren frias. Ett av tre åtal i våldtäktsmål leder till friande dom jämfört med omkring ett av 20 åtal i andra brottmål. Att så få döms har delvis att göra med bristfälliga utredningar. Ytterst är det en ledningsfråga att sexualbrott ska prioriteras högre inom rättsväsendet och att utredningarna ska ges tillräckliga resurser och kompetens.

För att rätten ska kunna göra en objektiv och rättsäker bedömning, samt bemöta brottsoffret på ett respektfullt sätt, krävs kunskap kring våldtäkt och sexuella övergrepp. Under hösten har fler och fler fått upp ögonen för hur domarnas tillämpning av sexualbrottslagstiftning inte alltid överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet.

Det krävs insikt i hur offer respektive förövare agerar och reagerar, samt hur våra föreställningar om ”kvinnlig” och ”manlig” sexualitet spelar in både i övergreppen och i vår syn på dem. Sexualbrott är således inte vilken brottslighet som helst, vilket också syns i statistiken. 98 procent av förövarna är män och killar och våldtäkterna riktar sig framför allt mot kvinnor och barn.

Vi som är grannar, kollegor, vänner och familj har också ett ansvar att våga lyssna. Omgivningens fördömanden och ryktesspridning gör att många som utsatts för sexuella övergrepp eller våldtäkt inte orkar berätta, vilket är en förutsättning för att orka anmäla. De flesta skriver under på att ett nej är ett nej, men ändå sker 100 våldtäkter om dagen, och de som begår dessa är alla någons vän, son, pojkvän eller pappa.

När våldtäktsmannen är någon man känner och det visar sig att ord står mot ord är ens avsky mot våldtäkt inte lika självklar längre. Då försöker man ursäkta honom och förminska det som hände. Det sker varje gång och är bland annat ett resultat av mediebilden av vad en våldtäkt och en våldtäktsman är. Hur ofta har vi sett en nyanserad medierapportering kring männen och killarna som begår dessa 100 våldtäkter om dagen?

Olga Persson

Förbundssekreterare på Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR