Carl Schlyter, Milljöpartiet
Carl Schlyter, Milljöpartiet - Foto: TT NYHETSBYRÅN

"Det mest solidariska är att vi går i täten mot klimatförändringarna"

"Låt oss korta arbetstiden och ge oss tid att växa som kulturella och sociala varelser, snarare än att ekonomin ska växa", skriver Carl Schlyter (MP), i en replik till Josef Fransson (SD).


Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Josef Fransson (SD) upprepar de vanligaste klimatmyterna i sin artikel på Nyheter24. Vattenångan är en dominerande växthusgas, det är alldeles sant, men det hade varit klädsamt att erkänna att den inte driver några förändringar utan har ett tydligt direkt samband med temperaturen. Fördröjningen mellan koldioxidhalt och temperatur i historiska data är också helt logiskt eftersom det finns förstärkande effekter med att växthusgaser frigörs från smältande permafrost och varmare hav, dvs fördröjningen underminerar inte modellerna, den förklaras av dem. Sant är även att ökningstakten av temperaturen har minskat mellan 1998-2012 jämfört med 1980-1990, men lika sant är att de 10 varmaste åren har hänt sedan 1998, med just 1998 kvar på topp tio. 2013 kvalade in som det fjärde varmaste året sedan vi börjat mäta. Temperaturen varierar, att den inte har ökat lika mycket om man jämför med ett extremt varmt år är helt logiskt.

Påståendet att havsnivån i många scenarier inte stiger 1 meter till 2100 är också sant, men vad hjälper det? Fransson nämner inte att samma rapport också tar upp att det i princip är helt säkert att nivån fortsätter stiga kommande sekel, om inte krafttag tas mot utsläppen. Slutsatsen Fransson drar är att det inte är orimligt att vidta åtgärder mot växthusgasutsläpp men att det i sådana fall är andra som ska göra det för vi redan har gjort så mycket i Sverige att att vi står för en så liten del av utsläppen.

Sverige har ungefär en lika liten andel av jordens befolkning som våra utsläpp, men vi är samtidigt ett av jordens rikaste länder. Värnar man om fattiga länders situation, som det gläder mig mycket att Fransson gör, så är det mest solidariska att Sverige är föregångare och betalar för ny teknik. Sedan kan fattiga använda sig av denna, gärna på förmånliga villkor. Sverige gynnas ändå av att vara först och få nya exportmöjligheter och arbeten. Sverige gynnas mer av att skapa nya jobb och möjligheter med ny energiteknik än att importera olja och uran. Det är bakvänt att tro att fattiga länder skulle tjäna på en tillväxt baserad på importerade fossila bränslen, det är snarast ett recept för undergång.

Miljöpartiet har inget emot tillväxt i fattiga länder, där finns det ett tydligt samband mellan ökad ekonomisk rikedom och ökad lycka. När tillväxten tillfredsställer absoluta behov som t ex mat, husrum, transportmedel, kläder mm så gör den helt klart nytta, så länge den är någorlunda ekologiskt och socialt hållbar. Tillväxten tjänade oss väl under efterkrigsåren, men inte numer. För länder som Sverige är det mycket mer rationellt att ta ut vinster i effektivitet i form av kortare arbetstid snarare än ökad köpkraft och tillväxt.

Detta skulle eliminera behovet av att pumpa upp tillväxten för att skapa jobb. Effektiviseringsvinster kan man då använda till att minska utsläppen och behov av råvaror och därmed spara mer till de fattigaste som behöver dem bättre och även till framtida generationer. Vi har blivit 3-4 gånger rikare de senaste 30-40 åren, men inte ett dugg lyckligare. Denna ständiga stress i jakt på mer prylar förstör även miljön.

Jakten på tillväxt har skett genom att dopa ekonomin med allt slappare bankregleringar som har lett till en låneexplosion. Detta har gjort att även tillväxtens innehåll fördelats alltmer snett. En allt större del av ekonomin går till att betala räntor och andra kapitalkostnader som gynnar de allra rikaste. En allt mindre del blir lön, hade löneandelen av ekonomin varit densamma som 1980 hade vi i genomsnitt haft 8000 kr mer i lön, per månad! Denna låneexplosion leder dessutom ofta till bubblor på bostadsmarknaden och aktiemarknaden som med jämna mellanrum spricker. Vi har alltså en ekonomi som varken är ekonomiskt, socialt eller ekologiskt hållbar.

Låt oss korta arbetstiden och ge oss tid att växa som kulturella och sociala varelser, snarare än att ekonomin ska växa. Detta skulle minska stressen på både oss själva och vår planet. Kombinerar vi denna utveckling med en kraftig omställning bort från uran och fossila bränslen kommer vi skapa många nya jobb och inte kasta pengar i sjön på att importera råvaror. På köpet hjälper vi till i klimatarbetet. Det är inte antingen klimatarbete eller ekonomi och fattigdomsbekämpning, det hänger tvärtom ihop.

Carl Schlyter (MP),
trea på listan till riksdagen i sthlms län samt fd vice ordf i miljöutskottet i EP

/
/
/
/
/
/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!
Håller du med?
Tack för din röst!
Artikeln kommer att lagras på Nyheter24.se, i en artikeldatabas eller motsvarande.