Josef Fransson (SD): "Miljöpartiet ett dåligt miljöval!"

Först vill jagtacka Carl Schlyter och Helena Leander (MP) för deras respektivesvar men kan samtidigt konstatera att Miljöpartiets ståndpunkteroch uppfattningar är väsensskilda från mina och Sverigedemokraternas om hur man gör Sverige och världen till enbättre plats. Miljöpartiets anti-tillväxtagenda är så bakvändatt de utan tvekan framstår som det sämsta partiet författigdomsbekämpning. Man kan med enkelhet konstatera att sambandetmellan global tillväxt och fattigdomsminskning är robust och attjust energi är en viktig förutsättning för utveckling, särskilti utvecklingsländer. För övrigt är ekonomiskt välstånd heltcentralt för kraftfulla miljöreformer. Anti-tillväxt-agendan gördärmed Miljöpartiet till ett högst dåligt miljöval. 

Vihar en längre tid matats med det förmodade sambandet mellanväxthuseffekt och ökande fattigdom, men det inträffar ju inte.Trots måttligt förhöjda temperaturer ser vi att svälten i världenminskar och medellivslängden, även i de allra flesta fattigaländer, ökar. Att som Helena Leander antyder, koldioxidunderminerar fattiga människors livsförutsättningar är enspekulation baserad på en lång rad antaganden och icke bevisadesamband. Sammantaget är det så hypotetiskt att det knappastmotiverar panikåtgärder som faktiskt hotar att slå just motfattiga länder. Detta om de ekonomiska sambanden, nu åter tillklimatvetenskapen.

Schlyter skriver att vattenångan somväxthusgas "har ett tydligt direkt samband med temperaturen".Om Schlyter har rätt så är hela klimatsystemet instabilt. En litenuppvärmning skulle med vattenångans hjälp förstärka sig självungefär som när man sätter en mikrofon mot en högtalare och fårrundgång. Inget talar för att det skulle fungera så.

Attjordens medeltemperatur inte stigit på närmare 18 år och attklimatmodellernas oförmåga att förutse framtidens klimat därmedblivit uppenbar, det underkänner Schlyter med ett högst obegripligtresonemang. Trots att nästan samtliga klimatmodeller förutspått enuppvärmning som inte inträffat menar han: "fördröjningenunderminerar inte modellerna, den förklaras av dem." Det äratt göra förutsägelser i efterhand, vilket bättre benämns somefterhandskonstruktion. Varför kunde modellerna då inte förutsedenna period av relativt stabil temperatur?

Vidare, ingenmotsäger att havsnivån även fortsättningsvis kommer att stiga.Enligt historiska data har havsnivån stigit i en tämligen linjärtrend om ca 2-3 mm/år de senaste 150 åren, alltså långt innanindustrialiseringen och de förhöjda halterna växthusgaser iatmosfären. Utifrån denna bakgrund är det ett rimligt antagandeatt havsnivån kommer att stiga åtminstone ca 30 cm de kommande 100åren oavsett eventuell mänsklig påverkan. När IPPC presenterarden enligt dem själva mest sannolika framtida havsnivåhöjningen på30-60 cm – vilket i sig är fullt hanterbart - betyder det att denmänskliga inverkan i sammanhanget bedöms till mellan 0 och 30 cm. Ispel och dobbel kallar man detta för ”helgardering”. På längretidsperspektiv varierar dock havsnivån helt naturligt och det börman kalkylera med i den långsiktiga stadsplaneringen. Som exempel såvar havsnivån ca 3 meter högre runt 2000 f.Kr. än idag.

Enstor del av klimatlarmen baseras på föreställningar som heltenkelt inte stämmer. Antalet extrema väderhändelser ökar tillexempel inte, vilket man tidigare förmodade. Den uppvärmning vi harsett de senaste decennierna är inte så extrem som det oftaframställs och vi har haft varma och kalla perioder tidigare undermänsklighetens historia, vilket alltså inte kan skyllas på utsläppav koldioxid.

När detta är sagt kan jag acceptera attframtiden visst kan vara osäker och att det under allaomständigheter kan finnas skäl att reducera behovet av importeradfossil energi. Ännu viktigare är att inte låsa sig i dogmer utanuppmuntra till förutsättningslös forskning utan ideologiskaskygglappar.

Josef Fransson, Sverigedemokraternas klimatpolitisktalesman