Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
8949
reaktioner idag

"När man förbjöds att säga negerbollar kände jag mig fan rånad"

"Man bryter normer och fördomar genom att ifrågasätta dem, inte genom att nu ta bort ord och benämningar skrivna i en barnbok", skriver XLNT Marc Linnér.

Min pappa är från Haiti och min mamma är svensk. På dagis och i förskolan var jag den ende mörkhyade ungen. En dag frågade jag min mamma vad en neger var & hon svarade att det är en mörkhyad person, som din pappa typ. Jag kommer så väl ihåg när det var. Jaha, sade jag och så läste vi väl kanske vidare i pippiboken om negerkungar och Kuridutter och vad vet jag.

När jag sen började skolan (på 70-talet) var vi även här bara ett fåtal mörkhyade och självklart så hände det att någon skrek jävla neger efter mig nån gång. Något som jag till dags dato aldrig brytt mig om nämnvärt. Menar ni att jag under hela mitt liv borde vetat bättre och i stället för att ta det med en klackspark och inte bry mig, borde ha fallit i gråt och mått dåligt varje gång någon har sagt det till mig?

Under mina tidiga tonår hängde jag i Jordbro mycket. Vi var en härlig blandning av juggar, polacker, zigenare, finnar och svennar. Vi kallade oss själva och varann för alla de namn man tydligen inte får säga, men vi gjorde namnen till våra och vi ägde dem.

Jag tänker då fan inte be om ursäkt vare sig för att jag inte blir sårad eller bryr mig om nån får för sig att kalla mig vare sig neger eller halvneger. Hell, jag benämner mig själv det med då och då.

Jag är ofta i USA och där ser man verkligen hur jobbigt alla har för att inte säga fel och "trampa i klaveret", där är till och med mulatt ett fult ord! Jag trodde vi var bättre än dem, att vi kommit längre men efter de senaste dagarnas diskussioner om en tecknad barnbok, fiction, skriven på 60-talet får jag väl inse då att så inte är fallet. Det jag med all säkerhet vet, är att vi var mycket bättre förr men vi har gått på amerikanarnas bullshit i samma takt som vi blir mer och mer amerikaniserade. Missförstå mig rätt nu, jag älskar USA, åker dit så ofta jag kan men de har mycket tix over there som jag inte står för alls.

Kudos till min fantastiska mor som fostrat mig till den jag är idag, som lärt mig från späd ålder att inte skilja på folk och folk, och att samtidigt kunna umgås och respektera folk med helt andra värderingar än jag själv.

Jag är ateist själv, men har massor med nära vänner med olika religiösa bakgrunder. Jag har gått på skinheadsklubbar, umgåtts i alla möjliga sammanhang med folk som har en annan syn på rasblandning och utlänningar än jag. Men jag är där, mitt i smeten som den halvneger jag är, och jag är en stolt jävla sån kan jag tillägga!

Det är för mig är att bryta normer, lära att värna om den egna och den andra personen. Inte genom att nu ta bort ord och benämningar skrivna i en barnbok som när den skrevs och även i dagsläget inte alls har nån negativ intention i benämningen.

Jag vet att jag tyckte att negerkung var något fint och exotiskt när jag läste det.

När man förbjöds att säga negerbollar kände jag mig fan rånad! Det var ju för i helvete mina bollar! Jag vägrar att säga chokladbollar om dem som man gör själv hemma med havregryn och lite kaffe i (då blir de som godast).

Jag kommer att dra mig ur den här diskussionen nu. Jag har fått sagt det jag har velat haft sagt. Och jag tycker inte sämre om någon av de som inte tycker som jag har rätt i det det här, och jag respekterar alla och envars åsikter och hoppas att jag får desamma tillbaka.

Kram

/ Halvnegern 
XLNT Marc Linnér

PS . När jag träffar mina Afrikanska vänner och vi går ut, går vi på negerklubb, alla vet var vi skall då, no harm in that.

Den här texten publicerades ursprungligen som en statusuppdatering på Facebook. Läs originalet här.

Mer:

Här är bevisen för att Astrid Lindgren avskydde rasism
KOMMENTARER
Innan du kommenterar: läs våra regler