"Ge invandrare faddrar för att hjälpa in dem i svenska samhället"

En av mina bästa vänner är utlänning. Han kom till Sverige för två år sedan och började gymnasiet i samma klass som mig. Det tog inte lång tid tills vi blev goda vänner. Att språk- och grammatikfel förekommer i hans tal och skrift är en självklarhet, något som jag inte bryr mig om. Men dessa språkfel gör honom osäker, det gör honom obekväm, det gör honom blyg och han får svårt eller rent av inte vågar prata med andra människor som behärskar det svenska språket. Historien om honom är inte unik, utan enbart en i raden av många liknande. 

Detta är ett problem som gäller många invandrare och resultatet av det är ett allt för segregerat samhälle. Visserligen finns SFI (Svenska För Invandrare), men den skolformen erbjuder bara invandrare med språksvårigheter att tala med andra invandrare med språksvårigheter och inte med svensktalande ute i samhället. Här delas människor upp i två olika grupper. Här startar utanförskapet.

För att denna segregering ska kunna försvinna måste icke svensktalande få chansen att umgås med svensktalande i en form av ett faddersystem. Stat/kommun ska erbjuda nyanlända till vårt avlånga land en kontaktperson. Ges denna möjlighet till invandrare kommer också dessa att snabbare acklimatiseras till det svenska samhället. Det betyder att unga nyanlända skulle kunna klara av sin skolgång snabbare än i dag och att äldre snabbare skulle kunna komma ut i arbetslivet.

Att föreslå att faddrar ska ges till behövande invandrare är enkelt. Problemet är att det också måste finnas personer villiga att agera kontaktperson – det är svårare. Sveriges unga som ännu inte kommit ut på arbetsmarknaden skulle här kunna göra en stor insats och få möjlighet att utföra ett viktigt arbete. Alltså skulle faddersystemet ge en boost till två problem: invandrares acklimatisering och ungas arbetslöshet.

Denna reform skulle alltså göra processen snabbare för invandrare att bli en bidragande del till välfärden och samtidigt ge unga jobb och göra dessa till en del av välfärden. Det är inte allt. Dagens segregerade samhälle skulle också gradvis att börja försvinna. Vi ser det tydligt i dagens samhälle hur olika ursprungsnationaliteter delar in sig i olika grupper, något som kan likna konkurrens gentemot varandra. Genom ett faddersystem skulle ursprungsnationaliteter (inte nödvändigtvis) blandas mellan de två personer fadderskapet skulle vara mellan. Här skulle nya relationer och kontakter skapas. Sverige skulle bli ett mer öppet och tolerant samhälle att vistas i. Myten olika hudfärg olika värden skulle försvinna.

Motargumenten tvivelaktiga och kritiska självklart listar är kostnaden. Att säga att ett faddersystem skulle kosta välfärden extra pengar behöver dock inte stämma. Som jag tidigare nämnt skulle främst yngre arbeta som dessa kontaktpersoner. Det är bland de yngre som det är viktigt att komma in på arbetsmarknaden. I stället att utbetala bidrag, som genererar en samhällskostnad i form av A-kassa, försörjningsstöd med mer, skulle dessa ungdomar kunna få ett riktigt arbete med lön. Alltså behöver inte faddersystemet i sig vara en kostnad utan i stället finansieras med pengarna som i dag spenderas på ungdomars samhällskostnad.

Ett faddersystem skulle också påskynda förloppet till att invandrare kan klara av skolan eller få ett jobb, vilket vi alla skulle tjäna på, både de som nyligen kommit till vårt land, men även samhället i stort. Ett sådant här system skulle i så fall enbart bli vinstgivande. Vi måste alla börja tänka mer strategiskt.

Med hänvisning till argumenten ovan anser jag att faddersystem för nyanlända till Sverige är högst nödvändigt för landets fortsatta utveckling.

Gustav Alé Svensson