"I stället för att näthata – se mig i ögonen och säg det rakt ut"

Vi har alla varit där. Vi är bekanta med fenomenet. Alla vi som har uttryckt våra åsikter offentligt har fått inkorgen fylld av meddelanden som upplyser om hur fula vi är, vilka idioter vi är, att vi borde ha stannat i köket, att det enda vi duger till är att suga kuk, att vi förtjänar att våldtas, att ni hoppas att vi dör. Kommentarsfält och Twitterflöden svämmar över av samma hat. Trådar skapas på Flashback. Hatet. Hoten.

Jag vill vända mig till dig som skriver på det här sättet. Jag vill veta vad som driver dig, vad som får dig att skicka det där mejlet, skriva den där kommentaren.

Du kanske inte upplever det som att du trakasserar någon, men det du gör när du sitter bakom din skärm och skriver nedlåtande meddelanden och kommentarer är att du tar dig rätten att nedvärdera en annan människa. Rätten att inskränka en annan människas liv och fylla det med rädsla. För förr eller senare kommer otryggheten, den där gnagande känslan av att någon av alla dessa tangentbordskrigare menar allvar. När jag börjar se mig om över axeln, när jag kontrollerar en extra gång att dörren är låst, när jag känner rädsla, har du vunnit då? Är det målet?

Varje år anmäls tusentals fall av nättrakasserier till Polisen. Det borde vara solklara fall, enkla att reda ut. Hatiska meddelanden skickas från mejladresser och Facebookprofiler med avsändarens fullständiga namn. Bevisningen finns där svart på vitt i ett meddelande i inkorgen. Trots detta går få fall ens till rättegång och ännu färre leder till fällande dom. Det finns juridiska svårigheter eftersom det är svårt att veta syftet bakom och det är svårt att dra gränsen mellan elakt uttalande, förtal och verklig hotbild. Oavsett vilket, så vet vi att det ökar lavinartat. Hur stort mörkertalet är går inte ens att räkna på.

Lagbrott eller ej, det handlar om trakasserier och det bottnar i hat. Vi måste sluta prata om näthat som ett enskilt fenomen och börja prata om hatet det bygger på, samhällsstrukturerna som tillåter det. Det går inte att blunda för att kvinnor och personer med ett feminint uttryck utsätts hårdare, att tröskeln för hatet är lägre, att det oftare övergår i personangrepp. Det handlar om människosyn, att vissa grupper värderas lägre, att dessa människor får skylla sig själva om de väljer att yttra sig eller visa sig. Kvinnohat. Transhat. Böghat. Feministhat. Människohat. Hat.

Vi pratar om näthat som om vi kunde separera orden från människan som skriver dem. Som om orden inte riktas mot en verklig människa. Som om det inte följer efter oss i vardagen. Som om det inte påverkar våra liv. Det handlar om verkligt hat från verkliga personer, riktade mot verkliga människor och vi måste ta det på allvar.

Det är personligt. Det är mig du hatar och jag är verklig. Jag vill att du ser mig i ögonen och talar om för mig varför jag förtjänar att utstå hat och hot för att mina åsikter skiljer sig från dina.

Zandra Hedlund,
Feminist, HBTQ-aktivist, debattör och skribent

--

Nyheter24 sätter ner foten – stoppa näthatet

Tillsammans med Statens medieråd driver Nyheter24 en kampanj mot näthatet. 

Läs mer här, och ta del av information om hur du själv kan delta:

Så jobbar polisen mot näthatet – "Det finns bekymmer" 

Så många toppolitiker har näthatats   

7 saker du som använder internet måste känna till  

Nyheter24 sätter ner foten: Stoppa näthatet   

I huvudet på "trollet"   

Saga Scott: "Jag är trött på allt näthat, jag är inte mer än bara människa"   

Näthataren var bara en vanlig tonåring   

Här är näthatet som är allas vår vardag   

4 november: NoHate-dagen – delta du också