"Myndigheter måste sluta låtsas som att cannabis och spice är samma sak"
Frans Sporsén, ordförande för CUF Göteborg, skriver om narkotikapolitik, cannabis och spice.
Frans Sporsén är ordförande för CUF Göteborg. Han brinner för teknisk utveckling och en reformerad drog- och missbrukspolitik, samt sysslar med musik vid sidan om.
Häromdagen var jag på en konferens om Cannabis och dessskadeverkningar. Inbjudna var socialtjänst, poliser, politiker ochprivatpersoner.
Det första jag får se när jag kommerdit utanför salen är socialtjänstens folder som har syftet attlära ut riskerna med cannabisbruk i ung ålder.
Jag kände mig förpliktigad att kollaigenom efter påhittad skräckpropaganda, och till min "storaförvåning” ser jag att de helt utan några "men"likställer cannabis med spice. Jag brister ut i ett “Ähmenvafan,det som står här är ju inte sant!”. Efter kommentarer som “Duär säkert en cannabismissbrukare”, andra personangrepp, “Jagbaserar iallafall mina argument på fakta” samt ett lindrigt hot,lyckas jag smita undan och sedan in på konferensen.
Efter ettpar föreläsningar av diverse rang, en rörande miljöskada därlösningen var synonym med att förbjuda konventionellt jordbruk ochprivata trädgårdar, öppnas det upp för frågor; jag får ordetoch presenterar mig som ordförande för CUF Göteborg.
Jagframför ett antal synpunkter, eftersom jag skriver en längreartikel i ämnet så har jag studierna färskt i huvudet. Svarenblir “studier görs ju på annorlunda sätt... “ och i princip“bara de studier som är på min sida har rätt”. Jagfortsätter att ifrågasätta, och folk börjar bli obekväma ochupprörda över min uppenbara liberala hållning. Eftersom detblir dålig stämning så avslutar jag med frågan: “Så varförhandlar nästan all kritik mot legalisering utav cannabis omskadeverkan på unga, och inte om de som faktiskt berörs;vuxna?”
Till svar får jag att “kontrollerad handel intefunkar för att folk kan köpa ut”, och anledningen varför alkoholär lagligt är för att “det är så förankrat i kulturen ochfolk har brukat det i flera tusen år”. Stor applåd följssedan av en till när Göteborgs “inofficiella borgmästare”tågar upp på scen. Han håller ett anförande där han bland annatnämner “kampen mot våra ungdomsförbund som vill legalisera”,provokativ och professionell haverist som jag är så vinkar jagglatt.
När föreläsningen är slut så springer jag upptill konferenciern och frågar vem som var ansvarig för foldern, detvar hennes kollega. Jag poängterar faktafelet, hon försökerförsvara det ett tag innan hon inser att det är lönlöst, men honär fortfarande skeptisk till om det faktiskt står så, så jagglider ut och hämtar foldern som ligger utanför. På väg intillbaka får jag en axeltackling av en man i 40-års åldern ochvidare genom den trånga korridoren möts jag av dödliga, förvånadeoch skrämda blickar.
Jag pekar ut faktafelet och inser när jaggår därifrån att mina skattepengar kommer att gå till att printaupp en ny upplaga med nya potentiella fel. Information ochundervisning är det ultimata vapnet mot missbruk och misär, men vemkan man lita på när de med ansvar ägnar sig mer åt att förmedlaskräckpropaganda än empirisk vetenskap?
Jag suckar, hoppas påatt polisen inte står utanför med en kopp (vill helst inte blitrakasserad bara för att pissa negativt), och går hem.
Frans Sporsén,
Ordförande för CUF Göteborg
