"Sverige förtjänar en räddningstjänst som vi kan lita på!"

Nimedborgare och skattebetalare förtjänar en räddningstjänst som ni kanlita på. Vi brandmän förtjänar ett yrkesbevis och våra äldrekollegor förtjänar att vi nya brandmän förvaltar det förtroendedom byggt upp. Dessvärre är verkligheten en annan.

Vibrandmän ställs dagligen inför komplexa och krävande uppgifterrunt om i Sveriges kommuner. På olycksplatser räddar vi liv ochegendom – samt lindrar människors lidande. Det är även våruppgift att förebygga olyckor i samhället, till exempel utbildar vibarn och vuxna brandsäkerhet.

Ledstjärnan,som avbildas i många brandkårers vapen, har åtta uddar vilka varoch en symboliserar en personlig egenskap: lojalitet, mod,skicklighet, uppmärksamhet, uthållighet, takt, omtanke och kunskap.Engedigen utbildningsbakgrund i kombination med dessa personligaegenskaper borde vara avgörande vad gäller att få titulera sig sombrandman.

LÄS ÄVEN: Brandman: "Hjälp oss att hjälpa er!"

Riskerarvår arbetsgivare Södertörnsbrandförsvarsförbund (SBFF) med sin senaste rekryteringskampanj attfördärva vår status, liksom utvecklingen av professionen?

”Omdu saknar brandmansbakgrund ger vi dig en utbildning så du kanarbeta som brandman i Södertörns brandförsvarsförbund”

Den meningen lockar SBFF med i sin senast rekryteringskampanj. Det ärinterimligt att en person utan kompetens som kan kopplas tillbrandmannayrket efter en 9 veckors betald utbildning kan kalla sigför heltidsbrandman. I jämförelse så får studenter vid dentvååriga eftergymnasiala brandmannautbildningen Skydd mot olyckor(SMO), som bedrivs av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap(MSB), under 17 veckor medfölja erfaren personal vid den kommunalaräddningstjänsten och får på detta sätt värdefulla kunskaper.

Attenbart den verksamhetsförlagda utbildningen vid SMO är 8 veckorlängre än den totala tiden som SBFF anser vara tillräckligt, föratt arbeta som heltidsbrandman, kan inte ses på något annat sättän direkt nervärderande och kvalitetsänkande av yrket. Vi villockså understryka att studenter som utexamineras från SMO inte ärfärdiga brandmän utan att utbildningen är en grund förarbetsgivaren att bygga vidare på.

Lars-GöranUddholm, brandchef på SBFF, uppger i SVT Opinion att det är behovetav en bredare kompetens då uppdraget i kommunerna förändrats isnabb takt de senaste åren - somär skälet till SBFF:s sätt att rekrytera på detta vis. Detalla vi med den breda utbildningen SMO då frågar oss är vad det ärför kompetenser som behövs för att fylla detta behov och vad ärdet för behov man talar om? Svarenpå frågorna vi ställer till ledningen om detta lämnar mycketövrigt att önska.

Ordenkompetens och behov används frekvent under möten, debattartiklaroch tv-inslag. Orden har lika stor betydelse som 14 andra slumpvistihopsatta bokstäver tills det att man specificerat just det. Vårarbetsgivare har för er medborgare bland annat definierat följandekompetenser; frisör, poet, fritidsledare, kock, idrottslärare, gymansvarig, grundskolelärare, försäljare, sjukgymnast ochyrkeschaufför som bättre kvalifikationer än människor medmångårig erfarenhet och/eller yrkesutbildning till brandman.Informationenär hämtad ur deCV som lämnats av personer som de senaste tre åren har anställtshos SBFF.

Närpersoner anställs utan någon formell kunskap vad gällerbrandmannayrkets kärnverksamhet och denna kunskap skall inhämtasunder endast nio veckors internutbildning, tordeantagandet ligga nära till hands att stor vikt vid utvärdering avde nyanställda läggs på de operativa uppgifterna. Men,svaret på frågan om en delad tjänstgöring under vikariat för attöka möjligheten för individen att delta vid utryckning vittnar omen annan inställning: ”Den uppfattningen delar inte jag alls,att vi ska prioritera den utryckande delen i bedömnings underlagetdet gör jag inte, det är inte på dom grunderna ni är anställdaoch det är inte på dom grunderna ni ska utvärderas. Så denuppfattningen delar inte jag och läs organisationen.” Ja, såsvarar Jesper Boqvist, produktionsledare på SBFF.

BådeBrandmännens riksförbund och Kommunal har tagit ställning emotdenna för allmänheten – samt för oss själva – potentielltfarliga utveckling.Är detta något som förankrats och accepterats av respektivemedlemskommuns säkerhetsansvariga? Är detta något som är beslutatav de folkvalda politikerna i förbundets direktion?

Vibrandmän som arbetar, bor och vistas i de södra delarna av Sverigeshuvudstad har fått nog av detta – hur känner ni som medborgare?

PontusWestlund och Emil Skoglund,
Brandmän