"Här är mina sexiga nakenbilder Facebook valde att radera"
NOT SAFE FOR WORK! Tess Hamark skriver om jakten på likes, och frågar sig om det är värt priset.
”Den här bilden är värd minst 10 gilla-klick och några kommentarer, och väljer jag det här filtret genererar det säkert 5 gilla-klick till”, tänker jag innan jag laddar upp bilden med höstlöv i dess olika färger på Instagram och Facebook. Men frågan som jag inte ställer mig är: För vem lägger jag upp den här bilden och varför?
Som du säkert har fattat vid det här laget är rubriken på den här debattartikeln också likefiske, och jag har den där för att visa på en poäng. Tyvärr var det nog många av er som klickade in på artikeln, i förhoppning om att få se en naken kropp.
Ända sedan uppkomsten av sociala medier har vi reat ut våra känslor, åsikter och sympatier och det fortsätter bara att eskalera. Jaget har förvandlats till ett kommersiellt användbart objekt som kan säljas, köpas och fungera som en egendom på marknaden. Individen blir sitt personliga varumärke genom att ”sälja” sig själv över olika forum på Internet som Facebook, Instagram och Twitter. Det har alltid funnits en form av narcissism i vårt samhälle, men nu skapar vi vår identitet utifrån narcissismen. Vi skapar ett ”falskt” jag där självpresentationen och andras reaktioner på våra bilder och statusar blir identiteten.
Genom att lägga upp bilder på oss själva, maten vi äter, vår familj och vänner på sociala medier eller genom att skriva den där statusen som får en att synas söker vi bekräftelse. Bekräftelsebehovet bara ökar och vi kan inte få nog av gilla-klicken, kommentarerna och re-tweetsen.
Vi behöver inte slå oss fram i dagens samhälle för att synas eller höras, utan det räcker med ett klick och sedan är vi där. Vi lever i ett klicksamhälle där ett klick inte längre väger så tungt, ett klick som inte känns så avgörande. Men vad säger din tvååriga dotter om tio år? Hon som inte hade någonting att säga till om då du ”sålde” henne för gilla-klicks på sociala medier för ditt eget bekräftelsebehov.
Vad säger din partner när du ändrar din förhållandestatus från ”In a relationship” till ”It’s complicated” på Facebook för att väcka frågetecken hos folk och får uppmärksamhet? Gränsen mellan den privata och den offentliga sfären har börjat suddas ut. Statusar som ”Jag mår dåligt, men jag orkar inte prata om det” eller ”Skänkte precis pengar till en tiggare” inbjuder till kommentarer och gilla-klick - allt för att fylla våra behov av uppmärksamhet och bekräftelse.
Jag skriver i vi-form då det inte bara är jag, utan vi alla gör det, vi alla som är ”online”. På något vis blir vi alla en del av något större. Vi blir en del av deltagarkulturen, en gemenskap och vi får en känsla av tillhörighet.
För att svara på min fråga var anledningen till varför jag laddade upp bilden på höstlöven på sociala medier just det – sökandet av bekräftelse. Jag laddade upp bilden för mig själv och för att känna mig delaktig i något.
Användandet av sociala medier har snart blivit en norm. Det ger oss en ökad frihet med en kontrollerad hand, där sociala medier uppmanar oss att lägga upp bilder och frågar oss ”What’s on your mind?”. Vi är som marionettdockor som rör oss fritt inom normativa ramar. Men en dag bör vi kanske klippa trådarna. Kanske.
Tess Hamark
