"Censur av kroppar med bröst i sociala medier måste stoppas"

Free the Nipple är en jämställdhetsrörelse som kämpar mot kvinnoförtryck och censur, främst i USA men också runt om i världen. Via film, sociala medier och en gräsrotskampanj som frontas av kända namn som Miley Cyrus, Liv Tyler och Lena Dunham lyfts en dialog om könsdiskriminering och censur framförallt på nationell nivå. Liknande initiativ har nu startats i Sverige eftersom den här typen av förtryck sträcker sig långt över Atlanten.

Ett av de tydligaste exemplen på förtryck som rörelsen kämpar mot är att en bröstvårta som sitter på en kvinnligt kodad person alltid ses som något sexuellt. Detta öppnar dörren för diskussion kring censur i det offentliga rummet, dit vi också kan räkna sociala medier. Till exempel så får varken den kvinnligt kodade bröstvårtan eller en, i helhet, naken kropp figurera i facebookflödet. Vi kan snabbt konstatera att det på plattformen existerar en synlig kontroll med tydlig avsändare. Men precis som i verkliga livet är det inte alltid tydligt precis hur vi blir kontrollerade. Vem ligger bakom besluten? En stat? En lagbok? En jantelag? Patriarkatet?

Vi är många aktörer inom sexualupplysande områden som känner oro inför censurens dominans på sociala medier. Att i egenskap av ungdomsmottagning, förening eller företag sprida information och medvetandegörande kampanjer försvåras i och med blockningar och bilder som plockas bort. Trots att bilderna varken är sexuellt explicita eller visar upp nakenhet tillåts de inte på forumet. Bilder kan till exempel antyda en sexuell situation och visa sexhjälpmedel tillsammans med utbildande texter.

Ett av den senaste veckans ingrepp från Facebook var då RFSU inte tilläts sprida sin kampanj Sex efter 50. Men det är inte bara aktörer som arbetar med sex och sexualitet som möter motstånd. Vi är också konstnärer som har förvägrats bjuda in gäster till events eller visa upp skulpturer och bilder. Starka reaktioner har även väckts av amningsbilder på sociala medier. Reaktioner som inte går att läsa på annat sätt än att dessa bröst inte bör få plats i ett sammanhang som inte är sexuellt. Något som gör dem obscena i det allmänna rummet (i det här fallet, Facebook) – där vi sällan har sex. Men vänta nu. Det handlade om en mor som matar sitt barn, en av de viktigaste anknytningarna för en nyfödd. Varför pratar vi om sex?

Ett annat viktigt perspektiv som ofta exkluderas i samband med kampanjen Free the Nipple eller liknande events är hur transpersoner drabbas av samhällets binära syn på människans kropp. Det råder en föreställning om att du antingen är man eller kvinna och att inget däremellan kan finnas. För många ser verkligheten annorlunda ut. Vi är också transmän, transkvinnor och transpersoner med olika kodade kroppar. Därför blir det skevt att förutsätta att en person som har bröst med fettvävnad, eventuellt i en bh, per automatik identifierar sig som kvinna.

En transperson med kvinnligt kodad kropp blir konstant felkönad av sin omgivning. Med hänvisning till lag om störning av allmän ordning kan den dessutom bli bötfälld för att gå med bar överkropp i strandmiljö eller ombedd att klä på sig en topp på gymmet till skillnad från personerna där vars kroppar är manligt kodade. Det störande momentet existerar endast för omgivningen som tittar på brösten och tycker att de hör hemma i en sexakt? Och vad säger det om manligt kodade bröst? Oavsett vem vi är bör det vara upp till var och en precis vad som ingår i ens sexlust – och praktiker. På stranden brukar vi sola och bada och på gymmet träna. Återigen, varför pratar vi om sex?

Facebook är ett privat företag som mellan hushåll och över landsgränser förenklar och underlättar kommunikationen i vår vardag, samt gör det möjligt att i mångt och mycket sprida tankar, åsikter och känslor om vi vill. Det är ganska fantastiskt. Men i vilken utsträckning är det rimligt att Facebook får agera storebror och ta sig rätten att censurera det vi vill kommunicera? Det har blivit mer och mer tydligt att om vi vill vara med och leka på världens största sociala forum är det något vi måste finna oss i. Vi alla godkände regelverket då vi anslöt oss. Om Facebook var en myndighet skulle vi kunna kräva insyn, samt få möjligheten att överklaga fattade beslut.

Att hänvisa till sina stadgar är dock esset som spelas gång på gång. Att sätta stadgar för sitt företag och på så vis bibehålla kontrollen över det är inte ett problem i sig. Men att med en påtaglig inkonsekvens utnyttja sina så kallade gemenskapsregler bör inte vara något vi ska finna oss i. Hantering av anmälningar verkar närmast fria för tolkning. Att en lag utanför sociala forum kan utnyttjas lika godtyckligt ökar oron inför utvecklingen. I USA råder striktare censurlagar än här vilket också förklarar ursprunget för Free the Nipple och varför det engagerar så många amerikaner. I USA är det olagligt för en kvinna att ha bara bröst, i 35 delstater räknas amning till detta lagbrott. Och trots att lagen slopades 1992 i New York City så blir kvinnligt kodade personer fortfarande gripna om de har bar överkropp.

Det kan kännas enkelt att kritisera konservativa lagar utanför Sverige medan brister i vår egen kultur tydligt lyser igenom i facebookflödet. Hur går det till när en bröstvårta skapar så mycket provokation bland allt våld, hat och förtryck? I Sverige ligger det inte lika nära till hands att ta till aktivism för att lyfta normbildande lagar eller diskriminering. Men nu har vi kommit till en punkt där vi tillåter svenska facebookadministratörer att styra spridning av utbildning och upplysning, konst, könsidentitetsuttryck och föräldrarskap.

Hur var det nu, var Sverige ett demokratiskt samhälle med rådande yttrandefrihet? Vi tänker inte längre blunda för att det också är ett land som fortsätter att sätta likhetstecken mellan nakenhet och sex, mellan kodad kvinna och sex och i sin tur mellan sex och tabu. Vi tänker säga ifrån varje gång det händer och sprida information om att det händer på alla arenor vi får tillgång till! Är du med oss?

Malin Garptoft, företagare och sexaktivist
Lena Mattsson, konstnär
Jos Rossling, transperson och feminist
Hans Sternudd, lektor i konst- och bildvetenskap
Marco Vega, sexvägledare
Sara Berntsson, fotograf
Jack Lukkerz, socionom och sexolog
Aicha Coulibaly, icke-binär transperson och aktivist
Hanna Sköld, regissör
Julia Björnberg, kulturproducent
Bobbi Augustine Sand, spelutvecklare
Saga Alm Mårtensson, KBT-terapeut och sex- och relationsrådgivare
Max Bolotin, dramatiker
Andreas Lindbäck, fotograf
Niklas Åkesson, konstnär
Tomellen Ellen, människa
Marcus Folkö Müntzing, legitimerad sjuksköterska vid ungdomsmottagning