"Sparka Björklund och låt Birgitta Ohlsson ta över i stället"

"Jag ogillar Folkpartiet, men jag älskar Birgitta Ohlsson!" Orden är inte mina, men de är inte ovanligt återkommande i olika formuleringar i allmänheten. Folkpartiet balanserar svajigt på fyra-procentspärren och har gjort det ända sedan valets svallvågor.

Partiet har inlett ett ytterst nödvändigt förnyelsearbete där mycket av det som setts som självklart ställs på sin spets. Elefanten i rummet är att ledaren Jan, själv, står i vägen för förnyelsen.

Det finns många saker som pekar på att Birgitta Ohlsson skulle vara en bättre partiledare än Jan Björklund. Dessa är bara några:

● Frågan huruvida Jan Björklund har förstört den svenska skolan eller ej lämnar jag obesvarad, men stora väljargrupper som Folkpartiet har potential att vara attraktiva inom ser det som så, och en sådan föreställning kan, oavsett om den är sann eller inte, svårligen suddas bort eftersom Jan Björklund är så förknippad med frågan.

● Birgitta Ohlsson har en större förmåga att locka både framtidens medlemmar och väljare, medan de väljare och medlemmar Jan Björklund kan locka, sanningen att säga, snarare är utdöende. Hon kan göra bilden av Folkpartiet mindre ”borgerlig” och mer liberal vilket kan attrahera många väljare inom vänsterblocket. Hon kan, i den meningen, bli en en ny Bengt Westerberg (partiledare 1991-1994).

● Hon kan på riktigt skapa trovärdighet för liberal feminism, vilket Jan Björklund helt har misslyckats med.

● En partiledare i vår tid måste vara skicklig på sociala medier. Detta kan Birgitta Ohlsson. Det faktum att Birgitta Ohlsson lyckats få fem gånger fler följare på Twitter än Jan Björklund kan man ju lätt banalisera och skratta åt, men det är där den moderna politiska kommunikationen till stor del sker.

● Jan Björklund har gått från att tydligt visa sitt avståndstagande till en restriktiv invandringspolitik och slutenhet, till att i populistisk manér inte endast accepterat Sverigedemokraternas problemformuleringar, utan även förespråka deras problemlösningar som inte på något plan går i linje med liberala värderingar.

Folkpartiet har gått utför i de senaste valen i kommun, landsting, riksdag och europaparlament. När i stort sett samma sak skedde för Kristdemokraterna och Moderaterna tog deras respektive partiledare sitt ansvar och avgick. Partierna ser nu båda ljuset i tunneln med sina vardera nya partiledare, och ökar i opinionen.

Skutan är på väg att kapsejsa och det är dags att styrman Jan Björklund lämnar över rodret till Birgitta Ohlsson, för ett Folkpartiet i framtiden.

Pontus Almquist,
Liberal debattör