Du behöver inte kalla dig feminist, men det här är varför jag gör det
Matilda Wahl: "Jag är feminist för att för mindre än hundra år sen fick kvinnor inte rösta och det var lagligt att våldta sin fru"
Matilda Wahl är feminist och studerar vid Uppsala universitet.
Följ henne på Instagram: @matildawahl
Hej Leo, jag läste just din text om feminism. Jag håller inte med dig, men min plan med den här artikeln är inte att berätta för dig varför du borde vara feminist. Jag vill bara berätta för dig varför jag är det.
För mindre än hundra år sen så gick inte flickor i skolan för att de skulle utbildas utan för att ”bildas”, som det kallades. Det fanns tre olika skolformer på den här tiden; läroverket, folkskolan och flickskolan. I folkskolan sattes de barn som tillhörde de nedre samhällsklasserna för att det blev lättare att hålla ordning på dem då. Flickskolan var till för att förbereda flickor för deras stora uppgift i livet, nämligen sköta hem och hushåll och vara goda fruar till sina män, de skulle lära sig hur de skulle bli eftertraktade på äktenskapsmarknaden.
Om det dröjde för en tjej att bli gift så kunde hon i vissa fall få jobba som lärarinna så länge men så fort hon ingick i ett äktenskap så slutade hon att arbeta. Den enda skolformen som egentligen var till för att barnen skulle utbildas och bli något var läroverket och där var inte flickor välkomna.
Det var på det här viset eftersom att för mindre än hundra år sen så ansågs det vara stor skillnad på pojkars och flickors intellektuella förmåga, flickor klarade inte lika mycket som pojkar. Det var till och med så att flickors hälsa ansågs hotas om de behövde anstränga sitt intellekt för mycket.
I dag vet vi bättre. I de allra flesta klasserna finns både tjejer och killar, vilket kön du tillhör avgör inte vilka ämnen du får läsa och dina lärare säger förhoppningsvis inte att tjejer inte klarar samma uppgifter som ni killar gör.
Synen på skola och kön har alltså förändrats extremt mycket på väldigt kort tid och den har inte förändrats av sig självt. Inom feminismen pratas det ofta om vågor vilket innebär olika perioder när feminister kämpat för olika saker, när en pratar om den första vågen så handlar det bland annat om flickors rätt till utbildning. Utan alla de feminister som kämpade för att skolan skulle bli mer jämställd så hade vi aldrig kommit så långt som vi har gjort.
Förutom samma rätt till utbildning så får kvinnor i Sverige tack vare feminismen och kvinnorörelsen i dag bland annat bli myndiga, vi får rösta, vi får söka alla yrken och får inte längre bli sparkade om vi blir gravida, vi får ta preventivmedel och vi får själva bestämma om vi vill göra abort, det finns en lag om våld mot kvinnor och det är inte längre tillåtet att misshandla eller våldta kvinnor inom äktenskapet.
Vi har kommit en väldigt lång bit på vägen och för mig talar det här sitt tydliga språk, feminismen har en extrem kraft och vi har oändligt mycket att tacka den för. Jag är stolt för att jag är feminist och för den här kampen vidare för även om vi har kommit en lång bit så har vi också en lång bit kvar.
Genomsnittskvinnan i Sverige i dag tjänar flera tusenlappar mindre än genomsnittsmannen i månaden för exakt samma arbete, yrken som är kvinnodominerande har per automatik sämre löner och på bolagstoppen finns det på riktigt fler vd:ar som heter Johan än vad det finns kvinnor. Det här är inte för att kvinnor på något sätt i allmänhet har en lägre kompetens utan tvärtom, kvinnor har i genomsnitt både högre betyg och högre utbildningar.
Det är här till exempel kvotering kommer in vilket jag antar att du refererar till när du skriver att många feminister ser till kön i stället för till kompetens. Strukturerna inom arbetslivet kommer inte förändras av sig självt. I den bästa av världar så ska en person som väljs ut till en post på en arbetsplats vara den person som är mest lämpad för det arbetet. Detta fungerar tyvärr inte i praktiken eftersom människor blir nekade till att få jobb på fel grunder, till exempel på grund av deras etnicitet, på grund av deras läggning eller för att de inte är män.
Det är viktigt att poängtera att kvotering inte handlar om att en kvinna med sämre kompetens för ett jobb ska väljas före en man med högre kompetens. Kvotering handlar om att när en man och kvinna med samma kompetens söker ett jobb så ska inte mannen i nio fall av tio vara den som blir vald just för att han är en man. Det här är en lagstiftning för jämställdhet och om vi tittar på till exempel Norge där den lagen genomförts så ökade dessutom både kompetensen och utbildningsnivån i styrelserna efter det genomförandet.
I din artikel skriver du också Leo att feminism endast fokuserar på att hjälpa kvinnor. Feminismen är just en kvinnokamp på grund av att patriarkatet innebär att vi lever i en könsmaktsordning där vi kvinnor är underordnade och männen sitter på större delen av den politiska, religiösa, sociala och ekonomiska makten.
Av den anledningen så måste fokus läggas på kvinnofrågor eftersom det är kvinnor som behöver få mer rättigheter och förutsättningar för att det ska kunna bli möjligt att nå jämställdhet.
LÄS ÄVEN: Sofia Eriksson, 16 år: "Jo, alla män"
Med det sagt så hjälper feminismen även män genom att vi kämpar emot de könsroller och könsnormer som finns och mansnormen är absolut inte bara problematisk för icke-män, den leder till psykisk ohälsa hos män vilket i sin tur bidrar till att män är överrepresenterade i gruppen av de som begår självmord. När feminister pratar om män som ett problem som du Leo beskriver så är det just mansrollen och machokulturen som det pratas om.
Vi varken får eller kan blunda för att 20 300 sexualbrott anmäldes år 2014 i Sverige och 98 procent av dem som utförde dessa brott var män. Av dessa 20 300 sexualbrott räknades 6 700 fall som våldtäkter vilket betyder att cirka 18 personer blir våldtagna varje dag (och då ska vi även tänka på att mörkertalet är enormt), 95 procent av dem är kvinnor och ungefär en tredjedel av dem är under 15 år. Det är även så att 85 procent av de som anmäls för våld mot kvinnor är män och varje år så misshandlas i genomsnitt 16 kvinnor till döds i sina hem i Sverige.
Det här handlar såklart inte om alla män men faktum kvarstår, siffrorna talar sitt tydliga språk och på grund av att det ser ut såhär så måste jag som tjej anpassa mig och alltid vara på min vakt. Om något skulle hända mig så är det dessutom så att risken är stor att jag inte tas på allvar.
Det är på riktigt fortfarande så i Sverige i dag att en tjej som anmält en våldtäkt får frågan om vad hon hade på sig och om hon var full, precis som att det på något sätt skulle rättfärdiga det som hänt henne. 97 procent av de som utför sexuella övergrepp behöver inte spendera en enda dag i fängelse.
Sist men inte minst Leo så vill jag säga igen att jag inte skrev den här artikeln för att du ska bli feminist (även om det varit en trevlig bonus) utan jag skrev den för att berätta varför jag är det.
Jag är feminist för att för mindre än hundra år sen gick flickor i skolan med syftet att lära sig hur en bra hustru var, för mindre än hundra år sen så ansågs flickors hälsa hotas om de behövde anstränga sitt intellekt och för mindre än hundra år sen var den allmänna uppfattningen att tjejer inte klarade samma saker som killar.
Jag är feminist för att för mindre än hundra år sen fick kvinnor inte rösta och det var lagligt att våldta sin fru. Jag är feminist för att för mindre än hundra år sen när det såg ut så här så var det feminister som gick emot det som då ansågs vara normalt och självklart och sa att ”det här är fel och vi tänker förändra det här”.
Jag är feminist för att när dessa feminister ville förändra så hade de oändligt många emot sig men som tur är så fortsatte de kämpa och gav inte upp.
Jag är feminist för att det fortfarande finns så mycket som behöver förändras för att vi ska nå jämställdhet och jag vill att om hundra år ska människor titta tillbaka på oss och känna: vilken jävla tur att de orkade kämpa och inte gav upp.
Matilda Wahl,
Stolt feminist
