Hur känns det att polisen inte utreder de brott som anmäls?
Polisen Victoria Lervik: Känns det tryggt att veta att vi har en poliskår som saknar förtroende för sin ledning under detta omvälvande år där terrorattacker och flyktingströmmar förändrat vår värld?
Victoria Lervik är polisinspektör. Hon är 49 år och bor i Stockholm
Under hela vecka 51 jobbar vi på Nyheter24 för att belysa polisens löner och arbetssituation. Varje dag publiceras en ny debattartikel, från måndag till söndag, som på något sätt visar på polisens arbetssituation.
Här samlar vi alla artiklar vi publicerar under kampanjen.
Jag hoppas att någon från den privata sektorn läser denna efterlysning:
20 000 poliser och polisanställda söker någon som kan träda in och hjälpa Sveriges polisledning.
Läget är akut: Flera gånger om dagen hör jag talas om någon duktig kollega som lämnat in sin avskedsansökan till Polismyndigheten. Trots manifestationer, brev och debattartiklar i media blir vi varken sedda, hörda eller bekräftade. Polisledningen ignorerar det massiva missnöje som Sveriges polisanställda ger tydligt uttryck för.
Eftersom jag inte jobbar på den privata marknaden har jag liten eller ingen kännedom om hur det fungerar där. Men jag inbillar mig att chefer i ett företag med vinstkrav har kännedom om följande kardinalregel:
Din personal är din främsta resurs!
En bra ledare kan få sina anställda att gå hur långt som helst, att genomlida vilka umbäranden som helst – men då krävs ledaregenskaper som förmåga att visa sina anställda respekt, att gå i bräschen och entusiasmera, att lyssna på den kritik som framförs, att fatta obekväma beslut, att ge beröm, feedback - och kritik när det behövs, att ta tag i personalproblem som uppstår – listan kan göras lång. En framgångsrik chef från näringslivet kan säkert undervisa vår polisledning i detta.
Vår ledning ser oss poliser och civilanställda som kanonmat. Säger poliser upp sig rekryterar de bara nya aspiranter – dessa blir dessutom billigare i drift.
Själva sitter polischefer med skyhöga löner och har ändå mage att förvägra sina anställda skäligt betalt. Arrogansen är häpnadsväckande.
Dessutom genomgår vi just nu en omorganisation som dränerar myndigheten på pengar samtidigt som verksamheten i stort sett står still i väntan på nya dyra fastigheter, nya beslutsvägar, nya gruppchefer. Mig veterligen har omorganisationen initierats utifrån - så just detta kan jag faktiskt inte skylla vår ledning för. Men man kunde ha sagt ifrån och sagt nej – hur motiverar vi nu skattebetalarna detta enorma slöseri med pengar och resurser? Allt för att ”mellancheferna” skall tryckas ut i verksamheten och börja utreda eller åka radiobil. Det kommer inte att hända! Mellancheferna kommer att få specialdesignade ”hitta-på-tjänster” eller säga upp sig – vad som helst för att slippa gå ned på golvet och slita igen.
Frustrationen inom svensk polis har grott länge, men nu har den briserat. Under lång tid har man satt knivhugg på knivhugg i kärnverksamheten - införandet av individuell lönesättning, sönderslitningen av turlagen, för lite resurser, ständig underbemanning, och så vidare.
Jag vänder mig till allmänheten: Känns det tryggt att veta att vi har en poliskår som saknar förtroende för sin ledning under detta omvälvande år där terrorattacker och flyktingströmmar förändrat vår värld?
Hur känns det att polisen inte utreder de brott som ni i allmänheten anmäler?
Du som skattebetalare har rätt att få det brott du utsatts för ordentligt utrett – vare sig det gäller misshandel, olaga hot eller stöld.
Jag kan berätta för dig att chefer inom vår myndighet premieras om de ”skriver av” många polisanmälningar. Att du som medborgare drabbas och aldrig får ditt ärende utrett struntar de högaktningsfullt i. Som Leif GW brukar säga: Polisanmälan läggs ned med vändande post.
Vi har så många begåvade, hårt arbetande kollegor som aldrig får chansen att göra karriär inom Polismyndigheten. Orsaken: De uttrycker obekväma sanningar. De ifrågasätter och håller inte inne med sina åsikter. Uttrycket ”högt i tak” är ett skämt inom vår myndighet.
Vi behöver nytt, friskt blod i polisledningen. Nya idéer och nytt förhållningssätt till personalen. Och en ordentlig genomgång – inte omorganisation! – av hela verksamheten. Hur arbetar vi, vad lägger vi resurser på, vad kan vi dra ned kostnader för, vad behöver vi utöka?
Både ni som allmänhet och vi som poliser är värda mycket, mycket bättre än hur det ser ut i dagsläget.
Låt inte en välavlönad polischefskader med Rikspolischefen i spetsen slippa undan med detta. Mitt tålamod är i alla fall definitivt slut.
Victoria Lervik,
Polisinspektör
