Hur ska du klara dig i livet om du skolkar från skolan?

Den svenska skolan har under en längre tid befunnit sig i vad som inte kan beskrivas som något annat än en kris. För att få bukt med detta och återuppta Sveriges roll som en kunskapsnation i lika stor utsträckning som förut krävs det att vi prioriterar de resurser vi har på ett mer effektivt sätt. Ett effektivt sätt är inte att sänka kraven för närvaro.

Yasmin Rönn hävdar i sin debattartikel att det är orimligt att hon som elev förväntas att både vara i skolan och dessutom ha godkända betyg. Men vad är egentligen det orimliga i det? Är det skoldagarnas längd som är problemet så finns det betydligt bättre sätt att attackera den problematiken.

Man kan till exempel göra skoldagarna betydligt mer effektiva om man kortar rasterna och istället avslutar skoldagen tidigare. Det finns flertalet skolor som redan gör på det här sättet. Där har man helt enkelt reducerat rasternas längd till ett minimum och dessutom plockat bort onödiga håltimmar som elever annars bara sitter av.

Resultatet blir en skoldag där du kan gå hem betydligt tidigare, utan att för den sakens skull få färre undervisningstimmar.

Att sänka kravet på närvaro är helt fel sätt att tackla problemet på. De svenska skolresultaten kommer inte bli bättre av att kraven sänks. Eleverna kommer i så fall istället att bli ännu mindre motiverade till att studera och göra sitt bästa. Den bästa förutsättningen för att skapa motivation är just krav och mål att jobba mot.

Att skribenten vidare kritiserar CSN för att hota med indraget studiebidrag vid otillåten frånvaro är även det anmärkningsvärt. CSN betalar ut ditt studiebidrag just för att du studerar och faktiskt går i skolan. Skolkar du eller på annat sätt har otillåten frånvaro är det självklart att bidraget efter upprepade gånger bör dras in.

Skolgången är ju som vi alla vet mångt och mycket en förberedelse inför framtiden. Hur ska du tackla ett arbete om du inte kan tänka dig att vara på plats varje dag för att du är trött eller inte har lust? Hittar du en chef som tillåter det skulle jag bli mycket förvånad.

Jag delar dock skribentens uppfattning om att ”det psykiskt påfrestande måendet” spelar en central roll i hur bra man presterar i skolan.

Men som sagt är sänkta krav helt fel sätt att tackla även den problematiken. Det löser vi istället genom att anställa mer kringpersonal på skolorna, såsom kuratorer, skolsköterskor och studievägledare, som kan bistå eleverna med den hjälp och vägledning som dessa behöver för att ta sig igenom sin skoltid på bästa sätt utan upplevd press.

Ponera att vi skulle sänka både kraven för godkända betyg och kraven på närvaro.

När du sedan ger dig in i universitets- eller arbetslivet så kommer du ganska snart att märka varför det är en oerhört dålig idé.

Ebba Hermansson,
Utbildningspolitisk talesperson för Ungsvenskarna SDU