För mig är djurens liv värt alla fängelsestraff

När jag var liten var det vanligt att vi barn retade varandra genom att vifta fingret i ansiktet på varandra samtidigt som vi sa: “luften är fri, luften är fri”.

En filosofisk/psykologisk tolkning av beteendet är att barn har ett behov av att testa gränsen för var ens egen frihet slutar och en annans frihet börjar.

Inom klassisk liberalism pratas det om “skadeprincipen”. Den fick sin mest berömda formulering av filosofen J.S. Mill i hans bok Om friheten, där han hävdade att individer bör kunna handla hur de vill bara det inte skadar andra.

"Om du respekterar mitt val av mat så kommer jag att respektera ditt" är en mening de flesta veganer känner igen när de diskuterar djurrätt med köttätare.

Blandkostaren verkar åberopa den liberala ståndpunkten att vi alla har rätt till handlingsfrihet. Påståendet skulle vara fullt rimligt om valen handlade om att bära keps eller mössa, eller om valet stod mellan att lyssna på jazz eller hårdrock.

Problemet är att konsumtionen av kött och andra djurprodukter indirekt leder till lidande för och dödande av djur. Därmed bör denna konsumtion rimligtvis också gå emot den klassiska liberala frihetstolkningen.

Friheten att äta och köpa djurprodukter kränker en annan individs frihet från att dödas och leva i fångenskap. Köttätaren har inte (oftast) själv dödat djuret hen äter men har betalat för att det ska utföras genom sitt inköp på livsmedelsaffären.

En person som betalar en lönnmördare för att döda en människa är juridiskt skyldig till mord enligt svensk lag. På samma sätt borde en köttätare vara både moraliskt och juridiskt (del)skyldig för dödandet av djuren som ens inköp av djurprodukter har orsakat.

Varför äter de flesta liberalt sinnade människor kött om detta val går emot skadeprincipen?

Problemet lär ligga i vem vi inkluderar i “andra” när vi pratar om att våra handlingar inte ska skada andra. Vem vi är skyldiga att bry oss om är en fråga som har funnits lika länge som mänskligheten har funnits.

Länge var svaret i västvärlden: vita vuxna heterosexuella män. Under många århundraden behövde vi inte bry oss om människor av annan hudfärg, annan sexualitet, om kvinnor eller barn.

Enligt den tidens rådande norm var de inte av värde och därför behövde deras frihet inte heller respekteras. Men långsamt har fler och fler kategorier av människor tagits in i den moraliska sfären, de vilka vi har skyldigheter mot.

Dessa förändringar har påverkat vår kultur och även juridiskt politiskt. Vi kan se tecken på det genom till exempel skrivandet av barnkonventionen och beslutet att ge kvinnor rösträtt.

En av de största etiska frågorna i vår tid är om vi även ska inkludera djur i den moraliska sfären. Forskning har visat allt tydligare att de djur vi använder i våra djurfabriker har förmåga att lida som på många sätt liknar människans.

De flesta av oss tenderar ändå att värdera djurs värde som lågt, endast för att de är olika oss. Men bara för att djur inte har kapacitet att skriva romaner eller forska i rymdfysik betyder det inte att deras liv skulle vara mindre värdefulla.

Att vi anser oss ha rätten att ta djurs liv endast för att de inte tillhör vår art, beror med stor sannolikhet på att vi diskriminerar dem för att de inte är människor.

En diskriminering som bygger på lika felaktiga skäl som den diskriminering som kvinnor, rasifierade och homosexuella historiskt, men även i dag, utsätts för.

Just nu är jag frihetsberövad på anstalten Tillberga utanför Västerås. Jag blev dömd till en månads fängelse efter att jag tillsammans med andra i gruppen Tomma burar fritog åtta hönor från ett liv i fångenskap.

Vi körde hönorna till ett kärleksfullt hem där de kommer att få leva hela sina liv för sin egen skull. Vi blev dömda till stöld, eftersom den svenska lagen ser djur som egendom som ägaren har rätt att göra nästan vad hen vill med.

Tidigare i historien har vi sett radikala ändringar i både kultur och lag om hur vi behandlar individer som tidigare har utsatts för brutal diskriminering.

Jag är hoppfull om att vi inom en ganska snar framtid kommer att inkludera även djuren i vår moraliska sfär, och att vi därmed slutar att systematiskt konsumera och utnyttja djur.

Martin Smedjeback,
Anstalten Tillberga