Statsvetare och historiker: Gör midsommar till nationaldag i stället

Den 6 juni är den svenska monarkins högtidsdag, firad som Sveriges nationaldag, Svenska flaggans dag och namnsdag för Gustav. Anledningen är det maktövertagande som nådde sin kulmen den dagen år 1523. Då lät Gustav Eriksson av ätten Vasa sig väljas till Sveriges kung. Han gjorde sedan riket ärftligt bland sina barn, barnbarn och så vidare, och så är det fortfarande. Kung Carl XVI Gustaf härstammar från honom på inte mindre än 91 olika sätt.

Samma dag 1654 abdikerade drottning Kristina som den sista av Vasaätten men då kröntes också hennes kusin Karl X Gustav till ny kung, varmed Gustav Vasas avkomlingar behöll kronan. Efter att Gustav III genom sin statskupp infört kungligt envälde med 1772 års regeringsform placerades Gustav 1774 i almanackan med namnsdag den 6 juni. Efter förlusten av Finland och statskuppen 1809, då Gustav IV Adolf avsattes, skrevs den nya regeringsformen under just den dagen av Karl XIII, som lyckats bli kung i en återuppstånden monarki.

1916, under monarkiernas ödestimma och medan kungamakten i Sverige hindrade både parlamentarism och allmän rösträtt, började 6 juni att firas som Svenska flaggans dag. Snart störtades de flesta furstehusen i Europa, men svenske kungen höll sig kvar på tronen. Den nu gällande regeringsformen, i vilken monarkin på nytt räddades genom Torekovskompromissen, antogs av riksdagen samma datum 1973.

Efter att kungahuset länge riskerat utslockna på grund av att det bara fanns en prins som kunde föra det vidare och dessutom var ogift, skedde 1980 en kraftig förstärkning av monarkin genom att alla ättlingar till Carl XVI Gustaf gavs arvsrätt till tronen, oavsett kön och furstligt ursprung. Efter att de tre kungabarnen fötts och säkrat den nydanade monarkin upphöjdes 6 juni till officiell nationaldag 1983. Monarkins högtidsdag har sedan befästs ytterligare genom att 1996 göras till salutdag och 2005 allmän helgdag.

Den historiska bakgrunden är den rakt motsatta Norges 17 maj, USA:s 4 juli och Frankrikes 14 juli, som alla manifesterar folkets frihet från överheten. Det förklarar frånvaron av folkligt firande den 6 juni, som förblir en dag för kungahuset och dess stödjande etablissemang.

Huvudevenemanget i Sverige på nationaldagen är att dessa bildar publik vid artistuppträdande på Skansen och sedan bjuds till Slottet på snittar och champagne, efter att de kungliga låtit sig hyllas på några platser. Alltmer har 6 juni också blivit nysvenskarnas dag, med ceremonier där de upptas i Konungariket Sverige, medan folkmajoriteten helt enkelt har en ledig dag.

Höjdpunkten när norrmännen den 17 maj firar sin självständighet, som de svenska kungarna försökte förhindra ända tills den siste avsattes av norska folket, är i stället "barnetoget" i Oslo och varje annan norsk by, med gatorna fyllda av högtidsklädda och sjungande medborgare.

Tidigt framfördes att den gemensamma festdagen för människorna i Sverige i stället borde vara midsommarafton, fylld av nordiskt ljus och fri från politisk last. Det förslaget förtjänar att dammas av.

Per Andersson,
statsvetare och historiker